I det undersökta materialet realiseras två av de fyra grundläggande språkhandlingarna:
påståenden och uppmaningar. Frågor och erbjudanden förekommer inte i texterna.
Den mest använda språkhandlingen är uppmaning, med 194 förekomster (72 procent).
Påståenden realiseras i 75 meningar (28 procent). Att texterna har en så stor andel uppmaningar är inte förvånande med tanke på texternas instruerande funktion och det faktum att det finns en tydlig hierarki mellan avsändare och mottagare.
0 50 100 150 200 250
Påstående Uppmaning
Inkongruent Kongruent
Alla påståenden realiseras kongruent genom en påståendesats. Av uppmaningarna realiseras 40 meningar (21 procent) kongruent genom uppmaningssats. Övriga uppmaningar (154 meningar, 79 procent) realiseras genom modusmetaforer i påståendesatser. Se figur 2. I de fall då en påståendesats innehåller modala hjälpverb av hög eller medelhög grad på förpliktelseskalan (till exempel ska, bör, måste) har meningen tolkats som uppmaning, undantaget två meningar där ska och måste förekommer men utan att rikta sig till läsaren. De påståendesatser som innehåller det modala hjälpverbet kan har tolkats utifrån sitt sammanhang som antingen påstående eller uppmaning.
7.1.1 Påståenden
Generellt kan sägas att en tydlig majoritet av påståendena förmedlar konkret fakta. Det kan handla om hur smittan sprids i olika situationer, inkubationstid och annan information om virusets egenskaper (1).
(1) ”Smittoämnen fastnar lätt på händer”
Andra meningar som förmedlar påståenden berör personers agerande i vardagen och står ofta i nära anslutning till en rekommendation (2). Det kan handla om resande, fritidsaktiviteter eller umgänge i grupp.
(2) ”En mindre krets är ett fåtal personer, men det går inte att säga en exakt siffra”
Figur 2: Påståenden och uppmaningar i FHM:s texter
Några påståenden berör hur vården fungerar på ett strukturellt plan samt hur maktfördelningen ser ut mellan FHM, regioner och smittskyddsläkare samt läkare och vårdtagare (3).
(3) ”Det är regionerna som beslutar om vilka som ska testa sig utifrån regionala riktlinjer.”
Utöver exemplen ovan handlar ett femtontal påståenden om ”förtydliganden” (4). Dessa syftar till att klargöra eller avgränsa en rekommendation och förekommer alltid i anslutning till rekommendationer.
(4) ”Det gäller även om du bara känner dig lite sjuk eftersom du inte kan veta om det beror på covid-19.”
7.1.2 Uppmaningar
Av totalt 194 uppmaningar riktar sig 91 stycken (47 procent) till ”vanliga” medborgare (5–6). I de uppmaningarna åsyftas alltså inte en specifik grupp medborgare, utan det är uppmaningar som gäller de allra flesta. Det kan handla om rekommendationer kopplade till arbete, resande, umgänge och fritidsaktiviteter. I exempel 5 uppmanas allmänheten genom imperativverben undvik och välj att undvika allmänna färdmedel, alternativt välja ett lämpligt färdmedel. Exempel 6 handlar om att umgås utanför sin ”mindre krets” och befolkningen uppmanas att göra detta ”på ett sätt som minskar risken för smittspridning”. Här används det modala hjälpverbet bör, som har låg grad av förpliktelse. Dessutom inleds meningen med villkorsbisatsen ”Om du träffar personer utanför din mindre krets”, vilket indikerar att alla inte förväntas göra det på grund av rådande restriktioner. Sammantaget ger det intrycket av en vag uppmaning.
(5) ”Undvik allmänna färdmedel om du kan, och välj ett färdmedel där du kan boka plats eller där du kan undvika trängsel.”
(6) ”Om du träffar personer utanför din mindre krets bör ni ses på ett sätt som minskar risken för smittspridning.”
Av uppmaningarna riktar sig 44 meningar (23 procent) till personer som själva är, eller nyligen har varit, sjuka eller uppvisat symptom (7–8). Exempel 7 inleds med en villkorsbisats som följs av det modala hjälpverbet kan, som enligt Svenska akademiens grammatik (SAG 1999, s. 298) kan tolkas som tillåtelse alternativt indirekt befallning eller vädjan. Eftersom verbet kan återfinns på förpliktelsemodalitetsskalan och meningen skulle kunna tolkas som en uppmaning att återgå till arbetet har jag valt att
göra den tolkningen. I exempel 8 används modalitetsverbet ska som signalerar hög grad av förpliktelse, meningen är därmed mer uppmanande än exempel 7.
(7) ”Om testet visar att du har covid-19 kan du gå tillbaka till arbetet, skolan och annan verksamhet om du blivit frisk och minst sju dygn har gått sedan du blev sjuk.”
(8) ”Om du har symtom mer än ett dygn ska du stanna hemma minst 7 dygn.”
29 av uppmaningarna, vilket motsvarar 15 procent, riktar sig till personer som har träffat någon med covid-19 eller covid-19-liknande symptom, alternativt har en person med covid-19 eller covid-19-liknande symptom i hushållet (9–10). I exempel 9 används modalitetsverbet ska tillsammans med verbet tänka på. Läsaren uppmanas alltså att tänka, vilket tolkas som en uppmaning. Även detta exempel inleds med en villkorsbisats som indikerar att uppmaningen bara gäller vissa personer. I exempel 10 återkommer det modala hjälpverbet kan som även här kan tolkas som tillåtelse, indirekt befallning eller vädjan. Jag har valt att tolka det som en vag uppmaning: att barn som är friska förväntas komma till skolan.
(9) ”Om du har träffat en person som har covid-19 och du inte har några symtom ska du ändå tänka på att du kan vara smittad.”
(10) ”Barn som är friska kan gå i skolan och förskolan även om någon annan i familjen är sjuk förutsatt att det inte är i konstaterad covid-19.”
Att en stor del av uppmaningarna riktar sig till en bred allmänhet är inte förvånande, med tanke på att materialet har valts utifrån just det kriteriet. Överlag kan sägas att de texter som har valts ut i stor utsträckning kan tänkas påverka vilka uppmaningarna riktar sig till, exempelvis förekommer alla uppmaningar riktade till personer som har träffat någon med covid-19 eller covid-19-liknande symptom i texten ”Om du eller någon i familjen har blivit sjuk”.
7.2 Modalitet
Som tidigare nämnts kan modalitet realiseras kongruent på två sätt: genom modalitetsverb och genom interpersonella satsadverbial. Dessa kan placeras på någon av de fyra modalitetsskalorna förpliktelse, villighet, vanlighet och sannolikhet.
Modalitet i form av modalitetsverb är mest frekvent förekommande i materialet, främst i påståendesatser som realiserar uppmaning. I de meningar som realiserar uppmaningar är det modalitetsverb på förpliktelseskalan som används. Dessa diskuteras i avsnitt 7.3.2.
I de kongruenta påståendesatserna, som ofta uttrycker fakta, förekommer i 16 fall det modala hjälpverbet kan (11). Kan används i påståendemeningarna främst för att beskriva sannolikhet. Vid ett tillfälle används måste och vid ett annat tillfälle ska. Trots att måste och ska indikerar hög grad av förpliktelse har meningarna tolkat som påståenden eftersom förpliktelsen inte riktar sig till läsaren.
(11) ”Vid ett negativt testresultat kan betydelsen av resultatet bero på vilket test du tagit.”
Interpersonella satsadverbial förekommer vid totalt elva tillfällen i uppmaningarna. De förmedlar förpliktelse och förekommer ofta tillsammans med verb i imperativ (12).
(12) ”Använd gärna digitala möjligheter eller telefon för att hålla kontakt med dina vänner”.
I påståendemeningarna som förmedlar uppmaning är de interpersonella satsadverbialen ovanliga. Oftast och undantagsvis förekommer vid totalt sju tillfällen, men det beror på att en mening där båda satsadverbialen finns med återkommer tre gånger i materialet.
Inkongruent realisering av modalitet kan ske genom objektiv och subjektiv modalitetsmetafor. Dessa förekommer i totalt 21 meningar i materialet och redovisas i avsnitt 7.3.3 respektive 7.3.4.