• No results found

Hur skaffar pedagoger kunskap som kan främja flerspråkiga barns

5.2 Resultat diskussion

5.2.1 Hur skaffar pedagoger kunskap som kan främja flerspråkiga barns

5.2 Resultat diskussion

Syftet med undersökningen var att undersöka de kunskaper samt stöd som kan hjälpa förskollärare i arbetet med att främja flerspråkiga barns språkutveckling. Även undersöka förskollärares arbetssätt och förhållningssätt till hur de arbetar med dessa kunskaper i en mångkulturell miljö. Därför kommer vi besvara våra forskningsfrågor i denna delen.

- Hur skaffar pedagoger kunskap som kan främja flerspråkiga barns språkutveckling?

- Hur påverkar dessa kunskaper förskollärares arbetssätt och förhållningssätt till flerspråkiga barns språkutveckling?

Frågorna kommer besvaras genom att koppla resultatet av studien med tidigare forskning som presenterats i vår forskningsbakgrund. Samspel mellan individer i omgivningen och sociala handlingar har tagit stor plats i vårt analysarbete av studien eftersom vi genomgående har utgått från den sociokulturella teorin.

5.2.1 Hur skaffar pedagoger kunskap som kan främja flerspråkiga barns språkutveckling?

I dagens samhälle är det viktigt att utveckla egenskaper, kunskaper och kompetens som att kunna ta ansvar, vara aktiv och oberoende, ha god samarbets- och problemlösningsförmåga samt kunna dra nytta av inlärningstillfällen. Detta innebär att förskollärare behöver delta i ett ömsesidigt lärande tillsammans med andra förskollärare i inlärningsprocesser som upprepas vid flera tillfällen, till exempel att träffas med jämna mellanrum för att gå igenom och förstå hur man behöver organisera stödet till barnen för att uppnå bättre resultat i samband med

40

flerspråkiga barn på förskolan. I resultaten av intervjuerna kan man tydligt se att alla förskollärare har en gemensam kunskapskälla som är alltid tillgänglig i förskolans

verksamhet; samtal med kollegor som också kan kallas för kollegialt lärande. Vikten av att bygga upp och fördjupa sina kunskaper kring en gemensam övergripande idé är också något som ofta lyfts fram och betonas i forskning om flerspråkiga barns språkutveckling, som har sin grund i ett lärande organisatoriskt perspektiv (Ekholm & Scherp, 2014). Genom detta sätt fokuserar man på lärprocessen i stället för att förklara dåliga resultat med brister hos

flerspråkiga barn, samt att flytta fokus från faktainlärning till mer undersökande arbetssätt och förhållningssätt för att nå fördjupad kunskap.

Med hjälp av Åsén Nordströms (2014) insikter, samt de resultat vi fick från våra intervjuer, betraktar vi det kollegiala lärandet som en av de viktigaste framgångsfaktorerna i arbetet med flerspråkiga barn i förskolan, där man som pedagog alltid behöver pröva nya arbetssätt och förhållningssätt som anpassas efter barnens olika bakgrundhistorier och tidigare kunskap.

Genom att diskutera tillsammans ges möjlighet till att skaffa ytterligare kunskap om sitt uppdrag och bli utmanad i sina föreställningar. Detta kan dessutom bidra i högre grad till bättre utvecklad samarbetsförmåga, självständighet, kreativitet, självförtroende och kritiskt tänkande angående arbetssätt och förhållningssätt i personalgruppen. Kollegialt lärande som arbetssätt kan ses som språklig mediering och appropriering, på det sätt att förskolläraren använder sig av andra människors erfarenheter och tankar för att få nya insikter och lärdomar som i förlängningen kan stödja språkutvecklingen hos flerspråkiga barn.

När förskollärare reflekterar, analyserar och utvärderar verksamhetens språkutvecklande aktiviteter tillsammans med kollegor, leder det också till större utveckling hos de flerspråkiga barnen. Kultti (2013) beskriver därför betydelsen av förskollärares kunskap om barns

språkliga bakgrund, men också förskollärares reflektion över sitt förhållningssätt, sin attityd och sina prioriteringar. Vygotskijs insikter inspirerar och vägleder även pedagogiskt arbete eftersom de sociokulturella tankarna riktar uppmärksamheten till informanternas sätt att kommunicera och dela erfarenheter med varandra (Säljö, 2015). Det betonar vikten av att tillsammans pröva sig fram, lösa uppgifter tillsammans och granska varandras arbetssätt.

Kompetens och kunskapsutveckling är således inget man som pedagog kan klara på egen hand. Genom att synliggöra för varandra hur man tänker och agerar kan man skapa en vi-känsla kollegor emellan. Åsén Nordström (2014) betonar även att en nyckelfaktor för framgångsrikt kollegialt lärande är att inlärningen av nya kunskaper måste vara tydligt

41

kopplat till yrkespraktiken, med utgångspunkt i att kunskap återskapas och ständigt förnyas i ett samhälle. Det måste finnas en öppenhet bland kollegorna inför att omvärdera sina

kunskaper och därmed kunna utvecklas.

I läroplanen för förskolan (Lpfö18, Skolverket, 2018) står det att ”utbildningen i förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande (s.7) som alltid ska “vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet när det gäller såväl innehåll som arbetssätt” (s.10). I sådana fall spelar både vetenskaplig kunskap och erfarenhetsbaserad kunskap viktiga roller för en pedagog som ska stödja flerspråkiga barn genom ett språkstimulerande arbetssätt och förhållningssätt. I resultatet framför vissa informanter att de uppskattar Skolverkets webbsida, där det finns massor av vetenskaplig och forskningsbaserad information som man kan läsa och lära sig av när tid finns. När man applicerar den forskningsbaserade informationen i sin egen vardagliga praktik kan samtal med någon mer erfaren pedagog behövas, som redan har

erfarenhetsbaserad kunskap i sammanhanget.

Resultatet i vår studie visar att syftet med samtal och reflektion mellan kollegorna är att kunskapen ska öka, samt öka förståelsen för varandras upplevelse av uppdraget i förskolan.

Genom dessa samtal börjar man tänka på nya sätt, vad som behöver förändras, och gemensamt utvecklas ett lärande och en förståelse för nya situationer i vardagen. Men det handlar inte bara om att pedagoger ska hålla med varandra och förhålla sig lyssnande till andra kollegor; det kan också vara viktigt att bjuda varandra motstånd med hjälp av frågor i samtalet som utmanar de tankar som kommer till uttryck i samtalen (Åsén Nordström, 2014, s. 116). Det vill säga genom att reflektera över undervisningssituationer genom kollegialt lärande såsom under APT, reflektionstider och studiedagar, och lyfta fram vad som fungerar bra respektive mindre bra. Genom att kritiskt granska sin egen och andras undervisning tillsammans så skapas goda förutsättningar för att förbättra undervisningen. Under dessa tillfällen försöker även förskollärarna sätta sina nya forskningsbaserade kunskaper i relation till varandra och till de flerspråkiga organisatoriska förhållandena, upptäcka konflikter eller motsättningar bland de formulerade lösningarna, identifiera behovet av förändringar i den flerspråkiga miljöns övergripande struktur och organisation samt att göra nya lärdomar. Att dokumentera hela lärandeprocessen ger ett bra stöd för planering och reflektioner i arbetet.

Lindö (2009) uppmärksammar pedagogisk dokumentation som ett viktigt verktyg i sammanhang med flerspråkighet i förskolan och skriver att “ett lyhört lyssnande och

42

fortlöpande pedagogisk dokumentation av varje barns språkliga utveckling är nödvändiga redskap oavsett vilket utvärderingsinstrument som du har valt att använda” ( s.95).

Ett sätt att öppna upp för reflektion med kollegorna kring sina egna handlingar vid

flerspråkiga barn är att använda sig av pedagogisk dokumentation som ett redskap eller ett arbetsverktyg, och dokumentera sina egna tysta kunskaper i det dagliga arbetet på förskolan.

Åsén Nordström (2014) menar att syftet med dokumentationen är att man som pedagog ska få syn på och reflektera över sitt eget handlingssätt och vad som sker i det pedagogiska arbetet.

Pedagogisk dokumentation blir även ett sätt att synliggöra det pedagogiska arbetet för andra än en själv, till exempel kollegor, barn och föräldrar, samt öppna upp för ett samtal kring den pedagogiska verksamheten och barns utveckling och lärande. På så vis innebär pedagogisk dokumentation att förskolepersonal ges större möjlighet att reflektera över sitt arbete och hur man erövrar kunskap (Åsén Nordström, 2014). Genom att tillsammans reflektera över och dra slutsatser utifrån nya erfarenheter som gjorts kan man formulera lärdomar som för

verksamheten framåt mot att förverkliga ett uppdrag, det vill säga att följa en läroplan, som präglas av kontinuerlig förändring (Skolverket, 2018). Resultatet visar förskollärarna som förändringsagenter där flerspråkiga barns språkutveckling och lärande står i fokus. Genom kollegialt lärande flyttas förskollärararbetet från att vara tankeföreskrivande och traditionellt kunskapsförmedlande, till att bli mer tankeutmanande och kunskapshandledande (Ekholm &

Scherp, 2014).

Systematisk kunskapsbildning om lärande och undervisning ligger till grund för såväl den vetenskapliga kunskapsbildningen som den beprövade erfarenheten (Skolverket, 2019). I sådana fall anser vi att kollegialt lärande kan ses som en del av beprövad erfarenhet för att de har ett gemensamt mål att utveckla förskolans verksamhet och barns lärande genom sådan kunskap som är genererad vid upprepade tillfällen över tid av många, som också är

dokumenterad och kvalitetssäkrad. Resultaten från denna studie visar att varje förskollärare har sina egna praktiska kunskaper (techne) och erfarenheter. De erfarenheter som över tid har skapats genom vetenskaplig kunskap, som effektivt redovisas och testas av flera andra, och som genom delad reflektion och dokumentation räknas som beprövade erfarenheter. Det betyder att om man integrerar och reflekterar med andra som redan har beprövade erfarenheter för flerspråkighet, får man en god övergripande kunskap och vägledning i arbetet. Genom att rikta och tillsammans försöka ge svar på ett antal frågor av följande art

43

klargjordes skillnaderna i dessa perspektiv medan förskollärarna blev mer kapabla att göra målinriktade val i förhållande till dem: Vilket arbetssätt och förhållningssätt framträdde starkast i det beskrivna läget? Vad blir skillnaden om man skulle ändra perspektiv? Ekholm &

Scherp (2014) beskriver att beprövad erfarenhet inträder när förskollärare och skolledare drar lärdomar från vad som händer på sina egna förskolor och där man undersöker sina handlingar genom att utvärdera eller beskriva vad man har åstadkommit. Det är viktigt att ge spridning åt beprövade erfarenheter. Detta kan göras genom att förskolor möts då och då för att dela med sig av sina kunskaper av beprövad erfarenhet med varandra. I denna typ av nätverk kan man också utmana varandra att våga pröva nya tillvägagångssätt, så att den beprövade erfarenheten breddas och man kan hantera att lösa nya arbetsuppgifter som framkommer i flerspråkiga miljö.

Riddersporre & Erlandsson (2018) hänvisar till Sveriges kommuner och landstings hemsida där det står att ”beprövad erfarenhet handlar om professionell erfarenhet, att lärare lär av varandra” på ett systematiskt sätt som sprids och dokumenteras (s.161). Åsén Nordström (2014) beskriver att i en kollegial lärandeprocess sker ett kontinuerligt och systematiskt lärande där kollegor lär av varandra samt stimulerar varandras professionsutveckling baserad på forskning och lokalt beprövad erfarenhet. Det betyder att beprövad erfarenhet av barns språkutveckling ska innebära att man har analyserat och diskuterat huruvida vissa metoder att undervisa språk är bättre än andra, samt att väga för och nackdelar med de olika

språkundervisningsmetoderna som har prövats. Som pedagog behöver man alltid ha uppdaterat sin kunskap över forskning om förskolor som fokuserar på språkutvecklande praktik, metodik och pedagogik, för att kunna basera sina val i undervisningen på relevant forskning.

44

5.2.2 Hur påverkar dessa kunskaper förskollärares arbetssätt och förhållningssätt till