• No results found

8 Slutsatser och diskussion

I det här avsnittet kommer slutsatserna att sammanfattas och diskuteras utifrån ett maktperspektiv, samt utifrån vilka effekter olika konstruktioner kan tänkas få i det givna sammanhanget. Slutsatserna och diskussionen kopplas till den kritiska diskursanalysen samt tidigare forskning.

De undersökta texterna från Folkhälsomyndigheten utgörs av språkhandlingarna uppmaning och påstående, där uppmaningarna är klart vanligast. Att uppmaningarna dominerar är föga förvånande med tanke på textens uppmanande syfte. Samma resultat syns i Almström Perssons (2018) studie av Krisinformations kommunikation under det mest kritiska dygnet i samband med terrordådet på Drottninggatan. I båda fallen intar myndigheten en aktiv och krävande roll. I Folkhälsomyndighetens texter realiseras uppmaningarna oftast genom påståendesatser med modala hjälpverb, i likhet med bland annat Helgessons (2019) undersökning av platsannonser, och relativt ofta genom uppmaningssatser. Precis som tidigare forskning (Hamberg 2019, Johansson 2018, Helgesson 2019) visar undersökningen att uppmaningar realiseras genom en mängd olika konstruktioner beroende på sammanhang. Att en majoritet av uppmaningarna realiseras inkongruent beror troligen på att det anses socialt obekvämt att uppmana någon att göra någonting (Helgesson 2019, s. 127). Genom att använda modusmetaforer och modalitetsuttryck mildras känslan av uppmaning och handlingen kan bli mer socialt accepterad. Även Johansson (2018) konstaterar i sin undersökning av lärares skriftliga omdömen att påståendeformen ofta används för att ställa krav. Uppmaningssatsen är dock vanligast i hennes material. Gemensamt för såväl den här studien som Hambergs (2019) och Skoglunds (2020) är att uppmaningssatser genomgående realiserar just uppmaning.

Undersökningen visar att det finns ett samband mellan hur uppmaningarna konstrueras, vem de riktar sig till och vikten av att de följs. Ungefär hälften av uppmaningarna riktar sig till en bred allmänhet, resten är avgränsade till de som har varit eller är sjuka samt de som har träffat någon som har varit/är sjuk. En majoritet av meningarna i de två senare kategorierna som realiserar uppmaning med hjälp av modala hjälpverb realiserar hög grad av förpliktelse. Att hög grad av förpliktelse används just i samband med personer som har varit eller är sjuka är förväntat, eftersom de riktlinjer som gäller för dem är extra viktiga för att inte sprida smittan vidare. Låg grad av förpliktelse, i form av

modalitetsverbet kan, är däremot vanligast i meningar som riktar sig till personer som har tillfrisknat. Kan används då främst i betydelsen tillåtelse i meningar som ”Du kan gå tillbaka till arbetet, skolan eller annan verksamhet när du blivit frisk och om minst sju dygn har gått sedan du blev sjuk”. Den här användningen av kan skiljer sig från den Lassus (2010) urskiljer i socialförsäkringsbroschyrer, där kan till exempel används när avsändaren vill gardera sig genom att mildra en tydlig utsaga. Folkhälsomyndigheten förmedlar genom den här kommunikationen att de anser att det exempelvis är av högre vikt att en sjuk person stannar hemma, än att en som har blivit frisk går tillbaka till arbetet eller skolan.

Det näst vanligaste sättet att förmedla uppmaning i materialet är genom uppmaningssatsen. Nästan hälften av uppmaningssatserna reglerar konkreta handlingar, medan övriga formulerar mer diffusa krav. Skoglund (2014) använder termerna handlingsinstruerande och tankeinstruerande imperativ för att skilja på de uppmaningar som syftar till konkreta handlingar respektive mindre konkreta. Dessa begrepp har jag valt att använda även här. Av totalt 40 verb i imperativ är 17 tydligt handlingsinstruerande, som tvätta händerna, umgås utomhus, stanna hemma. 8 är tydligt tankeinstruerande, som var uppmärksam, observera. I gränsländet mellan de handlingsinstruerande och de tankesintruerande finns 15 konstruktioner där de flesta inleds med undvik eller försök. Det är en stor skillnad i kravkänsla mellan ”Försök att begränsa ditt kollektiva resande” och ”Begränsa ditt kollektiva resande”, även om båda är uppmaningar i imperativ. Dessutom skiljer det sig beroende på vilken typ av verb som följer finitet, exempelvis är ”Försök att hitta lösningar som passar dig” mindre konkret och mer av en tankeinstruerande uppmaning än ”Försök begränsa ditt kollektiva resande”, eftersom ”hitta lösningar” är mer abstrakt än ”begränsa ditt kollektiva resande”. Ungefär samma logik gäller verbet undvik som är negerande men ger en mildare kravkänsla än det negerande inte. Jämför till exempel ”Undvik att delta i större sociala sammanhang” och ”Delta inte i större sociala sammanhang”. Både Hamberg (2019, s. 148–149) och Lassus (2010, s. 203) ser i sina studier av styrdokument för en skola respektive socialförsäkringsbroschyrer att materiella processer, som kan jämföras med det Skoglund kallar handlingsinstruerande, sällan används tillsammans med verb i imperativ. Westberg (2020), som har undersökt Folkhälsomyndighetens covid 19-kommunikation, menar att uppmaningssatserna i allmänhet används när det handlar om konkreta uppmaningar, medan lägre förpliktelsegrad kopplas till mer abstrakta

uppmaningar. I den här studien syns ett annorlunda mönster bland uppmaningssatserna, då den visar att en stor del av uppmaningssatserna förvisso manar till handling, men gör det med hjälp av mindre konkreta verb så som försök. Huruvida dessa verb tolkas som konkreta eller inte är ingen självklarhet, och beror bland annat på karaktären hos meningens huvudverb. Detta har inte undersökts närmare.

Enligt Holmberg och Karlsson (2006, s. 54) används uppmaningssatsen främst i situationer där talaren antingen har betydligt mer makt än mottagaren, eller har en jämlik relation med mottagaren. Eftersom Folkhälsomyndigheten är en myndighet med ansvar för smittskydd är det tänkbart att de i den undersökta kontexten har en tydlig maktposition i förhållande till befolkningen, och därmed bör kunna använda uppmaningssatser i större utsträckning, att jämföra med hur lärare använder uppmaningssatser i bedömningar av elevarbeten (Johansson 2018, s. 98–99) eller hur Krisinformation kommunicerade med befolkningen i samband med terrordådet på Drottninggatan (Almström Persson 2018). Istället väljer FHM ofta formuleringar med lägre kravkänsla. Även när uppmaningssatsen används mildras ofta kravkänslan, exempelvis genom villkorsbisatser och verb som undvik och försök. En anledning till den här typen av kommunikation skulle kunna vara att FHM med den mildare kommunikationen hoppas ”få med sig folket”. Eftersom uppmaningar kan uppfattas som socialt obekväma försöker FHM omformulera sig. Att FHM väljer mildare formuleringar kan också ha att göra med det som flera myndighetsinformanter lyfter fram i Boholms (2019) studie: att myndigheten vill kunna förmedla risken utan att skrämmas, för att på så sätt få människor att agera istället för att bli passiva.

Det faktum att kommunikationen mellan FHM och befolkningen under en pandemi förväntas vara präglad av krav påverkar troligen också hur befolkningen uppfattar kommunikationen. När de explicit uttryckta kraven ersätts av modalitetskonstruktioner riskerar befolkningen att lämnas med en otydlig bild av vad som faktiskt förväntas av dem. Samtidigt riskerar den stora förekomsten av vaga formuleringarna att bidra till en förvirring även kring de mer direkt uttryckta kraven, vilket även Westberg (2020) konstaterar i sin studie av FHM:s covid-19-kommunikation.

Risken med raka uppmaningar är att befolkningen upplever att myndigheten försöker begränsa deras frihet och därför blir negativt inställda till framtida kommunikationsförsök från myndighetens sida. FHM vill upprätthålla en god relation

till medborgarna för att kunna påverka dem även fortsättningsvis. Genom att använda påståendesatser för att förmedla uppmaningar lämnas den slutgiltiga bestämmanderätten till befolkningen. Myndigheten berättar för befolkningen att de bör agera på ett visst sätt, men det är upp till befolkningen att ta ställning till hur de ska agera. Det kommunikationsvalet visar att Folkhälsomyndigheten har en stark tro på befolkningen;

de litar på att befolkningen kommer att ”lyda” även utan lagstiftning. Wodak (2020, s.

16) beskriver kommunikationen så här: ”People are not ordered: they are politely advised to be considerate and to keep their distance. Everybody’s own responsibility is invoked, everybody should help build a mutual relationship of trust”. Problem kan dock uppstå om befolkningen förväntar sig en uppmaning, men möts av vaga rekommendationer. Det går att jämföra med om en person skulle leta efter råd i en instruktionsbok men bara hitta otydliga formuleringar. I fallet med FHM och covid-19-kommunikationen är problemet att den stora mottagargruppen har olika inställning till huruvida de vill bli uppmanade eller inte. Det märks inte minst i diskussionen om den

”svenska strategin”, som har utgått från rekommendationer och tilltro till folkets sunda förnuft, i jämförelse med andra länder som har haft hårdare restriktioner (se till exempel Helmerson 2021 & Sokolnicki 2020). Många menar att Sverige, särskilt i början av pandemin, delades upp i två läger: ett som ansåg att den svenska strategin med frihet under ansvar är bra, och ett som ville ha strängare restriktioner. Sett till FHM:s kommunikation blir det då svårt att göra helt rätt. Vissa, de som föredrar den svenska frihetsstrategin, kommer att bli arga om myndigheten kommunicerar raka uppmaningar, medan de som förväntar sig raka uppmaningar blir arga på vagheten i mildare kravformuleringar.

Hur FHM använder språket påverkar befolkningens agerande i den här typen av krissituation. Samtidigt påverkar kommunikationen såväl den diskursiva praktiken i form av exempelvis antal besök på myndighetens webbplats, som de sociala strukturer som utgörs av till exempel relationen mellan myndighet och befolkning. Det blir tydligt att förhållandet är dialektiskt, vilket kan vara en anledning till att FHM har valt en inkongruent kommunikation med få explicita uppmaningssatser. De vill hålla sig på god fot med befolkningen för att befolkningen ska fortsätta lyssna. Att det modala hjälpverbet bör, med medelhög förpliktelsegrad, är det mest använda i materialet säger också någonting om FHM:s val att varken vara stenhårda eller väldigt vaga i kommunikationen.

8.1 Vidare forskning

Det finns många perspektiv på kris- och riskkommunikation och kommunikation av instruktioner och krav utifrån ett språkligt perspektiv som hade varit intressanta att undersöka, men som inte har fått plats i den här studien.

Kopplat till just Folkhälsomyndigheten och covid-19-pandemin hade det varit intressant att jämföra Folkhälsomyndighetens kommunikation med hur andra myndigheter har kommunicerat liknande budskap. Den här undersökningen är synkron, vilket innebär att den speglar en ögonblicksbild av kommunikationen, inte hur den eventuellt har förändrats under den tid som pandemin har pågått. Det hade varit intressant med en studie som undersökte formuleringarna över tid. Ytterligare ett perspektiv som vore intressant är i vilken utsträckning Folkhälsomyndigheten motiverar rekommendationerna ur ett retoriskt perspektiv.

I ett bredare perspektiv skulle det vara intressant med forskning kring hur de olika modala hjälpverben faktiskt uppfattas av mottagarna, eventuellt i jämförelse med definitionerna i SAG.

Till sist skulle det vara givande att undersöka vilka deltagare och processtyper inom transitivitetssystemet (Karlsson 2019) som tenderar förekomma tillsammans med olika grader av förpliktelsemodalitet.

Referenser

Almström Persson, Gunilla (2018). ”Kredd till dig för vår senaste tweet”: Kommunikativa val på Twitter under terrordådet på Drottninggatan. I: Grammatik, kritik, didaktik: Nordiska studier i systemisk-funktionell lingvistik och socialsemiotik, Göteborg: Göteborgs universitet, 2018, Vol. 34, s. 79-95

Boholm, Åsa (2019). Svenska myndigheters kommunikation om kris: vad, hur och varför?.

Statsvetenskaplig tidskrift, årgång 121, 2019 /4, s. 521–547.

Bolander, Maria (2012). Funktionell svensk grammatik. Stockholm: Liber.

Englund, Boel & Ledin, Per (2003). Inledning. I: Englund, Boel & Ledin, Per (red.) Teoretiska perspektiv på sakprosa. Lund: Studentlitteratur, s. 13–34.

Fairclough, Norman (1992). Discourse and Text: Linguistic and Intertextual Analysis within Discourse Analysis. Lancaster university.

Fairclough, Norman (1995). Critical discourse analysis: the critical study of language. New York: Longman Publishing

Folkhälsomyndigheten (2021a). Om viruset och sjukdomen.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/om-sjukdomen-och-smittspridning/om-viruset-och-sjukdomen [2021-03-03].

Folkhälsomyndigheten (2021b). Korta fakta om oss. https://www.folkhalsomyndigheten.se/om-folkhalsomyndigheten/korta-fakta-om-oss/ [2021-02-05].

Folkhälsomyndigheten (2020). Spridningen av covid-19 är en pandemi.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2020/mars/spridningen-av-covid-19-ar-en-pandemi/ [2021-03-03].

Folkhälsomyndigheten (2016). Om Folkhälsomyndigheten.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/om-folkhalsomyndigheten/ [2021-02-05].

Hamberg, Leena (2019). Alternativa läsarroller i en arbetsplan: Språkhandlingar ur ett

läsarperspektiv. I: I Holmberg, Per, Karlsson, Anna-Malin & Nord, Andreas (red.). Funktionell textanlays. Lund: Studentlitteratur, s. 139–152.

Helgesson, Karin (2019). Att ställa krav i platsannnonsen: Möjligheter och begränsningar med SFG:s modalitetsanalys. I: I Holmberg, Per, Karlsson, Anna-Malin & Nord, Andreas (red.).

Funktionell textanlays. Lund: Studentlitteratur, s. 127–138.

Helmerson, Erik (2021). ”Handla en och en – är det svårt att begripa?”. Dagens nyheter, 28 mars. https://www.dn.se/ledare/erik-helmerson-handla-en-och-en-ar-det-svart-att-begripa/.

Holmberg, Per, Karlsson, Anna-Malin & Nord, Andreas (2019). Funktionell grammatik och textanalys: Grammatiken i verkliga livet. I: Holmberg, Per, Karlsson, Anna-Malin & Nord, Andreas (red.). Funktionell textanlays. Lund: Studentlitteratur, s.7–18.

Holmberg, Per & Karlsson, Anna-Malin (2006). Grammatik med betydelse: En introduktion till funktionell grammatik. Stockholm: Hallgren & Fallgren.

Holmberg, Per (2017). Att undersöka texter som deltagande: Systemisk-funktionell anlays av elevers skrivande. I: Helgesson, Karin, Landqvist, Hans, Lyngfelt, Anna, Nord, Andreas &

Wengelin, Åsa (red.). Text och kontext: Perspektiv på textanalys. Malmö: Gleerups, s.55–70.

Holmberg, Per (2019). Texters interpersonella grammatik. I: Holmberg, Per, Karlsson, Anna-Malin & Nord, Andreas (red.). Funktionell textanlays. Lund: Studentlitteratur, s.97–113.

Holmér, Åsa (2020). Ord i coronans spår: rekommendation. Språkrådsbloggen, 3 april.

https://www.isof.se/lar-dig-mer/bloggar/sprakradsbloggen/inlagg/2020-04-03-ord-i-coronans-spar---rekommendation [2021-06-11].

Johansson, Annelie (2018). Lärares bedömningsspråk: Språkhandlingar, bedömning och språklig utformning i grundskolans skriftliga omdömen. Växjö: Institutet för svenska språket, Linnéuniversitetet.

Josefsson, Gunlög (2009). Svensk universitetsgrammatik för nybörjare. Lund: Studentlitteratur.

Karlin, Mikael (2021). Mumlandet måste ersättas med tydliga krav. Dagens nyheter, 18 februari. https://www.dn.se/insandare/mumlandet-maste-ersattas-med-tydliga-krav/.

Karlsson, Anna-Malin (2019). Texters ideationella grammatik. I: I: Holmberg, Per, Karlsson, Anna-Malin & Nord, Andreas (red.). Funktionell textanlays. Lund: Studentlitteratur, s.21–38).

Lassus, Jannika (2010). Betydelser i barnfamiljsbroschyrer: Systemisk-funktionell analys av den tänkta läsaren och institutionen. Helsingfors: Humanistiska fakulteten vid Helsingfors

universitet.

Mral, Brigitte (2013). Inledning: Retorik, risk och kris. I: Mral, Brigitte & Vigsö, Orla (red.) Krisretorik: Retoriska aspekter på kriskommunikation. Retorikförlaget, s. 5–18.

Nilsson, Thomas (2020). Folkhälsomyndigheten om kritiken mot den otydliga kommunikationen: ”Jobbar på att bli bättre”. Resumé, 9 april.

https://www.resume.se/kommunikation/pr/folkhalsomyndigheten-om-kritiken-mot-den-otydliga-kommunikation-jobbar-pa-att-bli-battre/.

Skoglund, Astrid (2020). ”Prata med din barnmorska”: Språkhandlingar i ett kommunikationsstöd i mödrahälsovården. HumaNetten, (44), s. 249–264.

https://doi.org/10.15626/hn.20204412.

Skoglund, Astrid (2014). Kommunikativa strategier i texter om tobakavvänjning: Innehåll, argumentation och modelläsare. Växjö: Institutitionen för svenska språket, Linnéuniversitetet SAG: Svenska Akademiens grammatik. 4, Satser och meningar (1999). Teleman, Ulf, Hellberg, Staffan, Andersson, Erik & Holm, Lisa (red). Stockholm: Svenska akademien.

Sokolnicki, Amanda (2020). Om svenskar ska ta eget ansvar måste de förstå vad myndigheten säger. Dagens nyheter, 26 mars. https://www.dn.se/ledare/amanda-sokolnicki-om-svenskar-ska-ta-eget-ansvar-maste-de-forsta-vad-myndigheten-sager/.

Sveriges radio (2020). Tidslinje: Detta har hänt. https://sverigesradio.se/artikel/7431571 [2021-03-03].

Yassin, Daroon (2019). Elever i år 3 tycker till: Interpersonell grammatik för åsikter och råd i insändartexter. I: Holmberg, Per, Karlsson, Anna-Malin & Nord, Andreas (red.). Funktionell textanlays. Lund: Studentlitteratur, s.114–126.

Westberg, Gustav (2020). Corona, vaghet och skam: Om myndighetskommunikation och affekt på sociala medier. Språk och stil NF 30, s.5–31.

Wodak, Ruth (2021). Crisis communication and crisis management during COVID-19.

University of Lancaster, UK/Vienna University, Austria: Bristol University Press

Wodak, Ruth (2013). Editor’s Introduction: Critical Discourse Analysis. I: Wodak, Ruth (red.) Critical discourse analysis: Volume 1: Concepts, history, theory. Sage.

Wodak, Ruth & Meyer, Michael (2015). Critical discourse studies: History, agenda theory and methodology. I: Wodak, Ruth & Meyer, Michael (red.) Methods of critical discourse studies:

3rd edition. Sage, s. 2–22.

Related documents