särskilt Lysings härad
Flest utjordarna finns på slättbygden i byar i östra Mellansverige, där många av byarna har ett reglerat tegskifte, så kallat solskifte. Min övergripande fråga i detta kapitel är: Varför är utjordar vanliga i solskiftade byar? Jag ska närma mig denna fråga med en fördjupad analys av den vanligaste formen av utjordar, de jag kallar byamålsutjordar (se kapitel 2). Jag ska ta reda på hur dessa ingår i de reglerade tegskiftena. Resultatet av analyserna ska jag sedan återkoppla till min övergripande fråga om utjordarnas ursprung.
I inledningskapitlet ställde jag upp fyra hypoteser till hur utjordarna kan ha bildats: genom ödeläggelse, nyodling, arv och avsöndringar (avstyckning).
Nyodling har kunnat uteslutas som förklaring, då premissen för nyodling är att jorden legat utanför eller sekundärt i relation till bebyggelsen och den centrala åkern. Utjordar generellt, och i synnerhet byamålsutjordar, upptar tvärtom de centrala delarna av byarna som varit odlade länge, den så kallade kärnåkern.
Även arv förefaller orimligt som förklaring, då många utjordar innehavs som landbojord. Kvarstår gör alltså förslagen om ödeläggelse och avsöndring.
Min ingående hypotes för detta kapitel är: i en reglerad solskiftad struktur, där tomter och tegar har en viss proportion och följer en viss ordning, så borde utjordarna – om de varit ödegårdar – inte vara kopplade till de befintliga hemmanen, utan istället finnas i tegskiftet som egna självständiga enheter. Om de däremot är kopplade till hemmanen, talar det för att utjordarna tillkommit genom separering från gårdar. Frågan är därför: Är byamålsutjordarna egna enheter att jämställa med hemman, eller handlar det om jorddelar som separerats från hemmanen?
Eventuella samband mellan utjordar och hemma kan inte upptäckas om utjordarnas analyseras en och en. Hela byar, även hemmanens jord, behöver tas med i analysen. Dessutom kan det finnas ägosamband mellan byar. Även omliggande byar kan behöva tas med i analysen. Metoden och upplägget i detta
kapitel skiljer sig därför från de två tidigare. Utgångspunkten är fortfarande utjordarna under 1640-talet, men här ska ett sammanhängande område studeras, primärt åkermarken, som är det markslag som många utjordar på slättbygden består av. Analyser på gårds- och åkernivå är tidskrävande och förutsätter en områdesavgränsning. I stort bygger empirin i detta kapitel på uppgifter från ett utvalt geografiskt område: Lysings härad i sydvästra Östergötland. Det finns två skäl till varför Lysings härad är lämpligt att detaljstudera.
För det första ligger Lysings härad inom Östgötaslätten, som är ett av tre slättbygdsområden i östra Mellansverige med många utjordar. De andra är Uppsalaslätten och södra Öland (se figur 1.3 s 58). Uppland återkommer jag till i nästa kapitel. Solskiftet och utjordarna på södra Öland har jag granskat i en separat studie, som kommer att publiceras i ett annat sammanhang. De preliminära resultaten från Öland pekar i samma riktning som de jag kommer att redovisa här. Även om jag avgränsar mig till en mindre del av västra Östergötland så är det utjordarna som står i fokus, och inte Lysings härad som region. Jag kommer att argumentera för att dessa exempel och analyser säger något om utjordarna generellt, inte minst byamålsutjordarna som är likartade var man än finner dem i östra Mellansverige.
För det andra är Lysings härad är ett område med särskilt bra kartmaterial.
Konceptkartorna, det vill säga de grundkartor som lantmätarna utarbetade i fält, har nämligen bevarats. Att koncept bevarats är ovanligt för 1600-talet, och att det finns koncept från ett helt område är unikt.91 Det betyder att det finns två kartversioner, ett koncept och en renritning, över i stort sett varje by och varje utjord. Koncepten ger en unik inblick i karteringsarbetet och öppnar för noggrannare källkritik. På koncepten finns också uträkningar, kommentarer och kartdetaljer som inte tagits med i de färdiga renritningarna. Koncepten bidrar på så vis med uppgifter som underlättar tolkningen av de färdigställda kartorna. Lysings härad är därför ett nyckelområde vid analyser av utjordar, och vid källkritisk granskning av de äldre geometriska kartorna.
3.1 Fastighetsstrukturen i Lysings härad 1640
Figur 3.1 visar bebyggelsen i Lysings härad, med utjordar och hemman omkring 1640. Denna bygger på uppgifterna i de två tillgängliga kartvolymerna (D10a och D10b). Kartfiguren har arbetats fram vartefter jag bearbetat källmaterialet, och fungerar som översikt till alla mina exempel. Den
91 Koncepten sändes inte in till kammaren, vilket förklarar att de sällan bevarats bevarats. En notis på omslaget till koncepten för Lysings härad lyder: ”Oduglige chartor på byar i Lysings härad af Anders Börjesson omkring 1640, ankomne i december 1795” (D10a: Försättsblad).
visar precis var utjordarna finns och till vilka hemman de tillhör. Utjordarnas symboler följer typologin från kapitel 2, med tre huvudtyper av utjordar:
obebyggda ägoområden (typ 1), byamålsutjordar (typ 2b) och enstaka jordar (typ 3). Särägoblock inom byar (typ 2a) och utjordar inom oreglerade skiften (typ 2c) förekommer inte i Lysings härad. Som enstaka jordar har jag på kartan inkluderat all jord som kallas fjäll, hump eller liknande, även om inte alla av dessa är utjordar. Att skilja en enstaka jord som är utjord från andra enskilda jordar låter sig inte göras utan analys, med bedömning från fall till fall. Denna grupp kommer jag att återkomma till längre fram i detta kapitel, efter att jag behandlat byamålsutjordarna.
Läget för utjordar och hemman är bedömt utifrån 1640-talskartorna, om än något justerade för att inte överlappa varandra på figuren. De heldragna linjerna visar lantmätarnas redovisning över vilka hemman som innehar utjordar. Dessa rumsliga förbindelser tar jag upp i slutet av kapitlet. En företeelse som jag inte tagit upp tidigare är hemman med två eller flera byamål, eller ”tvenne bol” som lantmätarna kan uttrycka det. Dessa är svårbedömda, men avser sannolikt flera gånger byamålsutjordar, då de till karaktären är likartade. På figuren visas de med en egen symbol. Även dessa återkommer jag till.
Det ska tilläggas att figur 3.1 inte visar alla bebyggelseenheter i Lysings härad. Urvalet är de enheter som karterades omkring 1640. Helt frälseägda enheter karterades sällan. Detta gäller bland annat delar av Ödeshögs socken, där kartfiguren lämnar ett tomrum. Några utjordar tillhör hemman som ligger i byar som saknar karta. Var dessa ligger har jag märkt ut med ortnamnet inom parentes.
Sammantaget är det cirka 270 bebyggelseenheter i Lysings härad som karterats, och inom dessa omkring 400 hemman och 90 utjordar. Siffran 400 hemman kan jämföras med de cirka 430 hemman som Lars-Olof Larsson sammanställt utifrån kronans jordeböcker från 1640 (Larsson 1972 s 100).
Differensen på cirka 30 hemman beror på huvudsakligen på att frälsehemman saknas i kartmaterialet.
"
" "
"
"
"
" "
"
"
"
"
"
"
"
"
"
"
" " " "
"
"
"
"
"
"
" "
"
"
"
"
"
"
"
"
"
"
"
"
"
"
"
"
"
"
"
"""
"
"
"
"
"
"
"
"
"
"
""
"
"
"
"
"
"
"
"
"
"
"
"
"
"
""
""
"
"
"
"
"
" ""
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
"
"
"
"
"
"
"
"
"
"
"
" "" ""
"
"
"
"
"
" ""
E
E
E
Västra E (Kulltorp) Åby
Sik
*Torpa- Tuna lyckan
Jussberg
Råby
Jättingstad
Kråketorp (Sjötorp)
S. Häggestad
L. Häggestad Nyby
Höje
Heda
Munke-torp
Järnstad Vallby
Villåtting en (äng)
Haddetorp Disevid
*Härads-vallen
Tjugby
Lyckan Forsby
(Pikatorp)
”Kullegården”
(Lund)
Ödeshög Uckleby
Nävstad Stora Broby
Tägneby
äng klockarjord
klockar-jord
kyrkojord
kyrkoåker
�lått
p. åker åker
kyrko-jord
pastoris-äng humpar
änghump
*Rangelrumpan
humpar *Klockares jord äng
hage
�lått, åker kyrkojord torp
torp
torp �lått (3)
ängslycka
�låtterkronoängåkrar
�låttar
(3)
(2)
(3) (4) (3) (2)
(2)
(2)
(2) (2)
(2)
�låttar(3) klockarg.
klockargård
Svenstorp Skogsby
*Ramstad-ängen (?*Bankängen)
Isberga(Norrö)
Haninge Västra Tollstad Hästholmen
Haninge-torp
*Älvarum
Tyskeryd
Alvastra
Stora Åby Ålebäcken
Väversunda
Stocklycke
*Södra Djurledet
*Västra Djurledet
*Mickelstorp