Välfärdsberättelsen speglar inte samma kontinuitet i utvecklingen som välståndsberättelsen, och den utspelar sig dessutom under en mycket kortare tidsrymd, vilket kommer att få betydelse för den nar-rativa identiteten. Denna välfärdstid blir ännu kortare i en av de senast utgivna läroböckerna.746 Välfärdsberättelsen börjar under 1930-talet med de socialdemokratiska reformerna. Per Albin Hanssons folk-hemspolitik får agera upptakt och stegring i intrigen och leda fram till
de förändringar av det svenska samhället som komma skall. Folkhem och välfärdsland används genomgående som metaforer för Sverige. Kriget kommer temporärt att fördröja utvecklingen, men den tar i gengäld desto mer fart under efterkrigsdecennierna, vilket gör att 1960-talet blir berättelsens peripeti. Det är under denna tid som det svenska folket har det som bäst och framtiden ter sig som ljusast.747 Under 1970-talet börjar dock molnen hopa sig och den nedgång som kommer att leda till katastrofen tar sin början. De nyliberala ström-ningarna under 1980-talet kommer i förlängningen att leda till att det svenska folkhemmet och den svenska välfärdsstaten utmanas under 1990-talet. Berättelsen presenterar explicit två alternativa, mer eller mindre pessimistiska framtidsscenarier. Enligt ett dystrare scenario kommer framtiden att medföra allt större skillnader mellan männis-kor, och ett allt hårdare samhälle. En annan, mer hoppfull, prognos fokuserar på en ny europeisk gemenskap med nya möjligheter för Sve-rige. De erfarenheter som aktualiseras är genomgående relaterade till olika reformer i samhället, vilket genererar berättelsens sensmoral och orientering mot framtiden.
Den tidiga välfärdsberättelsen är liksom välståndsberättelsen en romans eller komedi med lyckligt slut, beroende på om det huvud-sakligen är politikerna själva eller en organisk utveckling som skapar välfärden. Denna är dock inte i lika hög grad som den tidiga väl-ståndsberättelsen präglad av konsensus. Den goda utvecklingen möter inledningsvis motstånd, vilket illustreras med Ådalshändelserna. Den mest renodlade välfärdsintrigen, i de senare läroböckerna, kan dock ses som en tragedi. Politikerna representerar de goda krafterna i lan-det och får därför funktionen av metonymi. Dessa för utvecklingen framåt men kommer också att möta motstånd från mindre goda kraf-ter. Enligt tragedins dramaturgi slutar kampen med ett nederlag för det goda, vilket förs fram som en pedagogisk poäng. Den svenska solidariteten kan på motsvarande sätt tolkas som en synekdoke som organiskt driver fram utvecklingen i de äldre berättelserna.
samhället. Hjältarna i denna berättelse är genomgående landets poli-tiker, företrädesvis socialdemokratiska, som med goda reformer skapar ett rättvist samhälle. Skurkarna i den äldre välfärdsberättelsen är de som utnyttjar de svaga i samhället, medan de i den yngre är föresprå-karna för en nyliberal politik som underminerar det goda välfärds-samhället. Liksom i välståndsberättelsen är det också konkurrens från låglöneländer och den globala ekonomin som hotar landet, men här blir dessa krafter mer entydigt negativa. Mottagare av objektet väl-färd är, liksom i äldre berättelser, det svenska folket. Avsändare är de som genom en solidarisk skattepolitik finansierar välfärdssamhället. Denna aktant får dock, till skillnad från i välståndsberättelsen, inget fokus och finansiärerna framställs snarare som hjälpare än som för-lorare. Tonvikten hamnar istället på det svenska folkets solidariska inställning, medan de som motverkar projektet i förlängningen utgörs av dem som saknar denna inställning. Argumentationen bygger på att svenskarna kommer i åtnjutande av en unik frihet tack vare de skyddsnät som samhället tillhandahåller, men att denna goda frihet kan hotas av en egoistisk frihet. I välfärdsberättelsen kan man se hur två olika frihetsbegrepp ställs emot varandra. Begreppet får olika av-sedd mening beroende på vilken retorisk kontext det infogas i.748
Genomgående präglas berättelsen av stolthet över den svenska väl-färden. Denna stolthet grundar sig på föreställningar om ett speciellt svenskt solidariskt sinnelag. Det svenska folket har sedan kommit i åtnjutande av denna exceptionella välfärd, vilket har gjort projektet rättfärdigt. Sverige har också utgjort förebild för andra länder, vilket legitimerar bilden av Sverige som moraliskt föredöme. Ett existenti-ellt och ett ideologiskt historiebruk samverkar för att legitimera den svenska identiteten. Berättelsen grundar sig på föreställningen om en unicitet, som dels får utgöra det sammanhållande kittet i gemenska-pen, dels bekräfta vad svensken är och vilken ideologisk målsättning som blir resultatet av denna karaktär. Samtidigt kommer denna berät-telse att särskilja Sverige från de andra mindre solidariska länderna, och på så sätt framträder moraliserande undertoner.
Med utgångspunkt i denna identitet är det även möjligt att ställa de andra till svars för att de genom nyliberala idéer eller kortsiktig vinningslystnad äventyrar det svenska folkhemmet. I vissa av de se-nare välfärdsberättelserna finns en tendens till en ambivalent hållning till individualismen. Berättelseelement som känns igen från den äldre välståndsberättelsen börjar återkomma. Långström skriver under rub-riken ”Viktiga entreprenörer i historien”:
Ingvar Kamprad är en i raden av flera bra exempel på den betydelse som entreprenörer har och har haft för Sveriges ekonomiska utveckling. En entreprenör kan beskrivas som en initiativkraftig och uppfinningsrik person som startar och driver ny verksamhet som egen företagare. Ing-var Kamprad började med att sälja blomfrön, pennor, med mera, men det var först när han började sälja möbler som hans framgångar kom. Han skapade så småningom en världsomspännande möbeljätte som om-sätter flera hundra miljarder kronor per år.749
Med Ricoeurs terminologi kan man säga att den citerade texten speg-lar en övergång från ett betonat idem till ett betonat ipse. Det blir ett förflyttat fokus från svaret på frågeställningen ”Vad är det som gör Sverige framgångsrikt?” till ett svar på frågan: ”Vem är framgångs-rik?”. Denna tendens till välståndsberättelse får inte stå oemotsagd, vilket synliggör de förhandlingar som hela tiden fortgår angående den narrativa identiteten.750