Skäl för att vägra eller skjuta upp verkställighet

Bedömning: Inga kompletterande bestämmelser om skäl för att vägra eller skjuta upp verkställighet behövs i lag.

Den möjlighet till notifiering som föreskrivs enligt artikel 15.2 a bör tas om hand senare.

Skälen för bedömningen:

Artiklarna 15–18 innehåller bestämmelser om när en ansökan om verkställighet av ett beslut om frysning eller förverkande kan avslås, skjutas upp eller bifallas partiellt eller på vissa villkor.

Skäl för att vägra verkställighet

Skälen för att vägra verkställighet anges i artikel 15.1–15.7. Två av de uppräknade skälen ska tillämpas generellt för samarbetet enligt avdelning XI. Övriga skäl avser antingen samarbetet gällande bistånd vid brottsutredningar och provisoriska åtgärder (artikel 3–9) eller förverkande av egendom (artikel 10–14). Artikel 15 innehåller även en uppräkning av skäl som inte får åberopas för att vägra samarbete enligt avdelning XI (artikel 15.8–9)

Generellt gäller att samarbetet enligt avdelning XI får vägras om den anmodade staten anser att verkställandet av ansökan skulle strida mot principen om förbud mot dubbelbestraffning (principen ne bis in idem, artikel 15.1). Vidare uppställs även ett krav på dubbel straffbarhet (artikel 15.2). Kravet på dubbel straffbarhet gäller dock inte för bistånd enligt artiklarna 3–7 som inte innebär användande av tvångsmedel. En stat kan vidare notifiera att kravet på dubbel straffbarhet inte kommer tillämpas avseende de gärningar som

86

räknas upp i artikel LAW.SURR 79.5 i avtalet och för vilka är föreskrivet fängelsestraff eller annan frihetsberövande åtgärd i minst tre år.

Samarbete enligt artikel 3–7 som innebär användning av tvångsmedel och samarbete enligt artikel 8–9 (provisoriska åtgärder) får vägras dels om begärd åtgärd inte skulle vara tillåten enligt den anmodade statens inhemska lagstiftning i ett motsvarande inhemskt fall (artikel 15.3), dels om åtgärden inte skulle vara tillåten i den ansökande statens inhemska lagstiftning eller om begäran inte godkänts av en rättslig myndighet i den ansökande staten i samband med handläggningen av brottmål (artikel 15.4).

Vad gäller samarbetet enligt artiklarna 10–14 (verkställighet av ett beslut om förverkande) anges i artikel 15.5 ett flertal vägrans- grunder. Bland annat får verkställighet vägras om förverkande för den typ av brott som ansökan avser inte är möjligt enligt den anmodade statens inhemska lagstiftning eller om det skulle strida mot principer i den anmodade statens inhemska lagstiftning som begränsar möjligheterna till förverkande med hänsyn till förhållandet mellan ett brott och en ekonomisk fördel som kan betecknas som vinning av brottet eller egendom som kan betecknas som hjälpmedel för brottet. Andra skäl för avslag är preskription eller om beslutet om förverkande inte fattats inom ramen för ett straffrättsligt förfarande. Även utevarodom kan utgöra skäl för vägran; dock ska bestämmelserna i artikel 15.6 och 15.7 beaktas.

Av artikel 15.8–15.9 framgår omständigheter som inte får utgöra skäl för vägran, bl.a. banksekretess eller att den person som är föremål för utredningen är en juridisk person.

Bestämmelserna motsvaras i princip av artikel 28 i 2005 års förverkandekonvention.

Samarbetet gällande bistånd vid brottsutredningar och provisoriska åtgärder ska genomföras i den mån det är tillåtet och i överensstämmelse med bestämmelserna i den anmodade statens lagstiftning (artikel 1.3). Vägransgrunderna i avtalet som rör detta samarbete kommer därför att komplettera de skäl för att vägra bistånd som föreskrivs i lagen om internationell rättslig hjälp. Vilka myndigheter som prövar skälen för att vägra verkställighet följer av bestämmelserna i den lagen.

För samarbetet avseende verkställighet av ett beslut om förverkande är det endast förfarandet för att uppnå och verkställa ett

beslut om förverkande som ska regleras enligt den anmodade statens lagstiftning (artiklarna 1 och 11). Av detta följer att skälen för att avslå en ansökan om verkställighet av ett beslut om förverkande som räknas upp i avtalet är uttömmande. Någon hänvisning till inter- nationella verkställighetslagens bestämmelser om skäl för att vägra samarbete ska därmed inte införas. Prövningen av om det föreligger skäl för att vägra verkställighet bör som föreslås i avsnitt 6.6.3 göras av åklagare och domstol. Kompletterande bestämmelser behövs därför inte med avseende på artikel 15.

En notifiering enligt artikel 15.2 a om dubbel straffbarhet kan göras när som helst och måste inte beslutas i samband med att den nya lagstiftningen träder i kraft. Ett ställningstagande i den frågan bör därmed avvakta.

Samråd, information, uppskov och partiellt eller villkorat bifall Av artikel 16 följer att vid risk för skyddet mot de grundläggande rättigheterna ska den anmodade staten samråda med den ansökande staten och får begära nödvändiga uppgifter innan den beslutar om verkställighet av ett beslut om frysning eller förverkande. Vidare får en åtgärd skjutas upp enligt artikel 17 om den skulle vara till skada för brottsutredningar eller rättsliga förfaranden i den anmodade staten. Innan den anmodade staten vägrar eller skjuter upp samarbete enligt avdelningen ska det enligt artikel 18 övervägas, eventuellt efter samråd med den ansökande staten, om ansökan kan bifallas partiellt eller på villkor som ställs upp. Bestämmelserna motsvaras delvis av artikel 29 i 2005 års förverkandekonvention.

Ett beslut om uppskov kommer att fattas av den myndighet som handlägger ärendet enligt bestämmelserna i lagen om internationell rättslig hjälp eller enligt de regler som föreslås i avsnitt 6.6.3. Artiklarna 16–18 kräver således inga kompletterande bestämmelser i lag. Bestämmelser om samråd med den anmodade statens eller med andra svenska myndigheter kan, i den mån de behövs, regleras i förordning.

88