I denna studie analyseras 41 näbbfibulor funna i Skåne utom Uppåkra. Det är det bestånd som för närvarande är bekant. Beståndet har alltså fördubblats sedan Strömbergs sammanställning (1961:121 f.).
I sin studie över folkvandringstida kors-formiga fibulor framhåller Mortimer vikten av att studera tekniska detaljer. Detta ska inte ses bara som ett komplement till typologiska stu-dier utan kan ge insikter i hur hantverket varit organiserat och om sambandet mellan stilistiska och tekniska framsteg (Mortimer 1999:83).
Dessa påpekanden gäller i hög grad också för studiet av näbbfibulor och bildar en utgångs-punkt för denna studie.
Fibulornas längd
I den ovan nämnda studien där Uppåkras fibulor jämfördes med fibulor från olika delar av nuva-rande Danmark framgick det tydligt att längden pä fibulorna va1ierar geografi kl. I den vä tra delen av under ökning området, Jylland och Fyn är fibulorna korta, under 60 mm. Också Bornholm har förhållandevis korta fibulor medan materialen från Själland och Uppåkra innehåller längre fibulor, upp till över 80 mm.
Här utmärker sig särskilt Själland med större andel längre fibulor än i något annat ormåde (Hårdh 1999149 f.). Dessa resultat avviker nå-got från de iakttagelser 0rsnes presenterar
60 50 40
30
20
10
• Uppåkra övr. Skåne
o.___..,...___
2-2.9 3-3,9 4-4,9 5-5,9 6-6,9 7-7,9 >8
Fig. 1. Näbbfibulornas längd i Uppåkra och i övriga Skåne. Procentuell fördelning.
(1966: 125 ), viket kan bero på att materialet nu är betydligt större med förskjutningar som följd.
En annan möjlighet är att studien från 1999 baseras på detektorfunna fibulor från boplatser medan 0rsnes varit hänvisad till material från gravar. Om detta verkligen har någon bety-delse kommer att diskuteras i det följande.
Den kortaste fibulan bland de skånska utan-för Uppåkra är en fibula från Öns vala, Nevishög (Larsson 1982, Fig. Se), som mäter 33 mm medan den längsta, som kommer från Gårdlösa, Smeds-torp (Stjernquist 1993, Pl. XXI:1; Fig. 3) nu-mera mäter 86 mm. Foten är starkt korroderad och fibulan bör ha varit något längre ursprung-ligen. Den är till konturen i övrigt närmast iden-tisk med Uppåkra, U 966 (Fig. 3), som mäter 89 mm. Gårdlösafibulan bör ha varit ungefär lika lång. De fragmentariska fibulorna från Brösarp och Löddeköpinge (Strömberg 1961 II, Taf 61: 1, 9) måste ha mätt minst 6 cm.
I Fig. 1 presenteras längden hos Uppåkras fibulor i jämförelse med längden hos skånska fibulor utanför Uppåkra. Huvuddelen av fibu-lorna från Uppåkra är kortare än 50 mm medan huvuddelen av fibulorna från Skåne i övrigt i genomsnitt tycks vara något längre med en stor andel på 50-60 mm. Diagrammet visar alltså en tendens till att uppåkrafibulorna är något kor-tare genomsnittligt än fibulorna från övriga Skåne. Men eftersom fibulorna utanför Uppåkra är relativt få kan tillfälligheter naturligtvis spela in och nya fynd kan snabbt förändra bilden.
100
80
60
40
20
0
Typ 1 Typ 2
• Uppåkra övr. Skåne
Fig. 2. De olika nålfästenas fördelning i Uppåkra och övriga Sk ne. Procentuell fördelning
Fig. 3. Fibulor med maskornament, Bodarp, Gårdlösa och Uppåkra. Foto B. Almgren, LUHM 1: 1.
N ålfäs tekonstrukt ion
Min undersökning (1999) syftade till att pla-cera in det stora materialet av näbbfibulor från Uppåkra i ett sydskandinaviskt sammanhang genom jämförelser med fibulor från nuvarande Danmark. Den tydligaste geografiska variatio-nen visade sig i nålfästets utformning. Det finns tre olika sätt att fästa nålen på näbbfibulor. I den östra delen av undersökningsområdet är s.k.
tunnelkonstruktion vanligast, vilket innebär att spiralplattans övre del på baksidan har två av-långa, ihåliga tunnlar genom vilka en järntråd löpt. På denna har nålen med spiralkonstruktion varit fästad. Denna konstruktion har sitt ur-sprung i konstruktionen med lösa spiralplattor.
På danska öarna, och särskilt på Jylland har nålen fästs vid en perforerad tapp. Två perfore-rade tappar, mellan vilka en tråd löpt på vilken järnnålen med sin spiral varit fästad, tycks ha särskilt stark förekomst på Själland. Genom nålfästets utformning har det alltså varit möjligt att indela näbbfibulorna i en östlig och en väst-lig tradition där uppåkrafibulorna ansluter sig till de bornholmska och alltså ingår i en östlig
tradition medan fibulor från västra Danmark, främst Jylland, tillverkats i en annan tradition.
På öarna blandas traditionerna även om det också är möjligt att urskilja lokala särdrag (Hårdh 1999:lSOf.).
Det är knappast förvånade att också övriga skånska fibulor tekniskt sett ansluter sig till den bornholmsk-skånska traditionen. Av 34 fibulor har 28 tunnelkonstruktion. Av uppåkrafibulorna har över 80% denna konstruktion liksom fibulorna på Bornholm, där den är ännu mer dominant (Fig. 2; jmf. Hårdh 1999, Fig. 6).1
Två fibulor, en från Bodarp nr 3, Bodarp och en från Gislöv, Östra Nöbbelöv, har nål fäste av två tappar. Detta är, som nämnts, ett drag som är särskilt förknippat med Själland, där fibulorna dessutom tenderar att vara långa. Bodarpfibulan mäter 68 mm och Gislövfibulan 56 och dessa fibulor är därmed relativt långa. Fyra fibulor har nålfäste med en fästetapp. Detta är den gängse formen för nålfäste i den västra delen av näbb-fibulans utbredningsområde, särskilt på Jylland där den dominerar totalt. De skånska fibulorna med enkel fästetapp är små, 33 - 46 mm.
Pig. 4. Den granatbesatta och djurornerade fibulan från Nebble, Boeslunde. Foto Nationalmuseet, Köpenhamn, 1: 1.
Gjutformar till näbbfibulor har i Skåne fram-kommit i Uppåkra, Dag torp och Östra Torp.
Från Uppåkra och Dag torp finn fragment som vi ar baksidan av fibulan huvudparti. I amt-liga fall är det tydligt all det är fibulor med tunnelkon truktion om gjutits.
Omering
Näbbfibulorna är vanligtvis stereotypt ornerade med Ji ter och stämpelornamentik. I vissa fall finns ett ödleliknande ansikte, sett uppifrån med två ögon, som av lutning på fibulan ena eller båda ändar. Detta ornament uppfatta av 0rsnes närmast som ett skånskt fenomen. Denna
under-·ökn.ing vi ar att 4 kånska fibulor har mask-ornament på den ena eller båda ändarna GårdJösa, Smedstorp; Bodarp nr 9, Bodarp·
Brösarp, BTösarp och Uppåkrn (Fig. 3). 0rsnes uppger 5 skånska fibulor med ma korname111 ch en bornholmsk (0.r nes 1966: J 25). Efter-som G, rdlö a- och Uppåkrafibulorna hitta ef-ter 0rsnes genomgång bör han ha sett tre andra skånska fibulor, som jag inte lyckats identifiera.
(Strömberg ang r 2 ex. 1961:121). En relativt nyfunnen näbbfibula från Nebble, Boeslunde Själland har ock å ma kornament (C 34126 Fig. 4). Detta är en tor fibula med nålfä te av
två tappar, som allt å väl pa ar in i etl själländ kl ammanbang. Speciellt för denna fibula är att den är omerad med djurornamentik över hela yran och des utom är tätt besatt med granater. Förutom denna fibula tyck ma k-ornament i det material jag undersökt vara kon-centrerade till Skåne. Tydligt är också att de främ tförekommer på långa fibulor, Bodarp och Uppåkra mäter 77 och 89 mm re pekt.ive, de fragmentari ka Br"'sarp och Gå.rdJösa mäter i nuvarande till. tänd 57 respektive 86 mm. Ock å nebblefibulan är ett ovanligt stort exemplar, ur-sprungligen ca. 80 mm.
Stämphll'na är i regel univer ella. Samma ty-per, trianglar punkter och cirklar förekommer på näbbfibulor över beta dera utbredningsområde.
Halvmånar och S-fonnade figw·er oftast med upp-höjda punkter, tyck vara, ärskilt väl företrädda .i Skåne, medan koncentri ka cirklar har en tark förekom t på Bornholm Umf. Hårdh 1999:153).
Enstaka näbbfibulor är förgyllda. Med tanke på det stora be ·tåndet är de förgyllda fibulorna mycket få ärskilt i jämförelse med Lex. fågel-fibulor, som i mycket högre grad är belagda med ädelmetall (Branca 1999: 170). l det kånska ma-terialet finns fem förgyllda näbbfibulo.r, en fibula från Gå.rdlö a, lr från Ön vala ocb en från Uppåkra.
Skån ka näbbfibulor - generella drag
Jämfört med fibulorna från Uppåkra är fibulorna fråll det övriga Skåne i genomsnitt längre. Hu-vuddelen av dem mäter över 50 mm medan den övervägande delen fibulor från Uppåkrn lik-som från Bornholm är kortare än 50 mm. 0rsnes menade att jylländ k-själländ ka fibulor är be-tydligt längre än de skån ka och bornbolm ka. I m.in förra under ökning konstaterade. att de jäl-ländska fibulorna är längre än genomsnittet medan de jylländska är små. Skillnaderna i
re-ultat beror delvi på alt 0rsnes trot allt be-handlar relativt må material men kanske också på att bao huvud akligen arbetat med fibulor från gravar medan min under ·ökning från 1999 behandlar detektorfunnet material huvudsakli~
gen från bopJat er. Det är inte orimligt att tänkfl ig all grav- och boplatsmaterial kiljer ig nå-got ål, att fibulor fr n gravar repre enterar ett utvalt material. Intre ant i detta sammanhang
',w-4~1::: ~~.~ ~ • Uppåkra, ca 180 st
d
•
2-4 fibulor{ •••. -ll!:"•.
•
1 fibula~ ... ,) f
··- ... v
\ . IFig. 5. Näbbfibulor i Skåne.
1. Uppåkra, 2. Nevishög, 3.
Husie, 4. Lund, 5. Löddeköp-inge, 6. Västra Karaby, 7.
Dagstorp, 8. Landskrona, 9.
Gråmantorp, 10. Bodarp, 11.
Stehag, 12. Ystad, 13. Hage-stad, 14. Borrby, 15. Östra Nöbbelöv, 16. Järrestad, 17.
Smedstorp, 18. Brösarp, 19.
Vä, 20. Nosaby, 21. Åhus.
är den undersökning av fågelfibulor som Branca genomfört. Han påvisar att fågelfibulor från Uppåkra genomsnittligt är kortare än fågel-fibulor från resten av Skåne (Branca 1999: 170 f.). Likaså påpekar Arrhenius att de vendeltida lik-armade fibulorna från Uppåkra är ovanligt små (Arrhenius 1999:142).
Beträffande nålfästekonstruktionen visar fibulorna från övriga Skåne stark samhörighet med fibulorna från såväl Bornholm som Uppåkra. Konstruktionen med tunnlar är totalt domine-rande. En mindre grupp har konstruktionen med fästetapp/ar. Två fibulor, Gislöv, Östra Nöbbelöv och Bodarp nr 3, Bodarp har fäste av två tappar medan de två små fibulorna från Önsvala, Nevishög, grav 2, en av fibulorna från Gårdlösa, Smedstorp samt en fibula med okänd fyndort har fästekonstruktion med en tapp. Då både Gislöv och Bodarpfibulan är långa passar de mycket bra in i ett själländskt sammanhang och kan mycket väl vara tillverkade av en själländsk hantverkare. De fyra fibulorna med enkel fäste-tapp är alla kortare. Detta stämmer väl överens med fibulor från Fyn/Jylland och de kan
möjli-~ ··
.. 5'i'l
.1
•6
,V: <;i;,
1 • .. .. ,,u~
•9 (')
()·1~~~ _)
""
ao<!J""
I)
· : o rz
19.
V
21 • N11•~
t
•4 18 •
e1 •2 "' ;, c_J
,) [i
,,P ·.'::]
/J>c '-"
• 12
20km
gen vara införda därifrån eller tillverkade av någon som arbetat i den västliga traditionen.
Den förgyllda fibulan från Gårdlösa (Stjern-quist 1993, Pl. LXIV: 1) har en karakteristisk kontur där foten är påtagligt smalare än huvu-det vilket är ett drag som är vanligt på Bornholm.
Då den dessutom är ornerad med instämplade koncentriska cirklar, vilket också är rikligt före-kommande på Bornholm men sällsynt i Skåne, är det inte osannolikt att den införts från Born-holm. Ytterligare en fibula, från Hagestad nr 19, tycks ha mycket smal fot, särskilt i förhållande till huvudet. Så långa fibulor, 66 mm är emeller-tid ovanliga på Bornholm. Denna fibula har jag tyvärr bara kunnat analysera från foto (Ström-berg 1973, Fig. 5a).