SAMMANFOGNINGSREGELN

I dokument Specificatio, Accessio & Confusio (sidor 43-50)

3 DCFR

3.5 SAMMANFOGNINGSREGELN

3.5.1 Tillämpningsområde

Sammanfogningsregeln – DCFR bok åtta, kapitel fem, artikel 203 – reglerar vad som händer när föremål tillhörande olika personer sammanfogas. Precis som bearbetningsregeln och sammanblandningsregeln är sammanfogningsregeln subsidiär till avtal slutna mellan parterna (framgår av art. 5:101). Regeln har följande lydelse i originalform:

145 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5032.

VIII. – 5:203 Combination

(1) This Article applies when goods owned by different persons are combined in the sense that separation would be impossible or economically unreasonable. (2) Where one of the component parts is to be regarded as the principal part, the

owner of that part acquires sole ownership of the whole, and the owner or the owners of the subordinate parts are entitled, against the sole owner, to payment subject to sentence 2, secured by a proprietary security right in the combined goods. The amount due under sentence 1 is calculated according to the rules on unjustified enrichment (Book VII); or, where the owner of the principal part effects the combination, is equal to the value of the respective subordinate part at the moment of combination.

(3) Where none of the component parts is to be regarded as the principal part, the owners of the component parts become co-owners of the whole, each for a share proportionate to the value of the respective part at the moment of combination. If, in the case of more than two component parts, one component part is of minimal importance in relation to other parts, the owner of this part is entitled, against the co-owners, only to payment proportionate to the value of the respective part at the moment of combination, secured by a proprietary security right in the combined goods.

(4) Paragraph (2) does not apply where the person who owns the principal parts effects the combination, knowing that a subordinate part is owned by another person and that the owner of the subordinate part does not consent to combination, unless the value of the principal part is much higher than the value of the subordinate part. The owners of the component parts become co-owners, the shares of the owners of subordinate parts being equal to the value of their respective parts at the moment of combination.

Regeln är tillämplig när föremål tillhörande olika personer sammanfogas (eng: are combined) på ett sådant sätt att det är omöjligt eller ekonomiskt oförsvarbart att bryta ut de individuella föremålen (paragraf 1) Jämfört med sammanblandningsregeln har sammanfogningsregeln ett större tillämpningsområde, då sammanblandningsregeln förutsätter att det är möjligt och ekonomiskt rimligt att bryta ut kvantitativa andelar ur objektet. Sammanfogningsregeln däremot omfattar även de fall där objektet är odelbart och således endast går att förvalta som helhet. Om det är möjligt och ekonomiskt rimligt att bryta ut kvantitativa andelar utgör sammanblandningsregeln lex specialis och ska tillämpas före sammanfogningsregeln.146

146 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5108.

Notera vidare att en sammanfogning inte måste ha lett till att en ny sak uppstått (även om man förstås kan se det som en ”ny” sak så fort något fogas ihop med något annat). Distinktionen är relevant i förhållande till bearbetningsregeln (art. 5.201), som uttryckligen förutsätter någon form av identitetsomvandling för sin tillämpning genom ordalydelsen ”Where one person (…) produces new goods…”.

3.5.2 Fördelning av äganderätt

Hur äganderätten fördelas vid sammanfogning enligt DCFR beror på ett antal olika faktorer. Fördelningen påverkas framförallt av hur pass betydelsefull den komponent man bidrog med är för det nya objekt som bildats genom sammanfogningen.147 Sammanfogningsregeln skiljer i fallande ordning på om den komponent och bidrog med får anses utgöra: huvudsak, sak jämförlig med övriga tillskjutares sak, bisak eller sak av minimal betydelse. Fördelningen av äganderätt påverkas också av om någon är klandervärd i själva sammanfogningsförfarandet, d.v.s. om sammanfogaren kände till att någon av de berörda personerna motsatte sig sammanfogandet.

Om någon av de tillskjutna komponenterna får anses utgöra huvudsaklig del (eng: principal part), förvärvar ägaren till den komponenten ensamrätt till hela objektet, medan den eller de som bidrog med underordnade delar (eng: subordinate part) kompenseras med en rätt till viss ersättning mot ensamägaren (paragraf 2). Ett accessionsfång föreligger alltså när någons komponent är att anse som huvudsaklig (”accessionsregeln” paragraf 2). Vi återkommer till den förlorande partens ersättningsrätt strax nedan.

För att avgöra om någon del är huvudsaklig ska man fråga sig om någon av komponenterna utgör själva essensen eller kärnan i det nya föremålet. Vidare om den essensen eller kärnan skulle vara intakt även om övriga – underordnade komponenter – togs bort ur ekvationen.148 Följande exempel visar på fall där en av komponenterna uppenbart är huvudsaklig:

147 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5145.

148 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5145.

En bil med repor och avflagnad färg lackas om. Efter åtgärden är bilen fortfarande en bil och skulle ha samma kärnegenskaper även utan den nya lacken. Bilen är i detta fall huvudsaklig del medan lacken utgör en bisak (underordnad del).

Skruvar som ägs av A används vid en reparation av B:s maskin. Det är fysiskt möjligt att skruva ut skruvarna, men det är förmodligen ekonomiskt oförsvarbart. Sammanfogningsregeln är tillämplig och B:s maskin ska ses som huvudsaklig del.

En komponents ekonomiska värde kan också utgöra en indikator på dess betydelse i det nya objektet. Det har dock ansetts att denna faktor generellt inte ska vara utslagsgivande. Det beror på att intresset för ekonomiska värden redan tillgodoses genom den relativt långtgående ersättningsrätt som medges de förlorande parter vars äganderätt utsläcks genom accessionsregeln (paragraf 2). Ersättningsrättens utformning ska nu avhandlas. Möjligheterna till ersättning skiljer sig åt beroende på om det var den huvudsaklige komponentägaren själv som ombesörjde sammanfogningen, eller om det var någon annan (paragraf 2).

Om personen med huvudsaklig komponent själv utförde sammanfogningen har övriga tillskjutare rätt till så mycket som deras föremål var värda vid sammanfogningstillfället (”ersättningsmetod 1”). En viktig sak är att de ersättningsberättigade erhåller en dold säkerhetsrätt i det nya föremålet för sitt anspråk (art. 5:203 paragraf 2). Genom denna dolda säkerhet prioriteras de som tillskjutit underordnade komponenter framför accessionsförvärvarens borgenärer, där sådana finns. Vid accessionsfång framkallat av den vinnande parten är skyddet för förlorande part därmed relativt långtgående.

Om det istället är någon annan än personen med huvudsaklig komponent som utfört sammanfogningen, kan ersättning utgå, enligt DCFRs regler om obehörig vinst (”ersättningsmetod 2”). Reglerna tillämpas oavsett om det är personen B med underordnad komponent som utför sammanfogningen, den utomstående personen C som utför sammanfogningen, eller om sammanfogningen uppstår utan mänsklig inblandning av en naturhändelse.149 Utgångspunkten är huvudregeln för obehörig vinst, som stadgar att om A erhåller obehörig vinst på Bs bekostnad, måste A överlämna vinsten till B. (VII. – 1:101). Den utgångspunkten kompliceras emellertid i flera fall. Om t.ex. B utför

149 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5150.

sammanfogningen och själv bidrar med underordnad del kan situationen träffas av bestämmelsen VII. – 2:101 (1) b) som stadgar att vinsten inte är att anse som ”obehörig” om förloraren B frivilligt samtyckte till sin förlust. Följande exempel illustrerar:150

Tjuven B stjäl A:s bil. För att lättare kunna sälja bilen färgar B om bilen och utför viss service på bilen. Även om A skulle få tillbaka bilen kan B inte göra några krav på ersättning för sprayningen och servicen, eftersom A:s vinst inte ses som obehörig.

Om istället B stjäl färg från A och målar om sin egen bil, kommer A har rätt till ersättning för färgen trots att färgen utgör underordnad del och tjuvens bil utgör huvudsak (ersättningsmetod 1 i sammanfogningsregeln paragraf 2).

Av sammafogningsregeln paragraf (3) framgår vad som gäller när ingen av de tillskjutna delarna kan sägas utgöra huvudsaklig del i det sammansatta objektet. Om ingens komponent kan anses som huvudsaklig, inträder samäganderätt för tillskjutarna (”samäganderättsregeln”). Hur stor andel varje delägare får bestäms proportionerligt utifrån hur mycket respektives komponent var värd av totalen vid sammanfogningstillfället.

Det finns dock ett undantag som hindrar en part från att ta del i samäganderätten. Om det finns fler än två tillskjutare, och någons komponent endast är av minimal betydelse i förhållande till övriga komponenter, så får den som bidrog med den betydelsefattiga komponenten inte någon del i samäganderätten (”minimalbetydelseundantaget”). Denne kompenseras med en rätt till ersättning för sin tillskjutna del. Ersättningen beräknas proportionerligt och motsvarar det värde hans andel i samäganderätten hade utgjort.151 Om han istället haft del i samäganderätten hade realiserandet av samäganderätten kunnat försvåras. Eftersom andelen hade varit så liten hade han rimligen inte haft samma behov som övriga att relativt snabbt realisera samäganderätten, och han skulle då hamna i överlägsen förhandlingsposition. Denna obalans undviks genom att omvandla hans samäganderättsandel till ett monetärt anspråk.152 Ersättningsanspråket tryggas av en säkerhet i det kombinerade objektet (paragraf 2).

150 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5149 ff.

151 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5153.

152 Von Bar & Clive, Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, DCFR, Full Edition, Volume 5, s 5153.

Av paragraf (4) följer ett ond tro-undantag från huvudregeln om ägarrättsövergång. Om den som äger den huvudsakliga komponenten utför sammanfogningen, med vetskap om att en av komponenterna tillhör någon som inte samtycker till sammanfogningen, förvärvar han inte ensamrätt till objektet. Istället blir komponentägarna samägare (paragraf 4 andra meningen). Samäganderätten fördelas återigen proportionerligt utifrån hur mycket respektives bidragsgivares komponent var värd av det totala tillskjutna värdet vid sammanfogningstillfället (paragraf 4 andra meningen). Detta ond tro-undantag inskränks dock – på samma sätt som i bearbetningsregeln – av en så kallad ”proportionalitetsregel”. Proportionalitetsregeln innebär att sammanfogaren förvärvar ensamrätt trots att han varit i ond tro, om värdet på hans komponent är mycket högre än värdet på övrigas komponenter (paragraf 4 första meningen, andra bisatsen).

I dokument Specificatio, Accessio & Confusio (sidor 43-50)