• No results found

Småföretagens och entreprenörernas betydelse: vad säger empirin?

Ett ökande antal studier pekar på de nya och mindre företagens betydelse för utveckling och kommersialisering av kunskap, även om de investe- rar förhållandevis blygsamma summor i FoU. Istället bidrar de genom tillämpade insatser. Bland de första att notera att de mindre företagen är viktiga även i detta avseende var Acs och Audretsch (1987, 1990). Visser- ligen fann de att de större företagen svarade för merparten av FoU-in- vesteringarna men också att mindre företag var betydligt mer innova- tiva i vissa branscher, till exempel dator- och instrument industrierna, medan det omvända förhållandet förelåg i fordons industrin. För till- verkningsindustrin som helhet var innovationsgraden betydligt högre i de mindre företagen. Liknande resultat förs fram av Baldwin och Johnson (1999) för elektronik-, instrument-, medicinsk utrustnings-, stål- och bioteknikbranscherna. Andra stu dier visar att de mindre företagen är bättre på att komma fram med radikalt nya produkter. Baserat på en teoretisk modell och en empirisk analys visar Michellaci (2003) att en relativt svag kommersialisering av forskning kan förklaras med för få entreprenörer.49

Beträffande de nya och mindre företagens betydelse för ekonomisk utveckling har även här ett flertal empiriska analyser visat ett positivt samband mellan småföretag och tillväxt när hänsyn tagits till andra faktorer som investeringar, sysselsättning, FoU, internationalisering, etcetera. Redan i början av 1990-talet hävdade Levine och Renelt (1992)

49. För entreprenörernas och småföretagens betydelse för teknisk utveckling, kunskap och kommersialisering, se till exempel Cohen och Klepper (1992), Jovanovic (2001), Lambson (1991), Hopenhayn (1992), Audretsch (1995), Acs (1996), Klepper (1996, 2002) och Almeida (1999).

att ett starkt positivt samband förelåg mellan andelen småföretag i en ekonomi och ekonomisk tillväxt.50

På företagsnivå har den empiriska forskningen visat att mindre fö- retag i allmänhet växer snabbare än större företag.51 Sedan början av

1970-talet har sysselsättningsandelarna i de mindre och nya före tagen ökat för flertalet industrialiserade länder. I många länder är syssel sättningsökningen praktiskt taget uteslutande hänförlig till mindre och nystartade före- tag. Samtidigt är sannolikheten för överlevnad minst i små och unga företag (återigen särskilt i teknikintensiva branscher). Inflöde av nya företag och test av nya idéer – men också utslagning – är således en viktig komponent i dynamiska ekonomier. Vidare bestäms produktivitets- tillväxten till stora delar av branschsammansättningen, där snabbväxande och teknikintensiva företag är särskilt viktiga.

I en studie som omfattade 23 OECD-länder under 1984–1994 visades att entreprenörskap påverkade sysselsättningstillväxten positivt (Thurik 1999). Andra studier på data som sträcker sig något längre fram kommer till samma resultat. Dessutom konstateras att arbets lösheten är betydligt lägre i mer entreprenöriella länder. En av dessa analyser omfattar 18 OECD-länder och använder andelen småföretag samt egenföretagande i respektive land som indikation på entreprenöriella aktiviteter. Effekten på tillväxt skattas statistiskt för olika tidsperioder och resultatet visar en- tydigt att entreprenörskap påverkar tillväxt positivt samtidigt som det bidrar till att minska arbets lösheten.52

50. Initialt kan ett inflöde av mindre företag sänka produktiviteten (Shane 2009). Men samtidigt bidrar nya företag till att öka produktiviteten i befintliga företag med en viss tids- eftersläpning (Andersson med flera 2012).

51. Flera faktorer förklarar ett företags optimala storlek: från transaktionskostnader till fak- tortillgångar och finansmarknadens funktion (se Caves 1998, You 1995 och Beck med flera 2005). Gibrats lag – som säger att företag växer lika snabbt oavsett storlek – har förkastats i en rad stu- dier; se Almus och Nerlinger (2000) för en generell översikt och Heshmati (2001) för Sverige. Se Lundström med flera (1993), Davidsson med flera (1996) samt Braunerhjelm (2006) för de min- dre företagens sysselsättningseffekter. För en avvikande mening om de mindre företagens bety- delse, se Davis med flera (1996). För ett bemötande av kritiken, se Davidsson med flera (1998). 52. Se också studier av van Stel och Storey (2004), Baptista med flera (2008) samt van Stel

I

många länder är

sysselsättningsökningen praktiskt taget uteslutande hänförlig

till mindre och nystartade företag.

Acs med flera (2004) och Braunerhjelm med flera (2010) finner ett positivt samband mellan entreprenörskap och tillväxt för 20 OECD- länder under 1982–2002. Effekten är betydligt starkare under den sena- re delen av perioden. Salgado-Banda (2005) använder sig av ett mått på innovativt entreprenörskap baserat på patentdata (kvalitetsjusterat) för 22 länder och konstaterar ett positivt samband för den typen av entreprenörskap men inget för egenföretagande mer generellt. Baserat på ett urval av 45 länder på olika utvecklingsnivå, konstaterar Beck med flera (2005) en stark samvariation mellan småföretag och tillväxt men är mer försiktiga vad gäller det kausala sambandet.53

Block med flera (2009) hävdar att entreprenörskap och mindre fö- retag påverkar tillväxt positivt, men att skillnaderna är mycket stora mellan länder. Baserat på en analys som omfattar 21 länder under perioden 1986 till 2006, hävdar man att hinder för entreprenörskap och företagande är den dominerande förklaringen till att vissa länder halkar efter. Dessa hinder tar sig uttryck i regleringar och byråkrati. Klapper med flera (2010) noterar att entreprenörskap är en nödvändig förutsättning för marknadsdynamik och att det leder till såväl hårda- re konkurrens som högre tillväxt. Likaså förefaller skillnader i tillväxt mellan länder bero på skillnader i entreprenörskap.

På regional nivå – där analysen underlättas av att de formella in- stitutionerna är desamma – finns ett stort antal analyser som drar slutsatsen att entreprenörskap och kunskapsnivå båda bidrar starkt till högre tillväxt och välstånd.54 I flera studier av USA:s delstater visas att

entreprenörskap (approximerat med in- och utflöden på marknaden) har en positiv effekt på produktivitet och sysselsättning. I Europa har liknande resultat konstaterats i ett flertal länder, till exempel i Spanien och Tyskland. Det var dock först på 1990-talet som entreprenörskap

och Suddle (2008) finner liknade resultat.

53. Angående kausalitet, se också Carree och Thurik (1999), Carree (2002) samt Braunerhjelm (2011). Blanchflower (2000) finner inget stöd för att egenföretagande skulle ha en positiv in- verkan på tillväxt; hans metod har dock kritiserats av Carree och Thurik (2003). 54. Se till exempel Reynolds (1999), Audretsch och Fritsch (2002), Callejon och Segarra (1999), Glaeser med flera (1992), Audretsch med flera (2006) samt Braunerhjelm och Borg- man (2004). Se Braunerhjelm (2008, 2011) för översikter.

kunde påvisas ha positiva effekter på regional tillväxt. Resultaten har tolkats som att en internationell konvergens pågår mot en mer entre- prenörsledd tillväxt – trots skillnader i länders institutioner och regel- verk. Fortfarande finns dock betydande skillnader mellan länder.

För att sammanfatta: ny teoretisk och empirisk forskning med den evolutionära ansats vi anser vara mest lovande visar hur en rad institutionella faktorer samverkar för att kunskapsspridning och en- treprenörskap ska resultera i viktiga innovationer. Uppgiften blir med detta synsätt betydligt mer komplex än i den traditionella kunskaps- drivna tillväxtmodellen, där policyimplikationerna tenderar att be- gränsas till subventioner eller skattelättnader för FoU och utbildning. Skillnaderna i de ekonomisk-politiska slutsatserna, jämfört med de som härleds ur endogen tillväxtteori, är uppenbara: är kunskap och entreprenöriell förmåga decentraliserade och spridda på ett stort antal aktörer bör politiken verka generellt och säkerställa att samtliga om- fattas av åtgärderna på ett icke-diskriminerande vis. Att staten skulle skilja ut en särskild typ av teknik eller grupp företag och stödja dessa via ”aktiv näringspolitik” är förenat med betydande långsiktiga risker.

I nästa kapitel ska vi se närmare på dessa faktorer, mer konkret, och analysera hur deras utformning påverkar innovationsverksamheten.

Kapitel 3