I vår inledning skrev vi att vi tror det är viktigt att lyfta specialpedagogens arbete. Det är en roll som innefattar många områden och som kanske heller inte alltid har en klar och tydlig arbetsbeskrivning. Vi menar att det är viktigt att konkretisera det som står i Skollagen, både när det gäller det specialpedagogiska arbetet, men även vad som står gällande vetenskaplig grund. Detta har visat sig tydligt för oss när vi har studerat Skollagen för att få klarhet i vad som står i det gällande dessa två teman. Lagar och förordningar bör inte utökas med en textmassa för sakens skull utan en förankring bland dem som ska tillämpa lagen. I Leijnse (2012) berättar en lärare att ens uppdrag och arbetsbeskrivning inte alltid är tydlig. Det är lätt att dra slutsatsen att allas roller inom skolväsendet är lite luddiga och inte har någon tydlig beskrivning av vad som förväntas av dem som jobbar där och vad som ingår i ens arbete. Leijnse (2012) lyfter betydelsen av utbildade lärare. Författaren menar på att avskaffandet av lärarexamen och sedan även en motsvarande kompetens satt sina spår ute i skolorna då det idag är en stor mängd lärare som inte är behöriga men som ändå undervisar i allt från förskolan till grundskola och gymnasium. Läroplaner har reviderats sen boken släppts. Idag ställs krav på att de som bedriver undervisning är utbildade lärare. Trots det finns det fortfarande på många skolor lärare som undervisar utan behörighet.
Några intressanta aspekter är att diskutera hur arbetet med vetenskaplig grund ska kunna verkställas, vem som ska följa upp arbetet med vetenskaplig grund samt vem ska utbilda obehörig personal i hur vetenskaplig grund tillämpas. Visserligen pekar inte Skolinspektionens (2019) rapport på att bristen med arbetet med vetenskaplig grund har med obehöriga lärare att göra, men vi menar på att det arbetet inte blir bättre av att det finns obehöriga lärare ute i skolorna. Samtidigt är vi medvetna om att arbetet med vetenskaplig grund kanske inte är en prioritet för de som är utbildade, oavsett specialpedagog eller lärare. Är man dessutom få specialpedagoger i ett område eller på en skola kanske tiden inte finns för det vetenskapliga arbetet då det är annat som går före. Vår, i och för sig begränsade studie, visar att skolans verksamheter i större utsträckning behöver arbeta med den vetenskapliga grunden.
En genomgång av kopplingen mellan vad specialpedagoger vill och önskar i förhållande till vad de faktiskt har möjlighet att göra, blir frågan om tid relevant. I avsnittet tidigare forskning lyfter både Möllås et al. (2017) samt Göransson et al (2015) specialpedagogers roll och uppdrag. Enligt författarna rör specialpedagogers roll till
exempel kompetensutveckling, handledning, dokumentation samt kartläggning och stöd i klasser. Om specialpedagoger ska göra och mest troligt gör allt ovan, förstår vi att tid är en bristvara och då behöver specialpedagoger prioritera. Våra intervjuer visar dessutom på att vissa saker kommer uppifrån, vilket då inte går att påverka. Det i sin tur tolkar vi, leder till att specialpedagoger inte har tid till att också arbeta med att säkerställa att deras arbete vilar på en vetenskaplig grund.
Genom vår utbildning och utifrån det specialpedagogerna uttrycker om sin egen utbildning, oavsett när denna har genomförts, får studenter som läser till specialpedagog arbeta med vetenskapliga texter. Dessa menar vi gör blivande specialpedagoger rustade för att axla ansvaret för att det specialpedagogiska arbetet ska vila på vetenskaplig grund. Dilemmat för blivande och verksamma specialpedagoger är att kunna poängtera det arbetet när det saknas klara direktiv över vad specialpedagogen har för mandat och vad vetenskaplig grund står för. Detta är också något som en av respondenterna lyfter rörande svårigheter och hinder i arbetet med vetenskaplig grund.
Vi upplever att begreppen vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet ägs genom en inneboende kunskap hos våra respondenter, men aktiveras för sällan för att den ska betraktas som en del av dessa specialpedagogers vardagliga arbete. Det finns ambitioner och en vilja till att bedriva ett arbete som mer vilar på vetenskaplig grund, men att finna en medelväg mellan vad man vill göra som specialpedagog och vad direktiven säger uppifrån är en svår balansgång. Vilket även bekräftas av intervjusvaren från specialpedagogerna.
Metoddiskussion
Eftersom en fenomenografisk ansats har som syfte att se likheter och skillnader i hur människor uppfattar olika fenomen, har tillämpningen av denna metodologiska ansats att ta reda på specialpedagogernas uppfattning, tjänat sitt syfte.
Den kvalitativa forskningsmetoden som har tillämpats här har enligt Bryman (2018) sina brister. Detta rör bland annat forskarens uppfattning om vad som är viktigt och betydelsefull för undersökningen. Ett konkret exempel är vår tillämpning av analysschemat som finns i Fejes & Thornberg (2019) där vi har under punkten Kondensation valt ut de passager som vi har ansett vara viktiga i analysarbetet av specialpedagogernas svar. En annan kritik som presenteras i Bryman (2018) mot kvalitativa undersökningar är bristen på generaliserbarhet avseende antalet respondenter.
Där vi också kan förstå kritiken då föreliggande undersökningen utgörs av endast sju respondenter.
I vår metod har vi använt oss av semistrukturerade intervjuer med frågor som varit öppna för att ge utrymme till respondenternas utsagor. Det har med andra ord inte funnits några slutna ja och nej frågor under intervjun och intervjufrågorna har inte följt en viss ordning. Vi har reflekterat över upplägget kring intervjuerna och funderat över om svaren hade blivit annorlunda om vi följt frågorna strikt från ett till nio. Frågorna behöver inte ställas i någon specifik ordning, men svaren från respondenterna skulle möjligen ha kunnat få ett annat utfall. Vi har även reflekterat över om vi hade fått fler respondenter ifall vi hade lagt ut ett frågeformulär på nätet. Detta hade troligen lett till fler respondenter då vå hade nått ut till fler, men mindre möjlighet till att kunna ställa följdfrågor och med det få uttömmande svar. En annan reflektion handlar om ifall svaren påverkas av att respondenterna utgörs av personer som vi antingen känner personligen eller fått kontakt med via andra vi känner. Eftersom frågorna rör deras uppfattning om vetenskaplig grund och inte frågan om vad som är rätt eller fel i deras arbete, har de ingen anledning till att dölja sin uppfattning. Därför menar vi att vårt resultat inte påverkats av att vi sedan tidigare känner de intervjuade.
I den kvalitativa forskningen är det forskaren som strukturerar och styr undersökningen. En kritik kan vara att i den kvalitativa ansatsen är det respondenternas perspektiv som ska tas tillvara på och belysas, alltså inte vad forskarens uppfattning är. Vi har under hela processen varit medvetna om vår uppfattning kring hur man arbetar med den vetenskapliga grunden i skolan. Vi har försökt bortse från den men också tagit till vara på den för att ge oss nya och bredare infallsvinklar kring den vetenskapliga grunden. Svårigheten för oss har varit att hitta tidigare forskning som kunde hjälpa oss vidare i våra tankar om begreppen vetenskaplig grund. Vi har därför sökt i bland annat olika böcker för att hitta en bakgrund till hur skolan förändrats genom åren. Vi har även tittat på vad internationella undersökningar som till exempel PISA kan ha haft för inverkan på de förändringar som har skett inom skolan rörande Skollag och skolarbete. Detta för att där se om vi kan hitta en bakgrund till tilläggen av begreppen vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i Skollagen. Det har visat sig vara svårt att peka på en enskild händelse eller skrivelse i dessa källor, men genomgången av litteraturen har ändå visat på hur pendeln har sväng mellan olika perspektiv. Det är onekligen skillnad på kunskaps- och elevsyn mellan klassicismen och ultra progressivism.
När vi sökte tidigare forskning var vi i kontakt med Skolverket. Vi vände oss dit med frågan vad bakgrunden var till att begreppen vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet skrevs in 2010 i Skollagen. Tyvärr fick vi ingen vidare hjälp då vi länkades till Regeringens hemsida, regeringsuppdrag och remisser. Det var svårt, nästintill omöjligt att läsa igenom alla remisser och förslag som Regeringen fått innan 2010. På hemsidan presenteras dessa under datum och inte under kategori vilket vi menar gör det svårt att sålla bland materialet. Vi anser det inte heller är helt tydligt vad varje remiss eller förslag innehåller vilket gör det svårt att tolka och ta till sig det som står och var vi överhuvudtaget ska leta. Därför menar vi att om vi tycker det är svårt att leta, hitta och sålla tror vi inte att det är något som verksamma specialpedagoger heller upplever som enkelt därför väljer de kanske bort att läsa och ta till sig just den informationen.