i l . En begrafning.
Låglandet i Södra Carolina och särdeles den del deraf, d er ris
fälten ä r o belägna, vanligen sumpiga trakter, ä r om som rarne myc
ket hemsökt af frossa, af innevånarna kallad country-fever (landt-feber), hvilken verkligen utgör dessa landsträckors plågoris. Den hvita be
folkning, som hela året om vistas i dessa trakter, ser vanligtvis högst eländig ut, har en mörk, gulblek ansigtsfärg, insj unkna ögon och lider af frossor, samt andra sjukdomar, som ä r o följder de raf.
Den svarta deremot, som odlar ris- och bomullsfälten, har ej något ondt af den miasma, hvilken uppstiger från kärr och mossar, och jag kan ej påminna mig, att jag någonsin hört det en neger haft frossan. I följd af den na olägenhet bebo plantage-egarne en dast vin
tertiden sina' plantager, ty så snart Maj månad ingått, anse r man sig ej längre säker' för den fruktade sjukdomen. Tidiga morgon
promenader, äfvenso m aftonpromenader måste nu inställas och knap
past tillätes man stamna ute på piazzorna en stund efter solnedgån
gen. Man eger injga vapen för att strida emo t den ständigt åter komm ande, obeveklliga fienden, man måste fly. Sällan händer att han ostrafladt trotsais; han besegrar äfven de modigaste, de starka
ste, och ä r en af henrangelsmannens mest nitiska tjenare. Deraf inträffar ock den egenheten, att en mängd landtboer om sommaren inflytta till städerna, der man anser sig säkr are. Men egarne till plantager, sont ä r o på längre afstånd från städerna, eller de, som finna stadslifvet för kostsamt, taga sin tillflykt till tallbeväxta åsar, belägna emellan vattendragen och de lågländta trakterna och obe
tydligt högre än dessa, ty man ä r der temligen skydad för sjuk
domen, såvida man ä r försigtig.
Det var på e t t sådant ställe, ett s. k . »pine-land» (tall-la nd), som jag tillbragte en längre tid, under mitt vistande i Södra Carolina.
Afståndet emellan detta sommarställe, som vi kallade Bent wood, och plantaget var endast 3 eng. mil (en knapp half sv. mil), men det var förvånande att s e olikheten i vegetation. Omk ring plantaget rådde en nästan tropisk yppighet och frodighet: talrika buskväxter,
*) Se 2:dra årg. 4:de häftet.
v i n r a n k o r , e n o ä n d l i g mångfald a f l i a n e r k a s t a d e o m , inveck lade i h v a r a n i i r a , k a n t a d e å b r ä d d a r n e o c h u p p f y l l d e s k o g a r n e m e d o g e n o m t r ä n g l i g a s n å r . D e s s a , s o m e g e n t l i g e n b e s t o d o af tall, v o r o d o c k u p p b l a n d a d e m e d e n m ä n g d ä d l a r e t r ä d s l a g , s å s o m : lönn, liera s l a g s e k , g u m m i t r ä d , b o k , a l m , locusts, f r a n s - t r ä d , h u n d - t r ä d , c e d e r , o c h s k ö n a s t af alla, lif-ek. D e t t a p r ä k t i g a t r ä d ( Q u e r c u s v i r e n t ) , s o m ä r g r ö n t h e l a å r e t i g e n o m o c h v ä x e r till e n b e t y d l i g s t o r l e k , j a , j a g h a r s e t t e t t , s o m h ö l l 3 6 fot i o m k r e t s , finne s t e m l i g e n y m n i g t vid d e n ö s t r a h a f s k u s t e n i s ö d r a s t a t e r n a och g e r e t t ypperl igt s k e p p s v i r k e . I f r å n d e s s g r e n a r o c h q v i s t a r n e d h ä n g e r i beha gfulla draperier, ofta (lera alnar långa, en slags parasitväxt (Tillandsia u s n e o i d e s ) , l i k n a n d e m j u k , . g r å m o s s a , h v i l k e n gifver d e m e t t e g e t , m e n h ö g s t p i t t o r e s k t u t s e e n d e , o c h s o m k o m m i g a t t likna d e m vid v ö r d n a d s b j u d a n d e , g r å s k ä g g i g a p a t r i a r k e r . B å d e lif-e ken o c h m o s s a n f ö r s v i n n a , n ä r m a n n ä r m a r s i g tall-ås en. V ä x t l i g h e t e n ä r d e r m y c k e t s p a r s a m m a r e o c h m a n s e r n ä s t a n e n d a s t h ö g a talla r, ( P i n u s p a l u s t r i s ) m e d r a k a , j e m n a o c h k a l a s t a m m a r , t y f ö r s t n ä r m a r e t o p p e n u t b r e d e r s i g g r e n a r n e till e n t e m l i g e n l u m m i g k r o n a m e d l å n g a b a r r o c h ofantli ga k o t t a r ; e n d a s t h ä r o c h d e r m ä r k e r m a n e n e l l e r a n n a n e k e l l e r h i c k o r y ( e t t s l a g s valnöt) . D e b u s k -v ä x t e r , s o m f i n n a s d e r , ä r o få o c h låga o c h m a r k e n ä r i s y n n e r h e t b e t ä c k t m e d b l å b ä r s r i s s a m t åtskilliga s l a g s b l o m m o r . D e n y b y g g e n , s o m u p p f ö r a s m i d t i d e s s a s k o g a r , ä r o y t t e r s t e n k l a , b e s t å e n d e af l o g g - e l l e r b r ä d h u s , b y g g d a på p å l a r , ö p p n a u n d e r o c h m e d e n h ö g t r a p p a f ö r a n d e till b o n i n g s r u m m en , dels f ö r s v a l k a n s s k u l l , d e l s f ö r a t t u n d v i k a b e s ö k af o r m a r o c h ö d l o r . E j flera t r ä d b o r t h u g g a s ä n s o m ä r n ö d v ä nd i g t f ö r b y g g n a d e r n a s u p p f ö r a n d e , t y d e n s k u g g a , d e gifva, s k y d d a r m a r k e n f ö r d e b r ä n n a n d e s o l s t r å l a r n e , h vilka a n n a r s u p p h e t t a d e n o c h f ö r o r s a k a d e giftiga d u n s t e r , s o m n a t t e t i d u p p s t i g a f r å n ö p p n a p l a t s e r o c h m e d f ö r a d e n f r u k t a d e f e b e r n .
V å r a n ä r m a s t e g r a n n a r v o r o M:r C. o c h h a n s familj ; m e n , s o m h a n v a r m i n d r e väl k ä n d , e g d e e j n å g o t a n n a t u m g ä n g e r u m , ä n u t b y t e t af vanli ga h ö f l i g h e t s b e t y g e l se r , d ä vi tillfälligtvis m ö t t e s . J a g h ö r d e d o c k åtskilliga g å n g e r M : r s C: s n a m n n ä m n a s m e d u t t r y ck af a k t n i n g o c h d e l t a g a n d e — m a n s a d e , a t t h o n i n g å t t e n s l a g s m e s a l l ia n c e o c h f ö r t j e n t e e t t b ä t t r e ö d e . M : r C . v a r o f t a b o r t a p å r e s o r o c h l e m n a d e d å s i n h u s t r u l å n g a t i d e r e n s a m m e d f y r a s m å b a r n , o c h , d å d e nylig en f l y t t a t till t r a k t e n o c h e j d e r e g d e n å g r a v ä n n e r o c h b e k a n t s k a p e r , f ö r d e h o n e t t v e r k l i g t e r e m i t l i f .
E n d a g i s l u t e t af J u l i m å n a d k o m e t t b u d f r å n M:rs C. o c h f r å g a d e e f t e r D o k t o r L., s o m b o d d e h o s o s s . H o n v a r e n s a m , h e n n e s m a n v a r b o r t r e s t o c h d e r a s lilla f l i c k a h a d e häftigt i n s j u k n a t .
D o k t o r n v a r e j h e m m a , m e n M:rx P., alltid m e n n i s k o ä l s k a n d e o c h h j e l p s a m , s k y n d a d e g e n a s t till d e l i d a n d e f ö r a t t g e d e r å d o c h d e t b i s t å nd h o n f ö r m å d d e . H o n s t a n n a d e d e r , o c h e f t e r n å g r a t i m m a r s f ö r l o p p k o m o c k s å D o k t o r n , m e n alla b e m ö d a n d e n v o r o f r u k t l ö s a
— d ö d e n l i a d e t e c k n a t s i t t o f f e r o c h d e n lilla m å s t e b o r t , b o r t f r å n d e n g r å t a n d e m o d r e n , h v a r s t r ö s t o c h ä l s k l i n g h o n v a r i t , f r å n f a -d r e n , s o m e j e n s f ö r u n n a -d e s -d e n t i l l f r e -d s s t ä l l e l se n a t t ä n e n g å n g f å o m f a m n a h e n n e , f r å n b r ö d e r n a , s o m k n a p p t f ö r s t o d o h v a r f ö r e d e n lilla s y s t e r n l å g d e r s å b l e k o c h k a ll o c h f r å n d e n g r ö n s k a n d e j o r d e n , d e r h o n e n d a s t u p p l e f v a t s j u s o m r a r . B i t t e r v a r d e n s m ä r t a , s o m g n a g d e p å d e n a r m a m o d r e n s h j e r t a , d e r h o n s t o d e n s a m vid d e n lillas b å r , m e d t a n k a r n a d e l a d e m e l l a n d e n s a k n a d h o n sjelf k ä n d e o c h d e n , s o m h e n n e s m a k e s k u l l e e r f a r a , d å h o n till h o n o m m å s t e f r a m b ä r a s o r g e b u d s k a p e t . M e n h o n f i c k e j h ä n g i f v a s i g å t e n o v e r k s a m s m ä r t a , t y h o n m å s t e s k y n d s a m t b e r e d a s i g a t t ö f v e r -l e m n a s i n -li-l-la ä -l s k -l i n g å t j o r d e n s m o d e r -l i g a s k ö t e , o c h b r e d v i d h e n n e h ö r d e s e n s p ä d , q v i d a n d e r ö s t , t y e n a f g o s s a r n e h a d e o c k i n s j u k n a t o c h b e h öf d e h e n n e s o m v å r d n a d .
G r a n n a r n e d e l t o g o v a r m t i h e n n e s s m ä r t a o c h g å f v o h e n n e d e t b i s t å n d , h v a r a f h o n v a r i s å s t o r t b e h o f . F ö l j a n d e d a g v a r S ö n d a g , o c h e h u r u s t r ä n g t ä n S a b b a t h e n h å l l a s i N o r d - A m e r i k a , g e s d e t d o c k tillfä llen, d å n ö d b r y t e r l a g. S å d a n t v a r n u fal let, o c h p å f ö r m i d dagen förfärdigades en likkista och en graf gräfdes på Dungannons b e g r a f n i n g s p l a t s u n d e r d e s t o r a l i f - e k a r n e . P å h v a r j e p l a n t a g e f i n n a s n e m l i g e n t v e n n e b e g r a f n i n g s p l a t s e r , e n f ö r d e h v i t a , e n f ö r d e k u l ö r t a , t y e j e n g ä n g d ö d e n f ö r m å r h ä r b o r t t a g a k a s t - e l l e r f ä r g s k i l l n a d e n .
K l o c k a n f y r a p å e f t e r m i d d a g e n s k u l l e b e g r a f n i n g e n f ö r s i g g å o c h M : r P . o c h M : r t i . h a d e lofva t a t t d r a g a f ö r s o r g d e r o m . D a g e n v a r h e r r l i g o c h k l a r o c h j a g å t f ö l j d e M : r s P . , d å h o n m e d sina b a r n b e g a f s i g till s o r g e h u s e t , d e r vi v o r o d e e n d a g ä s t e r n a , s o m i p a r l o r ' n e m o t t o g o s a f d e n b l e k a , s v a r t k l ä d d a m o d r e n . P å e t t b o r d s t o d d e n e n k l a , o m å l a d e k i s t a n o c h d e r u t i l å g e n l i t e n h v i t k l ä d d v a r e l s e , m e d n å g r a g e r a n i e bl a d i n s t u c k n a i d e n s p ä d a , k a l la h a n d e n . H o n s å g ä n n u t ä c k u t , d e n lilla t y c k t e s f ö r s ä n k t i e n Ij uf s l u m m e r . V i s a t t e o s s l y s t a ; e n a f h e r r a r n e f r a m g i c k till k i s t a n , u p p l ä s t e n å g r a b ö n e r o c h i e t t a n d ä k t i g t » F a d e r V å r » f ö r e n a d e s i g alla h j e r t a n . D e n d j u p a t y s t n a d , s o m n u u p p s t o d , a f b r ö t s s l u t l i g e n af n å g r a a f \ l : r P . till d e n b e k l a g a n s v ä r d a m o d r e n f r a m h v i s k a d e o r d , h v a r p å d e n n a u p p r e s t e s i g m e d s y n b a r a n s t r ä n g n i n g o c h n ä r m a d e s i g d e n lil la, f ö r a t t t a g a e t t s i s t a f a r v ä l . V i s å g o e j v å l d s a m m a u t b r o t t a f s m ä r t a , h ö r d e e j e t t o r d a f f ö rt v i f l a d k l a g a n , m e n
b e v i t t n a d e d o c k e n s o r g , s å d ä m p a d o c h s â d j u p , a t t d e n k ä n d e s o c h d e l a d e s af h v a r j e h j e r t a , s o m k l a p p a d e d e r i n n e . E n blick af o u t s ä g li g s m ä r t a f a s t a d e d e n a r m a m o d r e n för s i s t a g å n g e n på d e k ä r a a n l e t s d r a g e n , d å hon böjde s i g ned f ö r a t t t r y c k a ä n n u e n v a r m k y s s p å d e s t e l n a d e l ä p p a r n e , o c h d e t b e k l ä m d a h j e r t a t gaf e n d a s t s i n s a k n a d luft i d e s s a o r d : » a c k , j a g f å r d å a l d r i g , a l d r i g m e r s e h e n n e h ä r p å j o r d e n ! »
L o c k e t p å s p i k a d e s , d t n lilla ki stan b o r t b ä r s o c h s a t t e s p å v a g n e n , s o m s k u l l e b o r t f ö r a d e n , o c h åtföljdes till g r a f v e n a f <le n ä r v a r a n d e h e r r a r n e . Vi s t a n n a d e ä n e n s t u n d h o s d e n s ö r j a n d e m o d r e n ; h e n n e s f ö r k r o s s a d e h j e r t a led m e s t af t a n k e n på m a n n e n s s o r g , d å h a n vid h e m k o m s t e n s k u l l e finn a e n p l a t s t o m i h e m m e t o c h f ö r g ä f v e s fråga e f t e r sin ö g o n s t e n . »Ack, j a g bad s å v a r m t i n a t t , a t t h a n s k u l l e å t e r k o m m a , i n n a n h o n g å t t b o r t , b o r t f ö r alltid,» s u c k a d e h o n .
\ i f ö r s ö k t e e j a t t t r ö s t a h e n n e , m e n vi g r e t o m e d h e n n e . D å i n k o m e n af g o s s a r n e m e d u t r o p e t : » P a p p a ä r h e m m a ! »
V i s å g o e n m a n l i g g e s t a l t stiga u p p f ö r t r a p p a n ; d e n s å b i t t e r t p r ö f v a d e q v j n n a n s k y n d a d e m e d v a c k l a n d e s t e g e m o t h o n o m , s j ö n k till h a n s b r ö s t , h v i s k a d e s n y f t a n d e n å g r a a f b r u t n a o r d , d e n s t a r k e m a n n e n d a r r a d e o c h s l ö t d e n d i g n a n d e h u s t r u n i s i n a a r m a r .
G r a n n l a g e n h e t e n förbjö d o s s a t t d r ö j a l ä n g r e o c h vi a f l ä g s n a d e o s s , m e n a l d r i g s k a l l h å g k o m s t e n af d e n n a e n k l a b e g r a f n i n g , s å fattig , j e m f ö r d m e d d e n s t å t o c h d e c e r e m o n i e r , h v a r m e d vi o r n -gifva d y l i k a sorgetill fällen, m e n rik p å s a n n o c h d j u p k ä n s l a , u t p l å n a s u r m i t t m i n n e .
L. S.
E T T B E S Ö K I S T A T E N S S E M I N A R I U M F Ö R B I L D A N D E A F L Ä R A R I N N O R .
E h u r u personligen o k ä n d a f ö r f ö r e s t å n d a r i n n a n o c h s a k n a n d e alla a n d r a r e k o m m e n d a t i on e r ä n d e n af e t t v a r m t i n t r e s s e f ö r d e n v a c k r a stiftelsen, infunno vi oss för några dagar sedan vid porten till Sta tens Lärarinne-Seminarium i St ockholm ( ö f r a Bangränden N:o 1), d e r vi k l a p p a d e p å o c h e f t e r n åg r a ö go n b l i c k bered villigt in s l ä p p t es . U n d e r k ä n s l o r af glädj e o c h tillfred sställelse vid t a n k e n på d e m å n g a , f ö r h vilka,
i ocli med denna portens öppnande, väg banas till en högre bild
ning, en förädlande själsutveckling och en nyttig, sjelfständig verk
samhet, stego vi trappan uppföre och emottogos af den unga före
ståndarinnan i hennes egen vackra bostad. Efter att här med den vänligaste beredvillighet hafva besvarat alla våra ifriga frågor rö
rande det nya läroverket, hvars grundidé och syfte hon med vär
ma tyckes omfatta, (örde hon oss i n att bese sjelfva lärosalarne.
Man inkommer från förstugan i en stor och rymlig tambur och derilrån in i ett vackert rum, afsedt till lektionsrum för modellrit
ning och försedt med alla för detta ändamål nödiga tillbehör. Till höger derom äro några rum ämnade till undervisningssalar för en blifvande elementarafdelning, till expeditionsrum för Kamreraren, m. m.; till venster åter, ännu en ritsal, apterad l ör nybegynnare, med ritpulpeter rundtomkring väggarne och gaslampor, skyddade af skärmar. DS vi gingo vidare befunno vi oss i ett mindre rum, det så kallade samtalsrummet, der vi bland andra vackra och kom-fortabla möbler äfven upptäckte tvenne bokskåp, h v i I k a till vår glädje och öfverraskning redan in nehöllo ett icke ringa antal goda och väl bundna böcker. Under det vi genom glasdörrarne togo en hastig öfversigt af de lofvande titlarne, framställde vi frågan huru det var möjligt, att man redan hunnit lägga grunden till ett biblio-thek och fingo till svar: »All, det ha vi M:ll Hremer att tacka för!»
Vi gladdes ät svaret och tänkte vid oss sjelfva: det är ej första gången hon lagt en god grund till sina landsmaninnors bildning och förädling — samt gingo derpå vidare. Från samtalsrummet, som äfven står i förbindelse med föreståndarinnans bostad, inkommer man i den egentliga föreläsningssalen, ett ovanligt stort och högt rum, med form af ett kors och upplyst, om dagen af tvenne stora fönster, ett åt gatan, ett åt gården och trädgården, om aftnarne af gaslampor. Mer än halfva salen är upptagen af bänkar för elever
na och midtlör dessa, framför fönstret åt gården, ä r lärarens stol med ett stort bord, för ögonblicket prydt med en mängd torkade tropiska växter, svampar, ormbunkar och dylikt, samt några prakt
fulla planchverk i naturtryck, soin för den nyss afslutade botani
ska lektionen blifvit lånade från Vetenskapsakademien. På ömse sidor om samma fönster äro tvenne små rum, det ena ämnadt till ett slags laboratorium, det andra till förvarande af na turalhistoriska samlingar, plancher, m. m. och slutligen ännu ett tredje rum, der inköpta fysikaliska instrumenter och öfriga tillbehör till den natur
vetenskapliga undervisningen förvaras. Väggarne i föreläsningssa
len äro behängda med kartor. Det hela är på det mest ändamåls
enliga sätt anordnadt och tillika sä trefligt och inbjudande som möjligt.
Nu hade vi sett allt som var att se, men mycket återstod att höra, och vi sulto ännu länge, med nöje lyssnande till beskrifnin-gen om den af studiernas ledare, Flr Rektor Siljeström, samt Direk
tionens nitiske Ordförande, Hr Generaldirektör lluss, uppgjorda planen för undervisningen, som synes förträfflig. Bland de utnämn de lärarne igenkännas flere af de erfarnaste män inom Stock
holms lärostat, och det var i sanning glädjande att förnimma med h vilket nit och intresse de alla omfatta sitt nya lärokall.
Den liberalitet, hvarmed stadgarne äro uppgjorda, lemnande ele
verna fritt val i alla läroämnen utom fyra, samt tillåtande äfven sådana personer, som icke njutit undervisning i seminariet, att, efter genomgångna examens-prof derstädes, erhålla betyg, måste utsträcka läroverkets inflytande, och kan således ej annat än verka godt; sannolikt kommer det äfven att medföra den goda följden att Seminariets intyg om behörig skicklighet framdeles komma att fordras för erhållande af hvarje privat lärarinneplats.
Slutligen gladde vi oss ick e minst åt den anordning, som sy
nes oss böra sätta kronan på hela verket — nemligen beslutet om inrättandet af en mindre skola för nybegynnare, hvilken troligen framdeles kommer att utgöra en integrerande del af det högre lä
roverket och der det vigtigaste af alla läroämnena. Undervisnings-läran (meddelad af Rektor Siljeström), kommer att, under lära
rens och föreståndarinnans tillsyn, af eleverna praktiskt tillämpas innan deras lärarinnebildning anses afslutad.
Men vårt besök hade redan långt öfverskridit tiden lör en vanlig visit och vi togo nu afsked af den vänliga föreståndarinnan och leinnade Seminariet med det glada in tryck man erlar af att se en god sak öfverlemnad i goda händer, samt med den allvarliga önskan att alla de förhoppningar, man med skäl hyser om det väl
signelserika inflytandet af denna läroanstalt, måtte gå i fullbordan.
Hemkomna antecknade vi det väsendtligaste af de upplysnin
gar vi erhållit under detta minnesrika besök, h vilka anteckningar, ytterligare beriktigade af Seminariets välvillige Kamrerare, vi här nedan meddela.
Verksamheten vid Lärarinne-seminariet i Stockholm kan an
ses hafva begynt d. 27 September, då de som anmält sig till in
träde såsom elever, efter i tidningarna utfärdad kallelse, samlades i Seminariets lokal, der de helsades af Direktionens ordförande.
Generaldirektör Huss, samt kallades att inställa sig följande dagar att fullgöra de skriftliga profven: först en uppsats i modersmålet, sedan en öfversättning från svenska till franska. D. 4 Okt. voro eleverna åter kallade att infinna sig, dels för att aflemna uppgifter
öfver de pensa, de i de resp. inträdes-ämnena genomgått, dels för att undergå det, jemte ofvannämnde skriftliga prof, stadgade mundt-liga förhöret. (Trän detta förhör frikallades dock några, på grund af vid anmälan inlemnade kunskaps-intyg, eller af de betyg, som blifvit afgifna öfver de skriftliga profven.)—Elevernas antal är 55, deraf omkring 30 äro under 20 år, de öfriga äldre. Många hafva redan innehaft lärarinnebefattningar, men lemnat dem för att vid Semina
riet inhemta grundligare kunskaper och bättre bereda sig till sitt vigtiga kall.
Undervisningen vid Seminariet tog sin början d. 8 Okt. och har sedermera fortgått med 13 lektioner i veckan; hvarförutan hvarje lektion åtföljes af en Repetitions-timme (på annan dag). — Vid seminariet är en Elementar-afdelning upprättad, der eleverna ega att befästa de kunskapsförråd, som vid inträdet erfordras, och som naturligtvis böra bibehållas i och för en blifvande utgångsexa
men. Då emellertid Direktionen fått sig af Kongl. Maj:t medgifvet att detta (och nästa) å r göra de modifikationer i afseende på i nträ-des-pröfningen, hvilka kunna anses i förekommande fall lämpliga ha ock åtskilliga elever nu blifvit antagna, som ej fullständigt upp
fyllt de stadgade fordringarna. Detta gör, att Elementar-afdelnin-gen torde komma att fördelas på tvenne linier: en undervisningg-och en repetiorislinie. Lektionerna på denna läg re afdelning skola
taga sin början d. t November.
Af undervisningsämnena äro fyra (kristendom, svenska språket, undervisningslära samt fysiologi och helsolära) obligatoriska till ut
gångsexamen; de öfriga ämnena äro valfria.
De särskilda befattningarna inom Seminariet bestridas a f föl-fande personer:
Studii-direktor: Rekt. Siljeström.
Föreståndarinna: M:II Elfving.
Biträdande föreståndarinna: Fru Idström.
Lärare:
I kristendom. Lekt. Wallander.
» undervisningslära, Rekt. Siljeström.
» historia, Lekt. Tham.
» mathematik, Lekt. Uultman.
» fysik, Frih. Fock.
» kemi, Prof. Stenberg.
» fysiologi och helsolära, Frih. v. Düben.
» botanik, Prof. Andersson.
» zoologi ( hittills obesatt).
>; svenska språket, Mag. v. Feilitzen.
I f r a n s k a s p r å k e t , K a p t . Staaff.
» t y s k a » I l r Stahl.
» e n g e l s k a » L e k t . Löwenhjelm.
» t e c k n i n g , K o n d u k t . Köhler.
I M a g . Pallin, ( f ö r histori a o c h geografi).
!L|M." n j Mag. Ljungzell ( f ö r m a t h e m a t i k o c h n a t u r l ä r a ) .
t a r a e l" " ) M a g S c h i i c k (för s v e n s k a s a m t f r a n s k a , t y s k a o c h e n
-^C n" J g e l s k a s p r å k e n ) .
R e p e t i t i o n er n a l e d a s d e l s af l ä r a r n e sjelfva, d e l s af s ä r s k i l d t a n t a g n a r e p e t i t ö r e r ooli r e p e t i t r i s e r ( d e s e n a r e h u f v u d s a k l i g e n f . d . e l e v e r i d e n f ö r u t i h u f v u d s t a d e n e x i s t e r a n d e L ä r o k u r s e n f ö r f r u n
timmer). . S.
NYTT PÅ VÅ11 BO KHYLLA.
1. Urval ur Franska Litteraturen till dess vänners och den studerande ungdomens tjenst, efter tidsföljd utarb etad af F. N. Staaff.
Senare delen. Fjerde kursen. (Under tidskiftet 1820—1800 bort
gångne Författare.) Stockholm 18G1.
D e t ä r m e d v e r k l i g t n ö j e vi h ä r m e d a n m ä l a f o r t s ä t t n i n g e n af e t t v e r k , s o m vi r e d a n e n g ä n g o m n ä m n t * ) o c h r e k o m m e n d e r a t till v å r a l ä s a r e , o c h h v a r a f i n t r e s s e t s t e g r a s ined h v a r j e n y d e l , i m å n s o m d e t n ä r m a r s i g v å r e g e n tid. D e n o f v a n n ä m n d a nyligen u t k o m n a 4 : d e k u r s e n , a n o r d n a d m e d s a m m a o m s o r g o c h n o g g r a n n h e t s o m d e f ö r e g å e n d e , s a m t r i k t a d m e d ä n n u t a l r i k a r e u p p l y s a n d e n o t e r o c h biografis ka n o t i s e r , i n n e h å l l e r , enlig t u t g i f v a r e n s u r s p r u n g liga, s ä r d e l e s väl u p p g j o r d a , plan, f ö r s t e'n I n t r o d u c t i o n , b ö r j a n d e m e d e n ö f v e r s i g t af F r a n s y s k a S k ö n l i t t e r a t u r e n f r å n 1 8 3 0 till 1 8 4 8 , af G u s t a v e P l a n c h e , d e n förtidigt b o r t g å n g n e , b e r ö m d e m e d a r b e t a r e n i R e v u e d e s d e u x m o n d e s . I d e n n a ö f v e r s i g t l å t e r f ö r f a t t a r e n d e n o f v a n n ä m n d a p e r i o d e n s f ö r n ä m s t a s k r i f t s t ä l l a r e o c h s k r i f t -s t ä l l a r i n n o r , l i v a r o c h e n u n d e r -s i n b e h ö r i g a f a n a ' — H i -s t o r i e n -s , P o e s i e n s , R o m a n e n s e l l e r D r a m a t i k e n s — defilera f ö r l ä s a r e n , i d e t lian J m e d n å g r a k a r a k t e r i s e r a n d e o r d , p r e s e n t e r a r l i v a r o c h e n . Deref^
t e r föl ja n å g r a » J u g e m e n t s L i t t é r a i r e s d é g a g é e s« af d e n a n s e d d e
*J Se Tillskrift för Hemmet, 2:dra årgången, lista häftet, pag. 31.
F
157 kritikern Démogeot, afhandlande »Poesiens pånyttfödelse», »Kritiken och Historien», s a m t »Den Romantiska Skolan», alla h e m t a d e u r författarens »Histoire de la Littérature Française jusqu'à 1830», e t t v ä r d e r ik t a r b e t e , h v a r me d H r Staaff redan förut gjort sina lä
s a r e b e k a n t a . Slutligen k o m m e r e t t litet porträttgalleri öfver u t märkta författare och författarinnor, tecknadt af Auguste D esplaces, och till sist en Conclusion af Démogeot.
D e r p å följer d e n egentliga Antholo gien, uppställd, liksom i fö
r e g å e n d e delar, enligt tidsföljd, och s å , a t t den utgör, icke blott lösryckta u t d r a g u r olika författares v e r k , u t a n tillika e n s a m m a n hängande öfversigt af e p o k e n s litterära verksamhet, hvilken erhål
ler e t t ytterligare i n t r e s s e genom d e rikhalti ga noterna och biogra
fiska tilläggen, s a m t hänvisningar till så dane arbeten, synnerligast kritiska och litterärhistoriska uppsatser (såsom t. ex. i noterna pg.
23, 32, 38 m. fl.), hvilka icke kunnat inrymmas i boken. »Ju me
r a m a n f å r , desto m er a v i l l m a n ha» ä r e t t gammalt ordspråk, s o m t o r d e blifva tillämpadt på oss, d å vi e r k ä n n a a t t vi skulle ö n s k a d e t dessa hänvisningar blefve än nu talrikare i den nästa och sista k u r s e n , s a m t o m möjligt ytterligare kompletterad e i d e utlof-vade G o m m e nt a r i e r n a . L ä s a r e n skulle härigenom blifva utgifvaren t a c k s a m icke allenast för d e t intresse, h a n s egen bok s k ä n k t , m e n äfven för b e k a n t s k a p e n m e d a n d r a v e r k , d e m m a n k a n s k e eljest icke l ä r t känna.
A t t H e r r Staaffs a r b e te , i e n skicklig och insigtsfull l ä r a r e s hand, ä r den bästa lärobok och handlednin g i studiet af den fran
s y s k a stylen och litterature n, s o m h ä r utkommit, lider intet tvifvel, och vi önska den derför, s å väl för elevers och l ä r a r e s som för utgifvarens skull, all möjlig framgång.
2. Skapelsedagarne, en naturmålning af Klencke, öfvers.af L j u n gb e r g , Ö r e b r o 1859, ä r e n lättläst, i bref framställd afhand-ling i Geologien, eller läran o m d e olika förändringar och omge
staltningar jordytan undergått, innan den antagit sin nuvarande form.
Boken, h v a r s ä m n e m å s t e intressera livarje läsare, ä r affattad i b e r ä t t a n de f o r m och innehåller d e m e s t målande skildringar, s o m
»låta oss i anden återupplefva» den sagolika urtidens »hufvudsce-ner». Dylika mystiska u t t r y c k f ö r e k o m m a i mängd och förråda s n a r t bokens svaga sida — e n felaktig öfversättning, hvilken svag
h e t olyckligtvis delas af blott allt för många af våra bokhandels
alster, o c h e f t e r hvad d e t påstås äfven l ä r e r vidlåda d e n svenska upplagan af
3. Miss Florence Nightingales »Notes on Nursing. » Vi hafva e j varit i tillfälle a t t taga kännedom h ä r o m, m e n åtnöja oss för all
s ä k e r h e t s skull a t t r e k o m m e n d e r a originalet, h v a r s förträfflighet h v a r ocli e n , s o m någonsin haft v å r d o m e n s j u k , säkerligen skall intyga. Vi hafva nyligen varit i tillfälle a t t i författarinnans e g e t fädernesland h ö r a den, s å väl af l ä k a re s o m a n d r a , på d e t högsta b e r ö m m a s och betvifla e j a t t boken i d e flesta fall, och m e d någon jemkning till följe af klimatets olikhet m. rn. skulle m e d s t o r fördel kunna'tillämpas äfven hos oss. H u ru högt anseende författarinnan sjelf å t n j u t er bland sina landsmän, kan inhenitas af den (öregående be
rättelsen o m M ö t e t i D u b l i n , hvartill vi ä n n u kunna tillägga den omständigheten, a t t d e t v a r på särskild a n m o d a n af Direktionen för t h e N a t i o n a l Association, s o m hon, e h u r u svag oc h lidande, skrifvit och insändt den o m n ä m n d a afhandlingen o m sjukstatistik och e n ändamålsenlig konstruktion af s j u k h u s .
4. Reseminnen från Egypten, Sinai och Palestina, 1859—1860 af G u s t . E m a n . Beskow, med 1 5 plancher. S t o c k h o l m 186]. H v a r j e bidrag till v å r , på d e s e n a r e 2 0 å r e n särdeles torftigt r e p r e s e n t e r a d e svenska reselitteratur, m å s t e helsas välkommet , helst då d e t , s å s o m ifrågavarande a r b e t e , ä r b å d e underhållande, upplysande och lärorikt.
Stilen ä r enkel och anspråkslös, och o m m a n ä n e j h ä nf ö r es af någon utomordentlig snillrikhet eller vältalighet hos författaren, så föres m a n dock gerna och m e d nöje af honom genom d e heliga t r a k t e r n a , hvilkas blotta n a m n ovilkorligen ingifva e n känsla af vördnad och a n d a k t . I sjelf va v e r k e t ä r ock boken lika m y c k e t andaktsbok s o m resbeskrifning, och påminner i detta afseende o m vissa Engel
s k e resebeskrifyares s t y l; säkerligen kan den också med desse skriftställares v e r k uppföras på listan öfver good books*) — e n lista s o m d e t vore önskligt, a t t vi litet h v a r k u n d e bidraga a t t r i k t a . 5 . Minnen från en sjuttonårig vistelse i Nordvestra Amerika af G u s t a f U n o n i u s . F ö r r a delen. Upsala 1 8 6 1 . Dessa »minnen»
innehålla skildringen af e n n y b y g g a r e s lif med alla dess både Ijus-och skuggsidor, tecknade m e d e n e n k e l h e t Ijus-och trovärdighet, s o m genast intager läsaren och g e r h o n o m d e n angenäma vissheten a t t d e t ä r en s a n n och ej, s å s o m ofta händer, e n d i k t ad verklighet, s o m framlägges för honom. Den omständigheten, a t t nybyggaren ä r svensk skall naturligtvis förläna h a n s »minnen» e t t ytterligare in
t r e s s e för h a n s landsmän, bland hvilka författaren lemnade många v ä n n e r , då han först m e d sin unga h u s t r u begaf sig u t på den lån
ga färden och bland hvilka d e s s u t o m många sedan hafva följt h a n s e x e m p e l och utflyttat till h a n s g r a n n s k a p i »den f j e r r a n vestem»,
*) Så kallas i Englaud alla sådana böcker, som man tillåter sig läsa på sön-dagco.
d e r d e på mångfaldigt s ä t t rönt hjelp och deltagande af hon om och h a n s familj. — Utom beskrilningen på afresan från hemlandet, f ä r den öfver Atlanten, a n k o m st e n till den Nya Verlden, resan vidare vesler ut, m e d förberedelserna till och d e t slutliga anläggandet af Nybygget i Wisconsin, s a m t lifvet derstädes, h vilket allt naturligt
vis u l g ö r b o k e n s k ä r n a , k n y t a sig d e r o m k r i n g e n mängd intressanta detaljer, r ö r an d e folklynne, s e d e r och b r u k , s å väl bland A m e r i k a n a r e och utländska Nybyggare, s o m bland Indianerna. Boken in
nehåller d e r j em t e många upplysningar och råd af verkligt v ä r d e för d e m , s o m k ä n n a sig hågade a t t pröfva nybyggarlifvets behag och besvärligheter.
I ) e t hufvudintryc k, s e n a r e t i d e r s resbeskrifningar öfver F ö r e n t a S t a t e r n a l e m n a t h o s läsaren h a r varit d e t af ogillande och e n med åtlöje blandad motvilja för e t t folk, h v a r s fel och s v a g h e t e r (med f ö r k ä r l e k uppsökta och skildrade) s y n a s s å öfverhandtagande, i jem-förelse m e d d e s s verkliga förtjenster, h vilka, m e r a på djupet gåen
d e , af e n r e s a n d e , som flyktigt a f s k u m m a r förhållandenas yta, säl
lan upptäckas. Men e t t helt m o t s a t t intryck lemna dessa »Minne n», u p p t e c k na d e af e n person, som lefvat bland och införlifvat sig m e d d e t A m e r i k a n s k a folket, oc h d e t ä r m e d den sanna tillfredsställelse, m a n alltid e r f a r vid a t t h ö r a e n misskänd k a r a kt e r , v a r e sig e n individs eller e t t helt folks, tagas i försvar, s o m m a n läser följande reflexioner, hvartill författaren föranledes af den bered villiga hjelp-s a m h e t , h a n vid m å n g a tillfällen rönt af hjelp-sina Amerikanhjelp-ska g r a n na r och särskildt denna gången af några grannqvinnor, s o m han föga k ä n d e , m e n s o m d e t o a k t a d t t r o t s a t s t o r m och oväder för a t t bi
s t å h a n s h u s t r u , d å hon insjuknat :
» dessa qvinnor röjde i sitt yttre hvad mången skulle ansett som bevis på både råhet och känslolöshet. Man hade kunnat tro att de voro qvinliga typer af det hnfvuddrag i karakteren man i allmänhet tillägger Amerikanaren, nemligen sjelfviskhet, kallsinnighet för allt, som icke befordrar egen fördel och vinst, lik
nöjdhet för andras nöd m. m. Men under den missledande ytan gömdes här, lik
som eljest mångenstädes, ett varmt, fullkomligt oegennyttigt deltagande för andra, och icke blott deltagande, men verksamhet, beslutsamhet, uppoffringar — egenska
per, som hos den Amerikanska qvinnan äro mera framstående äu måhända hos nå
got annat folk Man har i allmänhet fått det begreppet om Amerikanaren, att han icke frågar efter något annnt än penningen. »Hvar två eller tre tala till
sammans», heter det i Hauswolfs och a ndra turisters reseanteckningar, »vare sig på krog eller i kyrka, på gata, theater eller torg, får man genast bland de första orden höra det magiska ordet dollar, Amerikanska folkets lösen, den enda gudom
lighet de i sjelfva verket dyrka.» Intet omdöme kan vara mera orättvist! Låt vara att ordet dollar ofta ljuder i ens öron: men är detta väl så underligt i ett land, der handel, industri och ett den enskildes, med det allmänna allt mer för-knippadt affärslif, hafva mer än annorstädes tillfälle att blomstra och utveckla sig?
Visserligen heter det, att hvaraf hjertat fullt är, derom talar munnen; men om vi så vidsträckt uppfatta denna regel, huru skulle vi då bedöma t. ex. vårt eget fä
dernesland? Hvad skulle då anses för vårt folks lösen, och hvilken gudomlighet skulle man säga att det dyrkade? Hör två eller tre af våra landsmän tillsammans i ett hus, på gata eller torg — och det är ej ett bland hundra tillfallen, då icke bland de första ord, man hör, förnimmes en ed, ett djefvulens åkallande, en bön om hela legioner andar. Skola vi väl i allt bedöma det svenska folket efter denna nationalovana, för att icke säga synd? Må då Amerikanaren gerna få tala om sin »dollar»! Han tycker om att förvärfva den, det är sannt, men han bortskän
ker den ofta med samma nöje Ingen nation är i sjelfva verket mindre girig.
. . . . S å h a r å t m i n s t o n e jag lärt känna Amerikanaren, med alla hans stora fel — och hvilket folk liksom hvarje enskild menniska har ej sådana? Q,vinnan så väl som mannen har i Amerika mer än annorstädes egnat sig åt det praktiska lifvet, och derföre synes det mången gång, som vore hon kall, beräknande och fremmande för alla ömmare känslor. Men när en annan blott gråter och jemrar sig, så handlar hon; när en annan blott beklagar en olycklig och säger; »det är synd om den stackarn», så säger hon måhända icke ett ord, men, om hon han, går hon och hjelper den, som hjelp behöfver Häraf skulle vi nu erfara det första profvet — en börjau till de många, som vi alltid med den innerligaste tack
samhet och vördnad erinra oss.»
A t t f ö r f a t t a r e n s t u n d o m ä r e n s m u l a i n k o n s e q v e n t o c h , s å s o m m å n g a a f s i n a m e d b r ö d e r , b ö j d a t t , i f r å g a o m e n s å d a n q v i n n a n s s j e l f s t ä n d i g h e t , s o m h ä r o m n ä m n e s * ) , ä n n u o g i l l a i t h e o r i e n h v a d h a n g i l l a r ( o c h s t u n d o m s j e l f d r a r f ö r d e l a f ) i d e t p r a k t i s k a l i f v e t — d e t f ö r l å t e r m a n h o n o m g e r n a , f ö r h a n s u p p r i k t i g h e t s s k u l l , o m n i a n ä n e j k a n u n d g å a t t d r a g a p å m u n n e n v i d j e m f ö r e l s e n , mellan d e h ä r anförda reflexionerna och hans utfall m ot » W o man 's-right -vu rmeriet och andra m e r eller mi ndre anl ikristli fja r ö r e l s e r , » m . m . . . M e n s å d a n t ä r b i s a k e r — h u f v u d s a k e n ä r a t t m a n l ä s e r b o k e n m e d n ö j e o c h n y t t a , g l a d a t t h a l v a e n a n d r a d e l a t t v ä n t a . V i h o p p a s d e s s u t o m e n a n n a n g å n g k u n n a å t e r k o m m a t i l l d e s s a M i n n e n , d ä u t r y m m e t t o r d e t i l l å t a o s s m e d d e l a n å g o t m e r a d e r u r .
B l a n d h v a d s o m s a k n a s p å V å r Bok hylla, o c h k a n s k e ä f v e n p å d e f l e s t a a f v å r a l ä s a r e s , ä r e n p å s v e n s k a s k r i f v e n k l a r o c h u p p l y s a n d e ö f v e r s i g t a f d e n A l l m ä n n a L i t t e r a t u r h i s t o r i e n . P å o m s l a g e t s i n r e s i d o r l e r n n a v i d e r f ö r e p å b e g ä r a n m e d n ö j e r u m f ö r a n m ä l a n o m e t t t i l l ä m n a d t a r be t e i d e n n a r ik t n i n g a f e n f ö r f a t t a r e , s o m
äfven lem nat vår Tidskrift någ ra v är d e r a de bidra g. Reader.
*) Det vill säga qvinnans rättighet att vara en tänkande och handlande, icke en blott lidande och pjuukande medlem af samhället.