Vilka möjligheter finns det för rektorer att förändra och pedagogiskt leda skol- verksamheten? Utrymmet för förändrings- och s.k. utvecklingsarbete samman- hänger med hur skolan organiseras och skolan som organisation kan betraktas från en mängd olika perspektiv. Berg (11) lokaliserar tre stycken olika former av skolorganisering. Dessa är skolan som tvångsorganisation, skolan som pro-
fessionell organisation samt skolan som byråkratisk/administrativ organisation.
Synen på skolan som en tvångsorganisation handlar i korthet om relationer mellan makt och engagemang. Makten kan i sin tur ha olika former; tvingande,
materiell och normativ. Likaså kan engagemanget bland organisationens aktö-
rer se ut på olika sätt och i Berg finns det tre uppdelningar; alienerat, kalkyle-
rande samt moraliskt. Dessa olika karaktärsdrag ska ses som idealtyper, som
inte återfinns i en “ren” form i “verkligheten”, utan de samverkar snarare, även om något drag kanske dominerar. De utgör därmed en förenkling som kan hjälpa till att analysera komplexa processer av makt och underkastelse.
Berg refererar till Etzioni (1) som ser fängelser och koncentrationsläger som tvångsorganisationer, men däremot inte skolor, som istället, enligt Etzioni karaktäriseras som nytto- eller som normativa organisationer. Detta har emel- lertid kommit att kritiserats och skolan har i flera studier framstått som en tvingande organisation och den huvudsakliga grunden för påståendet är skol- plikten. Skolan är däremot inte, till skillnad från fängelset, en total organisa- tion, dvs. en sluten plats där allt i livet försiggår och styrs under en och samma auktoritet. Tvånget i skolan kan ses ur två perspektiv; strukturellt och substan-
tiellt (Berg 11).
Skolplikten hänförs till det strukturella, vilket regleras i den lagstiftning,
skollagen, som ytterst styr skolan. Det substantiella handlar om att eleverna
tvingas underkasta sig ett visst innehåll i skolan, ett visst schema, i vissa lokaler, av vissa personer osv. Som en konsekvens av dessa former av tvång blir lärares och rektorers funktion att övervaka eleverna så att det strukturella och substan- tiella efterföljs. Lärare och rektorer har inte utrymme att påverka skollagen, det strukturellt tvingande, men däremot har de möjlighet att, beroende på hur de-
11
Skolan som professionell organisation handlar om kunskapsproduktion el- ler kunskapsöverföring. Centralt för den professionella organisationen, vilken skolan kan definieras som, är att dess professionella aktörer, dels har en akade- misk utbildning, och dels har utvecklat en kollektiv yrkesetik, med normer och värderingar som ligger till grund för verksamheten. Inbyggt i den professio- nella organisationen finns grunder för strukturella konflikter, vilka kan ta sig uttryck i “målförskjutningar”. Dessa kan vara en följd av att administratörer tagit över makten i organisationen och prioriteringen mellan mål och medel har förskjutits så att mål blivit medel och vice versa.
Även förändringsarbetet kan leda till “målförskjutningar”. Fascinationen och tilltron till medlen tar över så att medlen blir mål och de ursprungliga må- len som initierade förändringen tappas bort (Hargreaves 14: 3). Dessa as- pekter kan vara delförklaringar till varför skolan kritiseras för att vara föränd- ringsobenägen eller till svårigheten att omvandla policyskrivningar till en vardaglig praktik.
Huruvida skolan kan betraktas som en byråkratisk och administrativ orga- nisation råder det delade meningar om. Klart är emellertid att den administra- tiva funktionen i skolan är utbredd. Byråkrati kan tolkas som en rörelse bort
från intressen eller mål som är uppställda för verksamheten. I skolans fall skul-
le målen kunna representeras av skollagen och läroplanens formuleringar om samhällsnyttiga och demokratiska medborgare samt förmedling av ett huma- nistiskt ideal. Byråkratin kan i detta resonemang beskrivas som klyftan mellan önskvärd verksamhet, sådan den formuleras i samhällets styrdokument, och den faktiska verksamheten som i realiteten inte prioriterar denna typ av mål- sättningar. Ett exempel på detta är skolans fokus på betyg och bedömning en- ligt en meritokratisk princip som motverkar reell demokrati och konkurrerar med ett humanistiskt ideal.
Byråkratin motverkar självförnyelse och förändring, vilket medför en dålig anpassningsförmåga till den unika “miljön”. Byråkratin låser på detta sätt sko- lorna i administrativa mallar som motverkar flexibilitet och medför att skolor är uppbyggda på ett likartat sätt trots att området i vilka de är belägna och därmed också elevgruppens sammansättning i hög grad är varierande. Feno- men som migration och invandring borde påverka skolans innehåll och organi- sation för att skapa legitimitet och för att göra skolan likvärdig. Med likvärdig menas här att genom olika typer av undervisning och undervisningsinnehåll i praktiken skapa liknande förutsättningar för eleverna den dag då de går ut det
11 nionde skolåret. I praktiken ändras emellertid ytterst lite i skolans innehåll trots att förutsättningar och skolans kontextuella skepnad i hög grad föränd- ras. Skolor med en stor flexibilitet och skolor som drivs av en ledning med en analytisk förmåga att uppfatta, tolka och anpassa verksamheten i enlighet med förändrade förutsättningar kommer att i högre grad kunna bedriva undervis- ning med kvalitet och därmed också skapa goda grunder för sina elever att gå vidare till nästa utbildningssteg, jämfört med skolor som i hög grad präglas av ett fastklamrande vid den traditionella skolkulturen.
Inbyggda i skolorganisationen finns två övergripande rationaliteter eller principer som konkurrerar med varandra. Den ena kan benämnas det holistis-
ka synsättet, vilket utgår från demokrati, samarbete, solidaritet, lyhördhet, em-
pati och humanism och det andra, det partikulära synsättet, handlar om lyd- nad, kontroll, konkurrens och individualism (Berg 11). En kritisk mångkulturell pedagogik kan lokaliseras inom ramen för det holistiska per- spektivet. Om den kritiska mångkulturella pedagogiken skulle genomsyra sko- lans verksamhet skulle detta innebära att de begrepp som karaktäriserar det holistiska förhållningssättet skulle utgöra grund för hela skolans verksamhet och med nödvändighet skulle detta innebära att organisationen måste föränd- ras och att synen på professionerna inom skolan till viss del måste utmanas. Lärarens funktion i klassrummet skulle då inte innebära att kontrollera elev- erna och uppmana till lydnad och i rektorsskapet skulle en tydligare uppgift vara att leda verksamheten med hjälp av specifika pedagogiska visioner i linje med de holistiska principerna.