Denna studie var ett försök att förklara förbindelsen mellan inrikes- och utrikes politik i form av relationer och alliansbeteende och interna hot som ett nationellt säkerhetsproblem.
Turkiet som innefattar största delen av kurdiska befolkningen och även största delen av Kurdistan erkänner inte kurder som ett folk. Under hela sin 91 års historia har Republiken Turkiet försökt upplösa den kurdiska identiteten i den turkiska identiteten. Det har varit statens främsta projekt som inrikes- och även som utrikespolitik. Turkiets vägran att erkänna kurder gäller inte bara kurder där i Turkiet utan även i andra delar av Kurdistan. Detta har påverkat Turkiets utrikespolitik och internationella relationer. Som inrikespolitik har staten praktiserat ett hårt motstånd till minsta försök som förespråkar kurdisk identitet. Alla sådana försök har fördömts som separatism. Dessutom, den kurdiska frågan har kastat sin skugga över en stor del av turkisk utrikespolitik. Turkiet har skapat relationer med andra på ett sätt som ska hjälpa eller legitimera dess inrikespolitik mot kurdiska folkrörelser i landet.
Turkiets relation till Södra Kurdistan, som har en de facto status som stat redan från 1991, har haft en paradoxal innebörd eftersom ett kurdiskt självstyre betraktas som ett direkt hot mot landets säkerhet, å ena sidan. Å andra sidan, fortsätter relationerna med denna enhet även om syftet har varit att utnyttja det styrande kurdiska partiet mot kurder i Turkiet framför allt PKK. I kontrast till det, kan det ledande partiet i Rojava, nämligen PYD som har ideologiska kopplingar till PKK, inte utnyttjas mot den kurdiska folkrörelsen i Turkiet. Därför driver Turkiet en hård linje mot det existerande självstyret i Rojava som etablerades 2013.
Avslutningsvis,
Turkiet, som en stat med en stat-till-nation obalans, har handlat utifrån den nationalistiska ledningens ideologiska intresse som har drivit landet i ett ständigt inbördeskrig under hela republikens historia. Detta innebär att man kan implementera teorin om omnibalancing på Turkiets uppfattning om interna hot och dess alliansbeteende.
7: Källförteckning:
7.1 Litteratur
Barkey, H. J. & Fuller, G. E. (1998). Turkey’sKurdishquestion. Lanham, Md.: Rowman&Littlefield.
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. (2., [rev.] uppl.) Malmö: Liber.
Giddens, A, (1982). Profiles and Critiques in Social Theory. Berkeley: University of California Press.
Hall, M. (2006). Realism. I J. Tallberg & J. Gustavsson (red.). Internationella relationer (s. 35-50). (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Heper, M. (2007). The State and Kurds in Turkey: the questionof assimilation. Basingstoke: Palgrave Macmillan.
Jenkins, G. (2001). Context and circumstance: the Turkishmilitary and politics. Oxford: Oxford University Press for The International Institute for Strategic Studies Aydın, M. (2004). Turkishforeign policy: framework and analysis. Ankara: Center for Strategic Research.
Karlsson, I. (2008). Kurdistan: landet som icke är. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Koivunen, K. (2013). The Kurds A Nation ofGenocides. Apec Förlag
Lundgren, Å. (2007). The unwelcomeneighbour: Turkey'sKurdish policy. London: I. B. Tauris.
McDowall, D. (1992). The Kurds: a nation denied. London: MinorityRightsPublications. Miller, B. (2007). States, nations and the greatpowers: the sourcesof regional war and peace. Cambridge: Cambridge University Press.
Robins, P. (1993). The overlordstate: Turkish policy and the Kurdishissue. International
Affairs (Royal Instituteof International Affairs 1944-), 657-676.
Romano, D. (2006). The Kurdish nationalist movement: opportunity, mobilization, and identity. Cambridge: Cambridge University Press.
Sayf al-Din, B. M. (2009). KurdishQuestion In American- Turkish Relations. Erbil: Mukiryani. (Kurdisk översättning från arabiska).
Svenning, C. (2000). Metodboken: [samhällsvetenskaplig metod och metodutveckling] : [klassiska och nya metoder i IT-samhället]. (4., omarb. uppl.) Eslöv: Lorentz.
Studentlitteratur.
Teorell, J. & Svensson, T. (2007). Att fråga och att svara: samhällsvetenskaplig metod. (1. uppl.) Stockholm: Liber.
Walt, S. M., (1987). The Originsof Alliances. Ithaca : Cornell University Press. Yin, R.K. (2007). Fallstudier: design och genomförande. (1. uppl.) Malmö: Liber. 7.2: Artiklar
David, S. R. (1991). Explaining third world alignment. World Politics, 43(02), 233-256. Flyvbjerg, B. (2003). Fem missförstånd om fallstudieforskning. Statsvetenskaplig tidskrift, 106(3).
Hyde-Price, A. (2006). ‘Normative’powerEurope: a realist critique. Journal ofEuropean public policy, 13(2), 217-234.
Miller 1, B. (2006). Balance of power or the state-to-nation balance: Explaining Middle East war-propensity. Security Studies, 15(4), 658-705.
Miller, E. A., &Toritsyn, A. (2005). Bringing the leader back in: internalthreats and alignmenttheory in the Commonwealthof Independent States. Security Studies, 14(2), 325-363.
Yeğen, M. (2007). Turkish nationalism and the Kurdishquestion. Ethnic and Racial Studies, 30(1), 119-151.
7.3: Uppsatser
Gregor, A. (2012). Limited Military Pressure–An Analytical Framework to Assess No-Fly Zones as a Single Instrument in Coercive Diplomacy (Master Thesis, The Swedish National D e f f e n c e C o l l e g e ) . F r å n h t t p : / / w w w. d i v a - p o r t a l . o r g / s m a s h / r e c o r d . j s f ? pid=diva2%3A543939&dswid=-6230
7.4: Webbkällor
Aqrawi, S. (2011, 29 mars ). Turkey'sErdogan in first visit to Iraq Kurd region. Reuters. Hämtad 3 december, 2014 från http://www.reuters.com/article/2011/03/29/iraq-turkey-kurds- idUSLDE72S2CD20110329
Comani, K. (2014, 23 september). End ofmythofTurkey-KRGalliance. TodayZaman. Hämtad 15 november, 2014, från http://www.todayszaman.com/op-ed_end-of-myth-of-turkey-krg- alliance_359587.html
Desoli, F. (2014, 25 oktober). Kurdisk autonomi i Syrien – en kortlivad historia eller fullbordat faktum?. Internationalen. Hämtad 4 december 2014, från http://
www.internationalen.se/2014/10/kurdisk-autonomi-i-syrien-en-kortlivad-historia-eller- fullbordat-faktum/
Haberler.com, (2014). Hämtad 5 januari, 2015 från http://secim.haberler.com/ cumhurbaskanligi-secimi/selahattin-demirtas/
Hammargren, Bitte (2014, 10 augusti), Kritiker: Erdoğan har bidragit till IS framväxt. SvD Nyheter. Hämtad 3 december, 2014, från http://www.svd.se/nyheter/utrikes/svd-i-ankara- erdoan-har-bidragit-till-is-framvaxt_3812814.svd
Harrison, D. (2012, 25 mars), Tredje världen? SvD Kultur. Hämtad 30 november, 2014, från http://blog.svd.se/historia/2012/03/25/tredje-varlden/
Hjalmarsson, C. & Andersen, I. (2014, 17 februari). Kurderna bygger autonomi på
Syrienskrigets ruiner. Ny Tid. Hämtad 2 december 2014, från http://www.nytid.fi/2014/02/ kurderna-bygger-autonomi-pa-syrienkrigets-ruiner/
Jones, D. (2014, 5 juni). Turkey, Iraqi Kurdistan Seal 50-Year Energy Deal. Voice ofAmerica, Hämtad 3 december 2014, från http://www.voanews.com/content/turkey-iraqi-kurdistan- seal-50-year-energy-deal/1930721.html
KRM, (2005, 9 februari). 98 percentof the peopleof South Kurdistan vote for independence. Kurdmedia.com. Hämtad 7 januari 2015, från http://www.kurdmedia.com/article.aspx? id=6235
Sahin, H. (2013, september 14). Syrienkonflikt känslig fråga för Erdoğan. Dagens arena. Hämtad 4 december 2014, från http://www.dagensarena.se/opinion/helin-sahin-
syrienkonflikt-kanslig-fraga-for-erdogan/
Williams, H. (2014, 4 september). Turkey Faces Blowback For Support Of ISIS Fighters In Syria. CBS News. hämtad 4 december 2014, från https://www.youtube.com/watch?
v=vbPfO_J3X54
YSK.org.tr, (2014). Hämtad 5 januari, 2015 från http://www.ysk.gov.tr/ysk/content/conn/ YSKUCM/path/Contribution%20Folders/HaberDosya/2014CB-Kesin-416_a_Yurtici.pdf
Zalewski, P. (2014, 21 september). Isis tests KRGalliancewithTurkey, Financial Times. Hämtad 3 december, 2014, från http://www.ft.com/intl/cms/s/0/b46942ae-10fa-11e4- b116-00144feabdc0.html#axzz3JRhjp7Hl
Zaman, A. (2013, 23 september). Syrian KurdishLeader: Ankara SupportingJihadists. Almonitor. Hämtad 15 november, 2014 från http://www.al-monitor.com/pulse/security/ 2013/09/pyd-leader-salih-muslim-turkey-support-jihadists-syria.html#
Zaman, A. (2014, 16 september). Fight against IS helps PKK gain global legitimacy. Almonitor. Hämtad 4 december 2014, från http://www.al-monitor.com/pulse/originals/ 2014/09/turkey-kurdistan-iraq-syria-us-isis-pkk-global-legitimacy.html#ixzz3KwomQFPN