Vi frågade förskollärarna hur de använder sina kunskaper för att arbeta språkstimulerande med flerspråkiga barn, och vad de tänkte kring arbetssätt och förhållningssätt. Alla
intervjuade förskollärare menar att de arbetar på särskilda sätt gällande utbildning av flerspråkiga barn och alla tycker att språkutveckling hela tiden pågår i förskolans miljö oavsett situationer.
F 1: Undervisning i förskolan pågår hela tiden, till exempel med ett planerat projekt, teman, planerade sångsamlingar, lekar under dagen där ett meningsfullt innehåll alltid pågår. [...] till exempel
matsituation eller påklädning i hallen där man benämner vad det är för kläder, vad de har för funktion, hur man stänger så man får in så mycket som möjligt. Så jag tänker att den kunskap som jag har används i de flesta dagliga rutinerna och i planerade undervisningssituationer.
F 4: Varje gång när jag interagerar med barnen, då använder jag mina kunskaper. När man samtalar och samspelar med ett barn så behöver man ha det här professionella och pedagogiska arbetssättet.
Vidare berättar de intervjuade förskollärarna att kvalitén på deras arbetssätt och
förhållningssätt stärks när de får nya idéer, inspiration, tips och råd från kollegor på förskolan.
Informanterna uttrycker att det är mycket viktigt att kunna arbeta med språkutvecklande arbetssätt och speciellt när det gäller flerspråkiga barn i förskolan. Samtliga förskollärare i studien anser att kollegial samtalstid är givande och att de behöver samtala om både struktur och organisation samt innehåll och hur man driver det pedagogiska utvecklingsarbetet framåt.
F 2: Vi har temainriktat arbetssätt, där jobbar vi med små projekt och utgår från barnens intresse. Vi fokuserar både på planerad och spontan undervisning, därför måste vi vara närvarande pedagoger [...]
Vi använder bildstöd från Iprint samt lånar böcker från biblioteket på olika språk. Vi jobbar med språkpåsar, i påsarna finns det olika aktiviteter och böcker. Vi har börjat jobba väldigt mycket med inne och utemiljöer. Vi lärde oss att en undervisningsmiljö är en tredje pedagog.
Citatet ovan visar tydligt en slags vi-känsla när hen talar om arbetssätt. Förskollärare 2 upplever att arbetslaget har en bra sammanhållning och utgår från samma förhållningssätt i arbetet. I samtal med kollegor inspirerar och hjälper de varandra att hitta lösningar på vardagliga undervisningssituationer. Citatets “vi-känsla” stärker den pedagogiska förmågan, och kan utveckla pedagogens arbetssätt och förhållningssätt i en flerspråkig miljö. Flera av de
31
intervjuade förskollärarna lyfter fram att de använder sig av ett nyanserat talspråk när de pratar med barnen, och ser det som bland det viktigaste i arbetet med flerspråkiga barn. Att de inte förenklar sina meningar så att barnen lättare ska förstå, utan istället försöker att tala så grammatiskt korrekt som möjligt för att barnen ska få höra och i förlängningen få ett rikare ordförråd. Enligt den sociokulturella teorin är det främst språket människor emellan som hjälper oss att förstå och representera omvärlden, därför har språket en stor betydelse inom språkutveckling och när vi ska lära oss nya språk.
F 6: Vi försöker ha ett ganska nyanserat talspråk. Vi kallar det till exempel matbord och vi säger inte bara ”du hämtar den där grejen där borta” utan vi är tydliga med vad vi säger. Då får ju dom ett desto rikare ordförråd och de får ta del av det och assimileras med tiden. [...] ju mer de hör orden och ju mer vi pratar med dom, desto mer svenska lär de sig.
F 7: Just det här ”benämn vad du håller på med”. Om du klär på ett barn, säg ”nu tar vi höger sko, nu tar vi vänster sko, nu tar vi jackan, och nu tar vi armen i ärmen” och så. [...] att hela tiden prata om det du gör.
Förskollärarnas citat ovan visar att samtalet mellan förskollärare och barn är mycket viktigt för de flerspråkiga barnens språkutveckling; samt att samtal med öppna frågor sker i för liten utsträckning. Därför behöver fokus ligga på att involvera barn i samtal och ge dem
talutrymme.
Något som syns tydligt inom den litteratur och forskning vi tagit del av i denna studie, är att leken har stor betydelse för de flerspråkiga barnens utveckling. Några av de intervjuade förskollärarna tar också upp lekens betydelse för språkutveckling i verksamheten, och nämner att pedagoger kan locka flerspråkiga barn till att “träna upp” speciellt det svenska språket genom att introducera lekar.
F 6: Men det är ju som sagt mycket i vardagen och mycket som man kan forma om till att bli en lek helt enkelt, så att man kan leka med språket. För det är ett ganska bra sätt för barnen att ta till sig, så att de får träna genom att leka med orden.
Detta sätt att se på lek går hand i hand med den sociokulturella teorin, att barn utvecklas i samspel med andra och att kommunikationen mellan parterna är det som leder utvecklingen framåt.
32
Vi uppmärksammade under intervjuerna att vissa förskollärare nämnde böcker och högläsning flera gånger, medan andra inte tog upp det alls. En av informanterna visade upp några av förskolans böcker, där texten både stod på svenska och som i fallet med citatet nedan, också på arabiska.
F 5: Vi fått i uppdrag att vi ska läsa mer för barnen, att vi ska skapa fler lästillfällen förutom den klassiska läsvilan. Och så har vi fått donationer från kulturrådet med böcker. Och det är väldigt många språk som tas upp där. [...] så om vi har tar den där boken till exempel (tar fram en bok ur bokhyllan) så är det både på svenska och på arabiska. [...] och trots att man kanske inte kan läsa arabiska så står det på svenska och sen på arabiska, så barnet kan se skriften i alla fall.
När barnet får höra sagan på två olika språk så kan språken komplettera varandra och bidra till större förståelse. Förskolläraren i citatet beskrev visserligen att alla pedagoger som arbetar på förskolan inte förstår eller kan läsa på arabiska, men genom att se den arabiska texten kan de flerspråkiga barnen ändå stimuleras och stärka sin litteracitet. Förskollärarna berättar även att de tar hjälp av föräldrar för att läsa in sagor på barnens modersmål och översätta
anteckningar. Naturligtvis ses föräldrar här som en resurs i att stödja alla de barn som har fler språk i hemmet än bara svenska. Dessutom ses deras kunskap som mycket viktig för
förskollärarna. Språkutvecklande undervisning verkar alltså fungera bättre om samverkan med vårdnadshavare fungerar bra.
Citatet nedan visar också på att vissa pedagoger kopplar ihop högläsning eller sagor, alltså barnets litteracitet, med det flerspråkiga barnets språkutveckling. Förskolläraren i citatet visar också att hen på ett eller annat sätt har sökt eller tagit till sig kunskap om hur barns
flerspråkighet utvecklas genom att nämna forskning på ämnet.
F 5: En grej som har använts på förskolan men inte specifikt på min avdelning, är att berätta sagor på barnets språk, och se ifall det blir någon koppling i förståelsen där. Och se ifall barnet förstår sitt hemspråk. För forskning visar ju på att om man kan sitt hemspråk bra så har man lättare för att lära sig ett nytt språk.
Sånger, rim och ramsor är ett vanligt inslag i svenska förskolor och många barn tycker att det är roligt, på det sättet inspirerar denna typ av aktiviteter till att kommunicera och utvecklas
33
språkligt. En förskollärare tar upp sångsamling med egenkomponerade sånger som ett exempel på aktivitet som kan utveckla just flerspråkighet.
F 6: Något jag annars har testat mer på avdelningen är att jag vid något tillfälle gjorde en sång som gick ut på att man skulle stå upp, sitta ned och ibland hoppa. Först sjöng vi den på svenska tillsammans med rörelser, och sedan försökte vi göra om den till andra språk.
Det sociokulturella perspektivet blir tydligt i denna typ av aktiviteter, kanske främst genom att pedagogerna stöttar barnen, alltså begreppet scaffolding, genom att de instruerar och
demonstrerar sångtext, rörelser och liknande. Att språket hela tiden är närvarande här
möjliggör barnens deltagande genom att observera, lyssna, sjunga, göra gester, nynna melodi och imitera. Det är viktigt att flerspråkiga barn erbjuds tillfällen att delta i språkliga
sammanhang och att pedagogen har förmågan att uppmärksamma varje enskilt barn och dess deltagande.
De flesta av förskollärarna som medverkar i vår studie nämner att de använder sig av bildstöd och TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation) i sitt arbete. Detta innebär antingen att handtecken används, eller att bilder visas för barnet samtidigt som förskolläraren pratar och uttalar ordet som bilden föreställer. Detta alternativa
kommunikationssätt verkar vara vanligt i verksamheterna hos våra informanter för att det ökar chanserna till förståelse hos barn med annat modersmål, men också små barn som inte
utvecklat sitt talspråk, barn med språkstörning eller annan funktionsnedsättning. TAKK verkar användas i alla vardagshändelser, som att berätta om dagen, vid påklädning, måltid, samling eller nya aktiviteter.
F 5: Och där arbetar vi väldigt mycket med bildstöd, på samlingar till exempel så går vi igenom dagen.
Det är väldigt tydligt vad som kommer hända under dagen, att man tar bild för bild. Och så presenterar vi varje dag, vad är det för dag idag, hur tecknar man den veckodagen, hur man tecknar regnjacka och galonbyxor… Vad ska vi ha på oss idag, vad är det för väder... Att man informerar om saker som är viktigt för barnens rutiner, det jobbar vi väldigt mycket med.
F 7: Att använda TAKK, stödtecken. Bildstöd, det använder vi oss mycket utav. Vi har en treåring nu som inte pratar så mycket men hen börjar själv att använda tecknen, och visar väldigt mycket med kroppen vad hen vill.
34
F 8: Bilder, TAKK eller AKK… Mycket tecken och bilder. Vi sjunger, rim och ramsor. Men väldigt mycket bilder och tecken, som är bra när man ska lära sig ett nytt språk.
När vi transkriberade intervjuerna noterade vi att ytterst få förskollärare nämnde något om flerspråkighet och identitet, det vi främst tänkte på var kulturell identitet. Arbetar pedagoger i förskolan med att lyfta fram barnets förstaspråk om det är något annat än svenska? Hur hänger barnens språk ihop med hur de ser på sig själva och vilka de är, och är själva flerspråkigheten något som personal i förskolan reflekterar över?
F 5: Det är ju en kompetens att kunna flera olika språk. Men om barnet kan göra sig förstådd på svenska, då funkar det ju rent praktiskt. Men jag tänker att det är en identitetsfråga, tror jag. Det är väldigt svårt att säga... Vi vill i alla fall främja barnens språk och ta fram alla barnens språk. Sen kan det ju vara så att alla inte identifierar sig med sitt hemspråk, man kanske har kommit från ett krigsdrabbat land och sen vill man bara glömma bort det som var.
F 4: Fokus ligger ju främst på svenska för att vi ska lyfta det svenska språket enligt Skolverket. Det är ju svårt om jag som kanske inte kan tyska flytande ska ansvara för att barnen utvecklar sin tyska om de nu pratar det hemma, det är ju sånt de får med sig hemifrån. Men det viktiga är att de får möjlighet att prata sina språk Och att det inte är något tvång på att de måste prata svenska eller lägga bort någon dialekt. Alla språk ska ju vara lika värda men vi kan ju främst nog bara ta ansvar för hur mycket svenska vi kan lära ut i svenska förskolan.
Att som individ få känna att ens språk, levnadssätt och kulturella identitet blir respekterat och erkänt av omgivningen är ofta viktigt (Lahdenperä, Skolverket, 2017). I förskolans
läroplan(Lpfö, Skolverket, 2018) tas flerspråkighet och interkulturalitet upp som en tillgång eller resurs, och är något som ska uppmuntras. Trots det var språk kopplat till identitet något som ytterst få förskollärare i studien kom in på i sina intervjusvar. Exempel skulle kunna vara reflektioner kring hur det enskilda barnet som antingen växer upp med flera språk eller med ett annat modersmål än svenska, upplever sin identitetsutveckling i förhållande till det svenska samhället eller förskolan där svenska språket är normen. Kan barnet uppleva ett utanförskap gällande detta? Vi tolkar det som att dessa frågor inte är något som alltid tas upp för reflektion i arbetslaget på förskolorna.
I slutet av intervjun frågade vi förskollärarna vilka svårigheter de såg gällande arbetet med flerspråkiga barn. Vissa la tonvikten på personalbrist tillsammans med stora barngrupper där många barn är flerspråkiga och kan behöva extra stöd, andra upplevde att konfliktsituationer
35
kunde vara svåra att lösa just på grund av flerspråkighet. Några informanter uppgav att de till exempel kunde sakna att ha tillgång till tolk i arbetet med flerspråkiga barn, eller att kurser de blivit erbjudna att delta i genom förskolan ej nått upp till deras förväntningar. Detta tolkade vi som att det kunde räknas som avsaknad av stöd på ett mer organisatoriskt plan. Något som många informanter slutligen bekräftade var att man som pedagog hela tiden behöver utvärdera situationerna tillsammans med andra i förskolan för att skapa reflektion och kunna utvecklas.
F 1: Jag kan se ett hinder att jobba med flerspråkiga barn och det är när man jobbar med stora barngrupper. Det är väldigt stor framgång att dela och stärka språket på olika sätt, så alla barn ska få möjlighet att uttrycka, försöka och lära sig, när man har mindre grupper.
F 8: Det är inte så många situationer där det är just svårt. [...] i konfliktsituationer kan det vara svårt, då kan det ta tid. Men det är ju en träningssak. Något man får hålla på och jobba med hela tiden och speciellt när barnen är nyanlända. Då får man hjälpa till så gott man kan och om det finns något personal som pratar barnets språk, då underlättar ju det. Men det är inte alltid så. Då får man visa med bilder, eller be barnet visa hur det känner sig och vad som har hänt.
F 2: Det är viktigt att fatta beslut som inte blev så bra, bara man kan reflektera över det i efterhand och få syn på vad var det som hände? Vad gjorde jag? Varför gjorde jag så? Hur blev det?
F 3: Förskollärarna behöver mer samtal med varandra för att hitta det pedagogiska arbetssättet, som man misslyckas med i vardagen. Men jag skulle säga att det finns stöd, men man måste vara villig att fråga efter det. Frågar du inte efter stöd så får du inte stöd.
Förskollärare 3 ser att kollegialt lärande har stor betydelse, att det ger nya kunskaper och höjer hens förmåga att klara av vardagliga situationer i förskolan. Därför önskar hen mer samtalstid med kollegorna för att kunna utveckla sitt arbetssätt. Resultatet visar att de flesta förskollärarna i studien är medvetna om att olika typer av aktiviteter och arbetssätt krävs i förskolan för att barn ska utvecklas. Samtidigt visar resultatet även att förskollärarna behöver mycket samtalstid för att få det dagliga arbetet att fungera och för att bygga upp ett
gemensamt arbetssätt och förhållningssätt angående flerspråkiga barns språkutveckling.
F 1: Därmed är min egen planeringstid med andra otroligt viktig. Där jag har möjlighet att göra anteckningar, till exempel vad barnet har för kunnande, vad behöver jag fylla på runt det här barnet för
36
att hen ska utvecklas... Man måste ha den här tiden där man får möjlighet att dokumentera många gånger för sin egen skull för att kunna planera undervisning fram.
Citatet ovan visar på ett behov av att få hjälp av varandra för att kunna förändra och förbättra sitt eget arbete i sammanhang med flerspråkiga barn. Planeringstider såsom APT och
reflektionstiden kan här tolkas som något som stärker förskollärares medvetna val baserade på kunskap som ligger till grund för olika lösningar, metoder, arbetssätt och förhållningssätt som tillämpas för att utveckla flerspråkiga barns språkutveckling i förskolan. Kollegialt lärande gör här förskollärare mer medvetna om att det finns flera sätt att undersöka och utveckla lärsituationer i det vardagliga arbetet. F 1s citat visar på kollektiv medvetenhet som leder till ett tydligare arbetssätt och starkare professionell sammanhållning mellan kollegorna. Att regelbundet reflektera över situationer som kan uppstå i förskolan leder till utveckling, ökar personalens förmåga att värdera förskolans arbete och förhållningssätt gentemot flerspråkiga barn.
4.2.1 Sammanfattning
Angående arbetssätt och förhållningssätt så lyfte några av de intervjuade förskollärarna fram att det blir svårt att arbeta språkstimulerande i stora barngrupper där barnen pratar olika språk.
Främst på grund av att det är svårt att uppmärksamma och samtala med barnen på ett medvetet språkstimulerande sätt. Vid mindre grupper upplever de att det är lättare att fånga upp alla barn så att var och en kan komma till tals och delta i samtal. Flera av de intervjuade förskollärarna belyste vikten av att ha ett professionellt arbetssätt. Man behöver alltid ha ett kritiskt förhållningssätt, där undervisningen planeras, genomförs och utvärderas på ett systematiskt sätt som vilar på vetenskaplig grund. Resultatet visar tydligt att språkutveckling för flerspråkiga barn sker hela tiden, både i planerade aktiviteter och spontana situationer. Det finns med vid dagliga rutiner som måltid och på- och avklädning, men också vid lek,
sångsamling och högläsning och vardagliga samtal. På detta sätt påverkas förskollärarnas arbetssätt och förhållningssätt av deras egen kunskap som de får genom kollegialt lärande.
Goda kollegiala samtal kan därmed bidra till att utveckla pedagogers arbetssätt och förhållningssätt, så att de vardagliga situationerna kan bli mer språkutvecklande för de
flerspråkiga barnen i förskolan. Vid transkribering av intervjuerna var just medvetenhet kring arbets- och förhållningssätt något vi upplevde kunde fattas i arbetet med flerspråkiga barn.
Vissa förskollärare uttryckte att de inte reflekterade så mycket över hur de arbetar med
37
flerspråkiga barn, utan att det går på automatik och att man gör det som känns rätt i stunden.
Det är visserligen en viktig egenskap att ha som förskollärare, att kunna anpassa sitt arbetssätt efter situationen, men det behövs samtidigt en tydlig struktur och stor medvetenhet hos förskolläraren för att kunna bedriva undervisning.
38
5 DISKUSSION
I detta avsnitt presenteras vår diskussion över metod samt diskussion kring resultat, för att sedan avslutas med förslag på fortsatt forskning.