Sett till de metoder SIDA använder sig av vid sitt biståndsarbete i Bosnien så kan man utifrån neo-liberalt kritiska teorier se ett mönster där de målsättningar och strategier som satts från SIDA:s och EU:s håll gällande Bosniens utveckling i många fall sinkar utvecklingsprocessen i landet samt bidrar till underblåsta etniska konflikter. SIDA är som tidigare nämnts en viktig biståndsgivare till Bosnien då man varje år lägger ut cirka 200 miljoner kronor på bosniskt utvecklingsarbete, och inte allt arbete är av negativ karaktär vad gäller landets
fredsutveckling. När det gäller möjligheter med SIDA:s arbete i Bosnien, sett ur ett fredsperspektiv, så riktas fokusen främst på de bilaterala projekt av enskild karaktär som SIDA finansierar, och som inte varit direkt anknutna till EU:s främsta målsättningar vad gäller skapandet av en fri ekonomisk marknad och politiska reformer och omstruktureringar. Exempel på de projekt som gett positiva effekter och utkomster är bistånd till organisationer som arbetar med det civila samhället, lokalt ägandeskap, flyktingåtervändning, minröjning, skattereformer och mikrofinansiering. Dessa verksamheter har haft det bosniska samhället som utgångspunkt och därmed bidragit till ökad integration, lokal utveckling, engagemang men även gett direkt ekonomisk avkastning till människor och det lokala samhället och därmed bidragit till en basal ekonomisk utveckling som är en förutsättning för att fredliga relationer ska kunna gro.
Gällande problem med SIDA:s arbete sammanfaller de i de flesta fall med det större multilaterala utvecklingsarbete man är aktiv i, vilket är sammanlänkat med de neo-liberala strategier som det internationella samfundet (EU, IMF etc.) arbetat fram för utvecklingen av demokrati och ekonomi i Bosnien. Liberalisering och satsning på skapandet av en
marknadsekonomi som ska integreras i den globala ekonomin, samt de politiska förändringar och reformer som EU kräver av Bosnien för att få närma sig den Europeiska gemenskapen, är riskfyllda moment för ett land som befinner sig i ett post-konflikttillstånd. Vid
demokratiseringsarbetet uppstår flera dilemman som riskerar att skapa konflikt mellan
folkgrupperna och politikerna, att försinka utvecklingen samt att därmed underminera freden. Exempel på dessa dilemman handlar om inkludering av nationalistiska grupper och partier vid politiska beslut och reformer som gör det svårare att komma överens om beslut, vilket därför stannar upp utvecklingen. Ett annat dilemma handlar om ägandeskap; då internationell finansiering och engagemang är nödvändigt för att kunna genomföra förändring och skapa utveckling i Bosnien så riskerar man samtidigt att bortse från specifika bosniska behov. En
hållbar demokrati bör vara förankrad i det lokala samhället där bosniska behov tillgodoses vilket därmed legitimerar och stabiliserar den demokratiska utvecklingen .
Vad gäller de ekonomiska satsningarna så skapar den tillit som ges till marknadsekonomin för att nå ekonomisk tillväxt också problem; samhällsklimatet i landet utgör ingen bra grund för en god fungerande marknadsekonomi och den ekonomiska utvecklingen sker alltför långsamt för att den ska underlätta för det arbete som görs för att stärka demokratin. Fattigdomen och arbetslösheten i Bosnien är inte på nedgång – något som är en förutsättning för fredlig samt demokratisk utveckling. Likaså är informell ekonomi, svarta marknader och korruption utbrett – tre näringar som drar nytta av öppen ekonomi samt hindrar utvecklingen för den formella ekonomin.
För att då diskutera kring huruvida SIDA:s arbete i Bosnien fungerar utifrån ett
fredsperspektiv, så får man ta både dessa möjligheter och problem i beaktning. Trots att det är
svårt att göra en konkret bedömning då det finns både positiva och negativa drag som färgar helhetsbilden av SIDA:s verksamhet, så drar jag ändå slutsatsen att problemen i nuläget överväger möjligheterna och därmed kan man hävda att SIDA:s arbete inte fungerar fullt ut ur ett fredsperspektiv. Dock så handlar det inte om ett totalt misslyckande utan snarare om en ett behov av att omstrukturera det arbete och den finansiering som bedrivs idag. Visionerna från både SIDA:s och EU:s håll är goda men man misslyckas med att ta bosniska behov i
beaktande då man utgår ifrån Europeiskt och internationellt satta mått och krav för att nå demokratisk och ekonomisk utveckling. Detta leder mig till den sista frågeställningen angående alternativa metoder för att nå bästa möjliga utvecklingsresultat ur ett fredsperspektiv. Ekonomisk utveckling (reducering av fattigdom och en minskning av arbetslöshet) är en förutsättning för att skapa den stabilitet på lokal nivå som behövs för att kunna genomföra politiska reformer på ett konfliktfritt sätt och därmed nå demokratiska framsteg, vilket i sin tur är en förutsättning för att en liberal ekonomi ska fungera. Om arbetet sker på lokal nivå med förankring i det civila samhället så tas specifika lokala förhållanden i beaktande, varpå varje problem kan bemötas på ett riktigt och skräddarsytt sätt. Då SIDA dessutom sett mest framgång med det arbete man bedriver på lokal nivå borde de därför öka sin finansiering för denna sorts arbete så att mer satsningar läggs på att få ut folk i arbete och skapa en positiv ekonomisk utveckling nere på individnivå, att jobba för integration,
jämställdhet och mänskliga rättigheter, samt att skapa ett samhällsklimat där politiska åsiktsskillnader grundar sig i problem som inte har med etniskt missnöje att göra.
Dessa förändringar skapar därefter de förutsättningar som krävs för att jobba för politiska reformer, samhällsomstruktureringar och en öppen och liberal marknad och först då kommer Bosnien vara redo för att anpassa sin samhällsstruktur efter Europeiska mått.