• No results found

I detta inledande resultatkapitel redogörs för den professionella miljö och kontext som spädbarnsanalysmetoden utvecklas inom. En bakgrund till me-toden informanterna arbetar med redogörs också för. Syftet med detta kapitel är att kontextualisera denna studie i fråga om att redogöra för hur organisat-ionen kring spädbarnsanalysen är strukturerad, vad utbildningen till att bli spädbarnsanalytiker innebär, samt redogöra för den teoretiska referensramen kring spädbarnsanalys. Detta kapitel baserar sig på skriftliga källor och web-baserad information.

Övergripande organisatorisk struktur

Spädbarnsmottagningen, där flera av informanterna i denna avhandling arbe-tar, är en del av en omfattande organisatorisk struktur. Utbildningen till spädbarnsanalytiker och behandlingen psykoanalys med spädbarn och för-äldrar organiseras via Svenska Psykoanalytiska Föreningen som grundades 1934 (SPaF 2012). Svenska psykoanalytiska sällskapet grundades 1968, och innebar i praktiken att en del av medlemmarna i Svenska Psykoanalytiska Föreningen bröt sig ut och skapade en ny förening med inriktning mot holist-isk psykoterapi och psykoanalys. Under 2010 slogs Svenska Psykoanalytholist-iska Föreningen och Svenska Psykoanalytiska Sällskapet åter samman och den nya föreningens namn är Svenska psykoanalytiska föreningen (SPaF). SPaF är (liksom de bägge föreningarna var innan sammanslagningen) ansluten till International Psychoanalytical Association (IPA) och European Psychoana-lytical Federation (EPF) (SPaF 2012).

Överst i hierarkin finns IPA som genom sina riktlinjer och bestämmelser sätter en yttre struktur för vad som kan tillåtas inom de olika föreningar som tillhör IPA. IPA grundades 1910 av Sigmund Freud (Gillespie 1982). IPAs mål är att företräda psykoanalys och är den organisation som på internation-ell nivå ackrediterar och reglerar professionen. IPA verkar för psykoanaly-tisk verksamhet genom fem strategiska aktiviteter: forskning, verksamhet riktade mot en allmänhet, utveckla nya psykoanalytiska grupper, profession-ella och vetenskapliga aktiviteter samt medlemsservice (IPA 2012). Ett syfte är också att skydda psykoanalysen från eroderande influenser, menar Reeder (2006), och därför har enhetliga regler för utbildning och medlemskap utar-betats.

Resultatkapitel 1: Spädbarnsanalysen tar form

I detta inledande resultatkapitel redogörs för den professionella miljö och kontext som spädbarnsanalysmetoden utvecklas inom. En bakgrund till me-toden informanterna arbetar med redogörs också för. Syftet med detta kapitel är att kontextualisera denna studie i fråga om att redogöra för hur organisat-ionen kring spädbarnsanalysen är strukturerad, vad utbildningen till att bli spädbarnsanalytiker innebär, samt redogöra för den teoretiska referensramen kring spädbarnsanalys. Detta kapitel baserar sig på skriftliga källor och web-baserad information.

Övergripande organisatorisk struktur

Spädbarnsmottagningen, där flera av informanterna i denna avhandling arbe-tar, är en del av en omfattande organisatorisk struktur. Utbildningen till spädbarnsanalytiker och behandlingen psykoanalys med spädbarn och för-äldrar organiseras via Svenska Psykoanalytiska Föreningen som grundades 1934 (SPaF 2012). Svenska psykoanalytiska sällskapet grundades 1968, och innebar i praktiken att en del av medlemmarna i Svenska Psykoanalytiska Föreningen bröt sig ut och skapade en ny förening med inriktning mot holist-isk psykoterapi och psykoanalys. Under 2010 slogs Svenska Psykoanalytholist-iska Föreningen och Svenska Psykoanalytiska Sällskapet åter samman och den nya föreningens namn är Svenska psykoanalytiska föreningen (SPaF). SPaF är (liksom de bägge föreningarna var innan sammanslagningen) ansluten till International Psychoanalytical Association (IPA) och European Psychoana-lytical Federation (EPF) (SPaF 2012).

Överst i hierarkin finns IPA som genom sina riktlinjer och bestämmelser sätter en yttre struktur för vad som kan tillåtas inom de olika föreningar som tillhör IPA. IPA grundades 1910 av Sigmund Freud (Gillespie 1982). IPAs mål är att företräda psykoanalys och är den organisation som på internation-ell nivå ackrediterar och reglerar professionen. IPA verkar för psykoanaly-tisk verksamhet genom fem strategiska aktiviteter: forskning, verksamhet riktade mot en allmänhet, utveckla nya psykoanalytiska grupper, profession-ella och vetenskapliga aktiviteter samt medlemsservice (IPA 2012). Ett syfte är också att skydda psykoanalysen från eroderande influenser, menar Reeder (2006), och därför har enhetliga regler för utbildning och medlemskap utar-betats.

IPAs regelverk påverkar utbildningarna till psykoanalytiker. Här finns t.ex. regelverk som avgör vad som krävs för att någon ska kunna examineras. Bestämmelserna handlar t.ex. om hur många fall man ska ha erfarenhet från för att kunna examineras, samt riktlinjer kring hur täta och långa dessa be-handlingar ska vara för att räknas. Detta finns det en het debatt kring, men i takt med att förutsättningarna för att bedriva traditionell psykoanalytisk be-handling (dvs. 4 gånger i veckan) försämrats på grund av indragna stöd och ett lågt söktryck har också kraven på vad som räknas som godtagbar behand-ling i utbildningssyfte minskat.

Sammantaget finns alltså en organisatorisk struktur som innebär att den internationella psykoanalytiska föreningen IPA sätter bestämmelserna yt-terst, dessa tillämpas av SPaF. SPaF bedriver utbildning till psykoanalytiker via sitt utbildningsinstitut. I utbildningsinstitutet finns fyra olika verksamma kommittéer: Handledarkommittén, Antagningskommittén, Seminariekom-mittén och Barn- och ungdomsanalyskomSeminariekom-mittén (även kallad BK). Ordfö-randena för kommittéerna sitter i institutets styrelse, liksom institutets rektor, sekreterare och en representant för institutets mottagning. BK är den kom-mitté som har mest betydelse för spädbarnsanalysgruppen, eftersom det är denna kommitté som har mandat att tillsätta spädbarnsseminariets ledare. Genom SPaF kan klienter söka psykoanalys och psykoterapi för vuxna, barn och ungdomar och för spädbarn och deras föräldrar. Under åren 2006-2010 arbetade drygt tio legitimerade psykoterapeuter och psykoanalytiker på psy-koanalytikernas spädbarnsmottagning som intresserade klienter kan kon-takta. Mottagningen förmedlar kontakten mellan sökande och psykoanalyti-ker, men själva konsultationerna och behandlingarna sker på varje psykoana-lytikerns egen klinik.

Utbildningen

För att få söka till psykoanalytikerutbildningen måste man ha antingen lä-karexamen, psykologexamen, legitimation som psykoterapeut eller annan motsvarande akademisk examen, dessutom krävs erfarenhet från psykiatrisk verksamhet. Den som har rätt behörighet intervjuas av minst två erfarna psy-koanalytiker för att bli antagen. Psypsy-koanalytikerutbildningen består av egen psykoanalys, seminarieutbildning, eget kliniskt psykoanalytiskt arbete under handledning samt författande av en vetenskaplig uppsats där man förväntas integrera psykoanalytisk teori och praktik (Antagningskommittén 2011). Detta innebär, att när man blir legitimerad psykoanalytiker har man samman-lagt minst 9 års utbildning, varav minst 4,5 år är inom det psykoanalytiska fältet.

Den egna psykoanalysen kallas utbildningsanalys och den ska ske med en ”frekvens på 4-5 sessioner per vecka, 45-50 minuter under minst tre år hos psykoanalytiker med förordnande som utbildningsanalytiker” (Antagningskommittén 2011, s 1). Seminariedeltagande är obligatoriskt och

IPAs regelverk påverkar utbildningarna till psykoanalytiker. Här finns t.ex. regelverk som avgör vad som krävs för att någon ska kunna examineras. Bestämmelserna handlar t.ex. om hur många fall man ska ha erfarenhet från för att kunna examineras, samt riktlinjer kring hur täta och långa dessa be-handlingar ska vara för att räknas. Detta finns det en het debatt kring, men i takt med att förutsättningarna för att bedriva traditionell psykoanalytisk be-handling (dvs. 4 gånger i veckan) försämrats på grund av indragna stöd och ett lågt söktryck har också kraven på vad som räknas som godtagbar behand-ling i utbildningssyfte minskat.

Sammantaget finns alltså en organisatorisk struktur som innebär att den internationella psykoanalytiska föreningen IPA sätter bestämmelserna yt-terst, dessa tillämpas av SPaF. SPaF bedriver utbildning till psykoanalytiker via sitt utbildningsinstitut. I utbildningsinstitutet finns fyra olika verksamma kommittéer: Handledarkommittén, Antagningskommittén, Seminariekom-mittén och Barn- och ungdomsanalyskomSeminariekom-mittén (även kallad BK). Ordfö-randena för kommittéerna sitter i institutets styrelse, liksom institutets rektor, sekreterare och en representant för institutets mottagning. BK är den kom-mitté som har mest betydelse för spädbarnsanalysgruppen, eftersom det är denna kommitté som har mandat att tillsätta spädbarnsseminariets ledare. Genom SPaF kan klienter söka psykoanalys och psykoterapi för vuxna, barn och ungdomar och för spädbarn och deras föräldrar. Under åren 2006-2010 arbetade drygt tio legitimerade psykoterapeuter och psykoanalytiker på psy-koanalytikernas spädbarnsmottagning som intresserade klienter kan kon-takta. Mottagningen förmedlar kontakten mellan sökande och psykoanalyti-ker, men själva konsultationerna och behandlingarna sker på varje psykoana-lytikerns egen klinik.

Utbildningen

För att få söka till psykoanalytikerutbildningen måste man ha antingen lä-karexamen, psykologexamen, legitimation som psykoterapeut eller annan motsvarande akademisk examen, dessutom krävs erfarenhet från psykiatrisk verksamhet. Den som har rätt behörighet intervjuas av minst två erfarna psy-koanalytiker för att bli antagen. Psypsy-koanalytikerutbildningen består av egen psykoanalys, seminarieutbildning, eget kliniskt psykoanalytiskt arbete under handledning samt författande av en vetenskaplig uppsats där man förväntas integrera psykoanalytisk teori och praktik (Antagningskommittén 2011). Detta innebär, att när man blir legitimerad psykoanalytiker har man samman-lagt minst 9 års utbildning, varav minst 4,5 år är inom det psykoanalytiska fältet.

Den egna psykoanalysen kallas utbildningsanalys och den ska ske med en ”frekvens på 4-5 sessioner per vecka, 45-50 minuter under minst tre år hos psykoanalytiker med förordnande som utbildningsanalytiker” (Antagningskommittén 2011, s 1). Seminariedeltagande är obligatoriskt och

seminarierna fokuserar både på teori och på det kliniska arbetet. Syftet med seminarierna är att ”etablera och fördjupa den kunskap som en kliniskt verk-sam psykoanalytiker behöver” (Antagningskommittén 2011). Att arbeta kli-niskt är en viktig del av utbildningen, och en kandidat ska ”bedriva minst tre psykoanalyser med en frekvens av fyra – fem gånger per vecka, 45 – 50 min per session under handledning av en av Institutet förordnad handledare. /…/ För godkänd slutevaluering av det psykoanalytiska arbetet under handled-ning skall ett av fallen ha pågått minst tre år, övriga minst två år.” (Antagningskommittén 2011, s 2). För att få gå utbildningen förbinder sig kandidaten till att ”följa de yrkesetiska regler som utfärdats av Svenska psy-koanalytiska föreningen och skall inte medverka i sammanhang där han/hon saknar frihet att handla efter dessa.” (Antagningskommittén 2011, s 3) Utbildning till spädbarnsanalytiker är en vidareutbildning. För att bli späd-barnsanalytiker ska man följa seminariet och samtidigt ha utbildningsfall under handledning och avslutningsvis evalueras och godkännas. Kraven på vad som räknas som en utbildningsanalys har förändrats under åren, då me-del för utbildningsanalyser dragits in har det blivit svårare att få patienter, något som i sin tur har gjort att man sänkt kraven.

Informanterna i denna studie är samtliga utbildade psykoanalytiker. De är dessutom (eller blir under studiens gång) med ett undantag examinerade som spädbarnsanalytiker. Detta innebär en studiegång på mer än 10 år för respek-tive informant. Denna gedigna utbildning kan ses som en socialisering in i den traditionstunga kontext och den professionella miljö ett psykoanalytiskt sammanhang innebär och blir då en viktig förutsättning för de lärprocesser som sker i samband med utvecklandet av en metod för att behandla späd-barns och deras mödrar.

Utbildningsinstitutet på SPaF ordnar utbildningsseminarier för dem som är intresserade av att arbeta med spädbarn och föräldrar, seminarierna syftar till att integrera teori och praktik. Den viktigaste mötesplatsen för de psyko-analytiker som arbetar med spädbarnsanalys är just dessa regelbundna semi-narier som ordnas varannan vecka. Seminariet presenteras på följande sätt:

Detta är ett kliniskt och teoretiskt seminarium för dem som kan tänka sig vilja börja arbeta med spädbarn (under 2 års ålder) och föräldrar med psykoanaly-tisk teknik. Vi följer pågående fall vecka för vecka och diskuterar teknik och teori utifrån det kliniska materialet. Seminariet bygger på Johan Normans er-farenheter och teoretiska synsätt som publicerats i nedanstående artiklar. De psykoanalytiska tankemodellerna och teorierna flätas in i det kliniska arbetet. (Yassa 2009, s 3)

Inom ramarna för utbildningsinstitutet finns Barn- och ungdomsanalyskom-mittén, BK. Eftersom de flesta examinerade spädbarnsanalytikerna väljer att fortsätta i gruppen även efter utbildningen, finns det inom gruppens verk-samhet dubbla uppdrag: att fungera som en bas för praktiserande

spädbarns-seminarierna fokuserar både på teori och på det kliniska arbetet. Syftet med seminarierna är att ”etablera och fördjupa den kunskap som en kliniskt verk-sam psykoanalytiker behöver” (Antagningskommittén 2011). Att arbeta kli-niskt är en viktig del av utbildningen, och en kandidat ska ”bedriva minst tre psykoanalyser med en frekvens av fyra – fem gånger per vecka, 45 – 50 min per session under handledning av en av Institutet förordnad handledare. /…/ För godkänd slutevaluering av det psykoanalytiska arbetet under handled-ning skall ett av fallen ha pågått minst tre år, övriga minst två år.” (Antagningskommittén 2011, s 2). För att få gå utbildningen förbinder sig kandidaten till att ”följa de yrkesetiska regler som utfärdats av Svenska psy-koanalytiska föreningen och skall inte medverka i sammanhang där han/hon saknar frihet att handla efter dessa.” (Antagningskommittén 2011, s 3) Utbildning till spädbarnsanalytiker är en vidareutbildning. För att bli späd-barnsanalytiker ska man följa seminariet och samtidigt ha utbildningsfall under handledning och avslutningsvis evalueras och godkännas. Kraven på vad som räknas som en utbildningsanalys har förändrats under åren, då me-del för utbildningsanalyser dragits in har det blivit svårare att få patienter, något som i sin tur har gjort att man sänkt kraven.

Informanterna i denna studie är samtliga utbildade psykoanalytiker. De är dessutom (eller blir under studiens gång) med ett undantag examinerade som spädbarnsanalytiker. Detta innebär en studiegång på mer än 10 år för respek-tive informant. Denna gedigna utbildning kan ses som en socialisering in i den traditionstunga kontext och den professionella miljö ett psykoanalytiskt sammanhang innebär och blir då en viktig förutsättning för de lärprocesser som sker i samband med utvecklandet av en metod för att behandla späd-barns och deras mödrar.

Utbildningsinstitutet på SPaF ordnar utbildningsseminarier för dem som är intresserade av att arbeta med spädbarn och föräldrar, seminarierna syftar till att integrera teori och praktik. Den viktigaste mötesplatsen för de psyko-analytiker som arbetar med spädbarnsanalys är just dessa regelbundna semi-narier som ordnas varannan vecka. Seminariet presenteras på följande sätt:

Detta är ett kliniskt och teoretiskt seminarium för dem som kan tänka sig vilja börja arbeta med spädbarn (under 2 års ålder) och föräldrar med psykoanaly-tisk teknik. Vi följer pågående fall vecka för vecka och diskuterar teknik och teori utifrån det kliniska materialet. Seminariet bygger på Johan Normans er-farenheter och teoretiska synsätt som publicerats i nedanstående artiklar. De psykoanalytiska tankemodellerna och teorierna flätas in i det kliniska arbetet. (Yassa 2009, s 3)

Inom ramarna för utbildningsinstitutet finns Barn- och ungdomsanalyskom-mittén, BK. Eftersom de flesta examinerade spädbarnsanalytikerna väljer att fortsätta i gruppen även efter utbildningen, finns det inom gruppens verk-samhet dubbla uppdrag: att fungera som en bas för praktiserande

spädbarns-analytiker, samt att utbilda nya spädbarnsanalytiker (den grupp jag studerar är i huvudsak redan examinerade men fortsätter att följa seminariet).

Vad är psykoanalys?

Enligt IPA är psykoanalys en behandling som baserar sig på att människan har ett omedvetet som påverkar känslor och beteende (IPA 2012). Som me-tod baserar sig psykoanalys på en begreppsapparat kring omedvetna mentala processer som ursprungligen utvecklades av Sigmund Freud, och som sedan vidareutvecklats av hans efterföljare. En psykoanalytisk behandling syftar, enligt IPA, till att undersöka hur de omedvetna faktorerna påverkar nuva-rande relationer och beteendemönster och hjälpa individen att handskas med sin verklighet. Patienten kallas i detta sammanhang analysand, och under en intensiv psykoanalytisk behandling gestaltas analysandens inre värld och blir möjlig att utforska för analysanden och analytikern tillsammans. Tillsam-mans strävar man efter att förstå analysanden och åstadkomma meningsfulla förändringar. Den psykoanalytiska behandlingen består av regelbundna sess-ioner som är 45-50 minuter långa tre till fem gånger i veckan. Frekvensen varierar beroende på psykoanalytisk inriktning och kultur (IPA 2012).

På spädbarnsmottagningens hemsida berättar man att föräldrar till barn som är i åldern 0-24 månader söker hjälp hos mottagningen av olika skäl, barnet kan vara svårt att trösta, ha bekymmer med att äta eller sova. Föräld-rar som söker upplever ofta att de har hamnat i mönster tillsammans med barnet, som inte känns bra och som kan vara svåra att ändra på egen hand. Psykoanalytikerna förstår barnets symptom som ett sätt för barnet att kom-municera hur det mår.

Barnen försöker, utifrån sina begränsade möjligheter, förmedla ett behov av att bli förstådda och hjälpta. I denna påfrestande situation har föräldrarna ofta svårt att orka bära barnets känslor och en ond cirkel kan växa fram med trötta olyckliga föräldrar och spädbarn som gråter, inte sover och inte äter som de ska. Erfarenheter baserade på kliniskt arbete med spädbarn och forskning på den allra tidigaste utvecklingen visar att spädbarnet inte på egen hand kan skydda sig för påfrestningar. Föräldrarna behöver vara förmedlare i mötet med verkligheten genom den praktiska omvårdnaden och genom att tänka och känna tillsammans med sitt späda barn. Man kan säga att barnets personlighet växer fram i relationen med föräldrarna. Spädbarnets förnimmelser och käns-lor behöver svar från föräldrarna och på det sättet skapas ett sammanhang inom barnet. Dessa tidiga erfarenheter hos barnet och föräldrarnas förmåga att förstå är således särskilt viktiga då de ligger till grund för barnets senare ut-veckling och dess förmåga till empati och symboliskt tänkande. (Spädbarnsmottagningen 2012)

Behandlingen går, enligt texten på hemsidan, ut på att man tillsammans ge-staltar det som är problematiskt, detta blir möjligt med analytikerns hjälp.

analytiker, samt att utbilda nya spädbarnsanalytiker (den grupp jag studerar är i huvudsak redan examinerade men fortsätter att följa seminariet).

Vad är psykoanalys?

Enligt IPA är psykoanalys en behandling som baserar sig på att människan har ett omedvetet som påverkar känslor och beteende (IPA 2012). Som me-tod baserar sig psykoanalys på en begreppsapparat kring omedvetna mentala processer som ursprungligen utvecklades av Sigmund Freud, och som sedan vidareutvecklats av hans efterföljare. En psykoanalytisk behandling syftar, enligt IPA, till att undersöka hur de omedvetna faktorerna påverkar nuva-rande relationer och beteendemönster och hjälpa individen att handskas med sin verklighet. Patienten kallas i detta sammanhang analysand, och under en intensiv psykoanalytisk behandling gestaltas analysandens inre värld och blir möjlig att utforska för analysanden och analytikern tillsammans. Tillsam-mans strävar man efter att förstå analysanden och åstadkomma meningsfulla förändringar. Den psykoanalytiska behandlingen består av regelbundna sess-ioner som är 45-50 minuter långa tre till fem gånger i veckan. Frekvensen varierar beroende på psykoanalytisk inriktning och kultur (IPA 2012).

På spädbarnsmottagningens hemsida berättar man att föräldrar till barn som är i åldern 0-24 månader söker hjälp hos mottagningen av olika skäl, barnet kan vara svårt att trösta, ha bekymmer med att äta eller sova. Föräld-rar som söker upplever ofta att de har hamnat i mönster tillsammans med barnet, som inte känns bra och som kan vara svåra att ändra på egen hand. Psykoanalytikerna förstår barnets symptom som ett sätt för barnet att kom-municera hur det mår.

Barnen försöker, utifrån sina begränsade möjligheter, förmedla ett behov av att bli förstådda och hjälpta. I denna påfrestande situation har föräldrarna ofta svårt att orka bära barnets känslor och en ond cirkel kan växa fram med trötta olyckliga föräldrar och spädbarn som gråter, inte sover och inte äter som de ska. Erfarenheter baserade på kliniskt arbete med spädbarn och forskning på den allra tidigaste utvecklingen visar att spädbarnet inte på egen hand kan skydda sig för påfrestningar. Föräldrarna behöver vara förmedlare i mötet med verkligheten genom den praktiska omvårdnaden och genom att tänka och känna tillsammans med sitt späda barn. Man kan säga att barnets personlighet växer fram i relationen med föräldrarna. Spädbarnets förnimmelser och käns-lor behöver svar från föräldrarna och på det sättet skapas ett sammanhang inom barnet. Dessa tidiga erfarenheter hos barnet och föräldrarnas förmåga att förstå är således särskilt viktiga då de ligger till grund för barnets senare ut-veckling och dess förmåga till empati och symboliskt tänkande. (Spädbarnsmottagningen 2012)

Behandlingen går, enligt texten på hemsidan, ut på att man tillsammans ge-staltar det som är problematiskt, detta blir möjligt med analytikerns hjälp.

Man menar också, att spädbarnet förstår mycket av det som sker under be-handlingstimmarna. Målet med behandlingen är att ”främja och fördjupa den tidiga anknytningen mellan mamman/pappan och barnet och därmed skapa trygghet och tillit i relationen” (Spädbarnsmottagningen 2012). En utgångs-punkt för analytikern är att man menar att samspelet mellan föräldrar och barn utgör grunden för hur barnet uppfattar sig själv; ”Grunden till empati och förmågan till kärleksfulla relationer skapas i nära, trygga relationer från tidigaste barndom.” (Spädbarnsmottagningen 2012). En spädbarnsanalys pågår, enligt Salomonssons studie, i medeltal 14 gånger (Salomonsson 2010), men detta är som sagt ett medeltal. En spädbarnsanalys kan pågå mycket längre än så.

Johan Norman och spädbarnsanalys

Grundaren till spädbarnsanalys var Johan Norman, en aktiv medlem i svenska psykoanalytiska föreningen och psykoanalytiker, och författare. I en författarpresentation presenteras han så här:

Johan Norman, född 1937. Leg läkare, med dr. Privatpraktiserande psykoana-lytiker för barn, ungdomar och vuxna, liksom även för spädbarn. Handledare

Related documents