Den genomförda studien resulterade i att samtliga frågeställningar som skribenterna hade som mål att finna svar på, blev besvarade. Den rådande lagstiftningen och regelverket som reglera denna klargjordes inom ramen för studiens mål. Den rättsdogmatiska analysen gav även svar på att det finns många delar av rådande arbetsmetodik inom förundersökningsområdet som kan effektiviseras och kanske framförallt förtydligas för att undvika trångmål. Att såväl enskild polisman som förundersökningsledare är medvetna om vem som inlett en förundersökning, vem som ansvarar för denna och när den inletts är faktorer som måste anses vara av stor vikt. Det behöver också säkerställas att denna information går att ta del av och granska i efterhand. En slutsats kring arbetsmetoden PA-delegation är att de allra flesta önskar en djupare utbildning i det juridiska avseendet, vilket sannolikt är ett behov kopplat till den komplexitet som doktrinen inom området ger vid handen.
Den tematiska analysen som genomfördes för att få svar på hur polisassistenter upplever arbetsmetoden PA-delegation resulterade i att skapa nya aspekter som kanske inte tidigare beaktats gällande detta koncept och dess införlivande. Slutsatsen som man kan dra utifrån analysen är att poliser inom polisområden som använder PA-delegation upplever att det är effektivt och givande. Man anser att det ger effekt vid samtliga brott inom ramen för delegationen och att det inte blir någon minskad rättssäkerhet. Förundersökningsledarna bekräftar denna bild och anser att det är ett framgångsrikt arbetskoncept.
I polisområde där det inte finns PA-delegation så upplever polisassistenterna att det är en arbetsmetod som är effektiv och de ser inga nackdelar med att den även införlivas inom deras eget polisområde. Förundersökningsledarna delar dock inte denna bild utan ser mer att arbete med arbetsmetoden snabbare lagföring är att föredra. Det ser inte heller något behov av att snabbare lagföring skall kombineras med PA-delegation. Det som kan konstateras är att den övervägande bilden av arbete med stöd av PA-delegation är positiv.
Det står dock klart att den övervägande majoriteten av de som arbetar med PA-delegation vill se ett införande av en djupgående delegationsutbildning. Vilket rent objektivt sett borde ske innan delegation erhålls. Gällande arbetserfarenhet råder det delade meningar vilket gör det svårt att dra någon slutsats gällande detta. Vad som kan anses vara rimligt är att man bör ha genomfört aspiranttjänstgöring och provanställning innan tilldelning bör ske.
Detta då man bör besitta någon form av praktisk erfarenhet för att bäst kunna nyttja sig av delegationen.
Arbetsmetoden snabbare lagföring upplevdes även denna positivt av de poliser som arbetade enligt konceptet. Utifrån rådande omständigheter så skulle en kombination av dessa två arbetsmetoder kunna skapa nya och bra förutsättningar för patrullerande poliser att utföra mer offensiva och tidseffektiva ingripanden. Att snabbt fatta tvångsmedelsbeslut med stöd av PA-delegation och sedan kunna nyttja sig av de delgivningsmöjligheter som kommer med snabbare lagföring kanske kan ge en bra utdelning. En aspekt som väcktes under samtal med respondenterna var att de som arbetar utan delegation, tycks ibland nyttjas sig av fara i dröjsmål som en form av substitut för avsaknad av PA-delegation då man är i behov av ett snabbt beslut. Mer forskning bör utföras gällande detta fenomen, i syfte att undersöka hur fara i dröjsmål nyttjas och om det kan vara så att ett införande av en PA-delegation skulle kunna åtgärda eventuell avsaknad av ”verktyg”. En annan aspekt som även kom att aktualiseras i samband med intervjuerna är om inte rättssäkerheten skulle kunna öka om polisassistenten på plats tog beslut om kroppsbesiktning vid till exempel ringa narkotikabrott. Detta baserat på att åtgärden till stor del bygger på subjektiv bedömning av den misstänkte, vilket förundersökningsledaren i nuläget endast får beskrivet för sig och inte bevittna. Detta skulle även kunna kopplas till brottet rattfylleri där ett positivt svar i polisens sållningsinstrument ”Dräger” innebär hög rättssäkerhet. Och där man kan argumentera för att om en polisassistent får fattar beslut om kroppsbesiktning baserat på detta positiva svar så bör det innebära en mycket liten risk för påverkan av rättssäkerheten.
7.1 Fortsatt forskning
Under arbetets gång har författarna flera gånger fått besinna sig från att låta studien växa och omfatta fler närliggande områden. Kopplat mot slutsatserna ovan kan det snabbt konstateras att det finns utrymme för fortsatt forskning inom ämnet. En tänkbar forskningsfråga blir förstås kopplat mot lagstiftningen och önskan om en tydlig lagstiftning med tydligt påvisade förutsättningar kring förundersökning. Även forskning kring fara i dröjsmål och en ordentlig genomlysning kring hur polisen använder sig av det och om det används i rätt omfattning vore ett lämpligt projekt att gå vidare med.
Vidare märks såväl att det finns en osäkerhet hos många poliser kring förundersökning och PA-delegation. Att genomföra en större studie kring detta vore intressant och skulle ytterligare kunna påvisa ett behov av en mer gedigen utbildning.
Snabbare lagföring är också en intressant infallsvinkel som det kommer behövas forskning inom och ett perspektiv kring hur detta appliceras tillsammans med en PA-delegation är intressant. Kanske är det så att behovet av PA-PA-delegation tynar bort i och med att förundersökningsledaren får en allt viktigare roll.
7.2 Slutord
Avslutningsvis vill författarna tacka enheten för polisutbildning vid Umeå Universitet för möjligheten att få genomföra denna studie. Det har bitvis varit tufft att kombinera heltidsarbete, covid-19-pandemi och studier. Trots detta så har arbetet genererat författarna både fördjupad kunskap inom förfarandet att skriva vetenskapliga arbeten samt konkret kunskap inom rättsområdet förundersökning. Denna nyvunna kunskap är något som kommer vara till stor hjälp i författarnas fortsatta yrkesutövning. Författarnas förhoppning är att denna studie ska kunna bidra med kunskap till läsaren och möjligtvis väcka tankar kring vidare forskningsmöjligheter.
Vi vill även passa på och rikta ett stort tack till vår eminenta handledare Isabelle Stjerna Doohan som bidragit med stor kunskap och engagemang, i en strävan att ge svar på våra frågor och tankar. Till sist vill vi rikta ett stort tack till alla de polisanställda som gav av sin tid och sitt kunnande, utan er hjälp hade denna studie inte varit möjlig att genomföra.