Syftet med denna studie var att undersöka hur gestaltningen av brottsmisstänkta kan förändras över tiden. Studien har undersökt hur media har gestaltat bröderna som blev brottsmisstänkta som barn på mordet på sin lekkamrat som de sedan blev friade från i vuxen ålder, samt om media har tagit sitt ansvar. Vidare var syftet med studien att ge djupare förståelse om hur den anklagade individen upplever och påverkas av gestaltningen.
Resultatkapitlet om den kvalitativa språkliga textanalysen som har gjorts på 20 artiklar och två krönikor har besvarat frågeställningarna, hur gestaltas de anklagade barnamördarna i
”Fallet Kevin” som barn jämfört med som vuxna? Samt, på vilket sätt har media brustit i sitt ansvar och kränkt den personliga integriteten i rapporteringen av de anklagade? Resultatet av dessa frågeställningar visar att rapporteringen skiljer sig i hur bröderna blivit gestaltade över åren. Under 1998 har media detaljerat beskrivit hur mordet som påstås ha utförts av bröderna ska ha gått till. Artiklarna innehåller uppgifter om hur gamla bröderna var, deras relation till offret, kön, nationalitet samt hemort som bryter mot publicitetsregel 10 och därmed inte respekterar brödernas personliga integritet. Media har under den första tidsperioden valt att enbart ta citat från polisen kopplade till fallet. Majoriteten av alla citat har kommit från förundersökningsledaren Rolf Sandberg. Anledningen till det kan bero på att poliser ses som
en trovärdig källa vilket därmed borde göra artiklarna trovärdiga. Artiklarnas sätt att skapa en relation till läsarna under den första tidsperioden är framför allt genom att ha ett fast
påstående, bröderna som är skyldiga för mordet har ljugit för polisen och försvårat utredningen. Bröderna har därmed gestaltats som lögnare. Syftet med artiklarna 1998 har varit att presentera en lösning, polisen har lyckats utreda ett svårt fall och de skyldiga är fastställda.
Tidsperioderna 2017, 2018 och 2022 i resultatkapitlet av kvalitativa språkliga textanalysen innefattar när bröderna avskrevs från fallet och fick ett avslut. Under dessa tidsperioder har media valt att gestalta bröderna som felaktigt dömda. Likheterna som finns under dessa årtal är att bröderna beskrivs som utsatta, missförstådda, orättvist behandlade och fråntagna 20 år av sitt liv. De olikheter resultatet visar är att 2017 fortfarande har en detaljerad beskrivning som innefattar den dokumentär SVT sände som visade att bröderna är oskyldiga. År 2018 och 2022 är innehållet i artiklarna inte lika detaljerat. Media lägger fokus på att bröderna avskrivs samt det skadestånd bröderna ska få. Media fortsätter gestalta bröderna som missförstådda och orättvist behandlade. Anledningen att media fortsätter gestalta bröderna på det viset kan bero på att offer som ses som svaga, sårbara, oskyldiga och respektabla är av stort
nyhetsvärde (Gekoski, Gray & Adler 2012, s. 1213). Resultatet visar att år 2022 skriver Expressen och Aftonbladet enbart om bröderna och nämner inte några detaljer om själva fallet. Media försöker även här visa hur samhället svikit bröderna genom att kritisera bland annat poliser och politiker som har påverkat bröderna till det negativa.
Den sista delen av resultatkapitlet handlar om den kvalitativa intervjun. Resultatet besvarar frågeställningarna, på vilket sätt har media brustit i sitt ansvar och kränkt den personliga integriteten i rapporteringen av de anklagade? Samt, hur har de anklagade påverkats och upplevt mediebevakningen som barn jämfört med oskyldig som vuxna?
Resultatet av frågeställningen, på vilket sätt har media brustit i sitt ansvar och kränkt den personliga integriteten i rapporteringen av de anklagade?, visar att Robin Dahlén har till viss del påverkats negativt av nyhetsrapporteringen. Dahlén upplever medias rapportering av honom som dåligt genomsökt och felaktig samt att Dahlén varit missnöjd med hur media valt att hantera informationen som dem har fått av polisen. Men medias rapportering av bröderna har inte bara varit något dåligt anser Dahlén, utan rapporteringen har hjälpt bröderna.
Resultatet av frågeställningen, hur har de anklagade i ”Fallet Kevin” påverkats och upplevt mediebevakningen som barn jämfört med som vuxna?, visar att Robin Dahlén som blivit offentligt granskad i media som barn och nyhetsrapporteringen har flera brister. Trots att media inte har nämnt bröderna vid namn under 1998 visar resultatet att det går att koppla medias information till vilka individerna är. Resultat visar att nyhetsrapporteringen har skadat Dahlén psykiskt och hans uppväxt. Med tanke på att bröderna visades vara oskyldiga har de även som små varit offer i detta fall, de har även utsatts för trauma. Dahlén förklarade att han påverkats psykiskt vilket tidigare nämnd forskning visar att barn som brottsoffer som utsätts för ett stort trauma utgör avsevärd risk för deras efterföljande utveckling. Riskerna som medföljer är bland annat depression (Putnam & Finkelhor 2005, s. 220-221). Slutligen visar resultatet att kvällspressen Expressen och Aftonbladet inte har följt publicitetsregel 7 eller publicitetsregel 10.
Diskussion
Utifrån studiens slutsatser väcks funderingar över hur medias rapportering av bröderna borde sett ut? Om rapporteringen har gjorts rätt? Och om det går att förhindra att en oskyldig blir offentligt granskad igen med tanke på konsekvenserna som medföljer?
Media har valt att gestalta bröderna som bland annat ilskna, aggressiva och lögnare till följd av informationen av polisen. Vad som däremot går att diskutera är att det är upp till varje journalist att själva ta sitt ansvar och värdera om det de publicerar är något som är viktigt för allmänheten att veta.
Anledningen till att Dahlén anser att media hjälpt honom kan bero på den påverkan media har över allmänheten. Dahlén har förklarat att han också har fått kärlek efter vad media publicerat om honom och hans bror. Media kan med andra ord nå ut till folk och bör därmed ta ansvar i vad som publiceras, vilket gjordes i de senare tidsperioderna.
Om det skulle gå att förhindra att en oskyldig blir offentligt granskad i framtiden, som bröderna i Fallet Kevin fick genomgå är självklart en omöjlig fråga att svara på. Media har publicerat uppgifter från polisen, däremot är det upp till journalisterna och tidningen att själva se över vad för information och vilka detaljer som bör finnas publicerad för allmänheten att ta del av. År 2017 publicerades brödernas namn för första gången vilket visar att media tagit sitt ansvar och inte publicerat deras namn innan. Med att dokumentären publicerades där
brödernas namn förekom kan möjligtvis det ligga till grund för varför Expressen och
Aftonbladet valde att uppmärksamma brödernas namn. I och med att bröderna godkände sin medverkan i dokumentären visar det på att dem även var okej med att deras namn blev kända för allmänheten.
Sammanfattningsvis är syftet med studien uppnådd, en jämförelse har visat hur gestaltningar av brottsmisstänkta kan förändras över tiden. Studien har ökat förståelsen för hur media gestaltar brottsmisstänkta barn som sedan blir friade i vuxen ålder. Slutsats av undersökningen visar att media har gestaltat bröderna som ilskna, aggressiva, mördare och lögnare som barn. I vuxen ålder gestaltas bröderna som utsatta, missförstådda, orättvist behandlade och fråntagna 20 år av sitt liv. Studien har också gett insikt i hur en av bröderna upplevt medias rapportering av honom och hur det påverkat hans liv.
8. Referenslista
Tryckta källor
Ekström, M. och Bengt Johansson (2019). Inledning. I Ekström, M. och Bengt Johansson (2019). Metoder i medie- och kommunikationsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Ekström, M. och Larsåke Larsson (2019). Kvalitativa intervjuer. I Ekström, M. och Bengt Johansson (2019). Metoder i medie- och kommunikationsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Ledin, J. och Ulla Moberg (2019). Språklig analys av text. I Ekström, M. och Bengt
Johansson (2019). Metoder i medie- och kommunikationsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Slätt, A. och Familjen Karlsson-Dahlén (2020). Berättelsen om Kevinfallet familjens egna ord om den stora rättsskandalen. Malmö: Mtm.
Strömbäck, J. (2019). Journalistikens nyhetsurval och nyhetsvärderingar. I Karlsson, M. och Jesper Strömbäck (2019). Handbok i journalistikforskning. Lund: Studentlitteratur.
Von Krogh, T. och Göran Svensson (2019). Medieetik, mediekritik och ansvar. I Karlsson, M.
och Jesper Strömbäck (2019). Handbok i journalistikforskning. Lund: Studentlitteratur.
Digitala källor
Forsberg, E. (2022). Bröderna i Kevinfallet får unikt skadestånd. Aftonbladet, 9 mars.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/bGBR4e/kevinbroderna-far-unikt-skadestand [2022-05-04].
Funcke, N. (2011). Pressetiken och integriteten – en genomgång av PON:s praxis.
http://www.nilsfuncke.se/wp-content/uploads/2013/11/PM-65-Integriteten-o-pressetiken-201 1-02-11.pdf[2022-04-02].
Medieombudsmannen. (u.d.). Publicitetsregler
– etik för press, radio och tv.https://medieombudsmannen.se/publicitetsregler/[2022-05-02].
Olsson, D. Sandström, G. Rogsten, E. Berntsson, J. och Kim Malmgren (2018).
Åklagaren: Kevin kan ha dött efter olycka. Expressen, 27 mars.
https://www.expressen.se/gt/just-nu-broderna-frias-i-kevin-fallet/[2022-05-04].
Putnam, C. och David Finkelhor (2005). Mitigating the Impact of Publicity on Child Crime Victims and Witnesses. I Dowd, N.E., Singer, D.G. och Robin Fretwell Wilson. (2005).
Handbook of Children, Culture, and Violence. Google Books. SAGE Publications.
https://books.google.se/books?hl=sv&lr=&id=U5p1AwAAQBAJ&oi=fnd&pg=PA113&dq=p ublicity+damages+concerning+children&ots=xSnSBDocVs&sig=cT6XPJCPqoS89--KhHQe _y4ei1g&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false[2022-04-26].
Strömbäck, J. (2004). Den medialiserade demokratin.
https://jesperstromback.files.wordpress.com/2009/12/denmedialiserade.pdf?fbclid=IwAR382 VjepmaZG3TAjJvm9OuoxO1RGxEOQ-7Rgh4yIy7Zlbo7kjUYx-OfHwQ[2022-05-04].
SVT (2017). Dokument inifrån: Fallet Kevin.
https://www.svtplay.se/dokument-inifran-fallet-kevin[2022-04-14].
Svensson, G. (2020). Att få upprättelse – om rättslig och etisk prövning av offentligt spridda uppgifter. I Börjesson, B. Danielson, M. Johansson, B. von Krogh, T. Lidbom, O. Pollack, E.
Rosenvinge, T. Svensson, G. Wadensjö Karén, S. och Lars Truedson (2020). Uthängd! – inte bara #metoo. Stockholm, Institutet för mediestudier.
https://mediestudier.se/wp-content/uploads/2020/05/mediestudier_uth%C3%A4ngd_samman slagen.pdf[2022-04-26].
Allen, T.T. och Ahmed Whitt (2020). An Examination of the Relationship Between Media Exposure and Fear of Victimization: Implications of the Superpredator Narrative on Juvenile Justice Policies. Juvenile and Family Court Journal, 71(4), sida 23–34.
doi:10.1111/jfcj.12185.
Clow, K.A. och Amy-May Leach (2013). After innocence: Perceptions of individuals who have been wrongfully convicted. Legal and Criminological Psychology, 20(1), sida 147–164.
doi:10.1111/lcrp.12018.
DeShay, R.A. (2016). ‘A lot of people go insane behind that’: coping with the trauma of being wrongfully convicted. Criminal Justice Studies, [online] 29(3), sida 199–213.
doi:10.1080/1478601x.2016.1146140.
Estrada, F. (2001). Juvenile Violence as a Social Problem. Trends, Media Attention and Societal Response. British Journal of Criminology, 41(4), sida 639–655.
doi:10.1093/bjc/41.4.639.
Gekoski, A., Gray, J.M. och Joanna R Adler (2012). What Makes A Homicide Newsworthy?:
UK National Tabloid Newspaper Journalists Tell All. British Journal of Criminology, 52(6), sida 1212–1232. doi:10.1093/bjc/azs047.
Gruenewald, J., Chermak, S.M. och Jesenia M Pizarro (2013). Covering Victims in the News:
What Makes Minority Homicides Newsworthy? Justice Quarterly, 30(5), sida 755–783.
doi:10.1080/07418825.2011.628945.
Ruigrok, N., van Atteveldt, W., Gagestein, S. och Carina Jacobi (2016). Media and juvenile delinquency: A study into the relationship between journalists, politics, and public.
Journalism: Theory, Practice & Criticism, 18(7), sida 907–925.
doi:10.1177/1464884916636143.
Silcox, J. (2022). Youth crime and depictions of youth crime in Canada: Are news depictions purely moral panic? Canadian Review of Sociology/Revue canadienne de sociologie, 59(1), sida 96–114. doi:10.1111/cars.12370.
Granskade artiklar; Expressen och Aftonbladet
Berntsson, J. (2017). Bröderna kan vara oskyldiga till mordet på Kevin, 4. Expressen. 3 maj.
Sida 32.
Berntsson, J. (2018). Dan Josefssons krav om svaren i Kevin-fallet. Expressen. 26 mars. Sida 24.
Berntsson, J. (2018). Brödernas nya liv efter mardrömmen: ”Kan leva normalt”. Expressen.
Bergh, L. (2018). Åklagarens tystnad inför avgörandet i Kevin-fallet. Expressen. 27 mars.
Sida 32.
Bäckström Lerneby, J. (2017). 'HAR GÅTT OMKRING I EN LÖGN' Christian bryter tystnaden efter dokumentären: En sådan lättnad. Aftonbladet. 19 maj. Sida 6-7.
Cantwell, O. (2022). Anständigheten segrade till slut. Rättsskandalen Kevin-fallet fick sin enda moraliskt acceptabla lösning. Aftonbladet. 11 mars. Sida 24.
Ekroth, B. och Victor Stenquist (2017). FÖRHÖRDES 30 GÅNGER SVT:s dokumentär visar hur Robin och Christian pressas - och ändrar sina uppgifter om mordet på Kevin. Aftonbladet.
11 maj. Sida 8-9.
Eriksson, O. (1998). Leken slutade med Kevins död. Barnen som misshandlade honom.
Expressen. 20 oktober.
Eriksson, O. (1998). DE DÖDADE KEVIN, 4. Polisens utredning klar: 5-åring och 7-år.
Expressen. 2 november.
Eriksson, O. (1998). "Pojkarna var lättade. Deras rädsla borta. Allt var över”. Expressen. 3 november.
Göthlin, E. (2017). BRÖDERNA MINNS INTE MORDET PÅ FYRAÅRIGE KEVIN.
Expressen. 4 maj. Sida 10.
Håård, L. (1998). Nu vet polisen hur fyraåringen blev ihjälslagen MORDET PÅ Kevin.
Aftonbladet. 2 november.
Håård, L. (1998). Mordet på Kevin 'Det blev bråk om fiskeleken. Barnen berättar om hur de dödade lekkamraten Kevin. Aftonbladet. 3 november.
Kardell, E. (2022). Bröderna i Kevinfallet nekas skadestånd. Expressen. 10 februari. Sida 10.
Lindström, E. (2018). Efter 20 år - nu dna-testas Kevins kläder ■ Polisen pekade ut bröderna som skyldiga ■ Avbeställde testsvaren. Aftonbladet. 8 februari. Sida 10.
Nilsson, M. (2017). Nya uppgifter kan fria bröderna i Kevin-mordet. Expressen. 5 maj. Sida 10.
Peruzzi, B. (2017). "Har alltid haft känslan att det inte var jag" Efter två månader av förhör erkände bröderna att de dödade Kevin, 4 - i dag tvivlar de. Aftonbladet. 4 maj. Sida 8-9.
Rogsten, E. (2022). Arvika kommun ber bröderna om ursäkt. Expressen. 17 februari. Sida 10.
Sohlström, PI. (1998). Såren läker inte på många år. Aftonbladet. 3 november.
TT-Aftonbladet. (2022). Oskyldigt anklagade för mordet på Kevin - bröderna får 1 miljon var. Aftonbladet. 10 mars. Sida 11.
Tagesson, E. Holmqvist, J. och Johanna Rapp (2018). De rentvås efter 20 år ■ Bröderna frias för mordet på Kevin i Arvika ■ 'Det känns hur bra som helst'. Aftonbladet. 28 mars. Sida 8-9.
V Hansson, J. (2022). Bröderna i Kevinfallet får miljoner. Ersätts av regeringen efter att ha pekats ut. Expressen. 10 mars. Sida 28.
9. Bilagor
9.1 Intervjuguide