Spridning av mikroplast från väg och däckslitage till hav, sjöar och vattendrag

Mikroplaster som kommer från vägtrafiken sprids sannolikt huvudsakligen till den närmaste omgivningen som stänk eller följer med regnvatten. Partiklarnas storlek och densitet är avgörande för hur de sprids och hur långt ifrån källan de hamnar, men även form påverkar troligtvis hur de sprids (Magnusson et al. 2016). Hur stor andel av de mikroplastpartiklar som genereras ifrån vägtrafiken som transporteras vidare till hav, sjöar och vattendrag har inte gått att beräkna (Magnusson et al. 2016).

Grigoratos och Martini (2014) har uppskattat att mindre än 10 % av partiklarna från däckslitage sprids via luft som PM10.16 Av de större partiklarna deponeras sannolikt de

största i det översta markskiktet i vägarnas omedelbara närhet, medan mindre partiklar

15 _{I Sundt et al. (2014) har utsläppsberäkningen baserats på data om årlig användning av markeringsfärg}

och det norska vägnätet. IVL har anpassat beräkningen till det längre svenska vägnätet (Magnusson et al. 2016).

16 _PM

10 avser partiklar mindre än 10 μm (1 000-dels millimeter). Dessa partiklar är tillräckligt små för att

kunna passera förbi människans övre luftvägar (näsa och svalg). Ännu mindre partiklar som kan ta sig ända ut i lungblåsorna kallas PM2,5 (mindre än 2,5 μm). Inandningsbara partiklar påverkar människors hälsa

negativt med bland annat ökad förekomst av hjärt- och kärlsjukdomar och andningsrelaterade sjukdomar. Partiklar från slitage av vägbeläggning, däck och bromsar samt från vägsandning och -saltning (dvs. vägdamm) bidrar till höga halter av inandningsbara partiklar i luften. Det verkar det finnas en partikeleffekt, det vill säga att oavsett vad partiklarna består av ger de liknande negativa effekter på befolkningen (Gustafsson 2005).

kan föras iväg med ytvatten eller dagvatten till närmaste vattendrag och vidare till sjöar och hav.

4.2.1. SPRIDNING VIA DAGVATTEN

När det regnar följer partiklar som hamnat på vägbanan med, och sprids via

avrinnande dagvatten eller som stänk. På vilket sätt och hur långt partiklarna sprids beror av bland annat på partiklarnas storlek, form, vindförhållanden, fordonshastighet, regnintensitet med mera. Dagvattnet som kommer från vägarna i stadsmiljö rinner antingen ut i diken eller rännstensbrunnar vid sidan av vägen. Dagvattnet leds sedan vidare ut i recipienten. I en del fall passerar dagvatten en reningsanläggning innan det når recipienten eller leds till ett avloppsreningsverk, se avsnitt 10.2 om dagvatten. Utanför tätorter kan vägdagvattnet antingen infiltrera i stödremsa eller i sidoområdet eller ledas bort diken som ligger i direkt anslutning till vägarna. Vilken väg vattnet tar beror bland annat på regnintensitet, markens genomsläpplighet, mättnadsgrad,

stödremsans och sidoområdets uppbyggnad med mera. Hur mycket föroreningar som lämnar vägbanan via det avrinnande dagvattnet varierar beroende på flera olika faktorer, men vanligen lämnar en betydande del vägbanan som stänk ut till

sidoområden. Vattnet kan stänka upp till 10 meter från vägnätet till omkringliggande mark. Ingen uppföljning utförs idag av detta vatten, så vad som händer med de mikroplastpartiklar som följer med är inte känt, enligt Trafikverket.

Hur stor andel av den mikroplast som kommer ifrån vägtrafiken som sprids via dagvatten till hav, sjöar eller vattendrag i Sverige finns det inga data om idag. Så kallade svarta partiklar har hittats i dag- och havsvatten. De svarta partiklarna kan komma från asfalt och däck, men de kan även komma från till exempel torv (Norén och Naustvoll 2010; Norén et al. 2016; Jannö 2016). I dessa studier har det inte gått att fastställa de svarta partiklarnas ursprung. Jannö (2016) har jämfört däckspartiklar med svarta partiklar från dagvattenprover i mikroskop och konstaterat att de är väldigt lika till utseendet.

4.2.2. SPRIDNING VIA LUFT

Ju mindre partiklarna är desto större sannolikhet att de sprids via luft. Luftburna partiklar kan vara mellan några nanometer upp till ca 100 mikrometer. Ju mindre de är, desto längre kan de transporteras med luft (Thorpe och Harrison 2008). Luftburna partiklar som fallit ned på marken spolas till stor del vidare med regnvatten. Till exempel kan de transporteras vidare till en vattenförekomst via dagvattnet. Luftburna mikroplastpartiklar kan också deponeras på havsytan.

Enligt Magnusson et al. (2016) finns inte tillgängliga data för att kunna beräkna spridningen av mikroplastpartiklar via luften från vägtrafik i Sverige, inte heller den totala belastningen från denna spridningsväg till havet. Med utgångspunkt från Grigoratos och Martinis (2014) uppskattning om att 0,1–10 procent av däckspartiklar sprids via luft som PM10 skulle en grov uppskattning utifrån IVL:s kartläggning innebära att cirka 8–770 ton mikroplast som generas från däckslitage spridas via luft per år i Sverige.

4.2.3. SPRIDNING VIA SNÖDUMPNING

Utsläpp av mikroplaster från slitage av däck och vägar är ett relativt diffust utsläpp som sker längs med Sveriges vägar. Ett undantag är bortplogad snö.Den bortplogade snön som dumpas direkt på öppet eller istäckt vatten till följd av platsbrist kan innebära ett punktutsläpp av föroreningar, inklusive mikroplaster.17

Det är förbjudet att dumpa avfall, såsom snö, i sjöar och hav. Det är möjligt att söka dispens hos länsstyrelsen.18 _{Ungefär tio större städer i Sverige har tillåtelse att dumpa}

bortplogad snö direkt i vatten, varav majoriteten finns i södra Sverige (Magnusson et al. 2016). Stockholms stad har till exempel tillstånd att dumpa 800 000 m3 _{snö vid}

extrema snöfall på grund av platsbrist. Enligt Trafikkontoret i Stockholms stad har inte sådana mängder dumpats de senaste åren eftersom det inte förekommit kraftiga snöfall som kräver att snön transporteras bort. Trafikkontoret i Stockholms stad har inför vintern 2016/2017 ansökt om medel från Naturvårdsverket för att utreda alternativa snöhanteringsmetoder till dumpning. Göteborgs stad dumpade 900 m3 snö i Göta älv 2010–2011 (Göteborgs stad 2016). Sedan dess har ingen dumpning skett. Hur stora mängder som faktiskt dumpas årligen beror givetvis på nederbörden. Göteborgs stad utreder möjligheterna att öka antalet snödeponier, även om det bedöms som en

utmaning eftersom staden växer. Trafikkontoret i Göteborgs stad tror sig ha ett fortsatt behov av att kunna dumpa snö i Göta älv vid extrema snöfall (ibid.). Idag renas inte snö i Sverige innan den dumpas i vatten.19

Vilka koncentrationer av mikroplastpartiklar som bortplogad snön innehåller finns det inte kunskap om idag.20 _{Forskning om bland annat föroreningar i snö och om hur}

snödumpning påverkar vattenmiljön pågår till exempel vid Luleå Tekniska Universitet. Mikroplaster är dock inte del av studierna idag.21 _{Kommuner mäter}

föroreningar i bortplogad snö, men mikroplaster ingår i dagsläget inte i mätningarna. Under vintern 2016 har Trafikkontoret i Stockholms stad tagit fram dels en

litteraturstudie för att få mer kunskap om mikroplaster i snö, dels ett provtagnings- program. Målsättningen är att kunna undersöka mängden mikroplaster i snö under vintern 2017/2018. För att kunna få en bättre bild av hur mycket mikroplast som följer med bortplogad snö skulle standardiserade analysmetoder och jämförvärden behöva utvecklas, enligt företrädare för Trafikkontoret i Stockholms stad (Nitzelius 2017).

17 _{Snödumpning görs vanligtvis från en kaj, där en lastbil eller annat vägfordon tömmer snö ner i vattnet.} 18 _{Enligt 15 kap. 1 § miljöbalken definieras avfall som "varje föremål, ämne eller substans som ingår i en}

avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med". Snö från gator och torg innehåller normalt föroreningar från trafiken. Snö från gator och torg faller inom kategorin 20 03 03 Avfall från gaturenhållning.

19 _{I Norge används till exempel en teknik för rening av partiklar och skräp i snö som tillämpas för all snö som}

dumpas i Oslo hamn, insamlad från centrala Oslo. Där renas all snö i flera steg innan utgående vatten avleds till Oslofjorden. Tekniken är baserad på separation av partiklar och innebär ingen kemisk rening av ämnen. Trafikkontoret i Stockholms stad har utvärderat tekniken och bedömt att den inte har tillräcklig kapacitet för det behov som finns (Nitzelius 2017).

20 _{Huruvida mikroplaster sprids från landbaserade snödeponier eller inte, har inte utretts inom ramen för det}

hör uppdraget. Det finns metoder, t. ex. markinfiltration, som motverkar avrinning direkt ut i vattendrag (Göteborg Stad 2016).