I föregående avsnitt presenterades resultaten från analysen. Detta avsnitt ämnar återknyta analysen till forskningsfrågorna och presentera slutsatser därefter. Avsnittet är således uppdelat i tre delar, med utgångspunkt från vardera forskningsfrågor. För att återgå och besvara forskningsfrågorna i den abstraktionsnivå som användes då forskningsfrågorna först presenterades (se avsnitt 1.4) har
arbetets teoretiska begrepp också abstraherats, vilket innebär att de inte är lika prevalenta eller nödvändiga att förstå i detta avsnitt.
8.1 V
ILKA FÖRUTSÄTTNINGAR FINNS FÖR PLANERAD RETRÄTT?
Det finns en obalanserad kunskapsfördelning om planerad reträtt mellan institutionella nivåer. I de högre nivåerna, såsom myndigheter och regioner, finns tankar och diskussioner om planerad reträtt.
Men i de lokala institutionella nivåerna saknas till och med kännedom om begreppet. Myndigheter ingår i klimatanpassningsnätverk för att samverka, få inblick i varandras projekt och skapa
gemensamma bilder över lägesbeskrivningar. Detta innebär att högre instanser får en annan
problembild än lokala instanser, vilket kan skapa diskrepanser och otydligheter mellan verksamheter som på sikt bidrar till policymässiga konflikter och inlåsningsmekanismer. Dessutom erhåller högre nivåer en intern kompetens som är användbar i klimatanpassningssammanhang. Den kommunala nivån saknar den interna kompetensen som krävs för att kunna driva klimatanpassningsplanering, då både kunskap om klimatanpassningsmetoder och vilka ekonomiska medel som finns tillgängliga saknas. Detta medföljer att klimatanpassningsdiskussioner och -projekt saknar den slagkraft som krävs för att skapa resilienta samhällen.
Idag saknas ett politiskt stöd för planerad reträtt. Planering är i hög grad driven av politiska ställningstaganden, både på statlig och kommunal nivå, men också mellan verksamheter och institutioner. Kommunen har idag verktyg, för att förhindra och begränsa utveckling i riskutsatta områden, men saknar verktyg för att hantera planerad reträtt av befintlig bebyggdmiljö. Att
begränsa samhällsutveckling i riskområden är en del av planerad reträtt, men inte tillräckligt för alla delar av landet, vilket kan medföra att tvingad reträtt sker. Utan understöd från politiker finns inga etablerade verktyg för planerare att driva strategiskt och långsiktigt planerad reträtt. Detta hör också samman med begränsningen att svensk fysisk planering lagstiftar för en förhållandevis stark individ och fastighetsägare. Individen bär både ansvar för klimatanpassning av sin egen egendom och har direkt inflytande i kommunal fysisk planering genom politik. Att den individuella
äganderätten är stark är inget problem i sig, men som den ser ut idag har den en begränsande påverkan för hur planerad reträtt kan formuleras i planering. Individer gör kortsiktiga ekonomiska och individuella avvägningar i frågor om planerad reträtt i riskutsatta område. I den mening har aktörer med stark påverkan i planeringen, såsom individer och politiker, incitament att motverka planerad reträtt, medan aktörer med intresse för att driva planerad reträtt, såsom kommuner och allmänheten som helhet, har få medel att påverka planeringen.
Aktörer har resurser som kan påverka ställningstagande i och planeringsutvecklingen kring frågor om planerad reträtt. På myndighetsnivå finns informella klimatanpassningsnätverk och på lokal nivå finns formella processer som kan påverka allmän diskurs, såsom översiktsplaner och detaljplaner genom samråd. Eftersom den starka individen påverkar koalitioners långsiktiga möjligheter att påverka planerad reträtt behöver också andra resurser användas som har en direkt påverkan på allmän och politisk diskurs, såsom media.
61
8.2 H
UR LEGITIMERAS PLANERAD RETRÄTT OCH VILKEN HÄNSYN BÖR BEAKTAS?
Det är svårt att konstatera några tydligt motstående ståndpunkter i det studerade materialet, eftersom det råder konsensus inom ramen för planerad reträtt, i termer om både vad
klimatanpassningsmetoden ämnar uppnå och vilka styrmedel som är lämpliga. Planerad reträtt är legitimeras genom kollektivt ansvarstagande för långsiktig risk- och sårbarhetsreducering, och är en eftersträvansvärd och oundvikligt metod för att klimatanpassa städer i ett framtida klimat, behövs inte idag, eftersom vi i Sverige inte ser större konsekvenser av klimatförändringarna än. Planerad reträtt till följd av klimatförändringar har alltså inte ett negativt inflytande på samhället, utan är en möjlighet för att skapa ett resilient samhälle och kan bidra med positiv förändring i samhället.
Däremot kan planerad reträtt medföra negativa effekter om inte rätt verktyg och styrmedel används för att genomföra och driva klimatanpassningsmetoden. Planerad reträtt problematiseras ur
perspektiv för sociala aspekter som kan medföra negativa konsekvenser på samhället. Begrepp som klimatgentrifiering, segregation och förlorad platstillhörighet kan användas för att inrama
problematiken i stora drag. Dock problematiseras också de ekonomiska konsekvenserna av planerad reträtt, vilket innebär att det kan uppstå konflikter om huruvida de ekonomiska insatserna är värda utfallet. Denna problematik åligger kommunal sektor och bör lösas på lokal planeringsnivå. Fysisk planering är en kommunal angelägenhet, även i sammanhang av planerad reträtt och bör värnas om, likväl den individuella äganderätten. Att den enskilde och kommunen har stort inflytande i planering är varken ett hinder eller ett problem. Därför är översiktsplaner ett ändamålsenligt
planeringsinstrument och styrmedel för att driva planerad reträtt i ett planeringsstrata. Dock behöver verktyget kompletteras med lagutrymme som ställer krav och ger stöd till kommunen, utan att inskränka på det individuella ägandet.
För att kunna bedriva ändamålsenlig planerad reträtt måste också ett institutionsövergripande samarbete upprättas. Detta måste ske för att för att det krävs en gemensam syn för vilka planeringshorisonter som är aktuella i klimatanpassningssammanhang. Vidare måste klimatanpassningsplaner med mycket långa tidsperspektiv, sannolikt längre än
planeringsperspektiven för översiktsplaner, infinnas i den svenska planeringen, vilket är ett avgörande verktyg för att lösa den problematik som kan förknippas med planerad reträtt. Dels för att minimera risker av exempelvis klimatgentrifiering, dels för på lång sikt tillgodose
planeringsverksamheter med markreserver, men också för att mentalt kunna förbereda medborgare för vad som kommer ske. På kortare sikt måste även de individuella ekonomiska incitamenten att bo kvar i riskutsatta områden avvecklas. I detta avseende är media och försäkringsbolag avgörande aktörer som måste inkluderas i planeringsprocessen för planerad reträtt.
8.3 H
UR FÖRHÅLLER SIG PLANERAD RETRÄTT TILL ANDRA POLICYRUM?
Planerad reträtt kan försåts i två skalor. Det ena är storskalig planerad reträtt och det andra är småskalig planerad reträtt. Det finns flera verktyg och policys redan etablerade om
klimatanpassningsåtgärder, såsom att begränsa utveckling i riskområden, men också
åtgärdsvalsstudier och fyrstegsprincipen som förhåller sig adaptivt till åtgärder och arbetsprocesser.
Framtida klimat tas också i hänsyn vid planering av ny infrastruktur Trafikverket kan således internt bedriva småskalig planerad reträtt med de styrmedel som finns idag. Områden för småskalig planerad reträtt är få och kan således hanteras från fall till fall. Infrastruktursträckor kan inte flyttas utan att signifikant påverka samhället, vilket innebär att storskalig planerad reträtt måste förstås i ett större sammanhang.
Klimatanpassning och sårbarhetsplanering har traditionellt i teknokratiska och naturvetenskapliga grunder. I grunden handlar planerad reträtt också om riskreducering och långsiktig
62 sårbarhetsplanering, men har en annan rationalitet än traditionella klimatanpassningsmetoder som medför att metoden är förenad med andra typer av samhällskonsekvenser. Den naturvetenskapliga aspekten av planerad reträtt är ”mättad” till den nivå att diskussioner och beslut kan börja fattas, trots viss grad av osäkerhet i underlaget. I den mening råder inte osäkerhet i underlaget per se, utan snarare en framtidsberoende aspekt för hur samhället påverkas av sättet de naturvetenskapliga kunskaperna knyts till bredare samhällskontexter. Med andra ord ska planerad reträtt därför inte bara förstås på ett naturvetenskapligt sätt, utan också på ett samhällsvetenskapligt, politiskt och sociologiskt sätt. Alltså bör planerad reträtt formulerat i policy förhålla sig till och utvecklas med andra policy-rum som berör sociala aspekter av samhället, som exempelvis stadsomvandlingspolicy och jämställdhetspolicy. Men planerad reträtt är inte en adekvat klimatanpassningsmetod i hela landet. Sverige är inte utsatt för klimathot på samma sätt som många andra europeiska länder och har andra geotekniska förutsättningar. Därför är planerad reträtt bara lämpligt i områden som ligger i kustområden utsatta för översvämningar eller som är känsliga för erosion, såsom Sydsverige och Skåne.
63