• No results found

Skyddets  utformning

3   EUROPAKONVENTIONENS  INTEGRITETSSKYDD  OCH  SPRIDNING  AV

3.3   A NALYS

3.3.2   Skyddets  utformning

Europadomstolen har i ett flertal rättsfall tagit ställning till hur det nationella integritetsskyddet bör vara utformat. Som framgått ovan kräver medlemsstaternas positiva skyldigheter enligt artikel 8 ett rättsligt ramverk för att skydda enskilda från angrepp av tredje man. Denna skyldighet omfattar med största sannolikhet även spridning av nakenbilder på internet. Då skyddet innebär en inskränkning av yttrandefriheten måste det även uppfylla kraven i artikel 10.2 för att utgöra en tillåten inskränkning.

3.3.2.1 Förpliktelser enligt artikel 8

Ramverkets karaktär varierar beroende på situationen. Vid mycket allvarliga angrepp såsom våldtäkt och sexuella övergrepp på barn har Europadomstolen slagit fast att det

krävs ett straffrättsligt skydd.116

Vid mindre allvarliga angrepp på enskildas privatliv har det ansetts räcka med ett civilrättsligt ramverk som ger de drabbade rätt till skadestånd. Utgångspunkten är således att det krävs en möjlighet för den som blivit utsatt för en konventionskränkning att få skadestånd. Europadomstolen har emellertid aldrig avgjort ett mål gällande just spridning av integritetskänsliga bilder på internet. Det finns därför en möjlighet att domstolen skulle anse att dessa fall kräver ett visst straffrättsligt skydd.

Genom att studera Europadomstolens resonemang i ovan refererade Söderman mot

Sverige får man en överblick över hur domstolen bedömer rättsliga ramverk i

situationer som den aktuella. I Söderman hade ingen bild spridits på internet.                                                                                                                

114 Hachette Filipacchi Associés mot Frankrike, punkt 36; Tammer mot Estland, dom 6 februari 2001, målnr 41205/98.

115 Se till exempel Lingens mot Österrike, dom 8 juli 1986, målnr 9815/82; Schwabe mot Österrike, dom 28 augusti 1992, målnr 13704/88.

116 Se M.C. mot Bulgarien, dom 4 december 2003, målnr 39272/98, punkt 150 och X och Y mot

Klagandens situation var dock på många sätt jämförbar då det rörde en film av integritetskänslig natur som tagits utan hennes samtycke. Kränkningen hon utsatts för förvärrades av det faktum att hon endast var fjorton år gammal samt att det var hennes styvpappa som filmade. Filmen förstördes dock innan någon såg den och spreds därmed inte till andra. Sammantaget kan den kränkning som klaganden utsattes för i stor utsträckning jämföras med den kränkning en person upplever vars integritetskänsliga bild spridits på internet. Europadomstolen tar i domen inte uttrycklig ställning till vilket sorts rättsligt skydd som krävs för denna typ av kränkningar utan nöjer sig med att påpeka att det svenska skyddet inte är tillräckligt. Klart är att en straffrättslig reglering i kombination med en möjlighet för offret att utkräva skadestånd skulle erbjuda ett tillfredställande skydd. Att Europadomstolen, efter att ha konstaterat att det inte fanns ett sådant straffrättsligt skydd, valde att även undersöka det civilrättsliga ramverket tyder även på att enbart ett civilrättsligt skydd

kan vara tillräckligt för denna typ av situationer.117

Av domstolens resonemang kan man dock dra slutsatsen att möjligheten att kräva

skadestånd på grund av oaktsamhet inte är tillräcklig.118

I K.U. mot Finland119

hade det

funnits möjlighet att föra både en straffrättslig och en skadeståndsrättslig talan mot den internetoperatör som drev webbplatsen där annonsen lagts ut. Europadomstolen ansåg dock inte att detta varit tillräckligt då man menade att det i både samhällets och offrets intresse krävdes att den som faktiskt utfört handlingen blev identifierad och

fick svara för sina gärningar.120

Enligt Europadomstolen resonemang innebär ett tillräckligt skydd för ett offer inte bara en ekonomisk kompensation utan även att denna kompensation kommer ifrån personen som utfört den kränkande handlingen. Domstolen tycks i de båda målen ha lagt vikt vid dels den upprättelse en drabbad kan få genom just erkännandet av ansvar, dels den bestraffande och avskräckande effekt skadeståndsskyldighet kan innebära för gärningspersoner. Slutsatsen blir därmed att det torde fordras en möjlighet för den drabbade att kräva ersättning för kränkning på

                                                                                                               

117 Se dock domaren Pinto del Albuquerques tillägg till domen där han argumenterade för egen del för att konventionsrättigheten medför att olovligt fotograferande av både barn och vuxna bör vara straffrättsligt sanktionerat.

118 Söderman mot Sverige, punkt 112-114. 119 Se avsnitt 3.2.2 vi).

grund av uppsåtligt handlande samt att skadeståndet ska kunna utkrävas direkt från gärningspersonen.

Europadomstolen har även understrukit vikten av att möjligheten till skadestånd är praktiskt genomförbar. I Delfi AS antydde domstolen att de positiva förpliktelserna under artikel 8 medför ett krav på att en person som utsatts för en konventionskränkning på internet även kan driva en skadeståndstalan mot

webbplatsens operatör om den faktiska gärningspersonen inte går att identifiera. 121

Detta avgörande, som vid en första anblick tycks stå i strid med resonemanget i K.U., tyder på att Europadomstolen anser att man i första hand bör kunna utkräva ansvar från gärningspersonen och att internetoperatören har en skyldighet att hjälpa till i denna identifiering - en skyldighet som blir större ju allvarligare brottet är. Om internetoperatören tillåtit anonyma inlägg på ett sätt som gör identifiering omöjlig kan det istället bli aktuellt att kräva operatören på skadestånd.

Europadomstolen har även haft skäl att ta ställning till frågan om vad som är en acceptabel ersättningsnivå. I målen Biriuk och Armonie, båda mot Litauen, hade en

dagstidning publicerat uppgifter om klagandenas respektive status som HIV-positiv.122

Klagandena hade i en nationell skadeståndsprocess tillerkänts ett skadestånd från dagstidningen motsvarande 2 900 euro. De klagade ändå inför Europadomstolen då de menade att detta skadeståndsbelopp var för lågt. Europadomstolen påpekade att medlemsstaterna har en prövningsmarginal när det gäller att bestämma vilken sorts kompensation som är lämplig i ett specifikt fall men när det rör sig om en sådant allvarligt missbruk av pressfriheten som det nu aktuella krävs en kompensation motsvarande kränkningens allvar. Skadeståndet som klagandena tillerkändes av de litauiska domstolarna gav inte den kompensation som de hade rätt att förvänta sig. Europadomstolen fann därmed att Litauen inte fullgjort sina förpliktelser enligt artikel 8.

Sammanfattningsvis är det troligt att medlemsstaternas positiva förpliktelser omfattar spridning av nakenbilder på internet. Ett sätt för medlemsstaterna att uppfylla dessa                                                                                                                

121 Se avsnitt 3.2.2 vii).

122 Biriuk mot Litauen, dom 25 november 2008, målnr 23373/03; Armoniene mot Litauen, dom 25 november 2008, målnr 36919/02.

förpliktelser är att kriminalisera sådan spridning. Troligen kan även en möjlighet för den drabbade att utkräva skadestånd från gärningspersonen vara tillräckligt om det grundas i uppsåtlig gärning. Med hänsyn till prövningsmarginalen torde det finnas ett utrymme för staterna att själva välja den lösning som de anser är bäst lämpad.

3.3.2.2 Förhållande till yttrandefriheten

Sanktionen måste även uppfylla kraven på en tillåten inskränkning i artikel 10.2.

Dessa rekvisit har redovisats ovan.123

Det är framför allt kravet på att en åtgärd ska ha stöd i lag som måste beaktas vid utformandet av en sanktion. Det rättsliga ramverket

måste därmed ha stöd i en nationell rättskälla av tillräcklig dignitet.124

De enskilda ska i rimlig utsträckning kunna förutse vilka regler som är tillämpliga. Även om domstolarna ges visst utrymme för flexibel tillämpning av rättskällorna måste de

enskilda skyddas mot godtycklig maktutövning. 125

Den svenska civil- och straffrättsliga lagstiftningen på området måste därmed vara tydlig och tillämpas på ett förutsägbart vis av domstolarna.

4 SVENSKA RÄTTSMEDEL VID SPRIDANDE AV INTEGRITETSKÄNSLIGA

Related documents