• No results found

Samordnaren som påverkare

Att använda ”frågans makt” och genom denna påverka socialtjänsten och

institutionerna verkar vara den grundläggande idén med MVG-projektet.29 I

ungdomarnas berättelser kan vi urskilja en del lyckade exempel där samord- naren beskrivs som en aktör som vann gehör och påverkade. Elvirs berättelse exemplifierar detta:

Goran: Kunde han (samordnaren Tomas) påverka din behandling?

Elvir: Ja, ja, han var … i början talade han om vad jag vill ha, faktiskt i, i --- (SiS utredningshem). Jag förklarar för honom vad jag vill ha, behandling på det sät- tet och --- (en behandlingsform) eller vanlig behandling. Jag sa till honom två olika behandlingshem faktiskt och han pratade med socialen så att jag hamnar på ett bra ställe, alltså med mycket rutiner och regler och de skulle jobba med kriminalitet och droger.

Goran: Mmm.

Elvir: Så han har gjort, att han pratat mycket med socialen och det har påverkat min behandling faktiskt och han gör det än i dag faktiskt. Han pratar mycket om min eftervård vilken behandling jag ska ha, hur ska det se ut …

Elvirs upplevelse av samordnarens insats avseende hans behandling ger en inblick i en vårdplanering som påbörjades under tiden på utredningshem- met där samordnaren fick del av informationen kring ungdomen och utifrån denna diskuterade med socialsekreterarna. När Elvir intervjuades var han

på en behandlingsavdelning som bedriver en viss typ av behandling30 vilket

kan ses som ett möjligt resultat av händelseförloppet som Elvir beskriver. Samordnarens betydelse avseende nuvarande och framtida behandlingsfrå- gor påpekas, ”han gör det än i dag faktiskt, han pratar mycket om min efter- vård, vilken behandling jag ska ha”.

29 FA 0726; 0730; 0725. 30 Se FA 0727.

”Då fick jag sån MVG-samordnare och nu känns

det mer som att allting är planerat”

Flertalet ungdomar uppmärksammade skillnaden jämfört med tidigare vård- planeringar. Dessa intervjuer genomsyrades ibland av uttalad kritik mot den tidigare vårdplaneringen och av beröm för den kommande vårdplaneringen där samordnaren är huvudaktör.

Detta exemplifieras i en intervju med en flicka som utfördes i slutet av hennes placering på ett behandlingshem. Under intervjun är hon pratsam och positivt inställd till alla inblandade i hennes vårdkedja. Hon hade under flera år varit placerad på olika SiS- och HVB-hem och detta är, enligt henne själv, hennes eget fel. Hon säger ”jag behövde mogna lite”. Hon har synliga breda ärr från handleden uppåt på båda underarmarna (ca tiotalet på varje). (FA 0734) Hon berättar om sin förra utslussning från samma institution som inte gick så bra:

Solbritt: … sen så flyttade jag till --- (en stad) och bodde där en månad eller nånting och så gick det inte så bra. Ingenting var planerat eller liksom, det var bara (otydlig) så då flyttade jag tillbaka till --- (en månad) då och jag har bott på den avdelningen sen i --- (månad) och när jag flyttade in då fick jag sån MVG- samordnare och nu känns det mer som att allting är planerat (…) det är så klart och inte så rörigt. Alltså, jag tycker att det går skitbra.

Hon fortsatte med att beskriva på vilket sätt samordnaren förbättrat situa- tionen:

Solbritt: (…) han (samordnaren Tobias) har verkligen sett till att det görs och han har kollat upp saker, han har hjälpt mig att kolla upp lägenheter och ...

Goran: Mmm.

Solbritt: ... och sett till att socialen … de har blivit mycket bättre när han har varit med, och då slipper hon (socialsekreterare) ta allting på sig utan han hjälper också till och det har varit jättebra allting. (…)

Genom att samordnaren presenterat konkreta alternativ och låtit flickan vara med och leta behandlingshem har hon hittat en variant som hon är nöjd med:

Solbritt: Eee, till exempel, jag har letat, var nånstans ska jag efter att jag har varit här, jag ska flytta i --- (en månad) va, eee, och då, (hostar) han har hjälpt mig att kolla upp lite olika ställen, eeem, så först så hittade han --- (namnet på en eftervårdsverksamhet) heter det, det tillhör också --- (namnet på ett HVB-hem), eee, träningslägenheter och sånt, eee, valde jag att prata med dem och sånt så tyckte jag att det inte passade, de hade såna lägenheter på fel ställe, som inte är bra, eee, och så, så hittade han (hostar) ursäkta, så kom han … (…) Eee, sen så la han typ tre andra förslag, eee, och så kollade jag dem och han hittade ett som heter --- (en eftervårdsverksamhet), mmm (…) så kollade jag det och det verkade

som riktig bra, eee, då ringde han till soc och pratade med dem och sånt, så, eee, fixade de ett möte där och jag har pratat med dem och jag ska, eee, ha kontakt med --- (eftervårdsverksamhet) och få lägenhet i --- (en månad).

Goran: Var någon stans?

Solbritt: Jag fick välja mellan två stycken, antingen --- (stadsdel) det är --- (en stad) centrum eller --- (stadsdel) så jag kollade båda lägenheterna i --- (en dag i veckan) så jag fick välja.

Goran: Mmm.

Solbritt: Så jag har bestämt mig för den i --- (stadsdel).

Det väsentliga i sammanhanget, i de fall där samordnarna beskrivs i uppskat- tande ordalag, är ungdomarnas deltagande i den egna planeringen. Flickan i ovanstående fall fick påverka och detta tycks ha betydelse för hur hon senare beskrev samordnarens insats. Hon uppmärksammar den praktiska hjälp hon fick av samordnaren. Framställningen görs genom hennes tidsmässiga jämfö-

relser, hon förhåller sig till dåtid, nutid och framtid i sin berättelse. Dåtiden

beskrivs som ”det gick inte så bra. Ingenting var planerat”. Nutiden beskrivs däremot som en planerad tillvaro, ”nu är allting planerat”. Framtidstankarna går till valet av lägenhet, det ska vara i rätt bostadsområde, detta är en del av planeringen där samordnaren spelar en viktig roll, han är med och ger praktisk hjälp.