Segregationen syns i byggnadernas tillstånd

Segregation är en central tolkningsram genom vilken Sandbergs ungdomars fram- tidsmöjligheter tolkas. Sandberg beskrivs av yrkesverksamma på fältet som ett so- cioekonomiskt, utbildningsmässigt och på andra sätt segregerat område, något som leder till att människor bosatta där inte möter människor med andra erfarenheter och bakgrunder, inte minst människor utanför området dvs. människor som anses representera samhällsnormen och innanförskapet. Två tecken på segregation anses vara särskilt betydelsefulla enligt de intervjuade. Det handlar om hög koncentration

33

Ungdomsproblem i ”utsatta områden”

av invandrad och arbetslös befolkning liksom bostadsbeståndens skick och skolornas kvalitet. Låt mig först diskutera bostadssituationen och skolan.

En dominerande syn är att skillnaden i boendekvalitén och bristande likvärdighet när det gäller skolan ökar risker för att ungdomarna ska hamna i problem och söka sig till, ur majoritetssamhällets synvinkel, problematiska livsval och försörjningsfor- mer. Medan ungdomscoachen Karl kategoriserar fastighetsbeståndet i Sandberg som närmast katastrofalt, kritiserar kommunrepresentanterna, Nicklas och Olivia, fastig- hetsägarna för spekulationsartat och kortsiktigt ägande och bristande ansvarstagande. Blåljusrepresentanten Patriks erfarenheter talar sitt tydliga språk.2

De fastigheter som folk bodde i har inte renoverats på 20–30 år – så man bodde riktigt dåligt. När man kom dit så trodde man inte att det var Sverige! Alltså, allting var så nedfallet. En av våra arbetsuppgifter är att göra hembesök /…/. Men [våra insatser för ökad trygghet och säkerhet] är det minst relevanta problemet folk har att oroa sig för! De hade inte dörrkarmar, det fanns håll i väggar, allting var slitet! På vissa dörrar, när du stängde dem, så var det en sådan glapp på dörren och sen ska vi komma [med våra informationskampanjer], förstå du!

Det centrala här är att blåljusmyndighetens arbete för ökad trygghet och säkerhet förefaller, i förhållande till bostadsförvaltningen, vara en ytterst perifer angelägenhet för de boende.

Medan utbildningsinstitutioner och fritidsaktiviteter framställs som viktiga skyddsfaktorer, visar både kommunal statistik och samtal med olika yrkesgrupper att dessa institutioner tycks ha stora likvärdighetsproblem. Exempelvis påpekar en tidigare rektor Henrik, att skolresultaten har varit mycket dåliga och att skolans bygg- nader har varit i ”fruktansvärt” skick. Den fysiska skolmiljön har karakteriserats av “klotter, skadegörelse, förstörelse, närgånget, skitigt, äckligt!”. Om skolan hade varit placerad i en mer välbärgad stadsdel hade den stängts med omedelbar verkan, menar rektorn. Även om den svenska skolans negativa utveckling skildras som ett nationellt problem som har pågått under en längre tid, har den negativa utvecklingen accelererat sedan millennieskiftet och särskilt drabbat områden och kommuner med större andel socioekonomiskt utsatt befolkning.

Det svenska skolsystemet var i början av 1990-talet ett av världens mest jämlika och var världsledande på att kompensera för föräldrarnas utbildningsbakgrund (Hå- kansson och Sundberg 2012). Dock har skolsegregationen, framförallt mellan elever med så kallad utländsk och svensk bakgrund, ökat sedan början av 1990-talet och skillnaderna mellan olika skolor är idag mycket stora (Böhlmark et al. 2015). Ökning- en av skolsegregationen sammanfaller i tid med framväxande boendesegregationen, och forskningen visar på att det finns starka samband mellan ökad skolsegregation och ökad boendesegregation. Som en följd av bland annat den ekonomiska krisen på 1990-talet ökade bostadssegregationen (Skolverket 2009). Elever med likartad social

2 I anonymiseringssyfte används generella termer såsom ”blåljusmyndighet”, ”kommunre- presentant” och ”ungdomscoach” och inga namn på myndigheter och organisationer de re- presenterar anges.

34

och utbildningsmässig bakgrund samlades på samma skolor. Ann Rodenstedt (2014) påpekar att en stark bidragande orsak till ökad segregation är medelklassens koncen- trering till vissa stadsområden och deras föreställning om, stereotypisering av och distansering från vissa, ofta invandrartäta, stadsområden vilka betraktas som farliga och osäkra. Medelklassen har i ökad utsträckning sökt sig till avskilda och avgränsade stadsdelar och ibland till så kallade grindsamhällen (områden med stängsel och låsta grindar som ska skydda de boende från problem i det omgivande samhället).

Sedan friskolereformen i början av 1990-talet har dessutom vissa föräldragrupper i ökad utsträckning gjort aktiva val att flytta sina barn från skolor i socioekonomiskt ut- satta områden till andra skolor med mål att skapa bättre framtidsmöjligheter för sina barn. Konkurrensen på skolmarknaden och det fria skolvalet har lett ”till en ökad seg- regation utifrån ett socioekonomiskt, etniskt och prestationsmässigt perspektiv som en följd av att olika grupper i samhället förhåller sig till och använder sig av möjlighe- ten att välja skola på olika sätt” (Kallstenius 2010, 220). Således har resultatskillnader mellan skolor och elevgrupper ökat och i dag har föräldrars utbildningsnivå större betydelse för barns skolresultat än tidigare (Håkansson och Sundberg, 2012). Proble- matiken anses vara särskilt framträdande i Sandberg:

Rektor Henrik: Många elever från Sandberg gick på skolor i andra stadsdelar i hela staden, det kom bussar och hämtade eleverna. Jag tror att en tredjedel av Sandbergs elever gick i skolor utanför Sandberg, medvetna val av föräldrar som kan välja. De gjorde valet att ta barnen från Sandberg och de som blev kvar var de allra mest resurssvaga elever.

Därmed har den positiva kamrateffekten i de utsatta miljöerna minskat – en påver- kansfaktor som enligt utbildningsvetaren John Hattie (2009) är bland de mest centra- la för hur väl elever ska lyckas i skolan.

Vid sidan av försämrade skolresultat, negativ kamrateffekt och förflyttning av eleverna till andra stadsdelar så pekas hot och våld ut som ständigt återkommande problem i skolan. En av de intervjuade rektorerna berättar om ständiga polisut- tryckningar i skolan och att verksamheten när som helst kunde avbrytas på grund av slagsmål och gängkonflikter. Samtidigt som skolorna i de ”särskilt utsatta” områ- dena blir en sinnebild för problem visar forskningen att stereotypiseringar påverkar lärarnas syn på elever, vilket i de ”utsatta områden” oftast innebär att det kan vara svårt att rekrytera nya lärare och att anställda lärare har förhållandevis låga förvänt- ningar på eleverna (jfr. Isling Poromaa 2016). Att öka lärarnas förväntningar på elever är något rektorn Carina har haft i fokus i sitt pedagogiska utvecklingsarbete, menar hon. Segregationen och den påstådda koncentrationen av problemen kopplas inte en- bart till negativa förväntningar utan även framtidsmöjligheter och avsaknad av posi- tiva förebilder.

35

Ungdomsproblem i ”utsatta områden”

Positiva framtidsvisioner och förebilder saknas

Arbetslöshet, kriminalitet och brist på positiva förebilder är en återkommande refe- rensram när de olika yrkesutövarna diskuterar orsaker till ungdomsproblem i Sand- berg. Socionomen Olivia menar till exempel att arbetslöshet har blivit ”det normala” i ’utsatta områden’, vilket implicerar att ”ingen man känner går till jobbet”. Problemet är enligt henne så omfattande att barn och ungdomar på frågan “Vad ska du bli när du blir stor?” svarar ”Jag ska bli ingenting”. Situationen innebär, menar hon, att de arbets- lösa ”blir förebilder för barnen” och att problemet förs från generation till generation. I ’utanförskapsområden’ tycks alltså råda helt andra villkor än i resten av sam- hället, och förekomsten av kriminalitet är ett talande exempel på de sätt områden kontrasteras mot resten av Sverige och andra stadsdelar. Poliserna Andreas, Ingvar och Jesper framhåller att även om de kriminella är i myndighetens ögon negativa förebilder, erbjuder de vissa unga män en väg ut ur fattigdom, de erbjuder status, trygghet och gemenskap. Det faktum att en hög andel av de boende är födda utanför Sverige beskrivs ofta som en central förklaring och orsak till avvikande beteende och kriminalitet, en problematisering som jag i det följande ska fördjupa mig i.

I de intervjuades beskrivningar kopplas en hög koncentration av invandrare i om- rådena till isolering från majoritetssamhället och förekomsten av ”samhället i sam- hället”, där egna lagar, regler och normer gäller. I sitt resonemang om parallella sam- hällen framhåller en ungdomscoach, som jag kallar för Maria, att föräldrar ofta lever i ”små communities” och inte har ”lärt sig [det svenska] språket”, är engagerade i så kallade etniska föreningar och får samhällsinformation främst från utländska tv-ka- naler. Varningar för att föräldrarna ”klarar sig i en egen verklighet”, vilken avviker från majoritetssamhället, och synen att barn och ungdomar påverkas negativt av att föräldrarna ”är väldigt utanför resten av landet”, såsom ungdomscoachen utrycker det, är ytterligare exempel på sådana problematiseringar. Några representanter ser även stora risker i att ungdomar som är födda och uppvuxna i Sverige inte känner solidaritet och samhörighet med det svenska samhället, och dessutom känner ett hat mot majoritetssamhället och dess institutioner.