Den gemensamma nämnaren i svaren vad gäller samverkan är att det inte sker någon speciell samverkan mellan verksamheterna, mer än de två veckorna av temaarbete som pedagogerna har tillsammans varje termin. Utöver det så sker samverkan mer av ett utbyte av information från respektive verksamhet, det vill säga en mer informell samverkan. Det kan vara barn- och elev relaterade uppgifter som kan underlätta och förbättra arbetet så att det gynnar det enskilda barnet. Men den största samverkan som sker är av informell karaktär där man inom arbetslaget löser olika problem vilket vi kommer att återkomma till. Temaarbetet är också det enda som alla pedagoger anser vara av formell samverkan, vilket innebär att det finns utsatt planeringstid och nerskrivit vad som ska göras i båda verksamheterna.
Den samverkan som enligt pedagogerna sker ute i verksamheten handlar främst om att följa de gemensamma mål man har enligt olika styrdokument. Det handlar om rent praktiska frågor som kretsar kring materiella ting, om och vad som ska användas i skolan respektive fritidshemmet för att försäkra sig om att båda verksamheterna har material för sin verksamhet. Pedagogerna menar också att den samverkan som äger rum oftast sker genom muntliga och spontana möten för att utbyta tips och idéer som kan hjälpa dem i undervisningen ”Man diskuterar när man sitter och fikar” (Fp 2) ” och ”klart man frågar och hjälper varandra de det gör ju man hela tiden” (Kl 1). ”Vi sitter på 9.30 rasten och delger varandra och där har man det informella korridorpratet” (Fp 1). Det vill säga att samverkan och samarbetet sker på en muntlig och ganska spontan nivå och då handlar detta om utbyte av idéer som kan vara till nytta i den egna verksamheten.
Det kan även vara muntliga samarbeten vad det gäller speciella saker eller barn och elever, som då diskuteras mellan pedagogerna. I samverkan mellan verksamheterna sattes det störst fokus på skolans verksamhet som i sin tur informerade fritidsverksamheten om det hänt något speciellt i under skoldagen som kan vara bra att veta för fritidspedagogerna. Av svaren framkom det även svar som ”Så det gäller att ha en av varje det är det bästa arbetslaget” (Fp 3) vilket innebär att det generellt handlade om olika sorters yrkeskompetenser och då inte bara vad pedagogerna var utbildade till, utan även så som olika intresseinriktningar framstod som viktiga i samarbetet. Ur den synvinkeln framgår det av svaren att det sker en god samverkan och ett samarbete mellan pedagogerna genom de muntliga och spontana möten där de tar del av varandras yrkeskunskaper.
Genom svaren som avgetts så framkommer det att samarbetet sker mellan pedagogerna för att bedriva deras egen verksamhet och citat som ”Så den är inte direkt integrerad nu som jag kan se det” (Kl 2) får vara svar på hur en annan sida av samma verksamhet ser ut. Här syftar de flesta pedagogerna på att ett djupare samarbete med gemensam planering och delad undervisning endast sker vid temaarbeten och under kortare perioder. Den övriga tiden bedriver man sin egen planering och genomförande. Det framgår dock att det vid de spontana mötena diskuteras vad de olika pedagogerna håller på med för stunden. Detta kan då knytas an till ens egen verksamhet. Det vill säga att samarbetet sker på en muntlig nivå där dessa diskussioner kan frambringa samverkan mellan lärare och fritidspedagoger som leder till att man arbetar kring samma ämne, fast på olika sätt och ofta separerade från varandra och under olika tider på dagen. Den samverkan som blir av sker alltså i arbetslaget som själva får komma på hur det ska se ut, då det inte finns några formella råd eller mål från skolledningen när det gäller samverkan mellan skola och fritids.
Om studien utgår ifrån den ovanstående frågeställningen så kan man via pedagogernas svar se att det finns en samverkan. Den kan dock se lite annorlunda ut beroende på vad för sorts samverkan man avser. Om studien utgår ifrån de svar som kommit fram kan man skilja på formell och informell samverkan. Den formella samverkan som pedagogerna benämner är de temaarbeten som ska genomföras varje termin. Under dessa perioder har arbetslaget en struktur över vem som gör vad, då pedagogerna har en gemensam planering där man går igenom vad varje pedagog ska göra i stora drag. Det framgår dock inte i den här studien hur
mycket tid för gemensam planering det finns. Detta benämns då som en formell samverkan genom att det finns avsatt tid samt nerskrivit hur arbetet ska gå till. Den största delen av samverkan sker via informella möten och innehållet i dessa löper från gemensam planering till att informera om det har hänt något speciellt som kan vara av nytta för någon annan pedagog. Utgår man då ifrån de punkter som finns i Lpo 94 och de allmänna råden för fritidshemmet, så kan det konstateras att pedagogerna följer dem. Punkterna som finns i styrdokumentet gör det möjligt att tolka dessa på ett sätt som passar just den här skolan med just de här pedagogerna vilket studien kommer att gå närmare in på.
Pedagogerna följer punkterna i Lpo 94 på två olika sätt, formell respektive informell. Det som styr huruvida det sker en informell eller formell samverkan kan av svaren kopplas till planeringstiden vilket studien kommer att återkomma till. Den samverkan som sker informellt var mer av det slag att pedagogerna informerade varandra om elever, praktiska saker, samt tips och idéer på hur man kan genomföra den egna undervisningen. Det gör det också svårt både för pedagogerna och för den här studien att belysa samverkan som ofta sker muntligt i korridoren eller på fikarasten. Pedagogerna var dock eniga i att den här sortens samverkan var god och fungerade väl för både lärare och fritidspedagoger.
Jämför man detta med den formella samverkan som sker via gemensamma temaarbeten så ser det något annorlunda ut. Dels så måste pedagogerna samlas tillsammans på bestämda tider, vilket blir ett problem då lärare och fritidspedagoger arbetar under olika tider på dagen. Det blir helt enkelt svårt att få in tider som passar alla. Detta återkommer studien att till i nästa fråga. Dessutom kan det råda skilda meningar om hur pedagogerna ska genomföra temaarbetet vilket kan påverka en samverkan. Här önskade pedagogerna att samverkan mellan skola och fritidshem kan bli bättre. Detta är även något som Fredriksson (1993) kom fram till sin studie kring samverkan där hon menar att det tar lång tid att få en samverkan att fungera i praktiken. För att ta reda på varför samverkan i arbetslaget är god när det gäller den informella samverkan och mindre god vid en formell samverkan tar studien stöd den av yrkesrollsteori som studien gått in på tidigare.
Av de svar pedagogerna givit så utgår studien ifrån lärarens respektive fritidspedagogens yrkesroller för att belysa detta. Det framgår av den sammanfattning som studien gjort tidigare
kring yrkesrollerna att den informella samverkan är bra enligt samtliga pedagoger och det kan bero på att den informella samverkan som den här studien belyser inte påverkar den enskilde pedagogens undervisning i någon större grad. Det vill säga att både lärare och fritidspedagoger kan använda sig av den informella samverkan för att göra sin egen undervisning så bra som möjligt. Det gör att pedagogerna inte behöver ta någon större hänsyn till någon annan pedagog när det gäller planeringstid eller arbetssätt vid lektionstillfället. Detta kan ses som positivt från båda utifrån yrkesrollerna då fritidspedagogerna största uppgift är elevvårdande och ser till barnets sociala utveckling och läraren ser till barnets kunskapsutveckling.
Det gör att fritidspedagogen kan få svårt att bemöta skolans kunskapsinriktning då fritidspedagogen kan ha svårt att definiera sina arbetsuppgifter inne i skolan och på lektionen. Detta i kombination med lärarens kunskapssyn gör att läraren kan få svårt att släppa taget kring sina lektioner. Hansen (1999) belyser detta då hon menar att läraryrket karaktäriseras som ensamarbete och hon pekar på olika faktorer som osäkerhet, rädsla och försvarsattityder mot förändringar. Men en stor faktor som Hansen (1999) betonar är att läraren föredrar att lägga kraften på sin egen planering än på tidskrävande planering med andra, vilket också framgår av undersökningsgruppens svar. Den första frågan belyser alltså två olika samverkan en informell som upplevs som positiv och en formell som upplevs som mindre god hos undersökningsgruppen. Irisdotter (2006) menar att pedagogerna skiljer på påtvingade formella samarbeten och spontana informella samarbeten då det första ses som ett intrång på sitt eget yrke medan det informella samarbetet ses som positivt då det gäller att anta nya arbetsformer.