2. Samhällets drivkrafter och påverkan på miljön
2.6 Skogsbruket – drivkrafter och påverkan
2.6.1 Drivkrafter för skogsbruket
Skogsbrukets förutsättningar påverkas både av skogspolitiska och av andra politiska förhållanden. Skattepolitiken är vid sidan av skogspolitiken en av de starkaste påverkans- krafterna på skogsbruket15. För uttag och nyttjande av skogsbränsle är energi- och klimatpolitiken starka drivkrafter. Även miljöpolitik, jordförvärvslagstiftning samt regional- och arbetsmarknadspolitik påverkar skogsbruket. Mot bakgrund av skogarnas långa generationscykler får man naturligtvis även beakta politiken i historiskt perspektiv för att förstå hur dagens skogar har uppkommit och skötts. Större skogspolitiska beslut under förra seklet tillkom åren 1903, 1923, 1948, 1979 samt senast år 1993 då en skogsvårdslag med två jämställda mål, ett miljömål och ett produktionsmål tillkom. Historiskt viktiga påverkansfaktorer för skogarnas utveckling i Sverige (och i andra jämförbara länder) har varit utvecklingen inom jordbruket, industrialiseringen och den sociala utvecklingen16.
2.6.2 Skogsbrukets försurningspåverkan
Skogens tillväxt och upptag av näringsämnen är en naturligt markförsurande process där den gamla skogen i regel har surare mark än den yngre. I en skog som inte brukas återförs dock basiska ämnen som lagrats i trädens ovanjordiska delar när träden dör och bryts ner. Under en skogsgeneration råder normalt sett jämvikt mellan det totala tillskottet och den totala förlusten av mineralnäringsämnen i skogsmark. Vittringen kompenserar i många fall för den förlust av näringsämnen som uppstår i samband med uttag av
biomassa och utlakning. En negativ balans och därigenom en permanent markförsurning kan uppstå om uttaget av biomassa är stort, t.ex. om skogsbränsle i form av GROT (grenar och toppar) tas ut. Även skörd av enbart stamved i bördiga granskogar kan ge nettoförluster av baskatjoner, men de beräkningsmetoder som finns är relativt osäk- ra17.Vid uttag av GROT, med eller utan barr, fördubblas ofta uttaget av baskatjoner, jämfört med enbart stamskörd. På många marker kommer då sannolikt den sammanlagda bortförseln att överskrida den naturliga tillförseln av baskatjoner. Skörden innebär då en nettoförsurning över tiden18.
Förlust av baskatjoner via utlakning från hyggen är också en försurande process som kan påverkas genom olika skogsskötselåtgärder. Utlakningen minskar exempelvis om man sparar en trädskärm i samband med avverkning. I större delen av Sverige är hyggesutlakningens bidrag till försurningen relativt litet sett till en hel skogsgeneration. Utlakningseffekten är delvis ett resultat av en omfattande kväveupplagring i skogsmarken
15 Kjellin, P. m.fl. 2001. Skogsstyrelsen, Rapport 8B-2001. Skogspolitiken i dag
16 Persson, R. 1995. SLU, Inst. F. Skoglig resurshushållning och geomatik, Rapport nr.22:1995. Den globala
skogssituationen 1990.
17 Egnell G., Nohrstedt H.-Ö.., Weslien J., Westling O. & Örlander G. 1998. Miljökonsekvensbeskrivning av
skogsbränsleuttag, asktillförsel och övrig näringskompensation Skogsstyrelsen Rapport 1:1998
18 Egnell, G; Nohrstedt H-Ö; Weslien J; Westling O & Öhrlander G (1998): Miljökonsekvensbeskrivning av
under de senaste decennierna. Utlakningen av nitrat bidrar i regel till både ökad förlust av baskatjoner från marken och försurning av avrinnande vatten. Arealen med hygge ligger relativt konstant på 5 %.
Skogsbruket inverkar således på försurningen, främst genom att man via olika skogs- bruksåtgärder påverkar storleken på uttag och utlakning men även indirekt genom att tillväxten påverkas.
Skogens tillväxt
I takt med att den svenska skogen ökat i volym under 1900-talet har också tillväxten som kan utnyttjas ökat. Riksskogstaxeringens data visar att tillväxten sedan 1950 ökat med ca 25 miljoner skogskubikmeter per år. Den senaste tioårsperioden har den årliga tillväxten ökat med 6 miljoner skogskubikmeter för att idag ligga på omkring 100 miljoner skogskubikmeter per år.
Den viktigaste faktorn som bidragit till tillväxtökningen är troligen förbättrade skogs- skötselmetoder som givit upphov till tätare skogar. Även skogs- och skyddsdikning för att öka produktionen respektive underlätta föryngring19 har påverkat. Idag utförs i princip inga nydikningar och skyddsdikningarna har minskat med mer än 60 % under 1990-talet.
Andra faktorer som i större eller mindre omfattning har bidragit till tillväxtökningen är kvävegödsling som idag beräknas ge en ökad tillväxt med omkring 0,3-0,4 % av den årliga tillväxten. Sedan 1950-talet har kvävenedfallet ökat markant som följd av ökade kväveutsläpp i Sverige och övriga Europa. Det är dock svårt att uppskatta hur mycket av den svenska skogens tillväxtökning som kan härledas till ökat kvävenedfall. Även en uppbyggnad av tjockare humuslager och minskad brandpåverkan (medför ökad vatten- och näringshållande kapacitet) påverkar tillväxten. Tillskottet av igenplanterad och igenväxt före detta jordbruksmark har också haft betydelse. Det något varmare klimatet under senare decennier jämfört med tidigare bör också ha haft en gynnsam inverkan på skogstillväxten. Nettoökningen av tillväxten är tydlig i hela Sverige. Det finns också faktorer som i delar av landet kan ha ökat sin negativa påverkan under samma period, exempelvis viltbete och marknära ozon.
Skörd
Under 1900-talet har skogsbrukets huvudinriktning varit att producera massaved och timmer. Användningen av ved för uppvärmning och hushållsändamål minskade snabbt efter andra världskriget i takt med ökad oljeanvändning. Sedan 1970-talet har efterfrågan på energisortiment ökat igen i takt med att modern biobränsleteknik utvecklats och energipolitiska styrmedel införts. Ökningstakten har dock varit ojämn och tidvis gått tillbaka när oljepriset sjunkit eller när de energipolitiska styrmedlen ändrats i något avseende. Numera efterfrågas även GROT (grenar och toppar) som energiråvara och sannolikt ökar i framtiden även direkta avverkningar av energisortiment. År 1991 infördes en koldioxidskatt på värmeproduktion med fossila bränslen, vilket ökade konkurrenskraften för övriga energislag
Arealen som föryngringsavverkas (d v s att uttaget är så omfattande att föryngrings- plikt inträder) är idag knappt 200 000 hektar per år. Om GROT tillvaratas vid skörd, ökar
uttaget av näringsämnen och bufferten mot försurning minskar. GROT-uttag innebär en särskilt stor näringsförlust då barren är den träddel som har högst näringsinnehåll. Bortförseln av näringsämnen ökar med 1,5 till 2 gånger jämfört med skörd av enbart stamved20. Uppskattningsvis medför GROT-uttag att 50 till 75 % av grenar och toppar tas ut efter avverkning. Vanligast är att riset avbarras före uttag vilket motverkar näringsför- lusten, men trots det följer en hel del barr med, eller blir liggande vid hyggeskanten. Vanligen kan inte vittring och deposition av basiska ämnen fullt ut kompensera för den näringsförlust som uppstår p.g.a. GROT-uttag. För att undvika en permanent bortförsel av näringsämnen kan näringskompensation ske, lämpligast genom askåterföring.
Sedan 1998 skall alla uttag av skogsbränsle anmälas enligt skogsvårdslagen. Anmäld areal har sedan dess varierat mellan 27 000 hektar och 33 500 hektar vilket motsvarar mellan 15 och 19 % av avverkningsarealen21. Omkring hälften av alla anmälda skogs- bränsleuttag kommer från Götaland. I vissa delar av Götaland sker uttag av avverknings- rester på mer än 50 % av den avverkade arealen. En tredjedel av anmälningarna kommer från Svealand och bara ett fåtal från norra Norrland. I södra Norrland ökade arealandelen markant under år 2002 p.g.a. ett nytt kraftvärmeverk i Östersund.
I Skogsstyrelsens uppföljningssystem, D-polytax, visar siffror från avverkningssäsong- en 1999-2000 visar att uttag i genomsnitt gjordes på 18 % av arealen (tabell 2.3).
Arealandelen är sannolikt något underskattad då arealer som är förberedda för uttag men där uttag ännu inte skett inte är medtagna. De regionala variationerna är stora och stora förändringar kan ha skett sedan dess.
Tabell 2.3 Andel av avverkad areal (%) med uttag av GROT, avverkningssäsongen 1999- 2000. Medelfel inom parantes. Skogsstyrelsen Rapport 8D-2001.
Skogsvårdsstyrelse % Norrbotten 4 (1) Västerbotten 0 (0) Mellannorrland 2 (1) Dalarna-Gävleborg 7 (2) Värmland-Örebro 24 (2) Mälardalen 48 (2) Gotland 23 (5) Västra Götaland 29 (2) Östra Götaland 56 (4) Jönköping-Kronoberg 39 (2) Södra Götaland 28 (2) Hela landet 18 (1)
20 Egnell, G; Nohrstedt H-Ö; Weslien J; Westling O & Öhrlander G (1998): Miljökonsekvensbeskrivning av
skogsbränsleuttag, asktillförsel och övrig näringskompensation. Skogsstyrelsen, Rapport 1-1998.