7. Slutsatser
Syftet med denna uppsats har varit att undersöka USA:s hegemoniska inflytande över Israel-Palestinakonflikten. Mer bestämt hur Donald Trump väljer att porträttera olika nationer i sitt tal, den 6 december 2017. Hans retorik når ut till ett stort antal människor världen över, vilka riskerar att internalisera den bild som målas upp och i längden skulle kunna påverka
konflikten mellan Israel och Palestina. En konflikt som länge fångat det internationella samfundets intresse trots eller kanske på grund av konfliktens segdragna natur, då fredsprocessen varit långsam och instabil vilket blivit ett orosmoln för alla länderna i regionen.
Sättet som Donald Trump väljer att porträttera de olika nationerna på avspeglas i Edward Saids (1978) teorier om orientalism, då han genom hela talet implicit målar upp en uppdelning mellan vi och dom, detta dikotomiska sätt att dela upp verkligheten återkommer som en röd tråd genom hela framträdandet, således har den postkoloniala teorin framgångsrikt använts för att sätta ljus på bakomliggande faktorer och förhållningssätt som återfinns i talet.
För att vidare förtydliga analysens grundpelare användes den kritiska diskursanalysen, närmare bestämt Norman Faircloughs tre analysnivåer: diskurs som text, den diskursiva praktiken och den sociala praktiken, vilket gjorde det möjligt att se talet utifrån ett bredare
sammanhang och den övergripande diskursen kunde skönjas. Under analysen framträdde spår av en orientalistisk världssyn, vilken var återkommande i alla tre analysnivåer. Allra tydligast framträdde den i ”diskurs som text”, där ett tydligt exempel är Donald Trumps val att aldrig referera till Palestina som nation utan istället talar om palestinier eller det palestinska folket och på så vis skapa en dikotomi där USA och Israel står tillsammans på ena sidan och Palestina på den andra.
Vid analysen av den ”diskursiva praktiken” framgår hur produktionen, distributionen och konsumtionen av talet är färgat av Donald Trumps underliggande ideologi och på så vis förstärker den befintliga diskursen. Produktionen av talet gav utrymme för Donald Trump att sätta agendan och på så vis påverka den allmänna debatten, han hade också möjligheten att definiera vem som var ansvarig för oroligheterna, dock var han noggrann med att endast kritisera Palestina implicit och han valde även att referera till dem som mellanöstern, vilket är en tvetydig term då den lämnar åhörarna själva att tolka vilka som inkluderas eller ej.
Distributionen av talet i kombination med ämnets känsliga natur påverkade signifikant talets genomslagskraft, då Trump administrationen valt att bjuda in ett stort antal reportrar som återgav talet i olika medier. De valde även att lägga ut ett kort sammandrag av talet på Donald Trumps officiella Twitter konto, vilket vidare spred budskapet och bidrog till att stärka talets inverkan på åhörarna. Talets tillgänglighet är stor och påverkar följaktligen även
konsumtionen av talet. Konsumtionen av talet är känsligt då det är förhållandevis lätt att manipulera textens innehåll, det finns också en risk att talet i fråga feltolkas, på grund av dåliga översättningar eller människors tidigare uppfattningar och kontext.
Så hur framställs USA, Israel och Palestina i Donald Trumps tal från den 6 december 2017? Trots att talet i huvudsak kretsade kring konflikten mellan Israel och Palestina, gavs USA stort utrymme och initialt fokuserade Donald Trump på inrikes kritik, då han var öppet kritisk gentemot de tidigare presidenternas handlande i ambassadfrågan. I stora drag framhålls de tidigare presidenterna som initiativlösa och inkompetenta. Samtidigt läggs mycket energi på att förmedla en positiv bild av Donald Trump själv genom ett strategiskt användande av uttryck som ”jag” och ”vi” i kombination av kärnfulla metaforer. Från ett visuellt perspektiv framhålls även flertalet amerikanska maktsymboler, som president emblemet och den amerikanska flaggan. Även vicepresident Mike Pence närvaro nyttjas för att understryka landets demokratiska grund. Det anmärkningsvärda användandet av traditionella
maktsymboler bidrar således starkt till att förmedla ett pro amerikanskt intryck, vilket står i stark kontrast till den totala avsaknaden av representation för Israel och Palestina.
Israel är det ord och även ämne som kommer upp flest gånger i talet och Donald Trump försöker konsekvent att framhålla landet i ett positivt ljus. Ett påtagligt exempel är de flertal tillfällen då han påpekar Israels demokratiska uppbyggnad, vilket är ett försök att koppla samman Israel och USA, för att legitimera Israels handlande och USA:s stöd. Detta tycks vara en medveten strategi för att skapa ett dikotomiskt förhållande mellan Israel och USA på den positiva sidan, medan Palestina befinner sig på den motsatta delen av spektrumet. Vid ett flertal tillfällen förs Israels historiska relation till Jerusalem fram som ett viktigt argument, då Donald Trump framställer det som grundläggande för Israels rätt till staden. Genom hela talet står således Donald Trump orubblig vid Israels sida och han lägger sig vinn om att framställa Israel i ett i så positivt sken som möjligt.
Anmärkningsvärt är att Donald Trump inte nämner Palestina en enda gång under de cirka elva minuter långa talet, istället refererar han ett fåtal gånger till det palestinska folket. Detta kan tolkas som ett uttryck för Donald Trumps strategi att osynliggöra den palestinska nationens existens, den existens som det palestinska folket har kämpat för sedan staten Israels bildande 1948, dock är han försiktig med att uttryckligen kritisera det palestinska folket och i talets andra hälft väljer han att endast prata om ”folket i mellanöstern”. Vilket är en direkt referens till palestinierna, då han genom talets gång gör klart att Israel, enligt honom, inte inkluderas i den definitionen. Igenom hela talet väljer Donald Trump att implicit kritisera det palestinska folket, framförallt genom att måla upp en högst ofördelaktig bild av dem eller ”mellanöstern”. Bland annat så får han det att framstå som att det palestinska folket är ansvariga för de
oroligheter som äger rum, då han insinuerar att palestinierna inte är ”villiga” att hitta en lösning på konflikten.
Följaktligen väljer Donald Trump att framställa de olika nationerna på flera olika vis både implicit och explicit. Han håller fast vid sin tilltro till sig själv och står vid Israels sida medan Palestina och det palestinska folket mestadels refereras till implicit med en negativ underton. Detta skapar flertalet tydliga dikotomier som han bygger på successivt genom talet. Således lyckas inte Donald Trumps välformulerade tal att dölja en mycket tudelad bild, där USA, Israel och Palestina framställs hjärtskärande olika.
7.1 Avslutande tankar
Det är omöjligt att säga exakt vilka effekter Donald Trumps sätt att uttala sig om de olika nationerna kommer att ha på den enskilda individen, likafullt kan vi slå fast att det har en påverkan. Således rekommenderas framtida forskare inom detta område att titta närmare på möjliga faktorer potential att påverka den enskilda individen. Exempelvis via en större undersökning där Donald Trumps sätt att uttrycka sig om terrorism, relaterat till Israel och Palestina, undersöks mer ingående utifrån en större mängd empiriskt material, bestående av officiella uttalanden.
Referenser
• Griffiths, M. (2007). International Relations Theory for the Twenty-First Century: An Introduction. London: Routledge.
• Anderson, S. & Schwartz, Y. How to Move the U.S. Embassy to Jerusalem, 30 November
2017 http://foreignpolicy.com/2017/11/30/how-to-move-the-u-s-embassy-to-jerusalem/ (Hämtad 2018-04-21)
• Börjesson, M. (2003) Diskurser och konstruktioner. En sorts metodbok. Lund: Studentlitteratur.
• Baylis, J., Smith, S., & Owens, P. (2016). The globalization of world politics: An introduction to international relations (7., [rev.] uppl. ed.). Oxford: Oxford University Press.
• Benjamin Netanyahu, (6 December 2017) PM Netanyahu's Response to President
Donald Trump's Statement,
http://www.pmo.gov.il/English/MediaCenter/Spokesman/Pages/spoke_statement0612 17.aspx (Hämtad 2018-04-20)
• Benvenisti, M (1976). Jerusalem, the Torn City. Minnesota: University of Minnesota Press.
• Bergström, G., & Boréus, K. (2005). Textens mening och makt: Metodbok i
samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys (2., [omarb.] uppl. ed.). Lund:
Studentlitteratur.
• Bird, S. (2003). The Audience in Everyday Life. New York: Routledge.
• Börjesson, M. (2003) Diskurser och konstruktioner. En sorts metodbok. Lund: Studentlitteratur.
• Jennings Bryant, & Dolf Zillmann. (2002). Media effects: Advances in theory and
research (2nd ed., LEA's communication series). Routledge.
• Jared Kushner, (14 Maj 2018) Jared Kushner speaks at the opening cermony of the US embassy in Jerusalem- BBC News, https://www.youtube.com/watch?v=Qyff5m1Egr0 (Hämtad 2018-05-16)
• Cherkaoui, M. (2017). Trump’s Death Kiss on the Middle East. Al Jazeera Centre for Studies.
• CNN, (6 December 2017) Trump: Israel's capital is now Jerusalem. https://www.youtube.com/watch?v=SR3jyhIK_kE (Hämtad 2018-03-11)
• Edwards, I. G. C. (2003). On deaf ears: the limits of the bully pulpit. https://ebookcentral.proquest.com (Hämtad 2018-04-25)
• Fairclough, N. (1992). Discourse and social change. Cambridge: Polity. • Fairclough, N. (1995) Media discourse. London: Edward Arnold. • Foucault, M., & Faubion, J. D. (2001). Power. New York: New Press.
• Gooch, A. and Huber, G. A. (2018), Polls and Elections: Exploiting Donald Trump: Using Candidates' Positions to Assess Ideological Voting in the 2016 and 2008 Presidential Elections. Presidential Studies Quarterly, 48: 342-356.
doi:10.1111/psq.12461
• Government Publishing Office [US], One Hundred Seventh Congress of the United
States of America, https://www.gpo.gov/fdsys/pkg/BILLS-107hr1646enr/pdf/BILLS-107hr1646enr.pdf (Hämtad 2018-04-20)
• Government Publishing Office [US], Jerusalem Embassy Act of 1995
https://www.gpo.gov/fdsys/pkg/PLAW-104publ45/html/PLAW-104publ45.htm (Hämtad 2018-05-17)
• Hassan, S. (2013). Israel’s Geopolitical Dilemma And the Upheaval in the Middle
East. The Joseph and Alma Gildenhorn Institute for Israel Studies, College Park, MD.
• Hodgkins, A. (2017). Relocating the US embassy in israel: A cost benefit analysis for trump administration. American Diplomacy, 1-5
https://search-proquest-com.ezproxy.ub.gu.se/docview/1955990736?accountid=11162 (Hämtad 2018-05-02) • Horvath, R. (1972). A Definition of Colonialism. Current Anthropology, 13(1), 45-57. • Jhally, S. (Regissör). (1998). Edward Said On Orientalism [Film].
https://www.youtube.com/watch?v=fVC8EYd_Z_g&t=859s (Hämtad 2018-05-19) • Jamieson, K., & Hardy, B. (2011). The Effect of Media on Public Knowledge. The
Oxford Handbook of American Public Opinion and the Media, The Oxford Handbook
of American Public Opinion and the Media.
• Khan, M. (2017). After Trump’s Jerusalem Declaration, What Next?, 19 December, 2017 https://works.bepress.com/muqtedar_khan/75/download/ (Hämtad 2018-04-21) • Loomba, A., & Söderlind, O. (2006). Kolonialism/Postkolonialism : En introduktion
till ett forskningsfält. Stockholm: Tankekraft.
• Mark, C. R. (2005). Israel: U.S. Foreign Assistance. Congressional Research Service ˜ The Library of Congress.
• McLeod, J. (2010). Beginning postcolonialism (2., [rev. and updated] ed., Beginnings). Manchester: Manchester University Press.
• Mogherini, F. (6 December 2017). European Union .
https://eeas.europa.eu/headquarters/headquarters-homepage/36910/statement-hrvp-federica-mogherini-announcement-us-president-trump-jerusalem_en (Hämtad 2018-05-07)
• Mio, Riggio, Levin, & Reese. (2005). Presidential leadership and charisma: The effects of metaphor. The Leadership Quarterly, 16(2), 287-294.
• Morris, Benny (2003). The Birth of the Palestinian Refugee Problem Revisited. Cambridge: Cambridge University Press.
• Murphy, S. (2003). Congressional Effort to Move U.S. Embassy to Jerusalem.
American Journal of international Law, 97(1), 179-180. Doi:10.2307/3087116
https://www.cambridge.org/core/journals/american-journal-of-international-
law/article/div-classtitlecontemporary-practice-of-the-united-states-relating-to-international-lawdiv/4F284EAE001BA6B95063770104F74435 (Hämtad 2018-04-21) • National Archives, (14 Maj 1948). National Archives Celebrates 60th Anniversary of
the State of Israel. https://www.archives.gov/press/press-releases/2008/nr08-89.html (Hämtad 2018-04-21)
• Peirce, C., & Matz, R. (1990). Pragmatism och kosmologi (Filosofi och samhällsteori). Göteborg: Daidalos.
• Pixabay. (2018) Siluett [bild]. https://pixabay.com/sv/trump-ordf%C3%B6rande-usa-flagg-stj%C3%A4rna-2042378/ (Hämtad 2018-05-20)
• Reuters, (7 December 2017) Iraq demands U.S. backtrack on Jerusalem, summons ambassador https://www.reuters.com/article/us-usa-trump-israel-iraq-diplomacy/iraq-demands-u-s-backtrack-on-jerusalem-summons-ambassador-idUSKBN1E117S (Hämtad 2018-03-14)
• Said, E. (1978). Orientalism. New York: Pantheon Books.
• Said, E., & Sjöström, H. (1993). Orientalism (Ny utg.] ed., Ordfront pocket). Stockholm: Ordfront.
• Sen, A. (2002). How to Judge Globalism. The American Prospect, Volym (13), 1-8 http://www2.econ.uu.nl/users/marrewijk/pdf/ihs/geo/sen%202000%20judge%20glob. pdf (Hämtad 2018-04-21)
• Shalit, E. (2010) Jerusalem. In: Leeming D.A., Madden K., Marlan S. (eds) Encyclopedia of Psychology and Religion. Springer, Boston, MA.
• Svenska FN-förbundet, 2016. Palestina (elektroniskt), 26 januari 2016. https://www.globalis.se/Konflikter/Palestina (Hämtad 2018-05-19) • Trump, D. (6 December 2017) Hämtad från Twitter:
https://twitter.com/realdonaldtrump/status/938517073508163584 (Hämtad 2018-05-19)
• Trump, D. (14 Maj 2018) Hämtad från Twitter:
https://twitter.com/realDonaldTrump/status/996021417622851584 (Hämtad 2018-05-14)
• United Nations, (1947). The plan of partition and the end of the British mandate,
http://www.un.org/Depts/dpi/palestine/ch2.pdf (Hämtad 2018-03-12) • United Nations, (3 September 1993). Israel-PLO Recognition:
Exchange of Letters between PM Rabin and Chairman Arafat
https://unispal.un.org/DPA/DPR/unispal.nsf/0/36917473237100E285257028006C0B C5 (Hämtad 2018-05-18)
• United Nations. (8 December 2017). UN/Jerusalem.
https://www.unmultimedia.org/tv/unifeed/asset/2056/2056061/ (Hämtad 2018-05-07) • United Nations. (21 December 2017). General Assembly Overwhelmingly Adopts
Resolution Asking Nations Not to Locate Diplomatic Missions in Jerusalem.
https://www.un.org/press/en/2017/ga11995.doc.htm (Hämtad 2018-05-17) • Vita Huset. (6 December, 2017) Statement by President Trump on Jerusalem,
https://www.whitehouse.gov/briefings-statements/statement-president-trump-jerusalem/ (Hämtad 2018-03-08)
• Winther Jørgensen, M. & Phillips, L. (1999). Diskursanalys som teori och metod. Översättning: Sven-Erik Torhell. Lund: Studentlitteratur.
• Winther Jørgensen, M., Phillips, L. & Torhell, S. (2000). Diskursanalys som teori och
metod. Lund: Studentlitteratur.
• World Health Organization (2018). Situation report, occupied Palestinian territory,
Gaza, 14th- 15th May 2018. World Health Organization, regional office for the
Eastern Mediterranean.
http://www.emro.who.int/images/stories/palestine/documents/WHO-Health_Cluster-Special-SitRep-on-_Gaza-May_15-2018.pdf?ua=1 (Hämtad 2018-05-16)
• Yarhi-Milo, K. (16 Maj 2018). After Credibility: American Foreign Policy in the
Trump Era https://www.foreignaffairs.com/articles/2017-12-12/after-credibility (Hämtad 2018-04-23)
• Zarefsky, D. (2004), Presidential Rhetoric and the Power of Definition. Presidential Studies Quarterly, 34: 607-619. doi:10.1111/j.1741-5705.2004.00214.x
• Zoughbi, B. A. (2016). Trump’s Plan to Move the US Embassy to Jerusalem: A
discussion of International Humanitarian Law and International Diplomatic Law. Al
KODORD OMNÄMNS BESKRIVNING 1. Omnämnande av specifika länder:
1.1 USA 9 Omnämns i relation till tidigare presidenter ev. landets ställning 1.2 Israel 21 Tas oftast upp i anslutning till Jerusalem
1.3 Palestina 0 Omnämns aldrig som självständig nation
1.4 Palestinier 6 Refererar till den palestinska befolkningen 2. Individ vs samhörighet
2.1 Jag 16 Används i samband med positiv förändring som Trump personligen planerade att genomföra 2.2 Vi 11 Med "vi" refererade Trump till honom själv och medborgarna som en grupp
3. Teman
3.1 Tidigare presidenter 6 Refererar till negativa aspekter med tidigare presidenters handlande 3.2 Fredsprocessen 8 Refereras till något som bör/ska genomföras
EXEMPEL FRÅN DATA
1. Omnämnande av specifika länder:
1.1 USA - "presidents representing the United States have declined to officially recognize Jerusalem..." (s2)
1.2 Israel - "Therefore, I have determined that it is time to officially recognize Jerusalem as the capital of Israel" (s2) 1.3 Palestina -
1.4 Palestinier - "My announcement today marks the beginning of a new approach to conflict between Israel and the Palestinians" (s1) 2. Individ vs samhörighet
2.1 Jag - "When I came into office, I promised to look at the world’s challenges with open eyes and very fresh thinking" (s1) 2.2 Vi - "...join us in the noble quest for lasting peace" (s4)
3. Teman
3.1 Tidigare presidenter - "While previous presidents have made this a major campaign promise, they failed to deliver" (s4)
3.2 Fredsprocessen - "The United States remains deeply committed to helping facilitate a peace agreement that is acceptable to both sides" (s3) 3.3 Metaforer- "a recognition of reality" (s3)
Diplomatic Reception Room 1:07 P.M. EST
THE PRESIDENT: Thank you. When I came into office, I promised to look at the world’s challenges with open eyes and very fresh thinking. We cannot solve our problems by making the same failed assumptions and repeating the same failed strategies of the past. Old challenges demand new approaches.
My announcement today marks the beginning of a new approach to conflict between Israel and the Palestinians.
In 1995, Congress adopted the Jerusalem Embassy Act, urging the federal
government to relocate the American embassy to Jerusalem and to recognize that that city — and so importantly — is Israel’s capital. This act passed Congress by an overwhelming bipartisan majority and was reaffirmed by a unanimous vote of the Senate only six months ago.
Yet, for over 20 years, every previous American president has exercised the law’s waiver, refusing to move the U.S. embassy to Jerusalem or to recognize Jerusalem as Israel’s capital city.
Presidents issued these waivers under the belief that delaying the recognition of Jerusalem would advance the cause of peace. Some say they lacked courage, but they made their best judgments based on facts as they understood them at the time. Nevertheless, the record is in.
After more than two decades of waivers, we are no closer to a lasting peace agreement between Israel and the Palestinians. It would be folly to assume that repeating the exact same formula would now produce a different or better result.
Therefore, I have determined that it is time to officially recognize Jerusalem as the capital of Israel.
While previous presidents have made this a major campaign promise, they failed to deliver. Today, I am delivering.
I’ve judged this course of action to be in the best interests of the United States of America and the pursuit of peace between Israel and the Palestinians. This is a long-overdue step to advance the peace process and to work towards a lasting agreement. Israel is a sovereign nation with the right like every other sovereign nation to
determine its own capital. Acknowledging this as a fact is a necessary condition for achieving peace.
It was 70 years ago that the United States, under President Truman, recognized the State of Israel. Ever since then, Israel has made its capital in the city of Jerusalem — the capital the Jewish people established in ancient times. Today, Jerusalem is the seat of the modern Israeli government. It is the home of the Israeli parliament, the Knesset, as well as the Israeli Supreme Court. It is the location of the official
residence of the Prime Minister and the President. It is the headquarters of many government ministries.
For decades, visiting American presidents, secretaries of state, and military leaders have met their Israeli counterparts in Jerusalem, as I did on my trip to Israel earlier this year.
Jerusalem is not just the heart of three great religions, but it is now also the heart of one of the most successful democracies in the world. Over the past seven decades, the Israeli people have built a country where Jews, Muslims, and Christians, and people of all faiths are free to live and worship according to their conscience and according to their beliefs.
Jerusalem is today, and must remain, a place where Jews pray at the Western Wall, where Christians walk the Stations of the Cross, and where Muslims worship at Al-Aqsa Mosque.
However, through all of these years, presidents representing the United States have declined to officially recognize Jerusalem as Israel’s capital. In fact, we have declined to acknowledge any Israeli capital at all.
But today, we finally acknowledge the obvious: that Jerusalem is Israel’s capital. This is nothing more, or less, than a recognition of reality. It is also the right thing to do. It’s something that has to be done.
That is why, consistent with the Jerusalem Embassy Act, I am also directing the State Department to begin preparation to move the American embassy from Tel Aviv to Jerusalem. This will immediately begin the process of hiring architects, engineers, and planners, so that a new embassy, when completed, will be a magnificent tribute to peace.
In making these announcements, I also want to make one point very clear: This decision is not intended, in any way, to reflect a departure from our strong
commitment to facilitate a lasting peace agreement. We want an agreement that is a great deal for the Israelis and a great deal for the Palestinians. We are not taking a position of any final status issues, including the specific boundaries of the Israeli sovereignty in Jerusalem, or the resolution of contested borders. Those questions are up to the parties involved.
The United States remains deeply committed to helping facilitate a peace agreement that is acceptable to both sides. I intend to do everything in my power to help forge such an agreement. Without question, Jerusalem is one of the most sensitive issues in those talks. The United States would support a two-state solution if agreed to by both sides.
In the meantime, I call on all parties to maintain the status quo at Jerusalem’s holy sites, including the Temple Mount, also known as Haram al-Sharif.