Syftet med denna studie har varit att undersöka hur förskollärare resonerar om barns möjligheter och svårigheter till inflytande i förskolan samt hur förskollärare beskriver att detta yttrar sig i den förskolepedagogiska verksamheten. Frågeställningarna som studien har utgått från är hur förskollärare resonerar om barns möjligheter till inflytande i förskolan, på vilket sätt förskollärare beskriver att de arbetar med barns inflytande i vardagen på
förskolan samt vilka svårigheter och hinder förskollärare upplever att det finns när det kommer till arbetet med barns inflytande i förskolans vardag.
7.1 Förskollärares resonemang om barns möjlighet till inflytande i förskolan En av slutsatserna som vi kan dra utifrån vårt resultat är att förskollärarna har en samsyn när det kommer till barns inflytande i förskolan. Förskollärarna menar att barn på förskolan har rätt till inflytande då vi lever i ett demokratiskt samhälle, men att inflytandet ständigt sker inom begränsade ramar. De menar att det är de vuxna som har makten att bestämma på vilket sätt barn ges möjlighet till inflytande i förskolan. I Ribaeus studie lyfter hon att barn kan komma med förslag och kan få vara delaktiga i vissa uppgifter men att detta sker inom vissa ramar och att det är den vuxna som bestämmer vad barnet får göra (2014, s. 85). Arnér menar att maktförhållandet som finns mellan barn och vuxna visar på en ojämnhet där barnen är underordnade de vuxna. Detta leder till att pedagogen har makten att styra över barnens möjlighet till att få inflytande eller inte. Pedagogens kunskap, perspektiv och mod kan därför påverka och leda till ett förändrat förhållningssätt och ett förändrat bemötande av barn. Det handlar om ett relationellt perspektiv som är medvetet och där pedagogen för att tillåta att mötet med barnen blir öppet och obestämt måste ha mod. Detta i sin tur menar Arnér leder till att pedagogen kan känna sig säker i att vara osäker i olika situationer och möten med barn och att ett nekande förhållningssätt därmed kan övergå till ett bejakande förhållningssätt (2006, s. 95). Det bejakande förhållningssättet där barnens idéer får större utrymme menar Arnér leder till en ökad kreativitet och en djupare koncentration hos barnen.
När barnen tillåts att ta egna initiativ, så kan pedagogerna komma till insikt om att det kaos som de förväntade sig skulle hända, aldrig uppstod. Förskollärarna upplever en mer positiv stämning och ett lugn i barngruppen samt att när barnen ges mer utrymme för egna initiativ så behöver pedagogerna i förskolan inte försöka övertala barnen att göra saker som de inte vill, vilket leder till mindre tjat på barnen (2006, s. 100–101).
Resultatet i vår studie visar att förskollärarna lyfter vikten av att ha ett gemensamt
förhållningssätt bland pedagogerna på förskolan. Förskollärarna menar att genom att se på barnet som kompetent och ge barnet ansvar att klara av saker så växer barnet i sin identitet.
Arnér menar att det finns olika sätt att förstå pedagogernas arbete i förskolan, och att hur de arbetar grundar sig i vilket barnperspektiv eller barnsyn som pedagogerna utgår ifrån (2006, s. 96). Westlund har tolkat resultatet av sin studie som att pedagogers arbete med barns inflytande är inriktat mot att barnen ska kunna stå upp för sin åsikt, ta för sig i olika situationer samt att klara sig bra i skolan. Detta menar hon är en framtidsinriktad syn på inflytande, och att inflytande är något som varje barn bör lära sig (2011, s. 175).
Förskollärarna är eniga när de säger att pedagoger behöver vara lyhörda genom att lyssna och ta barnens ord och tankar på allvar. Ribaeus menar att förskollärarens förhållningssätt handlar om att ta tillvara på barnens initiativ och att detta sker både i planerade och fria aktiviteter. Hon menar att det framförallt handlar om två viktiga faktorer när det kommer till att skapa förutsättningar och möjligheter för barns inflytande. Dels handlar det om
förskollärarnas förhållningssätt till barnen och dels handlar det om på vilket sätt förskollärarna planerar verksamheten (2014, s. 84–85). Även Westlund menar att pedagogernas förhållningssätt har en viktig betydelse för barns inflytande då
förhållningssättet påverkar pedagogernas sätt att agera. I vissa situationer kan pedagogernas förhållningssätt vara avgörande för att skapa möjligheter eller hinder för barn att få
inflytande (2011, s. 164). I vår studie framkom det att förskollärarna hade delade meningar kring barns inflytande i matsituationen. Vår tolkning av detta är att vissa av förskollärarna upplever det svårt eller inte aktuellt att låta barnen få inflytande i matsituationen, och vi reflekterar kring om detta har att göra med att de traditioner och normer som finns i förskolan begränsar vissa förskollärares syn på barns inflytande.
Arnér har i sin studie upplevt att pedagogerna tycks ha svårt att se det egna
förhållningssättet, vilket kan leda till svårigheter att bryta gamla mönster och traditioner som kan tolkas vara förankrade inom förskolans kontext. Författaren menar att pedagogerna i förskolan tar hänsyn till traditioner och kollegors åsikter snarare än barnens tankar och åsikter. Detta sker även fast pedagogernas uppdrag enligt läroplanens mål är att barnen ska få utrymme för att ta egna initiativ och där skapandet ska bli meningsfullt (2006, s. 93–94).
Arnér menar att när pedagogerna i hennes studie gett barnen mer inflytande så har de till sin förvåning insett att pedagogerna i förskolan ofta tidigare hindrat barnen från att få
inflytande. Författaren belyser att pedagogerna i studien fått insikter om att de ofta grundar sitt arbete med barnen på redan förgivet tagna föreställningar, och att de tidigare inte insett hur dessa föreställningar hållit tillbaka barnen på förskolan istället för att ge dom
möjligheter till att utveckla egna initiativ, kreativitet och ett ansvarstagande (2006, s. 101).
Även Dolk är inne på att barns och vuxnas delaktighet påverkas av alltför snäva ramar, och att det finns möjligheter om man bara går utanför dessa ramar (2013, s. 162). Dolk tar även upp hur pedagogerna i hennes studie uttrycker att de gärna vill ge barnen möjlighet till delaktighet och samtal genom ett så kallat barnråd, men att pedagogerna upplever att det finns en risk för att dessa ska spåra ur (2013, s. 106). Vi funderar även kring om det finns en rädsla hos förskollärarna som vi har intervjuat och därmed ett kontrollbehov hos
förskollärare som gör att de inte vågar släppa för mycket på regler och rutiner.
Förskollärarna i Ribaeus studie belyser det egna förhållningssättet som det största hindret för barns inflytande. Ribaeus förklarar att förskollärarna menar att de har ett behov av kontroll, och att detta leder till svårigheter att tänka om och anpassa sig till förändringar.
Författaren menar att det även finns en rädsla hos förskollärarna för att tappa kontrollen, och att detta grundar sig i fördomar och värderingar hos förskollärarna själva (2014, s. 75).
I resultatet så framgår det att förskollärarna anser att arbetet med barns inflytande handlar om att utgå från barnens intresse. Margareta uttrycker att barnen inte ska anpassa sig efter verksamheten utan att det är verksamheten som ska anpassa sig efter barnen. Westlund menar i sin studie att pedagoger arbetar med barns inflytande där inflytandet kan ske genom barns indirekta påverkan. Den indirekta påverkan sker genom att pedagogerna planerar efter vad de tror är barnens intressen. På så sätt sker planeringen av verksamheten genom
pedagogernas uppfattning av barnens intresse och där barnen inte blir direkt delaktiga (2011, s. 75).
7.2 Förskollärares beskrivning av hur de arbetar med barns inflytande i förskolan
Gällande hur förskollärarna beskriver att de arbetar med barns inflytande i förskolan så kan det sammanfattas med att förskollärarna ger uttryck för att de mer eller mindre arbetar aktivt med barns inflytande. Förskollärarna beskriver att de arbetar med att barnen i förskolan får vara delaktiga i små och stora val som rör individen och verksamheten. Förskollärarna menar att arbetet med barns inflytande ser olika ut beroende på ålder på barnen. Flera av
förskollärarna ger uttryck för att de yngre barnen ges inflytande i små val, medans de äldre barnen ges inflytande i större val. Några av förskollärarna ger exempel på dessa val, och menar att de små valen kan handla om att välja vilken bok som ska läsas, medans de större valen kan handla om till exempel utformningen av avdelningens miljö. Westlund talar i sin studie om barns handlingsutrymme, och menar att det är den möjlighet som pedagogerna skapar för barns inflytande. Författaren beskriver att detta handlingsutrymme blir synligt i aktiviteter som barnen själva tar initiativ till, utan att fråga en pedagog om vad som är tillåtet. Hon menar att detta handlingsutrymme förutsätter att barnen är vana vid situationer eller tillfällen då de själva kan bestämma, utan att be om lov, men att det även kan handla om att få göra vissa saker i sin egen takt, till exempel att äta upp maten eller klä på sig inför utevistelse (2011, s. 71). De flesta förskollärarna menar att barn har som störst inflytande i de val som rör individen, medan det främst är de vuxna som har makt över de val som rör verksamheten. Några av förskollärarna uttrycker att barnen bör ha inflytande även i de val som rör verksamheten, men det kan tolkas som tveksamt om detta faktiskt sker. Westlund menar att barn behöver stöd från vuxna för att kunna skapa regler eller principer, men att barns möjlighet att få vara med och bestämma konstant är begränsad av ramar (2011, s. 77).
Resultatet av hennes studie visar att arbetet med barns inflytande är kopplat till en
problematik kring frihet och styrning. Hon stärker detta genom de observationer hon gjort och menar att de arbetssätt som pedagogerna använder i arbetet med barns inflytande är samma arbetssätt som de pedagogerna använder när de önskar att styra barnen i en viss riktning (Westlund 2011, s. 142).
Förskollärarna i vår studie återkommer till pedagogers förhållningssätt och menar att det är av vikt att pedagogerna i arbetet med barns inflytande i förskolan ser till och lyssnar på alla barn, för att sedan kunna planera verksamheten efter barnen. Förskollärarna har en samsyn kring att pedagogerna i förskolan bör vara närvarande för att kunna stötta och ställa
utmanande frågor som leder barnen till utveckling. Westlund har i sin studie identifierat att det är i de situationer då vuxna aktivt deltar i barnets närhet som de flesta samtalen mellan barn och pedagog uppstår. Författaren menar att dessa samtal är av betydelse i
pedagogernas arbete med barns inflytande då det är genom dessa samtal som barnen ger uttryck för vad de tänker och tycker om olika saker. Genom samtalen mellan barn och pedagog kan pedagogen skapa sig en uppfattning av barnets åsikt, och sedan använda sig av detta i det vidare arbetet med planering av verksamheten (2011, s. 71).
Dolks avhandling belyser barns önskan av demokratisk kommunikation med vuxna och att barn har ett behov av att lära de vuxna något. Detta innebär att även pedagogerna behöver kunna ta emot pedagogik från barnen (2013, s. 164). Förskolläraren Jenina lyfte i sin intervju vikten av att barn ska kunna lita på sig själva och på den fakta de uppsöker istället för att enbart lita på de vuxna. Vi tolkar det som att Dolk och Jenina ser på barn som kompetenta nog att kunna ta sina egna beslut och att det inte enbart handlar om att vuxna ska lära barnen något utan att det ska finnas en ömsesidig relation.
7.3 Svårigheter och hinder som förskollärare upplever att det finns i arbetet med barns inflytande i förskolan
I intervjuerna med förskollärarna lyfts flera olika faktorer fram som de menar påverkar arbetet med barns inflytande i förskolan. Förskollärarna har en samsyn kring att det finns hinder och svårigheter, och flera av förskollärarna lyfter samma faktorer. Tid är den faktorn som de flesta av förskollärarna lyfter i intervjuerna. De menar att tiden inte räcker till då de har bisysslor att ta hänsyn till i arbetet, och att detta går ut över barnen. Förskollärarna uttrycker en önskan om mer tid i barngruppen, för att kunna vara närvarande med barnen och ta vara på barns inflytande. Förskollärarna i Ribaeus studie har även de belyst hur tiden kan ses som ett strukturellt hinder som påverkar möjligheterna att arbeta med barns
inflytande (2014, s. 75). Förskollärarna i vår studie menar att tidsbristen leder till att de tvingas hejda barn från att uttrycka intressen och önskningar, vilket leder till att arbetet med barns inflytande inte alltid får den tyngd som pedagogerna önskar. Pramling Samuelsson, Williams och Sheridan lyfter fram att förskollärarna i deras studie ser flera olika problem som hindrar förskollärarna från att kunna agera professionellt. Även de menar att detta grundar sig i att förskollärarna vill ha mer tid för att skapa möjligheter att lyssna på barnen, och bidra till att de utmanas och lär sig. De lyfter vardagen på förskolan, och hur denna innefattar många faktorer som påverkar förskollärarnas arbete och leder till att de inte hinner genomföra det som barnen önskar att få göra, vilket i sin tur leder till att förskollärarna känner sig otillräckliga i sin profession. Förskollärarna beskriver hur tidsbristen leder till att de inte hinner gå in på djupet i arbetet med barnen, att de därför förenklar innehållet, vilket leder till att förskollärarna upplever de pedagogiska insatserna som oprofessionella. Författarna lyfter även att när förskollärarna brister i att utmana barnen med ett fördjupat innehåll så leder detta till att barnen inte ges möjlighet att nå sin fulla potential (2015, s. 10–11).
Även förskollärarna i vår studie lyfter personalbrist som en faktor som påverkar arbetet med barns inflytande. Detta är något som Westlund lyfter fram som ett dilemma då hon menar att bristande personalresurser kan påverka barns inflytande (2011, s. 167). Stora
barngrupper kräver mer personal och ett stort barnantal påverkar och försvårar arbetet med läroplanen. Det är dock inte bara antalet barn som påverkar utan även vilka barn man har.
Beroende på vilka barn som finns i barngruppen påverkas barnens möjlighet till utveckling, välmående och lärande då de yngsta barnen tar mycket plats och kräver mycket av
förskollärarna (Pramling Samuelsson, Williams & Sheridan 2015, s. 7). Detta är något som vissa förskollärare har lyft i vår studie då de menar att det kan handla om en stökig
barngrupp, där det sker mycket konflikter och där detta leder till att arbetet med barns inflytande åsidosätts. Ribaeus menar att en barngrupp som består av yngre och stökiga barn kan leda till att förskollärarna agerar hårdare och där ramarna blir snävare. De menar att snävare ramar behövs för att skapa en trygghet hos barnen (2014, s. 79). Att ha tydliga ramar är även något som flera förskollärarna i vår studie har lyft då de menar att barn behöver det och mår bra av det och där det även kan handla om barnens säkerhet. Ribaeus belyser även att förskollärarna i studien gett uttryck för att de begränsar barnen för att de inte vill att barnen ska utsättas för faror, men att de samtidigt inte vill begränsa barnen allt för mycket då de anser att barnen ska ha inflytande över sina egna liv (2014, s. 74).
Arnér har i sin studie dragit slutsatsen att utvecklingsarbetet har en stor betydelse i pedagogers arbete med barns inflytande i förskolan. Författaren menar att resultatet av studien visar att traditioner, regler och pedagogernas barnsyn är faktorer som styr arbetet i förskolan. Författaren förklarar att anledningen till att pedagogerna i studien ofta sa nej till barnens initiativ grundade sig i att detta ansågs vara det normala, och genom att istället bejaka barnens initiativ och säga ja så blev resultatet att pedagogerna utvecklades (2006, s.
93). Återigen framkommer det att pedagogers förhållningssätt är en viktig faktor i arbetet med barns inflytande i förskolan. Arnér belyser i sin studie att pedagogernas
förhållningssätt i sig kan påverka hur mycket eller litet inflytande barnen ges, och detta är även något som förskollärarna i vår studie gett uttryck för. Förskollärarna lyfter även att pedagogernas utbildning kan vara en faktor som påverkar barns möjlighet till inflytande. De menar att pedagoger som saknar utbildning upplevs ha ett annat förhållningssätt samt en annan barnsyn än den förskollärarna har, och att detta kan leda till svårigheter i arbetet med barns inflytande. Ribaeus studie visar att det finns regler i förskolan som inte är flexibla.
Författaren menar att dessa regler grundar sig i traditioner, och vidare att det finns vissa
saker som alltid har gjorts på ett visst sätt, och att en vanlig inställning hos pedagoger är att det därför bör fortsätta göras på samma sätt. När förskollärarna i Ribaeus studie själva fått fundera kring varför det är så, så menar de att de i en alltför liten utsträckning diskuterar värderingsfrågor, både i vardagen och på möten (2014, s. 74). Flera av förskollärarna i vår studie menar att arbetet med barns inflytande kräver att arbetslaget diskuterar och
reflekterar kring förhållningssätt, barnsyn och de olika begrepp som framkommer i förskolans läroplan, för att på så sätt kunna landa i ett samstämmigt syn- och arbetssätt.
I resultatet framkom det att flera förskollärare ansåg att arbetet med demokrati kunde upplevas som en svårighet i arbetet med barns inflytande. Flera av förskollärarna nämnde att barn inte riktigt förstår vad begreppet demokrati innebär, speciellt bland de yngre barnen. Dolk menar att det är en svårighet eller omöjlighet att få de yngsta barnen att förstå innebörden i FN:s rättigheter. Hon menar att rättigheter är ett abstrakt begrepp och att det till och med kan vara svårt för de äldre barnen att förstå och kräva sina rättigheter (2013, s.
160). I vår studie lyfter pedagogen Åsa en annan svårighet när det kommer till arbetet med barns inflytande. Hon menar att barn inte riktigt förstår att de har fått inflytande i vissa situationer och där är det viktigt som pedagog att benämna för barnen vad de har gjort och vad de har fått varit med och påverka.
7.4 Avslutning
Syftet med denna uppsats var att undersöka hur förskollärare resonerar kring och beskriver arbetet med barns inflytande i förskolan. Vi tolkar resultatet som att förskollärarna har en samstämmig syn på vad barns inflytande är och vikten av att arbeta med det i förskolan.
Enligt vår tolkning så menar förskollärarna att arbetet med barns inflytande i förskolan är viktigt, men de uttrycker en önskan om att ha mer tid för att vara närvarande med barnen för att skapa de bästa förutsättningarna för barns inflytande. Vi anser att genom denna studie så har vi uppnått syftet och besvarat frågeställningarna med hjälp av de kvalitativa intervjuerna med förskollärare samt med hjälp av den litteratur och forskning som vi tagit del av. I denna uppsats dras slutsatsen att i enlighet med förskolans styrdokument så arbetar förskollärare aktivt med barns inflytande i förskolan. I uppsatsens inledning så nämns det hur det svenska samhället bygger på en demokratisk grund och hur barn i förskolan ska lära sig vad
demokrati innebär. Arbetet med barns inflytande har däremot visat sig vara komplext då förskollärarna i vår studie uttryckt att det finns flera faktorer som påverkar och försvårar arbetet med barns inflytande. Frågan är om det går att komma från dessa svårigheter och om
pedagogerna kan gå från ett nekande till ett mer bejakande förhållningssätt i fler situationer på förskolan.
7.5 Fortsatt forskning
Eftersom vi på grund av den rådande pandemin inte kunde utföra observationer som var vår tanke från början, så tänker vi att detta skulle kunna vara en fortsättning på vår forskning.
Detta för att få ett djupare underlag och för att kunna se om det finns en skillnad i hur
Detta för att få ett djupare underlag och för att kunna se om det finns en skillnad i hur