Sammanfattning – utvecklingen betraktad i ett

Vi kan konstatera att så gott som samtliga lagändringar under 1700- och 1800-talet medförde strafflindringar, och att denna utveckling motiverades utifrån hänsyn till kvinnorna och barnen. När vi sätter samma lagändringar i relation till kvinnornas situation i lokalsamhället blir bilden emellertid långt ifrån entydigt ljus. Den ideologiska intentionen och lagparagraferna var en sak; rättspraxis och framför allt rättskipningen i sina faktiska effekter kunde bli något helt annat.

Vad har då forskningen hittills sagt om sexualbrotten under 1700- och 1800-talen? Den utomäktenskapliga fruktsamheten ökade kraftigt från senare delen av 1700-talet och framåt. Forskare som Jonas Frykman, Jan Sundin och Björn Furuhagen har resonerat utifrån strukturella perspektiv.

Frykman pekar på att det strukturella förtrycket ökade i samhället under 1800-talet.³⁴² Genom den tilltagande proletariseringen ökade det sociala

342Jonas Frykman, 1982, s 188 ff.

ståndet mellan husbönderna och tjänstepigorna. Därmed blev det också möj-ligt för husbonden att börja utnyttja tjänsterelationen sexuellt. Frykman ser också förklaringen i det han kallar kulturmötet.³⁴³ Under 1800-talet blev det vanligare att unga kvinnor kom i kontakt med okända män genom att de själva flyttade till nya miljöer eller genom att män utifrån slog sig ner i lokal-samhället t ex i samband med järnvägsbyggen eller skogsavverkning.

Därmed åsidosattes de traditionella formerna för social kontroll.

Björn Furuhagen som undersökt den sociala kontrollen på 1700-talet har bl a studerat lägersmålsprocesser och lagt märke till att allt fler kvinnor började dömas ensamma under slutet av 1700-talet.³⁴⁴ Han ser att männen allt mer sällan ställs inför rätta och att kvinnorna börjar uppge att lägersmannen är en okänd person. Furuhagen som försöker finna mer strukturella förklaringar till utvecklingen ansluter sig delvis till Frykmans resonemang. Furuhagen ser kulturmötet och den ökade sociala stratifieringen som möjliga förklaringar till att fler kvinnor dömdes ensamma för lägersmål i slutet av 1700-talet. Men han öppnar också för möjligheten att denna trend kan ses som ett tecken på en mentalitetsförändring. Kvinnan kanske förteg barnafadern för att det med tiden ansågs som mindre vanhedrande att begå lönskaläge och då behövde hon inte namnge en barnafader för att få moralisk upprättelse. Kanske struntade många kvinnor i att initiera någon rättegång över huvud taget av detta skäl. När det gällde underhållet till barnet kunde hon sluta avtal även utanför rätten.

Jan Sundin, slutligen, har pekat på sociala förändringar som urbanisering, proletarisering och migration som förklaringar till att det föddes fler ut-omäktenskapliga barn under 1800-talet. Den sociala stratifieringen bidrog till att den informella kontrollen minskade.³⁴⁵

Till skillnad från Sundin och Furuhagen skulle jag istället, utifrån den empiriska djupanalysen av lägersmålen i Everlöv, vilja betona den starka och omedelbart iakttagbara effekt som Gustav III:s reform medförde. Om man jämför de olika punkterna i barnamordsplakatet med den förändring i pro-cessförfarandet som uppstår ser man ett klart samband. Man kan visserligen med visst empiriskt stöd hävda att barnamordsplakatet legitimerade en ut-veckling som redan påbörjats. Sundins studie visar att barnafäderna börjat dra sig undan straffansvaret redan tidigare, framför allt i städerna. Därmed skulle man kunna dra slutsatsen att den gamla kontrollen av sexualiteten redan befann sig i upplösning och att utvecklingen på grund av strukturella

343Jonas Frykman, 1982, s 203 ff.

344Björn Furuhagen, 1996, kap 7.

345Jan Sundin, 1992, s 328–335.

ringar i samhället ändå skulle tagit samma riktning oberoende av barna-mordsplakatets tillkomst. Men samtidigt kan vi se att just enstaka formu-leringar i plakatet fick stor betydelse i rättsprocesserna och att lagens utform-ning därmed hade betydelse. Nu kom reformen att betona rätten till anony-mitet för kvinnorna. Det kunde säkert gagna vissa kvinnor just för stunden. I den känsliga situation som en oäkta graviditet innebar för i synnerhet kvinnor i samhällets högre skikt kunde anonymiteten framstå som en räddning. Men den anonymitet som plakatet öppnade för kom i praktiken att utnyttjas av tusentals fäder. Barnamordplakatet bidrog kraftigt till att de gamla kon-trollsystemen snabbt rasade samman. Detta framstod som fullständigt klart för samtidens präster, dvs den grupp som dittills stått för en god del av den sexuella kontrollen. Prästeståndet fortsatte också envist sin kamp mot barna-mordsplakatet i femtio år.

Obestridligen undergick samhället en omfattande strukturell förändring och den gamla tidens kontroll av den utomäktenskapliga sexualiteten måste efter hand ha framstått som otidsenlig – som en allt för stor inblandning i den enskildes liv och som allt för sträng. Att envist slå vakt om den ortodoxa kontrollen hade varit ohållbart. Kunde man då via lagstiftningen ha vänt ut-vecklingen i en annan riktning? Det kunde man uppenbarligen ha gjort! Om man istället för ett anonymitetsskydd satsat på att verkligen höja de ogifta mödrarnas och barnens status kunde utvecklingen tagit en annan vändning.

Enkla åtgärder hade varit att tillåta kvinnlig edgång gentemot nekande bar-nafäder, för att tillförsäkra barnen underhåll. Att ge de utomäktenskapliga barnen arvsrätt hade varit ett ytterligare sätt att minska risken för barnamord och förbättra barnens ekonomiska och sociala villkor utan att de tappat ban-den till fadern. Stora samhällsprocesser som proletarisering, migration och urbanisering framstår lätt som oundvikliga fenomen, som med obönhörlig kraft leder historien i en förutbestämbar riktning. Men vilken väg den histo-riska utvecklingen ska ta är aldrig på förhand givet.

Effekten av barnamordsplakatet blev att antalet oäkta födslar omedelbart ökade drastiskt i Sverige. Männen blev, av allt att döma, mindre återhåll-samma när de insåg att de kunde undkomma både straffet och underhålls-skyldigheten för barnet. Det förefaller också troligt att den nya rättspraxisen med tiden kom att prägla synen på könen. Vi vet i alla fall att kvinnorna med tiden slutade att stämma männen för faderskapet. Mannen kände sig inte längre ansvarig för sin utomäktenskapliga avkomma och kvinnorna kan mycket väl ha anlagt en ”skylla sig själv” mentalitet. Och barnamordsplakatet från 1778, som detta kapitel i så stor utsträckning kommit att handla om, förblev gällande lag ända fram till 1917.