Social integration

Jürgen Habermas gör en distinktion mellan vad han kallar livsvärld och system.¹³ Samhället kan betraktas samtidigt både som livsvärld och sys-tem.¹⁴ Enligt Habermas konstitueras livsvärlden med hjälp av språk och kultur. Det är något som människan måste tillgodogöra sig för sin repro-duktion. Livsvärlden består av de inte ifrågasatta övertygelser som indivi-derna i ett samhälle har gemensamma och som kan förväntas vara gällan-de. Dessa kan rikta sig mot den yttre världen och/eller den inre världens moraliska förväntningar som uppstår i mänskliga relationer. Övertygelser-na är inte ifrågasatta i o m att de interÖvertygelser-naliserats, dvs. genom kulturell in-lärning och socialisation blivit en del av individens självklara levnadsförut-sättningar. Livsvärlden bärs enligt Habermas upp av tre faktorer: samhälle, kultur och personlighet.¹⁵

Samhället är för Habermas den legitima ordning genom vilken indivi-derna reglerar sitt medlemskap i sociala gemenskaper för att därigenom sä-kra en samarbetsinriktad solidaritet. Nyckelbegreppet för förståelsen av detta samhälleliga kitt är tillit. Barbara A. Misztal urskiljer tre typer av till-itsskapande sociala ordningar:¹⁶



11 Hylland Eriksen och Hessen 2000:201.

12 Ur Bellah 1973:149 ff.

13 Habermas 1987, Vol 2.

14 Ibid s 118.

15 Ibid s 138. Jfr också Alexander 1990:4, som i sin översiktsartikel av kulturbegreppet företräder en liknande syn, när han menar att allt handlande är socialt, symboliskt och motivbestämt på en och samma gång, varför man måste ta hänsyn till samtliga dessa tre analytiska nivåer vid en empirisk analys.

16 Misztal 1996:101.

Ordning Tillit Praktik

Stabil Habitus Vana, Rykte, Minne

Sammanhängande Passion Familj, Vänner, Samhälle Samarbetsinriktad Politik Solidaritet, Tolerans, Legitimitet Den grundläggande normvetenskapliga frågan gäller hur den sociala ord-ningen skyddas och reproduceras. Det svar som Misztal ger är att tillit spe-lar en avgörande roll i sammanhanget. Tillit kan betraktas som sociala ru-tiner, som ligger bakom vardagliga handlingar och interaktionen mellan människor.¹⁷Det är härigenom som, skriver Misztal, ”den kollektiva ord-ningens förutsägbarhet, tydlighet och tillförlitlighet upprätthålls, medan en uppfattning om den som komplex och osäker begränsas”.¹⁸Tillit skapas bl a genom vad Pierre Bourdieu kallar för habitus.¹⁹Misztal betraktar ha-bitus som dispositioner hos oss själva som vi socialiserats till och som har sin grund i samhälleliga strukturer. Habitus är för Bordieu på en och sam-ma gång en genererande princip för uppkomsten av praktiker och system för att klassificera och därmed uppfatta dessa praktiker.²⁰Bordieu menar att det är i relationen mellan dessa båda förmågor som habitus definieras och den sociala världen representeras, dvs rummet av livsstilar, konstitue-ras.²¹Habitus skulle i en överförd mening kunna ses som uttryck för den sociala praktikens kärnteknologi. Tillit är enligt Misztal en särskild form av habitus, som disponerar oss att uppfatta den sociala världen, livsvärlden med Habermas terminologi, som stabil och att handla utifrån denna upp-fattning.

Tillit som habitus är således den mekanism som säkrar den sociala ord-ningens stabilitet. Detta sker med stöd av olika praktiker eller integra-tionsmekanismer, för att återigen relatera till Habermas tankeschema.

Dessa mekanismer är vanan, ryktet och minnet. Vanorna rutiniserar var-dagslivet. Ryktet värderar den tillförlitlighet som kan tillskrivas grupper el-ler kategorier av människor. Den bidrar därmed till att klassificera våra er-farenheter på ett sätt som gör världen begriplig för oss och som underlättar interaktionen och kommunikationen mellan människor. Minnet innebär



17 Se Aronsson och Karlsson 2001:16.

18 Misztal 1996:97.

19 Se Bordieu 1977:82 f, där han beskriver habitus som ”a system of lasting, transposa-ble dispositions which, integrating past experiences, functions at every moment as a matrix of perceptions, appreciations and actions and makes possible the achievement of infinitely diversified tasks, thanks to analogical transfers of schemes permitting the solution of similarly shaped problems..”.

20 För en översikt av Bourdieus texter, se Broady och Palme 1994.

21 Ibid s 298.

att det förgångna konstrueras och förs vidare i nuet, så att det sociala livet inte framstår som fragmentariskt och kaotiskt.

Ett andra krav, enligt Misztal, på en social ordning är att denna är eller framstår som sammanhängande, främst i moraliskt och värderingsmässigt hänseende.²²Tilliten är här verksam, menar Misztal, genom ett moraliskt engagemang. Det är den passion som sammanbinder känslor, motiv och försanthållanden som verkar tillitsskapande. Man skulle också kunna tala om värdemässiga kärnområden. Denna passion eller värdemässiga kärn-område återfinner vi i våra nära relationer, dvs framförallt till familj och vänner, men även till den del av samhället som Tönnies kallar för Gemein-schaft.²³Misztal skriver:²⁴”Det finns ett tydligt kontinuum av en känsla av förtröstan på andra som delar vissa av våra karakteristika (religion, etnici-tet, nationalitet och så vidare)”.

Den tredje faktorn av betydelse för social ordning gäller ett fungerande samarbete människor emellan. Tillit som mekanism härför är frivillig, spontan, samverkan, inte sådan som kommer till stånd genom straff eller belöning. Misztal menar att denna form av samarbete kräver solidaritet, varigenom individuella intressen underordnas gemensamma intressen hos större sociala enheter. Den kräver vidare tolerans, som innebär att alla kan integreras i det sociala systemet på lika villkor.²⁵Slutligen krävs att det so-ciala systemet är rättvist och har stöd av de människor som ingår i det, dvs är legitimt. Gunnar Aronsson och Jan Ch. Karlsson sammanfattar enligt följande:²⁶

De olika sociala ordningarna åstadkommes således genom var sin specifika tillits-form: Den stabila ordningen via habitus, som genom det sociala livets regelbunden-het förmedlar dess stadga; den sammanhängande genom ett emotionellt grundat normativt system – en moralisk passion; och samarbetet baserat på en politik med en icke-personell tillit utifrån planering och rationalitet.

Med kultur förstås i detta sammanhang den kunskap som samhällets med-lemmar faller tillbaka på när de tolkar världen på ett sätt som möjliggör kommunikation mellan människorna. Kulturbegreppet refererar till män-niskors samhälleligt överförda (inlärda) levnadssätt och vanor.²⁷Kultur är mänsklig aktivitet till den del som inte kan sägas vara biologiskt styrd. En kultur fyller två funktioner. Dels ger kulturen meningssammanhang och dels tillhandahåller den normer för socialt handlande. Jon Elster betraktar



22 Aronsson och Karlsson 1999:17.

23 Tönnies 1963.

24 Misztal 1996:99.

25 Aronsson och Karlsson 1999:18.

26 Ibid.

27 Østerberg 1991:169.

samhället som den större referensgrupp och kulturen som den lokala refe-rensgrupp med hänsyn till vilka normer och motiv som gör sig gällande.²⁸ Kultur kan ses som summan av den kunskap som möjliggör för individen att fungera i sitt samhälle.²⁹Kulturbegreppet är annars ett av de mest svår-definierade i och med att det används i så många olika sammanhang. Or-det kultur kommer från Or-det latinska orOr-det colere, som betyder odla, vårda, dyrka. Det kan användas som beteckning på allt från det som skapas av människor för att ge andliga upplevelser till den form i vilken en större grupp människor ordnar sin försörjning och organiserar sina gemensamma angelägenheter.³⁰I sistnämnda hänseende kan man säga att en viss given kultur såväl identifierar som speglar ett folks tankar, begrepp, vanor, fär-digheter, vetenskaper och institutioner vid en viss given tidpunkt.³¹

Ann Swidler betonar i en numera klassisk artikel att kulturen inte styr beteende genom att tillhandahålla ultimativa värden som individerna ori-enterar sitt handlande mot, utan att den skapar en repertoar innehållande vanor, stil, kompetenser m m med vars hjälp människor formar handlings-strategier.³²Kultur är, menar Swidler³³med hänvisning till Hannertz,³⁴inte ett enhetligt system som driver handlandet i en bestämd riktning, utan en slags verktygslåda ur vilken individerna väljer ut olika komponenter när de konstruerar sina handlingsalternativ. Kulturen som verktygslåda består av symboler, berättelser, ritualer och världsbilder, som folk använder i olika konfigurationer i syfte att lösa allehanda problem som kommer i deras väg.

Dessa handlingsstrategier uppträder, enligt Swidler, som beständiga sätt att organisera mänskligt handlande över tid. Kulturens kausala signifikans, hävdar Swidler, består inte i att definiera mål för handlandet, utan i att till-handahålla kulturella redskap som används för att konstruera olika hand-lingsstrategier.³⁵Swidler menar att kulturen i denna mening mer har med livsstil och kompetensprofil än preferenser eller önskningar att göra.³⁶Det viktiga är att se till hur handlande är organiserat istället för handlandets mål och syften. För mig, skriver Swidler, är strategier det överordnade be-greppet när det gäller att förstå hur mänskligt liv är organiserat. Det är mot bakgrund av en viss strategi som olika handlingsval blir meningsfulla.

Stra-

28 Elster 1989:250.

29 Nationalencyclopedin, bd 11:161.

30 Ibid s 162.

31 Chorafas & Binder 1992:24.

32 Swidler 1986, vol. 51:273 ff.

33 Ibid s 277.

34 Hannertz 1969:186 ff,.

35 Ibid.

36 Swidler hänvisar i detta sammanhang till släktskap med Pierre Bourdieu begrepp praktik. Se Bordieu 1977. Bordieu understryker även uppfattningen om kultur i ter-mer av strategier.

tegin bestämmer också vilken kompetens och vilka vanor som blir prakti-serade.³⁷Detta överensstämmer med vad Bordieu kallar för habitus.³⁸

Med personlighet menar Habermas de färdigheter som gör det möjligt för individen att kommunicera och handla för att därigenom etablera sin egen identitet. Det är genom det vardagliga kommunikativa handlandet som samhälle, kultur och personlighet återskapas. ”A self can arise only where there is a social process within which this self has had its initiation”, skriver George Herbert Mead.³⁹För denna process är, enligt Mead, kom-munikation och deltagande centralt. Han fortsätter: ”That is the way in which selves have arisen. That is where the individual is in a social process in which he is a part, where he does influences himself as he does other.

There the self arises”. Dessa reproduktionsprocesser vilar på vad Habermas kallar för livsvärldens symboliska strukturer. Det rör sig om igenkännings-mekanismer av olika slag alltifrån gester, handlingar som uttryck för om-sorg till mer organiserade ritualer och sedvänjor, men även i form av orga-nisationsmönster. Den symboliska reproduktionen äger rum i nätverk av personliga relationer mellan människor.

Livsvärldens symboliska strukturer skall förstås i ljuset av den materiel-la reproduktionen av samhället som sker genom mer fysiskt påtagliga och konkreta handlingar. Det rör sig här om de ändamålsbestämda aktiviteter varigenom människorna uppfyller sina materiella behov. Weber talar om att tillgodoseendet av människans behov kan delas upp i inre och yttre be-hov. Man skulle i förlängningen härav kunna tala om att Habermas delar upp individernas livsvärld i en inre och en yttre värld. Habermas använder begreppen symbolisk respektive materiell reproduktion för att markera skillnaden. Alla levande system har två parallella processvägar, en fysisk el-ler materiell och en logisk.⁴⁰I den materiella processen förädlas mineraler och andra naturresurser till material och energi och vidare till de fysiska va-ror människan efterfrågar för sin behovstillfredsställelse. I den logiska eller inre processen förädlas idéer och föreställningar till kunskaper och infor-mation och sedan vidare till logiska varor och tjänster.

Den materiella reproduktionen som hänger samman med den yttre världen och tillgodoseendet av människans materiella behov har ställt och ställer varierande krav på mänskligheten över tid. Människan påverkar lö-pande och är med och skapar den värld som individen föds in i. Det inne-bär att den kulturella kompetens som individen skall tillgodogöra sig för att kunna reproduceras ändras över tid. Detta gäller både i förhållande till



37 Ibid s 276 not 9.

38 Jfr not 19 ovan.

39 Mead 1936:42.

40 Ewerman 1996:47.

den inre, symboliska, världen och den yttre, materiella världen. Den kul-turellt skapade och symboliskt uppbyggda världen har en längre livslängd än den materiella världen som förnyas snabbare. Man talar om kulturell ef-tersläpning när samhällets materiella och teknologiska bas förändras snab-bare än dess kulturella överbyggnad i form av värderingar och normer.⁴¹ Detta anses kunna hota samhällets integration och leda till social oro. Jag återkommer till detta längre fram.

Habermas lyfter fram vad han kallar för kommunikativt handlade som den mekanism genom vilken livsvärlden skapas och upprätthålls. Kommu-nikativt handlande, menar Habermas, är inte bara en fråga om att uppnå samförstånd. Individerna deltar också i ett samspel med andra genom vil-ket de utvecklar och förnyar sitt medlemskap i den sociala gruppen och de-ras identitet.⁴²Genom kommunikationen förmedlas den kulturella kun-skapen för att därigenom åstadkomma social integration och socialisation av individerna.

I ett reproduktionsperspektiv tillhandahåller kulturen enligt Habermas tolkningsschema för gemensam förståelse av världen. Kulturen kan ses som ett nätverk av interrelaterade schema, där analogier utgör bindemedel som skapar de linjer utefter vilka generaliseringar och innovationer upp-träder.⁴³Samhället består av de legitima sociala ordningar som Misztal be-rörde ovan. Personligheten bygger på interaktiva färdigheter som är förut-sättningen för det nödvändiga identitetsskapandet.⁴⁴Om någon av dessa reproduktiva mekanismer inte fungerar uppstår kriser av olika slag. Miss-lyckas kulturen att ge människorna tolkningsschema så uppstår vilsenhet och meningslöshet. Detta leder i sin tur till legitimitetsstörningar i sam-hället. Fungerar inte den sociala integrationen i samhället uppstår anomi, dvs. ett tillstånd av normlöshet och främlingskap för individen. Det finns således ett samband mellan individernas möjligheter att orientera sig i samhället och samhällets reproduktionsmöjligheter. Alfred Schutz talar om att kriser uppstår när ”thinking-as-usual” och beprövade recept för handling inte längre stämmer.⁴⁵ Om individernas socialisationsprocess misslyckas uppstår på ett individuellt plan psykopatologiska tillstånd.

Emile Durkheim studerade frekvensen av självmord som en indikator på denna typ av tillstånd. I vår tid skulle man kunna använda förekomsten av självsvält bland unga flickor liksom självdestruktion i form av att man skär sig och tilldelar sig själv smärta.



41 Nationalencyclopedin, bd 11:163.

42 Habermas 1987, vol 2:139.

43 DiMaggio 1997:281.

44 Ibid s 143.

45 Schutz 1964.