Ur en specialpedagogisk synvinkel och baserat på de empiriska resultaten har den här studien varit en ögonöppnare, samt tillfört en betydelsefull bit av kunskap i mitt kommande yrke. Varje steg, gest och ord som ses av någon annan, har på något sätt betydelse i hur man uppfattas, tolkas och samspelar. Ekenvall (1996) hävdar att det är omöjligt att inte kommunicera och att större delen sker icke-verbalt. Hon anser att det är främst genom de icke-verbala signalerna som vi talar om vilka vi är. Det är också en form av kommunikation vi inte kan undvika att delta i;
46
så snart en medmänniska betraktar dig, så talar ditt yttre, vilket är en betydelsefull aspekt att bära med sig i yrkeslivet.
Vidare visar denna studie att det är av stor vikt att man som specialpedagog bjuder in till andra former av handledning än observation av enskilda barn, såsom proaktivt arbete, förändringsarbete, förändringar kring lärandemiljön och annat som kan bidra till att biten (problemet) kan ses i en helhet. Under intervjun med specialpedagogen framkom just avsaknaden av att ingå i detta. Jag ser även en fördel med att vara mer delaktig i klassrummen, samt att ha en öppen och rak kommunikation med såsom pedagoger och barn. Vikten av att vara uppdaterad kring forskning har även det skärpts ytterligare, då det har gjorts och görs en mängd nationell och internationell forskning kring specialpedagogisk forskning. Det behövs kanske som jag i början av den här studien påvisade; Att skapa ett nytänkande kringlärande och förmågan att vara mottaglig för utveckling i bemötande, flexibilitet, fantasi och kommunikation, vilket kan fås både genom utbildning, specialpedagogen men även genom erfarenhetsutbyte. Det kan handla om att ta sig tid att kritiskt reflektera kring både lyckade och mindre lyckade insatser i sin verksamhet. Då skapas ett lärande förhållningssätt, det vill säga, när man som grupp blir öppen för att kritiskt reflektera så inträder en etik som gynnar alla.
Metoddiskussion
Studien har syftat till att studera utmanande barn och pedagogers sätt att samspela och kommunicera samt att belysa strategier kring detta. Frågor som har varit i fokus är: Vilka kommunikativa strategier använder sig pedagogerna av när ett barn på något sätt utmanar i verksamheten? När och på vilket sätt använder sig pedagogerna av specialpedagogens kompetens i relation till undervisning och lärandemiljön, samt i proaktiva insatser för att minska risken att något barn faller utanför ramarna? Hur är verksamheten strukturerad för att fånga barns olikheter? Avsikten var först och främst att betona och lyfta fram samspel, kommunikation, struktur och strategi, men under arbetets gång har även andra saker lyfts såsom makt och styrning, vilket är en intressant aspekt, då makten är oundviklig att frångå. Att använda sig av både intervjuer och observationer har varit av värde, då analysen av empirin gav fler infallsvinklar.
De metodval som gjorts har givetvis påverkat resultaten. När det gäller inspelning av samtal, som gjordes vid intervjuerna, kan man anta att det förändrar samtalets kontext och därmed ändrar aktörerna sitt beteende. Fangen och Sellerberg (2011) menar att andra tänkbara
47
påverkansfaktorer även kan vara val av plats vid intervjutillfället, tid på dagen, den tekniska utrustningen samt dagsformen. Ett tänkbart alternativ hade varit att medlyssna utan att spela in och försöka anteckna vad som sades. Nackdelen med den metoden är dock att den inte alls ger lika detaljerade data om samspelet. Gällande observationsstudien påverkas deltagarna självklart min närvaro. Pedagogerna var medvetna om att de observerades och kanske påverkades deras kommunikationshandlingar av detta. Givetvis är detta faktorer man bör ha i åtanke vid analysbearbetningen.
När materialet ”låg på bordet” var det ett överskådligt och hanterbart material. Gällande valet av att ställa olika frågor till specialpedagog och pedagoger gjordes detta p.g.a. att pedagogerna arbetar i klasserna med eleverna och specialpedagogen endast arbetar med elever med behov samt med andra uppgifter som åligger en specialpedagog. De har alltså olika ingångar till eleverna, vilket förklarar mina skilda frågeställningar. Hanteringen av svaren skiljdes därmed också åt vid analysarbetet. Dock är det en konst att sortera och plocka ut det mest intresseväckande, samt hur långt man ska dra sina trådar. Att välja ut de meningsbärande enheterna kan vara svårt, menar Graneheim & Lundman (2004). Väljer man för stora enheter riskerar man att de innehåller mer än ett fenomen, och väljer man för små enheter riskerar man att materialet sönderdelas. I båda fallen kan man missa viktig information, vilket självklart kan vara en risk även i detta arbete. Det finns en mängd böcker och mycket forskning i ämnet, och kanske läste jag till och med för mycket, då jag inte återknöt och sammanfattade alla avhandlingar i analysen av utrymmesskäl. Gällande det kvalitativa bearbetning av materialet påtalar Patel och Davidsson (1994) att den präglas mycket av personen som genomför arbetet, och i detta fall kan jag instämma. Med en hermeneutisk tolkning i bakhuvudet sorterades utklippta intervjusvar efter teman kring frågor och diverse kategoriseringar, likt Ödmans (2007) tolkning av en hög pusselbitar som ska passa ihop. Jag hade även i tanken att få fram mer kring det proaktiva arbetet än vad empirin visade, då avsikten var att bidra med förväntan att få mer kunskap om bland annat vilka proaktiva insatser som kan underlätta för en inkluderande och fungerande lärandemiljö. Det kan vara så att intervjufrågorna kring detta var svåra att tolka eller helt enkelt att proaktivt arbete är något som inte diskuteras och arbetas med något nämnvärt i just den verksamheten jag befann mig på.
Sammanfattningsvis så anser jag att den valda forskningsansatsen och teoretiska ramen tillsammans med val av metod är de mest lämpliga i föreliggande studie. Det har hjälpt mig att på bästa sätt hitta en koppling mellan empiri och teori och medverkat till att få en "röd tråd" i hela processen från arbetets början till slut.
48
I en skola för förändring kan förslagsvis proaktiva insatser vara en form av förändringsarbete som specialpedagogen kan arbeta med. I en fallstudie är syftet att förmedla förståelse om ett avgränsat komplext sammanhang Patel och Davidsson (1994). Givetvis hade generaliseringen varit högre om studiens urvalsgrupp varit större och i flera klasser, men med gällande tidsperspektiv på studien är dock den nuvarande formen att föredra. Dock hade det varit intressant att höra elevernas tankar och funderingar kring fenomenet sampel och kommunikation, då det alldeles säkert är här man får de mest ärliga svaren.