Genomgången av den medierapportering som skett mellan 2002 och 2010 pekar på några utvecklingsdrag. Herrgården, men även andra mer avgränsade delar av Rosengård har under en lång period varit utsatt för ett omfattande antal anlagda bränder men också för stenkastning. Många av de anlagda bränderna är under perioder bilbränder där både övergivna likväl som fullt fungerande bilar antänds. Orsaker till bilbränderna är oklara. Det förekommer också andra typer av våldsyttringar. Herrgården har under lång tid stått i fokus för polisens arbete på Rosengård.
Stenkastning som våldspraktik har funnits en längre tid fast i mindre omfattning. Enligt intervjuer med poliser har det förekommit stenkastning mot polisbilar tidigare än år 2000, även om det inte rapporterats i media. Det som media skriver om handlar mest om ungdomar som kastar sten på fönster i skolor och mot bussar. Det är först efter moskébranden i april 2003 som stenkastning mot personer börjar rapporteras och då inte mot polis eller räddningstjänst i första hand. I juli 2004 krossas en stor mängd fönster på Rosengårdsskolan. Stenkastning mot räddningstjänst rapporteras i media först i oktober 2004 och fortsätter sedan under 2005. Enligt samtal med brandmän börjar emellertid stenkastningen redan år 2003 men den rapporterades inte i media. Under 2006 verkar omfattningen vara begrän- sad om den ens förekommer. Det är först vid oroligheterna i april 2007 som sten- och äggkastning blir mer systematiskt förekommande. Under de kommande åren utvecklas en mer medveten konfliktstrategi från ung- domars sida, där anlagda bränder tillsammans med ägg- och stenkastning, och i vissa fall raketer, smällare och slangbomber riktas mot räddningstjänst och polis. Under sommaren och hösten 2009 samt delvis under våren 2010 attackeras och hotas poliser som rör sig till och från sin arbetsplats.
Öppna konflikter mellan polis och pojkar respektive yngre män var till en början mer spontana, men har efter händelserna i april 2007 efter hand
blivit mer omfattande och organiserade. Olika åldersgrupper av pojkar deltar eller är åskådare till konflikterna. Det är svårt att få någon som vittnar mot dem som kastar sten eller på andra sätt deltar i oroligheterna. Under senare delen av 2009 har de mer organiserade attackerna minskat i omfattning men förekommer vid vissa tillfällen. Under våren 2010 återkommer de vid några tillfällen. Under den studerade tidsperioden sker ett begränsat antal, men mycket medialt uppmärksammade skriftliga eller muntliga uttalanden av poliser. Men även vissa ingripanden och symboliska gester möter kritik. Ingen av dessa leder till åtal men däremot löneavdrag i vissa fall.
Efter hand har det utvecklats en rumslig koncentration och strategi vid oroligheterna. Det finns tydliga konfliktzoner som t.ex. vid Ramels väg vid infarten till Herrgården som är lämplig att stänga av med brinnande släp och däck. Det är också lätt att fly in i bostadsområdet då polisen gör motat- tacker. Polisen får också svårt att med den dåvarande strategin kontrollera de inre delarna av Herrgården. Det är först då polisen ändrar strategi i april 2009 som detta förändras. Det är också två geografiskt skilda områden, Herrgården respektive Örtagården där oroligheter främst förekommer. Ef- ter polisens ändrade strategi på Herrgården med mer omfattande närvaro och bevakning, tenderar under hösten 2009 vissa ungdomsgrupper att vistas mer på Örtagården med nya problem som följd. Även Hårds väg blir tillhåll för grupper av tonårspojkar och unga män.
Det förekommer inte endast konflikter mellan ungdomar och polis respektive räddningstjänst i Herrgården. Det rapporteras om omfattande bråk inom och mellan familjer, mellan ungdomar och affärsanställda, mel- lan äldre och ungdomar och mellan olika ungdomsgrupper. Under våren 2010 uppmärksammas också omfattande problem med ungdomar som beter sig hotfullt på en förskola på Herrgården och på flera av Rosengårds skolor. Trots oroligheter rapporterar media om få organiserade protester från de boendes sida. Efter den omfattande manifestationen mot våld och vandalism i augusti 2004 med närmare 2 000 deltagare har allt färre engagerat sig i opinionsyttringar eller deltagit vid möten. Många av dem som kommer på möten eller tar olika initiativ bor inte på Herrgården eller Rosengård. Bland de mer uppmärksammade händelserna på senare år är Reclaim Rosengård i augusti 2009, där boende och ett gäng på Herrgården vände sig mot manifestationen. Ett annat gäng hade lierat sig med demon- stranterna. Under hösten 2009 är engagemanget mot tonårspojkar som stör de boende på Örtagården större än på Herrgården.
Herrgården och Rosengård står kontinuerligt i fokus för medias upp- märksamhet, även nationellt och ibland internationellt. Det är inte bara konflikterna mellan polis, räddningstjänst och ungdomar som uppmärk- sammas. Omfattande debatter bryter periodvis ut kring den dåliga bo- endemiljön, flyktingmottagningen, svåra levnadsvillkor, kvinnoförtryck,
påstådd islamisering, religös fundamentalism osv. I denna genomgång har vi fokuserat på medias rapportering om bränder och konflikter mellan grupper av tonårspojkar/unga män och polis respektive brandmän. Rap- porteringen bygger ofta på pressmeddelanden eller uttalanden från polis eller räddningstjänst vilket gör att den redan tolkats och presenterats ur ett myndighetsperspektiv. Vidare är det främst myndigheter eller utifrån kommande ”experter” som journalister, politiker och forskare som har tolkningsföreträde för att beskriva händelserna. Positioner som för övrigt baseras på starka maktpositioner och är svåra att ifrågasätta. Vid vissa till- fällen förekommer i medierapporteringen kortare intervjuer med boende på Herrgården, men i stort är de osynliggjorda eller hamnar i medieskugga (Nord & Nygren 2002). På så sätt finns det en grundläggande problematik kring hur denna typ av bostadsområden mediebevakas och beskrivs. Som kontrast kan det kommande kapitlet om kvinnors och mäns syn på kon- flikterna utgöra. Det är helt andra aspekter på Herrgårdens och Rosengårds vardagsliv som då förmedlas. Utifrån medias rapportering är det lätt att få en bild av Rosengård som en farlig och annorlunda plats. Det är dock en bild som många som lever och arbetar i området inte känner igen sig i.
Medierna är utan tvekan de viktigaste aktörerna på det som vi kallar för det symboliska konfliktfältet. De sätter agendan och har närmast monopol på hur ett område beskrivs och hur händelser tolkas. I en begränsad studie år 2005 analyserar Gartberger och Rübsamen två månaders mediebevak- ning av Rosengård, Fosie, Hyllie och Södra Innerstaden. För Rosengård, Fosie och Hyllie är brott och olyckor de i särklass vanligaste nyheterna. Be- tydligt fler nyheter behandlar Rosengård än de andra stadsdelarna. Likaså dominerar negativa nyheter, men det gäller inte bara för Rosengård utan för alla stadsdelar. Författarna menar också att rapporteringen skiljer sig åt, där nyheter för Rosengård i högre utsträckning omfattar både mindre och mer omfattande händelser, medan för de andra områdena mest större och allvarliga händelser rapporteras. Det finns behov av en liknande och mer omfattande studie för att se om denna första analys bekräftas. Med största sannolikhet kommer de mer spektaktulära nyheterna om social oro, bränder och konflikter att vara bland de dominerande. I det kommande kapitlet kommer vi att behandla en annan typ av mediaproblematik, och det handlar om hur medier oavsiktligt blir medaktörer i de konfliktspiraler där grupper av tonårspojkar och unga män står i centrum.
4. Ungdomars röster
Välkommen till Ghettot, mannen. Ser du? Vi har inget att göra här.25
Detta kapitel behandlar den syn som ungdomar har på sin livssituation och de orsaker de ger till konflikterna med polis och räddningstjänst. Innehållet baseras på deltagande observationer och samtal med ungdomar sammanställda i fältdagböcker under en längre tid från december 2008 till april 2009. Citaten i detta kapitel är utdrag från dessa anteckningar och ”berättarrösten” är fältforskarens (se Appendix). Samtalen och den deltagande observationen har genomförts på olika platser som exempelvis platser för konflikter med polis, fritidsgårdar och en skola.