Grimberg & Söderlund introducerar 1800-talets utveckling med rub-rikerna ”Vår längsta fredsperiod” och ”Det svenska näringslivet under fredens århundrade”.329 Det är i detta sammanhang som den långa progressiva fredsberättelsen för första gången explicit dyker upp i de undersökta läroböckerna. Författarna skriver:
Sedan unionen med Norge genomförts och vårt land hade förlorat alla sina besittningar på andra sidan Östersjön och Bottniska viken, deltog Sverige-Norge ej längre i storpolitiken. De båda länderna på Skandina-viska halvön voro ju redan enhetliga nationalstater och förblevo därför ganska oberörda av de nationalitetsrörelser, som i det övriga Europa framkallade så många krig och omvälvningar under denna tid.330
Nationalismen är här av uttalad etno-kulturell karaktär och kopplas till isolationism, konsensus och enhetlighet inom landet.331 Författar-na skriver i samband med Danmarks situation under Napoleonkrigen: ”Åter en sida av vad kampen mellan stormakter kan kosta småstater, som ej är på sin vakt!” 332 Denna hållning blir ett genomgående tema i läroboken, och kan ses som ett uttryck för den erfarenhet som andra världskriget gett vid tiden för bokens tillkomst, och/eller ett utslag av en allmän konservativ neutralitetspolitik.
Den situation som i Grimberg & Söderlund framställs som en steg-ring av intrigen är krisen i samband med försvarsfrågan:
Under det ostörda fredslugnet efter 1814 hade så gott som ingenting gjorts för att modernisera vårt försvar. Det såg ut, som om svenska folket hade glömt bort, att det mången gång förr hade behövt försvara sin själv-ständighet. Och ändå borde man ha blivit varnad av flera krigshändelser, framför allt av Danmarks öde år 1864.333
Dessa meningar är intressanta ur flera aspekter. Författarna skriver om svenska folket som det agerande subjektet. De militära resurserna
benämns försvaret och de tidigare krigen ses som försvar av själv-ständigheten. De andra moderniserade och införde allmän värnplikt, medan Sverige stod försvarslös bland sina välrustade grannar. Det är de andras hållning som beskrivs som den rätta inställningen, medan Sveriges folk var försumligt. Här kan man se en spänning i berättelsen, där grannarna å ena sidan är föredömen, å andra sidan är de som med våld hotar Sverige.334
I Grimbergs & Söderlunds berättelse används genomgående begrep-pet ”folk” som ett meningsbärande begrepp. Det som aktualiserade en ny konflikt var när förryskningspolitiken hotade det finska folket.335 Det ryska hotet ledde fram till 1901 års införande av allmän värnplikt. Det påpekas emellertid att många ansåg att Sverige var för fattigt för att satsa på försvaret.336 Vilka dessa ”många” var anges dock inte. Det är anmärkningsvärt att detta är en av de få gånger som någon form av oenighet inom landet redovisas i den aktuella läroboken. Sveriges håll-ning i försvarsfrågan efter 1901 sammanfattas mycket kort.337 Krisen kring F-båten och borggårdstalet finns inte med i berättelsen, vilket förstärker konsensussensmoralen. Begreppet neutralitet har inte an-vänts så här långt, utan honnörsordet är istället självständighet.
Berättelsen närmar sig klimax i samband med unionskrisen.338 Som ett skäl till krisen anges att folken var för olika varandra. Norges mer demokratiska styrelseskick ses inte i denna berättelse som något odelat föredömligt. ”År 1905 gjorde norska stortinget revolution.” 339 Användandet av begreppet revolution i fetstil indikerar att händel-sen ses som omvälvande. Det är från denna utgångspunkt centralt att studera vilka begrepp och perspektiv som används för att beskriva en händelse eller process, eftersom ordvalet blir meningsbärande i be-rättelsen. Den aktuella berättelsen beskriver hur det svenska folket grundligt hade ledsnat på de ideliga unionstvisterna. Den allmänna meningen var att en union som upprätthölls genom tvång var föga värd, och att Sverige därför skulle gå med på en fredlig uppgörelse om bara norrmännen accepterade vissa krav. Den kritiska situationen löstes och de nordiska folken visade att de kunde göra upp i godo.
Författarna konstaterar avslutningsvis att förhållandena aldrig varit vänskapligare än efter unionsupplösningen. Att konsensus segrar över konflikt är berättelsens sensmoral. Katastrofen var nära, men situatio-nen räddades tack vare de nordiska folkens förnuftighet. Dock nämns inte begrepp som brödrafolk eller urgamla traditioner av samhörighet. Den nordiska tanken får således ingen emfas i denna del av berät-telsen, utan introduceras först med större eftertryck i samband med skildringen av första världskriget.340
Berättelsen i Grimbergs & Söderlunds bok länkar tydligt samman unionskrisen med första världskriget. Rubriken för det följande kapit-let är ”Sverige 1905–1939”, vilket skapar koherens i berättelsen.341 De tempusöverskridande formuleringarna markerar att handlingen förs fram från unionskrisens upplösning mot första världskrigets utma-ningar, och att det nordiska perspektivet håller samman berättelsen.342 Den inledande meningen i avsnittet som behandlar kriget lyder: ”Det
första världskriget, som utbröt år 1914 och pågick i mer än fyra år till slutet av 1918, skulle lära Nordens folk, att de höra nära samman.” I 1940 års utgåva betonas dessutom att enighet ger styrka.343 Detta skeende kan tolkas som en upptrappning, men intrigen är så präglad av konsensus och enighet att ingen entydig peripeti kan noteras. Det som driver folken samman är de rättskränkningar som de oförskyllt utsattes för. Gustav V sägs föreslå trekungamötet men hans roll beto-nas inte, utan det är folkens neutralitetsvilja och sammanhållnings-strävan som är pådrivande.344
Kriget får ett ”lyckligt slut” genom Finlands självständighet och Slesvigs återförening med Danmark. Återigen kan man se hur Sverige hotas men slutligen klarar sig. Framstegen bryts av komplikationer som besegras enligt klassisk dramaturgi. I 1947 års utgåva anges att Sverige efter kriget tog på sig ett stort ansvar genom att organisera freden inom ramen för Nationernas Förbund.345 Denna berättelse kan ses som ett tydligt exempel på en kombination av vad Sturfelt kallar en ”lillsvensk” och en ”storsvensk” neutralitetsberättelse. Enligt den lill-svenska berättelsen håller sig Sverige utanför kriget och känner endast
samhörighet med andra neutrala småstater medan den storsvenska be-rättelsen visar upp Sverige som föredöme när det gäller internationella hjälpinsatser.346 Denna kluvenhet återkommer i samband med andra världskriget.
Upplösningen av intrigen kommer att bilda mönster för senare läro-böcker. Kritiska situationer löses och intrigen avslutas med en uppräk-ning av svenska förtjänster och altruistiska insatser.347 I det avslutande partiet av försvarsberättelsen i 1940 års utgåva uttrycks sensmoralen i berättelsen så här långt: ”Riksdagen beviljade då de största belopp, som hittills anslagits åt den svenska krigsmakten, och bakom riksda-gen stod ett enigt folk, som ansåg, att inga offer voro för stora, då det gällde att värna Sveriges urgamla frihet och självständighet.” 348 I 1947 års upplaga har vissa redigeringar skett. Begreppet krigsmakten finns inte längre kvar och talet om en urgammal frihet och självständighet har fått ge vika för samarbete och lojalitet. Därmed impliceras ett framtida agerande och berättelsen får därmed sin sensmoral. Sverige framställs som ett land som balanserar mellan isolationism i storpoli-tiska frågor, och vilja till lojalt samarbete rörande fredssträvanden.349
Odhner & Westmans neutralitetsberättelse tar, som tidigare nämnts, sin början vid unionsupplösningen. Skildringen av 1800-ta-let är i denna lärobok istäl1800-ta-let en berättelse om stormaktens undergång. Författarna skriver uttryckligen: ”Från Oskar II:s tid gick Sveriges po-litik ut på att bevara neutralitet och hindra ogynnsamma avtal mellan andra makter.” 350 Detta förutsätter att Sveriges politik tidigare hade gått ut på något annat.
Behovet av ett stärkt försvar betonas och borggårdskrisen fram-ställs ur ett tydligt kungavänligt perspektiv, om än något modifierat 1954.351 Odhner & Westman påpekar i 1934 års utgåva:
Bland sina välrustade grannar stod landet därför nästan försvarslöst. Men tiderna voro farliga, och den åsikten blev allt allmännare, att Sve-rige likaväl som andra stater måste skydda sin frihet och sitt oberoende genom ett starkt försvar […] Fritt och självständigt vill vårt folk leva i fred med alla andra länder.352
Här finns en tydlig koherens i berättelsen. Det starka försvaret skyd-dar Sverige mot angrepp och rädskyd-dar självständighet och fred.
En annan iakttagelse är att den svenska neutraliteten under första världskriget inte nämns i 1934 års utgåva. Författaren skriver: ”Sverige lyckades undgå att indragas i kriget, ehuru den svenska flottan hade en besvärlig vakttjänst för att hålla de stridandes krigsskepp borta från de svenska kustvattnen.” 353 I 1954 års utgåva är detta ändrat till att ”Sverige iakttog neutralitet och lyckades undgå att indragas i kriget, men en mycket stor del av den manliga ungdomen måste hållas under vapen, och den svenska flottan hade en besvärlig vakttjänst för att hålla de stridandes krigsskepp borta från de svenska kustvattnen”.354 Kanske kan detta ses som ett tecken på att neutraliteten 1934 uppfat-tades som något fegt och mindre ärorikt. När neutraliteten, som fått en annan symbolisk betydelse efter andra världskriget, infogas i den nya utgåvan blir det också angeläget att betona den svenska manna-kraften och stridsviljan.355
I Falk & Tunberg är borggårdskrisen framställd som hela berät-telsens klimax.356 Det är viktigt att vara uppmärksam på sina egna föreställningar om den stora berättelsen. Den historiekulturella tradi-tion som har präglat vårt tänkande har i hög grad kretsat kring världs-krigen när det gäller meningsskapande sammanhang. En distansering från denna förförståelse är svår men nödvändig om man skall se berät-telsernas vändningar.357 Den ökade internationella spänningen och hotet från förryskningspolitiken nämns som de faktorer som aktuali-serade försvarsfrågan:
Det liberala partiet var ej benäget att göra ytterligare uppoffringar för försvaret; Staaff hade t.o.m. ställt i utsikt lättnader i de försvarsbördor, som 1901 års härordning pålade det svenska folket. […] Sistnämnda åtgärd väckte stark oro i vida kretsar, och en frivillig insamling anord-nades […] [U]tredningen om försvaret drog ut på tiden, under det att situationen ute i världen allt mer mörknade […] [B]land allmänheten [uppstod] en stark rörelse, som tog sig uttryck i det s.k. bondetåget.358
I dessa utdrag ses en ökad spänning i berättelsen. Hoten mot Sverige hopar sig, vilket allmänheten och kungen men inte den liberala reger-ingen är medvetna om. Gustav V:s uttalanden i frågan under borg-gårdstalet beskrivs enligt följande: ”I ett kraftigt anförande förklarade kung Gustav, att enligt hans mening, försvarsfrågan i sin helhet ome-delbart borde lösas.” Krisen avvärjs i berättelsen genom att den nya re-geringen, under ledning av Hammarskjöld, tar tag i frågan och lyckas driva igenom sin linje, trots att de inte hade majoritet i kammaren.359
Hotet i berättelsen är ett omodernt försvar och en bristande med-vetenhet hos ”vänsterpartierna” om det kritiska läget. Läroboksför-fattarna hyllar en konservativ neutralitetspolitik, där neutraliteten konstituerades av ett starkt försvar. Förfallet från 1800-talet bryts emellertid vid 1901 års härordning, men hotar på nytt under åren före första världskriget. Sveriges styrande tar återigen sitt förnuft till fånga i sista sekund.
Beskrivningarna av Sveriges politik under första världskriget formu-leras i Falks & Tunbergs bok närmast som en logisk följd av tidigare skeenden. Den första meningen: ”När världskriget utbröt år 1914, för-klarade sig Sverige neutralt, och det vidhöll denna ståndpunkt under hela krigets gång.” Läroboken nämner emellertid att denna neutralitet var omstridd av sin samtid: ”Detta skedde dock inte utan svårigheter. Inom landet var opinionen starkt delad mellan sympatier för central-makterna och för ententen, och det fanns kretsar, som yrkade på att Sverige skulle taga öppet parti för den ena eller andra sidan.” 360 Vilka dessa parter var eller vad de strävade efter kommenteras dock inte.
Enligt läroboken lyckas Sverige bevara neutraliteten tack vare omfattande rustningar och den nordiska sammanhållningen. Den sistnämnda kommer till stånd tack vare kung Gustav V:s initiativ. Kungen citeras enligt följande:
”Låtom oss skapa en ny förening, icke av det gamla slaget, men en för-ståelsens och hjärtats förening, vars livskraft jag hoppas skall vara av en mer bestående natur än den förras” … ”Var och en för sig äro vi små nationer, men tillsammans bilda vi dock en faktor att räkna med, då det
gäller skyddandet och upprätthållandet av vår frihet och självbestäm-manderätt. Låtom oss därför räcka varandra handen såsom ett tecken på vår fasta vilja att arbeta i denna anda till lycka och välsignelse för våra trenne folk”.361
Gustav V, som tidigare framställts som försvarets räddare, har för-vandlats till fredsfurste, vilket blir logiskt eftersom ett starkt försvar ses som förutsättningen för fred. Detta samband genererar även berät-telsens upplösning och sensmoral. Man konstaterar kortfattat att Sve-rige åter hade nedrustat, enligt 1925 års härordning, vilket sedermera visat sig ohållbart med tanke på världsläget. Sveriges inträde i Na-tionernas Förbund nämns också kortfattat utan närmare kommenta-rer.362 Betydligt större utrymme och emfas får det nordiska samarbe-tet.363 Här kan man återigen se ett uttryck för den skandinavism som fick en renässans under tiden mellan de båda världskrigen. Regering-arna har emellertid övertagit kungRegering-arnas roll som agerande subjekt.364 Söderlund & Tunberg hanterar borggårdskrisen och första världs-krigets skeende på ett sätt som pekar fram mot senare decenniers läroboksförfattares behandling av temat. Antimilitarister hotar landet medan andra grupper kommit till ”insikt” om faran och vill satsa på försvaret. Här beskrivs för första gången hur Staaff ändrar sig och egentligen är för en upprustning, men för övrigt är skildringen kunga-vänlig. Det påpekas att Hammarskjöld hade ”långt ifrån majoritet i andra kammaren” men detta ses ännu inte som ett parlamentariskt problem, utan som något som kunde äventyra upprustningen. Krisen löses genom att krigsutbrottet enar de olika grupperna.365 Att Sve-rige inte dras in i kSve-riget är enligt denna berättelse försvarets förtjänst. Författarna skriver i 1949 och 1955 års utgåvor att ”[d]en agitation, som av vissa kretsar fördes för att Sverige självmant skulle ingripa till Tysklans förmån, vann föga gehör i landet”.366 Denna passus är borta 1961 och berättelsen har istället förstärkt sin konsensussensmoral om neutralitetspolitiken.367 Gustav V ges en tämligen undanskymd roll i dessa läroböcker, och regeringarnas betydelse som handlande
sub-jekt är än mer betonad. Det nordiska samarbetet nämns, men får inte samma emfas som i läroböcker utgivna under mellankrigsåren.368
Sammanfattningsvis kan man säga att läroböckerna hanterar spän-ningen mellan Gustav V:s, regeringens och andra konservativa kraf-ters försvarsvänliga hållning och deras roll som bevarare av freden, ge-nom att koppla samman starkt försvar, neutralitet och fred. Detta blir i berättelserna ett ställningstagande som kommer ”den försvarsvänliga allmänheten” till godo.369 De berättelseelement som inte understödjer denna kollektiva narrativa identitet betonas inte.