Skyldigheten att höra barn

I dokument PRINCIPEN OM BARNETS BÄSTA I ASYLPROCESSEN (sidor 75-78)

6. BARNETS BÄSTA I ASYLBESLUT

6.3 Skyldigheten att höra barn

I en anmärkningsvärt stor del av de studerade besluten, 70 procent, uppges inte att barnet har intervjuats. Detta betyder inte nödvändigtvis att en så stor andel av barnen inte kom till tals, handläggare kan ha genomfört intervjun och sedan avstått från att skriva detta i beslutet.

Efter telefonintervjuerna framkommer det att i 49 procent av fallen har barnet enskilt träffat en tjänsteman för en intervju. Därtill kan läggas ytterligare 12,5 procent av barnen vars talan förts genom föräldrarna. I ett av de 102 besluten framkommer att föräldrarna inte ville att barnet kom till tals enskilt (case 17). I följande tabell illustreras vid vilken ålder den sökande kom till tals samt på vilket sätt.

Figur 4. Ålder då barnet har hörts.

Vidare gjorde olika enheter olika bedömningar när det kommer till att höra barn. Uppdelat på respektive enhet, det vill säga Göteborg, Malmö respektive Stockholm, visade det sig att i Göteborg hördes flest barn (62 procent). Här fick också flest barn avslag på sin asylansökan (89 procent). I Malmö kom 41 procent av barnen själva till tals och 59

0,00 0,10 0,20 0,30 0,40 0,50 0,60 0,70 0,80 0,90 1,00

Ej hörd Hörd Hörd genom förälder

Ålder 0-3 Ålder 4-11 Ålder 12-17

procent av Malmö-barnen fick avslag på sin asylansökan. I Stockholm var motsvarande siffror 44 (barnet kom själv till tals) respektive 78 procent (avslag).

Det är anmärkningsvärt att närmare 40 procent av de barn som är mellan 4 och 11 år inte hördes enskilt. Handläggare som avstått från att höra barnet påtalade i de uppföljande telefonsamtalen att så ska det inte vara: “Något misstag måste ha skett i handläggningen” (handläggare).

“Jag hade aldrig släppt iväg ett avslagsbeslut idag, utan att barnet fått komma till tals” (beslutsfattare). “Nu är riktlinjerna att vi ska träffa alla barn och ställa frågor till alla barn alternativt till föräldrarna. Detta gäller såväl äldre barn som spädbarn idag” (handläggare).

En vanlig orsak till att handläggaren inte hade träffat barnet var att det inte framkommit något i inlagan från biträdet som gav vid handen att vederbörande hade några egna, individuella asylskäl. Tjänstemän-nen menade vidare att barn i asylsökande familjer ofta inte vet varför familjen befinner sig i Sverige. Därmed såg handläggarna ingen direkt funktion av ett särskilt barnsamtal. En annan anledning till att barnet inte hörts var en oro inför vad som skulle komma fram i samtalet, närmare bestämt var man bekymrad för att barnet skulle yppa något som stred mot vad föräldrarna berättat om. I förlängningen kunde detta, enligt handläggarna, leda till att barn fick skulden för ett avslagsbeslut.

Innehållet i samtalet med barn, berättade handläggarna, hade främst anknytning till hur barnet upplevde sin vardag i Sverige. I vissa utred-ningar hade barnet fått frågan om något speciellt hade hänt i hemlandet som hon/han ville berätta om, men generellt framkom att handläggarna inte ställde direkta frågor om vad barnet varit med om.

I den fortsatta analysen av barns möjligheter att komma till tals i asyl-processen koncentrerar jag mig på barn som är över 4 år eftersom det är i 4-årsåldern och därefter som Migrationsverket bedömer att barn kan berätta en sammanhängande historia (Utlänningshandboken 37: 5). Då begränsas materialet till 81 personer och i den gruppen hade 62 procent kommit till tals (fördelat lika på flickor och pojkar). Om vi tittar inom kategorierna avslag och bifall kan vi räkna ut hur många barn i respek-tive grupp som hörts enskilt, hörts genom föräldrar eller inte hörts alls, och sätta det i relation till utgången av ärendet. Då framgår det att av de barn som fick avslag hade 62 procent kommit till tals själva, 17 procent genom sina föräldrar och 22 procent inte alls. Bland barn som fick bifall på sin ansökan var siffrorna hörd 62 procent, hörd genom föräldrar 5

procent medan 33 procent inte hade hörts alls. Detta innebär, att bland barn som hörts genom sina föräldrar så fick 90 procent avslag. Av de barn mellan 4 och 18 år som inte är hörda alls, det vill säga en fjärdedel av materialet, fick personer bifall och sju personer avslag.

Figur 5. Intervjun i förhållande till utgången av ärendet.

Även om materialet är för litet för att det ska gå att dra några statis-tiskt säkra slutsatser, skulle det faktum att de allra flesta barn som hörts genom sina föräldrar fått avslag (90 procent) eventuellt kunna ses som ett tecken på att föräldrarnas berättelse om barns asylskäl inte tas på allvar.

Ett av flera sådana exempel handlar om en 9-årig romsk flicka från Serbien, vars talan fördes av föräldrarna. I beslutet framkommer att hela familjen har upplevt sig förföljd på grund av sin etnicitet, att en polisan-mälan gjorts på grund av denna förföljelse, samt att den berörda dottern har behov av läkarvård och särskilt stöd på grund av motoriska problem.

Två läkarintyg hade också inkommit till stöd för hennes asylskäl. I bedömningen av ärendet framkommer inte på vilket sätt vare sig diskri-mineringen av samtliga familjemedlemmar, eller flickans fysiska tillstånd, har tillmätts en betydelse i bedömningen. Migrationsverket konstaterar, mycket kort, att de hälsoskäl som anförts inte är av sådan allvarlig art att tillstånd kan beviljas. Man menar vidare att hänsyn har tagits till barnens

“hälsa och utveckling samt deras bästa i övrigt” (fall 2).

0,00 0,10 0,20 0,30 0,40 0,50 0,60 0,70

Ej hörd Hörd Hörd genom förälder

Avslag Bifall

I dokument PRINCIPEN OM BARNETS BÄSTA I ASYLPROCESSEN (sidor 75-78)