Finns det en koppling mellan värden och historia?
Svaret som ges på denna fråga är; ja, de analyserade läroböckerna framställer en koppling mellan värden och historia. Kopplingen ses i alla tendenser, det tas ett avståndstagande från förintelsen, demokrati gestaltas och emellanåt lyser författarrösten igenom texten. Men det finns också exempel på att ingen koppling finns, eller att det är en svag koppling som gestaltas. Det visar sig i bristande avståndstagande från förintelsen och faktumet att läroböckerna inte låter författarrösten visa sig särskilt ofta för att skapa empati. Med grund i de tre tendenserna kan jag besvara de andra frågorna om hur och i vilka sammanhang värdena gestaltas, eller inte gestaltas.
Ett gemensamt förhållningssätt till förintelsen?
Vad jag kommit fram till gällande om böckerna uttrycker ett avståndstagande till förintelsen, gäller detta: de nyaste böckerna Perspektiv på historien A och Perspektiv på historien 50p, gestaltar ett tydligt avståndstagande från förintelsen. Båda böckerna ger liknande beskrivningar av förintelsen, faktum är att beskrivningarna inte skiljer sig nämnvärt från varandra, Perspektiv på historien 50p använder dock något enklare språk. Genom dessa tydliga framställningar uttrycker båda läroböckerna på samma sätt, att detta var ett stort brott mot mänskligheten som de tar avstånd ifrån.
Gällande boken Alla tiders historia A, ger denna inte uttryck för ett tydligt avståndstagande. Textmässigt finns det många luckor att fylla i med beskrivningar och förklaringar till det skedda för att verkligen förstå vad som hände och via det skapa ett avståndstagande. Varför boken har ett så litet innehåll gällande förintelsen kan jag endast spekulera i. Författarna kanske tänkte att det är upp till läraren att utveckla informationen vidare och att bokens innehåll var menat att väcka ett intresse hos läsarna för att själva vilja ta reda på mer.
Hur gestaltas demokrati?
Det är hur demokrati, i definitionen att fler får vara med och bestämma och påverka i samhället, fram till att upplysningen och revolutionerna tar fart, som jag har undersökt. Det jag har kommit fram till gällande alla tre böckerna, är att demokrati gestaltas i förklaringar om hur samhällen är uppbyggda och fungerar. Mina analyser visar att läroböckerna ger uttryck för att bestämmanderätten bara är till för vissa människor, vilka är högt uppsatta män med
resurser och inflytande. Största delen av befolkningen som beskrivs i de olika samhällena har oftast väldigt lite eller ingenting att säga till om, dessa är t.ex. kvinnor, bönder, slavar.
Med denna vetskap kan en slutsats dras, läsarna av dessa böcker får ta del av människor i forna tider och förstå hur deras samhällen fungerade. Läsarna får se vem/vilka som har makten och vilka som får vara med att bestämma och påverka, med denna kunskap kan de göra jämförelser med dagens samhälle och förstå att en utveckling har skett. (De förstår att demokrati inte alltid har varit som demokrati är idag, att alla människor inte alltid har fått deltagit i beslut gällande samhället.) Innebörden med denna tendens är att visa på att historiska framställningar kan bilda en sammanhållen ram för att förstå värdens framväxt och betydelse, i detta fall demokrati. Slutsatsen blir att alla tre böcker gestaltar hur demokrati fungerar i dessa tidigare samhällen, vilket gör att läsaren kan se denna sammanhållna ram som förklarar dess framväxt och betydelse, genom att själv göra jämförelser med dagens samhälle.
Hur påverkar författaren?
Läroboksförfattarens röst har analyserats i hela böckerna, för att se om den finns där för att påverka läsaren och skapa förståelse och empati. Slutsatsen blir att rösten finns där då och då men inte särskilt ofta. Varför rösten inte finns där så ofta kan vara för att böckerna vill försöka att vara så neutrala som möjligt. Men helt neutrala är de ändå inte. Författarrösten dyker bl.a. upp i textavsnitt som vill förklara svårigheter som t.ex. digerdöden, förintelsen eller Gulag. Rösten är inte alltid tydlig, men genom målande beskrivningar skapas empati och förståelse. Detta gäller för alla tre böckerna, likaså användandet av berättelser som dyker upp här och där i böckerna. Dock verkar berättelseformen synas något oftare i både Perspektiv på historien A och Perspektiv på historien 50p. Även vissa ordval och uttryck finns i alla böckerna, och dessa kan nog påverka läsaren i sin åsikt om en händelse eller en person.
I Perspektiv på historien A kan författarens röst också skymta i vissa beskrivningar, då för att förklara något mer ingående. Via olika frågeställningar i Perspektiv på historien 50p ses också författarrösten, främst i bokens sista kapitel, då antagligen för att hos läsaren skapa funderingar angående sin egen tid och historien vi lever i. Gällande Alla tiders historia A och
Perspektiv på historien A, syns företeelsen att ju längre böckerna framskrider och ju längre
nutiden vi kommer, desto färre exempel finns det på författarens röst. Denna företeelse kan visa på att tid som ligger längre ifrån vår egen, måste ha hjälp av författarens röst för att kunna förklaras och förstås.
Alla tre läroböckerna ger alltså exempel på att författarens röst lyser igenom, den finns där, men inte så ofta och kanske inte alltid så tydlig. Den finns där för att skapa förståelse och empati för andra tider och dess människor. Och genom det sista kapitlet i Perspektiv på
historien 50p, där många frågor ställs till läsaren, skapas en tydlig dialog med nuet och andra,
främst kommande, tider.
Värden förklarar historien
Den definitiva slutsatsen med denna undersökning visar att historieläroböckerna överlag framställer en koppling mellan värden och historia, och denna koppling syns i alla tre nämnda tendenser. Med överlag menar jag att det finns undantag. Alla tiders historia A t.ex. som inte ger ett tydligt avståndstagande till förintelsen, eller det faktum att läroböckerna inte särskilt många gånger låter författarrösten lysa igenom. Men det finns en koppling mellan värden och historia, värden såsom gemensamma förhållningssätt, demokrati och empati. Kopplingen kanske inte finns där hela tiden och inte alltid är så tydlig, men den finns där. Skapandet av det gemensamma förhållningssättet gentemot förintelsen finns tydligt i två av böckerna, alla tre böckerna visar exempel på demokrati från tidigare samhällen för att läsaren ska kunna göra jämförelser med dagens samhälle, och författarrösten finns där för att skapa empati och förståelse för andra tider och människor.
En människa som har förlorat minnet vet inte vem hon är. Hon saknar en rad av erfarenheter, de tusentals kända ting, som gör att vi är de vi är, att vi har en identitet. Ett samhälle som inte vet något om sitt förflutna lider av en kollektiv minnesförlust. Ett sådant samhälle vet inte heller vad det är för något, varifrån det kommer eller varthän det går. Att veta något om förr i världen är att se sig själv i ett sammanhang, att se att man inte är en fritt svävande atom utan också är skapad och formad av förhållanden som är äldre än en själv.132
Citatet ovan visar på vikten av att veta något om sitt förflutna, om samhällets och världens förflutna, för att kunna förstå sig själv och samtiden. En del av detta är att förstå olika värden och dess framväxt, då dessa är en del av historien. Det verkar som att för att förstå historien måste vi förstå olika värden, värden förr, värden nu och värden i framtiden. Värden i olika länder, värden för olika folkgrupper och värden i olika samhällskonstellationer. Värden skapar sammanhang och ger mening åt oss människor, värden förklarar historien, och genom historien identifierar vi oss.
132