10.10.1 Behåll nuvarande pensionsålder
Vintern 2017 presenterade Pensionsgruppen, bestående av Alliansen och regeringen, flera förslag för utformningen av framtidens pensionssystem. Uppgörelsen innehöll dessvärre betydligt fler ”piskor” än ”morötter” för att få fler äldre att stanna kvar på arbetsmarknaden. Som ett resultat av den oansvarsfulla politik som såväl Alliansen som de rödgröna har fört i regeringsställning så förvägrar man nu äldre, trots ett livslångt arbete och skattebetalande, att gå i pension. Detta har skett som ett resultat av att det nuvarande pensionssystemet inte är finansiellt hållbart i den meningen att det kan garantera löntagaren en fullgod pension. Samtidigt ser utgångsläget ännu mörkare ut för den yngsta generationen som träder ut på arbetsmarknaden. För 90-talisterna kommer pensionen att understiga hälften av slutlönen.
Sverigedemokraterna går i stället fram med en alternativ politik där frivillighet, flexibilitet, incitament och möjligheter står i fokus. I stället för piskor fokuserar våra förslag på ekonomiska incitament och andra incitament som gör det mer attraktivt för de äldre som vill och kan stanna kvar på arbetsmarknaden ytterligare ett par år.
Från borgerligt håll hörs ibland att individen faktiskt har ett eget ansvar för sin pension. Det är givetvis sant, men i sådana fall har vi från politikens håll ett ansvar för att tillhandahålla rätt verktyg för att möjliggöra ett sunt pensionssparande. Det är viktigt att förstå att äldre inte är en homogen grupp. Vissa har haft fysiskt påfrestande jobb som, trots förebyggande träning, resulterat i utslitningsskador. Dessa individer har mycket svårt att fortsätta sina karriärer utan att byta yrke. Andra är pigga och krya och vill gärna ha en fot kvar på arbetsmarknaden ytterligare ett par år. Mot en sådan
bakgrund är det orimligt att generellt höja pensionsåldern för samtliga. En förändring av systemet måste bygga på flexibilitet för individen, snarare än ett isolerat fokus på själva pensionsåldern.
10.10.2 Höjt bostadsbidrag och garantipension för fattiga äldre
Statens pensionsutgifter är ett av få områden som har minskat under den gångna mandatperioden. Samtidigt har Pensionsgruppen (S, M, KD, C, L och MP) föreslagit höjd pensionsålder samtidigt som det kan konstateras att allt färre får den andel av sin arbetsinkomst som de utlovats. Det är en självklarhet att ett land måste tillse att den generation som har byggt landets välstånd får en dräglig tillvaro när de inte längre är yrkesverksamma – vilket är ett åtagande som den svenska staten brustit i. Vi avser att kraftigt förbättra de ekonomiska villkoren för pensionärer och att det ska ske omgående!
Pensionärer som inte betalat in allmän pension eller tjänstepension erhåller
garantipension från staten. Nivån i dagens garantipension är extremt låg och bör därför höjas med 1 000 kronor i månaden. Därutöver väljer vi att höja bostadstillägget med
närmare 440 kronor. Detta medför en väsentlig inkomstökning för de allra mest behövande relativt ekonomiskt utsatta äldre.
10.10.3 Avskaffad och därtill sänkt pensionärsskatt
De senaste årens sänkning av pensionärsskatten är ett steg i rätt riktning men det går alldeles för långsamt och skulle införts för länge sedan. I stället anser Sverige- demokraterna att pensionärsskatten bör avskaffas omgående och har budgeterat för detta. Eftersom pension är uppskjuten lön så finns varken logik eller rättvisa i att pensionärer ska straffbeskattas i den utsträckning som i dag sker när det gäller relativt vanliga löntagare. Denna skattesänkning är högt prioriterad för Sverigedemokraterna och därav ser vi att pensionärsskatten slopas helt. Det skulle innebära en avsevärt förbättrad disponibel månadsinkomst för en genomsnittlig pensionär. Därutöver föreslår vi att förändringar i det ordinarie jobbskatteavdraget även ska innefatta pensionärer.
10.10.4 Förhöjt jobbskatteavdrag för äldre
Ett viktigt verktyg för att främja möjligheten att stanna kvar på arbetsmarknaden ett par år efter ordinarie pensionsålder är ekonomiska incitament i form av minskad
lönebeskattning, som låter arbetstagaren behålla mer pengar från sitt arbete vid månadens slut.
Vi ökar därför jobbskatteavdraget för äldre med tydligt fokus på de lägsta inkomsterna där arbetsinkomster upp till 180 000 kronor per år i praktiken blir helt skattefria. Ett fokus på de lägsta inkomsterna fångar upp de individer som annars hade gått i heltidspension och ger dem istället en möjlighet att kombinera inkomst från arbete med inkomst av pension, vilket såväl kortsiktigt som långsiktigt kan vara ett effektivt verktyg för att öka på sin inkomst.
11 Jobb och tillväxt
Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitik vilar på en pragmatisk grund och vi låser inte fast oss i traditionella höger–vänsterpositioneringar. Dagens arbetsmarknad förändras i snabb takt. Löntagarnas trygghet behöver prioriteras, samtidigt som vi behöver skapa förutsättningar för ett bra företagsklimat med extra fokus på småföretagarna. Dessa två inriktningar är på intet vis de motpoler som traditionell politik vill påvisa.
En väl fungerande arbetsmarknadspolitik bör innehålla få men effektiva insatser som syftar till att arbetssökande ska erhålla reguljära anställningar. I dag finns det en uppsjö av subventionerade anställningar, insatser och program. Dessa kostar miljardbelopp årligen men de arbetssökande kommer likväl inte ut i ett icke skattesubventionerat arbete. I stället staplas åtgärderna, och kostnaderna, på varandra.
Det finns ett antal problem som de kommande årens arbetsmarknadspolitik har att lösa. Det ena är att trots att vi befinner oss i en högkonjunktur så är arbetslösheten bland utrikes födda alarmerande hög jämfört med arbetslösheten bland inrikes födda. Detta trots att regeringen lägger miljarder på åtgärder som riktas till denna grupp. De kommande åren kommer därav att handla om att öka sysselsättningen på ett sätt som präglas av långsiktighet. Det måste bli ett slut på användandet av kortsiktiga lösningar som inte gagnar vare sig samhälle eller individ.
Samtidigt får vi signaler om att arbetsgivarna har svårigheter att hitta och rekrytera rätt kompetens. Från politiskt håll måste vi verka för starka och internationellt
konkurrenskraftiga företag och arbetsgivarnas signaler måste tas på allvar. Vi vill se fler incitament att utbilda sig inom bristyrken och en närmare koppling mellan utbildnings- väsendet och arbetsmarknadens behov. Det är orimligt att tro att den grupp som i dag är arbetssökande snabbt ska sadla om och möta arbetsgivarnas behov av kvalificerad arbetskraft. Här gäller det att vara realistisk. I gruppen arbetssökande som är inskrivna på Arbetsförmedlingen är flertalet i behov av långa utbildningsinsatser. Arbetsgivarnas kompetensförsörjning måste i det här skedet lösas på något annat sätt och där har vi förslag som syftar till att förenkla arbetskraftsinvandring för kvalificerad arbetskraft.