Spontana och instängda livsyttringar

Som kort nämndes ovan beskriver Løgstrup (1993a, 1994, 2007) sociala fenomen som tillit, respekt, förtroende och kärlek som spontana livsyttringar. Dessa är fundamentala i jämförelse med sin motsats, de instängda livsyttringarna. De spontana livsyttringarna framspringer ur spontanitet i mänskliga möten, är otvungna och utan baktankar. Løgstrup menar att ”the sovereign expressions of life are not the achievement of the will. On the contrary, when the expression of life overwhelms self-enclosedness, it is because the expression of life, and not the will, is sovereign” (2007, ss. 67-68). Utifrån citatet är de spontana livsyttringarna

inte viljebaserade utan konstitutiva drag i tillvaron genom att de är definitiva och suveräna människans vilja. De beskrivs vidare äga en skapande kraft som har att göra med människans direkthet och ärlighet i tillitsfulla relationer. Vidare menar Løgstrup (ibid., s. 70) att ”the claim they have on us is non-negiotiable. If you are not fully with them, you are the reverse. If you compromise sincerity the very least, you fall into insincerity.” Det går således inte att förhandla med spontana livsyttringar utan bara att handla enligt dem. Den skapande kraften och direktheten som kommer av respekt som spontan livsyttring bidrar till att den som visar respekt också många gånger får respekt tillbaka. Detta sker spontant och utan beräkningar om vad en handling ska bidra till. Att visa respekt blir på så vis inget som människan överlägger med sig själv om att göra, utan något hon gör spontant och oreflekterat. Det är något som sker då det etiska kravet följs.

Instängda livsyttringar, som exempelvis misstänksamhet, missunnsamhet, självupptagenhet, missnöje, cynism, osämja, fiendskap och hat, förekommer först i relationer efter att det funnits anledning för parterna att inte lita på varandra. Både spontana och instängda livsyttringar har varsin kärna; de spontana livsyttringarna förenar människan med hennes medmänniska medan de instängda livsyttringarna fjärmar henne från medmänniskan. Eftersom de spontana livsyttringarna äger en skapande kraft kan de överväldiga instängdheten i de instängda livsyttringarna.

Løgstrup menar att då de instängda livsyttringarna fångar människan i hennes egen instängdhet handlar det etiska kravet ”om att använda den utsatthet som det uppstår ur, för att spränga den andres instängdhet och få hans blick att se vida omkring” (1994, s. 59). Detta har att göra med att det etiska kravet appellerar till den enskilde oavsett om hans eller hennes relation till den andre är i vänskap eller fiendskap. Kravet riktar sig ändå till den enskilde att sträcka sig till den andres värld och få honom eller henne ut ur instängdheten.

Spontaniteten i livsyttringarna regleras med hjälp av de normer och sociala konventioner som omgärdar varje aktuell situation (Løgstrup, 1993a, 1994). Enligt Løgstrup ligger sociala normer till grund för de juridiska, moraliska och konventionella lagar som syftar till att skydda människan. De sociala normerna bidrar till att vägleda den enskilde att svara an mot det etiska kravet, eftersom den enskilde ska handla utifrån den andres bästa. Løgstrup beskriver att visandet av tillit dämpas av konventioner och sociala normer, vilka påverkar oss till att visa en

förbehållsam tillit. Funktionen hos konventioner och sociala normer är att göra det mänskliga umgänget smidigt och obesvärat. De har också till funktion att bespara oss visst själsligt blottande eftersom fullt visad tillit också innebär fullt blottande, som är mycket ansträngande. Løgstrup (1994) jämför små barns visande av tillit till vuxna och menar att små barn inte har lärt sig att vara reserverade och förbehållsamma i sitt sätt att visa tillit. Han menar att barnet är bortom sociala normer och konventioner. Barnet visar sin tillit fullt ut och då det inte möter kärlek, tillintetgörs dess livsmöjligheter. Detta betyder inte att barnet dör utan att han eller hon får själsliga sår, ytliga eller djupa beroende på handlingarnas tyngd.

Barnets förmåga att ta för sig av livet begränsas på grund av att han eller hon inte har tillit till sina medmänniskor.

Spontana och instängda livsyttringar får sitt innehåll i varje konkret situation och från relationen mellan den enskilde och den andre och vad som finns i deras gemensamma historia. Livsyttringarna har samband med människans handlingar då de realiseras när människan uttrycker sig själv genom handling (Løgstrup, 2007).

Fenomen som respekt och tillit, eller misstänksamhet och osämja, uttrycks genom människan när hon uttrycker liv. I analyser av elevernas beskrivningar har jag betraktat deras egna, lärarnas och skolkamraternas handlingar som att de handlar enligt spontana och instängda livsyttringar. Som handlingar är livsyttringarna inte bara ett aktivt och tydligt agerande, det kan också bestå av små gester, såsom kroppshållning, blickar, tonfall och tystnader. Livsyttringarna, dvs. uttrycket av liv, framträder i de handlingar som eleverna beskriver att de själva, lärare och skolkamrater utför gentemot varandra. Livsyttringarna har också konsekvenser för tillit och respekt i relationerna i skolan. De har betydelse för hur tillvaratagandet av den visade tilliten sker. För elever och lärare leder handlingar som spontana livsyttringar till att tilliten mellan parterna byggs upp, befästs och bekräftar relationens status. Handlingar som instängda livsyttringar leder till att tilliten mellan parterna brister och fördärvas. Relationen betraktas då som bruten och kan bara återupprättas genom förlåtelse.