Spelregler på elmarknaden – energilagring

Handlingsplan för smarta elnät SOU 2014:84

70

Rådets överväganden

En förutsättning för att utnyttja energilagring är att regelverket står i samklang med de möjligheter som lagringstekniken skapar.

För värmelager och lager på elanvändarnivå finns inga särskilda legala hinder men det behövs information och kunskapsspridning.

Vid användning av energilager på distributionsnivå har rådet iden-tifierat ett antal hinder. Dessa hinder bör undanröjas så att lös-ningar som ger systemnytta kan vidareutvecklas till en kommersi-ellt bärkraftig nivå. Exempelvis behöver möjligheterna med att utnyttja fler användningsområden för energilager ses över.

Ett alternativ som särskilt bör belysas är möjligheten att under en övergångsperiod ta bort hinder, bl.a. kopplade till huvudmanna-skap, för att skapa kommersiella förutsättningar för energilager på distributionsnivå. Då kan erfarenheter byggas upp kring utnytt-jande av olika former av lager där lagringsteknikens samtliga potentiella möjligheter tas tillvara.

Bakgrund och fördjupning

Energilager och dess roll i energisystemet

Energilagring kan vara en förutsättning för samverkan mellan olika energibärare för att öka energieffektiviteten i systemet. Vatten-kraften är en form av förnybar elproduktion som även kan fungera som storskaliga lager. Batterilager som kan användas både för nätets stabilitet och kundens behov är ett exempel på lagrings-lösning. Lagring av värme i hus och fastigheter där den termiska trögheten utnyttjas är ett annat. Ytterligare exempel på tekniska lösningar på användningsnivå är ackumulatortankar som lagrar och fördelar energin under längre tid. I framtiden kan hushållen investera i egna batterilager för att bättre kunna utnyttja sin egen-producerade el och utnyttja möjligheterna med efterfråge-flexibilitet. Samordningsrådet har tagit fram underlag för att belysa framtidsmöjligheterna för lagring och gällande lagstiftning.^{21F12 22F13 23F14}

12 Rapport till samordningsrådet, NEPP, 2014, Översiktlig bedömning av teknikutveckling och tillämpning inom nyckelområden som ställer nya krav på att elnäten utvecklas – elfordon, vindkraft, solceller och energilagring.

13 Rapport till samordningsrådet, STRI, M. Bollen, M. och Westman, O., 2013, Utmaningar för det smarta elnätet.

SOU 2014:84 Handlingsplan för smarta elnät

71

Stöd till energilager i andra länder

Vissa länder stödjer utvecklingen av batterilager. I Kalifornien har krav ställts av California Public Utilities Commission på kraft-bolagen att investera 1 325 MW lagringskapacitet till 2020. Ett stödprogram kallat Self-Generation Incentive Program har etablerats som riktar sig till konsumenten med syfte att öka energilager på kundsidan med 200 MW till 2020. Stödet omfattar 83 miljoner dollar årligen och stödnivån för energilager startar på 1,62 dollar per W med en begränsad lagerstorlek på 3 MW. I Japan införde Ministry of Economy, Trade and Industry i juni 2014 ett stöd-system för litium-jonbatterier riktat mot elanvändare. Stödet omfattar totalt cirka 110 miljoner dollar för 2014. Stödnivån upp-går till 2/3 av priset för litium-jonbatterier om minst 1 kW och är begränsat till max 10 000 dollar för enskilda hushåll respektive runt 1 miljon dollar för industrin. I Tyskland infördes 2013 ett stöd-system för lokala energilager som subventionerar 30 procent av kostnaden upp till 3 000 euro per anläggning.

I Sverige finns inga motsvarande stöd till lokala batterilager, men inte heller några hinder i regelverket. Hur andra ekonomiska incitament utformas påverkar dock kostnaden för och nyttan av investeringar i lokala energilager. Ett system för nettodebitering hade t.ex. kunnat göra tekniker för lokal energilagring mindre intressanta eftersom elanvändare i stället kunnat använda elnätet som energilager. Förslaget om skattereduktion för mikroproduk-tion påverkar däremot inte lönsamheten för lokal lagring.

Energilagring och gällande lagstiftning

Användningen av energilager behandlas inte explicit i ellagen men styrs av ellagens krav på legal åtskillnad. Elproducenter och elan-vändare kan fritt driva och använda sig av energilager. De kan lagra energi eller bygga upp ett lager hos kunden för att dra nytta av elprisvariationerna. Lagring kan leda till nya affärsmöjligheter på den konkurrensutsatta marknaden.

Ett elnätsföretag får bara använda energilager för elnätsverksam-het. Grundprincipen för elnätsverksamhet är att ställa elektriska

14 Rapport till samordningsrådet, Power Circle, 2014, Energilagring i energisystemet.

Handlingsplan för smarta elnät SOU 2014:84

72

starkströmsledningar till förfogande för överföring av el. Till nät-verksamheten hör också annan verksamhet som behövs för att överföra el.^24F15 I begreppet ”annan verksamhet” skulle därmed ener-gilager kunna ingå, vilket betyder att elnätsföretag får använda energilager om det behövs för att driva elnätet. Av ellagen 3 kap.

1 a § framgår också att:

En juridisk person som bedriver nätverksamhet får inte bedriva pro-duktion av eller handel med el.

Utan hinder av första stycket får produktion av el bedrivas tillsam-mans med nätverksamhet av samma juridiska person, om produktionen:

1. uteslutande är avsedd att täcka nätförluster, eller

2. sker tillfälligt i syfte att ersätta utebliven el vid elavbrott.

Elnätsföretaget får alltså inte köpa in el till ett energilager utom för att täcka nätförluster eller om en flaskhals uppstår och ett ”mot-köp” krävs. Endast Svenska kraftnät kan som balansansvarig beordra motköp. Det framgår inte av ellagen om handeln, produk-tionen eller motköpet måste göras vid samma tidpunkt som elen används för att täcka nätförlusterna. Denna bestämmelse gör att ett svenskt elnätsföretag som äger ett energilager bara kan tillgodo-räkna sig vissa av lagrets potentiella nyttor, vilket sannolikt inte är tillräckligt för att energilagret ska vara en intressant affär.

En tredjepartsaktör kan också äga lagret. En sådan aktör får handla med el och tillgodogöra sig arbitragevinster^25F16 och kan sam-tidigt leverera nättjänster på kommersiella villkor till elnätföretaget.

Tjänster som kan bidra till att effektivisera elnätföretagets verk-samhet. Köpet är då en driftskostnad för elnätsföretaget och ingår i intäktsramen. Om tredjepartsaktören inte är balansansvarig och vill sälja den lagrade elen till elanvändare krävs avtal med en balans-ansvarig. Men de kommersiella möjligheterna för en sådan tredje-partsaktör undergrävs av att inmatningen till lagret kommer att betraktas som elanvändning och därmed tillkommer energiskatt på all lagrad el och på förlusterna till och från lagret. Eftersom elnäts-företag inte får diskriminera kunder så måste elnäts-företag som äger och driver energilager betala samma nättariff och anslutningsavgift som andra kunder i samma område.

15 1 kap. 4 § ellagen (1997:857).

16 Vinster som kan göras genom att utnyttja skillnaderna i elpriset.

SOU 2014:84 Handlingsplan för smarta elnät

73