Sammanfattning – den ortodoxa perioden

ling. Det tredje fallet handlade om en ryttaränka och en trumpetare. Första gången de straffades hade hennes make varit utkommenderad i 13 år. När parets andra barn föddes benämndes hon änka. Här kan det tidigare äkten-skapet och oklarhet kring huruvida paret tidigare begått hor ha försvårat en eventuell vigsel. Det fjärde fallet, från 1714, handlade om en 36-årig inhyses-kvinna och en 24-årig ryttare i samma hushåll. I det femte fallet, 1717, stod en ryttaränka och en ryttare inför rätta och det är sannolikt att paret inte hade rätt att gifta sig då de tidigare straffats för horsbrott tillsammans. Det är anmärkningsvärt att det i samtliga fall handlade om relationer med soldater.

Några säkra spår av folkliga äktenskap utan vigsel finner vi alltså inte i mate-rialet. Istället förefaller det som om just gruppen soldater hade besvär med sina relationer och kanske en något avvikande sedlighetsuppfattning.

Kvinnorna som födde 3, 4 eller 5 oäkta barn föreföll däremot inte att leva i någon form av folkliga äktenskap.

3.16 SAMMANFATTNING — DEN ORTODOXA

I församlingsgemenskapen ingick alla sockenborna och den religiösa samhö-righeten bekräftades vid den gemensamma nattvardsgången. Just den kollek-tiva aspekten framstår som viktig för förståelsen av den lokala sexuella kon-trollen. Över huvud taget är det inte möjligt att förstå det stormaktstida rättsväsendet utan att beakta interaktionen med lokalbefolkningen.

Visserligen byggde domstolens hantering av sexualmålen på ett nära sam-arbete med prästerna. Detta är obestridligt. Det var prästen som skulle anmäla till domstolen att ett oäkta barn fötts i församlingen och det var därefter domstolens uppgift att föra process mot barnets föräldrar. Genom en analys av domböckernas protokoll, av parternas och vittnenas berättelser blir även ett annat kontrollsystem tydligt. Det som utspelades inför rätten var bara sista akten i ett drama som i huvudsak spelats upp i byn eller socknen där lägersmålet ägt rum. Förhöret med kvinnan hade oftast verkställts redan vid förlossningen av barnmorskan och andra kvinnor i byn. I komplicerade fall grep även nämndemännen eller hela skaran av byamän in och förhörde kvinnan om lägersmålet. Inför grannkollektivet kunde den ogifta modern tvingas göra sin bekännelse under ed, till och med upprepade gånger. När målet slutligen behandlades i häradsrätten var saken redan avgjord och barnafadern erkände till synes frivilligt sitt brott. När målet behandlades i rätten var parterna, mannen och kvinnan, sedan längre eller kortare tid avstängda från nattvardsgången. Detta innebar en svåruthärdlig press på de åtalade. Som utestängd från nattvarden stod individen utanför den kollektiva religiösa gemenskapen – avskuren från församlingen och förbindelsen med Gud. Det är i detta perspektiv vi ska förstå lägersmålen. Den som stod åtalad för lägersmål drabbades av ett utanförskap som var angeläget att bryta. Det är den främsta förklaringen till att majoriteten av brotten klarades upp. De åtalade medverkade i allra högsta grad själva till den fällande domen. Att förstå den sexuella kontrollen i den lutherskt ortodoxa epoken, handlar om att se hela det nätverk av föreställningar och sanktioner, som omgärdade sexualiteten och där alla samverkade – grannar, barnmorskor, byamän, nämndemän, präster och slutligen domstolens ämbetsmän.

Den utstötning man så tydligt ser fram till den fällande domen, efterfölj-des, av allt att döma, av en återintegrering. Den uppenbara kyrkoplikten, som var en fruktad sanktion och en viktig del av straffet för den utomäktenskap-liga sexualiteten, var samtidigt den ceremoni där syndaren återupptogs i för-samlingens gemenskap.

Sexuell kontroll i form av övervakning eller könens isärhållande existerade inte. I den bemärkelsen kan man säga att kontollen till stor del upprätthölls av individerna själva, alltså i form av självkontroll. Var och en visste vad som

väntade den som begick ett övertramp och omgivningen förlitade sig på att unga män och kvinnor levde sedligt sida vid sida.

Föddes det då fler oäkta barn och blev kvinnorna övergivna i större ut-sträckning på grund av kriget? Under trettioårsperioden 1688–1717 förekom 318 sexualmål mellan ogifta personer och 87 horsmål i Torna härad. I 33 procent av lönskalägena hade barnets far militär anknytning. Man kan klart konstatera att kriget, truppförflyttningar och värvning till krigstjänst, medförde att det föddes fler utomäktenskapliga barn i häradet. Kvinnor som fött barn med soldater gick ibland miste om underhållet till barnet eftersom mannen lämnat häradet. Kriget ställde till bekymmer på många sätt. Livet blev särskilt problematiskt för soldathustrur som lämnats ensamma medan mannen stred på slagfälten. Ofta var kvinnan fullkomligt ovetande om makens öde. Så gott som samtliga gifta kvinnor som begick enfalt hor var just soldathustrur. Kriget lämnade även andra spår efter sig med kvinnor som påstod att de blivit våldtagna eller förledda av okända soldater.

Om vi avslutningsvis betraktar lägersmålen under ortodoxin ur ett köns-perspektiv kan vi se att ansvaret för den utomäktenskapliga sexualiteten var jämt fördelad mellan könen på ett sätt som den varken tidigare varit eller se-nare kom att bli. I förbluffande stor utsträckning dömdes både kvinnan och mannen för den sexuella handlingen. Dessutom kom majoriteten av fäderna att betala underhåll till barnet eller bistå med delad vårdnad.

4. ”EN ANNAN TID”

LÄGERSMÅLEN 1750–1880

De frågor jag söker svar på i detta kapitel handlar om landsbygdsbefolkning-ens konfrontation med häradsrätten i sexualmål under det ortodoxa systemets upplösning samt under den efterföljande perioden av fullbordad libera-lisering, dvs efter 1864 års strafflag. Vad kan man utläsa ur domboksmateria-let om de normer domstolen upprätthöll och om manligt och kvinnligt beteende i lokalsamhället under perioden? Där det är möjligt går jag vidare och länkar samman uppgifterna i domboksmaterialet med uppgifter från annat källmaterial – främst kyrkobokföringsmaterial och kameralt material – så att både kön och klass beaktas i analysen.

Perioden 1750–1880 omfattar 130 år och är en dynamisk tid. En omfattande proletarisering startade under 1700-talets andra hälft och tilltog i omfattning under 1800-talet. De jordägande böndernas andel av befolkningen minskade medan nya grupper med en lösare anknytning till jorden efter hand blev i majoritet. Samtidigt skedde en omfattande ökning i den utomäktenskapliga fruktsamheten. Det starka sambandet mellan dessa båda fenomen kommer att belysas i kapitel 5 om äktenskapet, men kan vara bra att tänka på även här.

Vid 1700-talets mitt var andelen utomäktenskapliga födslar fortfarande låg;

bara två födslar av hundra var utomäktenskapliga. Därefter ökade de utomäktenskapliga födslarnas andel så gott som oavbrutet, och 1850 hade utvecklingen nått därhän att nästan vart tionde barn som föddes i Sverige var utomäktenskapligt.²⁸²

Under perioden genomgick lagstiftningen genomgripande förändringar.

I periodens början, 1750, var den ortodoxa sexuallagstiftningen fortfarande intakt med undantag för att kyrkoplikten blivit enskild istället för offentlig.

Vid periodens slut, 1880, var sexualiteten så gott som fullständigt överförd till den privata sfären med undantag för de allra grövsta brotten som incest och våldtäkt (angående lagstiftningen se kapitel 2).

Förändringarna i lagstiftningen markerade nya sätt att uppfatta den ut-omäktenskapliga sexualiteten, och ambitionen var inte bara att anpassa lagen efter en förändrad verklighet utan också att påverka attityderna i samhället.

Detta gäller i synnerhet Gustav III:s cirkulär om barnamord 1778 som gav

282Se Historisk statistik för Sverige, 1955. Del 1, tabell B 2.

tryck för en helt ny hållning. Samtidigt påverkade lagstiftningen könsrela-tionerna i väsentliga avseenden. Den utomäktenskapliga sexualiteten berörde djupt liggande strukturer för uppvaktningen mellan könen, makesökningen och ansvarsfördelningen för barnen. Vilka effekter fick då liberaliseringen av sexuallagstiftningen på lokal nivå?