Det är tydligt att behovet av underhåll successivt minskat i takt med samhällsutvecklingen. Betydligt fler kvinnor står för sin egen försörjning idag och löneskillnader mellan kvinnor och män har också minskat. Således kvarstår behovet av underhåll om än i mindre omfattning.
Att döma av frekvensen av tillämpningen av underhållsreglerna ter det sig som en i princip utdöd rättsfigur, men beaktar man de högt ställda kriterierna för tillämpning av reglerna står det klart att dessa starkt bidrar till den ringa tillämpningen. Ett avgörande av huruvida rättsfiguren är utdöende eller inte är således inte lätt att svara på. Sett till samhällsutvecklingen torde behovet av reglerna i princip vara försvunna inom en överskådlig framtid, men behovet kvarstår än idag då vi i Sverige inte uppnått en reell jämställdhet. Regeln bör därför, efter en samlad bedömning, behållas, trots att man sedan lång tid tillbaka velat betona självständighet framför gemenskap.
De lege ferenda kan diskuteras om orsakssambandet borde införas i 6:7 ÄktB, för att på så sätt förtydliga lagens restriktiva tillämpningsområde. Att föra in orsaksambandet är även bra av den anledningen att lagregeln på så sätt följer utvecklingen i samhället, men även praxis på området.
I och med det fastställda kravet på orsakssamband, vilket enligt min mening ytterligare försvårat för den underhållsbehövande, så finns även ett behov av att se över socialförsäkringslagstiftningen. En ansvarsförflyttning från en enskild individ till samhället kräver i sin tur att samhällets stöd är fullgott för att ett socialt skydd ska kunna uppnås.
6.2 Engångsunderhåll som bodelningskorrektiv
Det går svårligen att argumentera mot en möjlighet att med engångsunderhåll korrigera ett oskäligt och orimligt bodelningsresultat. Stöd för en sådan
48 tillämpning finns och även hur engångsunderhållet ska behandlas i bodelningen men däremot saknas ledning för hur man praktiskt ska lösa det faktum att ett tvistigt engångsunderhåll löses i domstol och bodelningen hos bodelningsförrättaren. Det behövs således ett förtydligande om inte engångsunderhållet ska förbli ett korrektiv i efterhand.
Jag har anfört två förslag på lösningar som skulle kunna förhindra detta. Det första avser klandertalan. Om en make anser att bodelningsresultatet är oskäligt på grund av villkor om enskild egendom i gåvoföreskrift eller testamente, kan denne samtidigt yrka kompensation med ett engångsunderhåll. I sådana fall kan, efter kumulation, underhållsfrågan och bodelningsfrågan lösas i samma instans.
Det andra förslaget innebär en utvidgning av bodelningsförättarens behörighet avseende fastställandet av engångsunderhåll i de ovanliga fall det aktualiseras. Självklart är detta inte helt oproblematiskt. De lege ferenda kan diskuteras om det ånyo är dags att vidga bodelningsförrättarens behörighet ytterligare så att engångsunderhållet som bodelningskorrektiv kan hanteras tillsammans med övriga bodelningsfrågor.
Slutligen vill jag understryka att engångsunderhåll som bodelningskorrektiv påminner mycket om en omvänd 12:1 ÄktB, det vill säga kompensation till den ekonomiskt svagares fördel. Denna regel har kritiserats för att den bara kan justera till fördel för den med mest giftorättsgods. Att ändra regeln, så att den kan tillämpas av både en ekonomiskt stark och en ekonomiskt svag make skulle kunna vara en bättre lösning än underhållsregeln i 6:7 ÄktB. Det går dock inte att bortse från att en tillämpning av endast 12:1 ÄktB till den ekonomiskt svages fördel inte alltid kan resultera i en skälig kompensation, främst med tanke på de fall där det inte finns tillräckligt med giftorättsgods efter likadelningen. 6:7 ÄktB bör därför finnas kvar, men 12:1 ÄktB borde ändras så att den kan tillämpas i de fall en bodelning leder till ett orimligt resultat som bör jämkas.
49
6.3 Föravtal om underhåll
Det är tydligt att det är oklart vad som gäller angående föravtal om underhåll och ett förtydligande av rättsläget vore önskvärt. De lege ferenda kan diskuteras om föravtal om underhåll borde preciseras i lag. Som det ser ut nu finns inte tillräckligt med stöd för ett förbud i varken lag, förarbeten, praxis eller doktrin. Två exempel på hur detta skulle kunna gå till är att antingen införa en allmän paragraf som behandlar möjligheten att föravtala om familjerättsliga rättsverkningar eller föra in en regel om föravtal om underhåll i sjätte kapitlet ÄktB. Där skulle också den familjerättsliga avtalsfriheten kunna fixeras.
6.4 UnderhållsF:s betydelse för underhåll till make
efter äktenskapsskillnad
Det är tydligt att UnderhållsF med tillhörande Haagprotokoll har inneburit en rad förenklingar, förtydliganden och en del åtstramningar på den internationella privaträttens område avseende behörighet, erkännande, verkställighet men framförallt lagvalsfrågan.
Undantagsregeln, vad gäller lagvalsfrågan, i UnderhållsF, kan förhindra att en underhållsberättigad byter hemvist för att på så sätt berättigas till förmånligare underhållsregler. Jag anser att denna lösning är bra, då underhållsbehov bör bedömas i det land där parterna varit gifta, eftersom det är i det landet makarna har närmast anknytning. En annan lösning vore oskälig, då det kan resultera i att en make alltför enkelt, genom att byta hemvist, kan skilja sig till underhåll.
Möjligheten att i förväg avtala om lagvalsfrågan är intressant ur ett svenskt perspektiv. Speciellt om denna möjlighet även ger rätt till att reglera andra frågor, exempelvis underhållsbeloppets storlek. Ett visst stöd finns för en sådan uppfattning, men jag anser ändock att möjligheten är oklar. Det vore därför intressant med ett avgörande av denna fråga eftersom rättsläget är oklart vad gäller möjligheten att föravtala om underhåll i svensk lag.
50
Källförteckning
Offentligt tryck
Departementspromemorior
Ds 2005:34 Några bodelningsfrågorPropositioner
Proposition 1973:32 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i giftermålsbalken, m.m.
Proposition 1978/79:12 om underhåll till barn och frånskilda, m.m.
Proposition 1986/87:1 om äktenskapsbalk m.m.
Proposition 1997/98:106 Pensionsrättigheter och bodelning