Statistik och forskning

6.3.1. Statistik

År 2014 blev 265000 barn familjehemsplacerade i USA. Den totala siffran samma år av barn i familjehem efter att man räknat inkommande och utgående placeringar uppräknades till 415 000 barn. Nästan en halv miljon barn är alltså familjehemsplacerade i USA. ⁹⁵

Det finns tre potentiella utgångar för ett familjehemsplacerat barn i USA; återförening med ursprungsföräldrar, adoption eller det så kallade ”kinship care”/ förmyndarskap vilket oftast innebär att släktingar eller gudföräldrar tar hand om barnet mot en summa pengar. Vanligast i USA är att barnet återförenas med sina föräldrar.⁹⁶ År 2012 återförenades 51 % av de barn som lämnade familjehemmen med sina föräldrar. Den efterföljande mest vanliga utgången var att barnet adopterades, närmare bestämt 21 %. De övriga 28 % bestod av flyttat

förmyndarskap, kinship care och barn som vuxit ur familjehemsvården.⁹⁷

År 2011 var 11,8 % av barnen som återförenats med sina ursprungsföräldrar tvungna att återplaceras i familjehem inom 12 månader. Detta var dock en förbättring sedan 2008.⁹⁸ 6.3.2. Forskning

I en artikel hade 27 olika forskningsstudier sammanställts och resultaten liknade de svenska forskningsresultaten. Familjehemsplacerade barn löpte en högre risk för lägre betyg, högre risk att inte läsa på högskola samt en högre risk att någon gång i livet vara beroende av socialt bidrag. Barn som någon gång vistats i familjehem var även överrepresenterade bland hemlösa

95 Children’s bureau, Trends in Foster Care and Adoption: FY 2005-FY 2014, s. 1.

96 Sciamanna, J, Reunification of Foster Children with their Families: The First Permanency Outcome, Consultant, Children’s Policy, October 2013, s.1.

97 Sciamanna, J, Reunification of Foster Children with their Families: The First Permanency Outcome, Consultant, Children’s Policy, October 2013, s.1.

amerikanska invånare vilket tyder på svårigheter att anpassa sig till ett självförsörjande vuxenliv. ⁹⁹

Vidare visade de olika studierna på att familjehemsbarn som adopterats istället för att ha stannat i familjehem klarade sig bättre när de klev in i vuxenvärlden. Det kunde även konstateras att barn som bott i just familjehem klarade sig bättre än barn som placerats på institutioner eller andra typer av gruppboenden. Studien visade intressant nog att barn som var placerade längre tid klarade sig bättre än barn som snabbt återvände hem, det påpekas dock att detta givetvis beror på kvaliteten på familjehemsfamiljen och den biologiska familjens

välmående när barnet flyttar tillbaka hem.¹⁰⁰

Artikeln hävdar avslutningsvis att adoption är ett bättre alternativ än långtidsplaceringar så länge processen är väl genomtänkt och väl fungerande. Långtidsplaceringar kan vara bättre än en återförening om den biologiska familjen har för mycket problem. Det kan

sammanfattningsvis sägas det aldrig finns något givet generellt svar på vad som är bäst för barn, utan vad som är förenligt med barnets bästa avgörs av en rad individuella faktorer som alla måste tas med i utredningen.¹⁰¹

6.4. Återföreningsprincipen

I USA ses återförening fortfarande som det primära målet för familjehemsplacerade barn, trots införandet av ASFA.¹⁰² Statistik visar att barn som återförenades med sina

ursprungsföräldrar i snitt spenderade ett år i familjehem medan barn som adopterades i snitt spenderade 35 månader. Nu är målet som ovan nämnt att skapa ”permanency” för barn så snabbt som möjligt, varför tiden i fosterhem ska försöka minskas för samtliga grupper oavsett vårdplan.103 Det är ovanligt att barn adopteras inom 12 månader från placeringens början, men staterna visar på förbättringar.¹⁰⁴

99 McDonald, T, Allen, R, Westervelt, A, Piliavin, I, Assessing the Long-Term Effects of Foster Care: A Research Synthesis, IRP Special Report. Forthcoming (Institute for research on poverty).

100 Assessing the Long-Term Effects of Foster Care: A Research Synthesis,. s. 25.

101 Assessing the Long-Term Effects of Foster Care: A Research Synthesis, s. 33.

102 Wildfire, J, Barth, R, Green, R, Child Protection- using research to improve policy and practice, Chapter 9 Predictors of reunification, s. 155.

103 Wildfire, J, Barth, R, Green, R, Child Protection- using research to improve policy and practice, Chapter 9 Predictors of reunification, s. 155.

År 2012 återförenades 68,6 % av barnen inom 12 månader. Detta tidsspann anses falla inom ramen för så kallade ”timely reunifications’”, det vill säga en återförening där staten lyckades återförena barnet och ursprungsföräldrarna i rimlig tid.¹⁰⁵ Målet är att man så snabbt som möjligt ska försöka skapa permanenta och stabila förhållanden för barnet och en

familjehemsplacerng är av naturliga skäl inte att anse som en permanent lösning. Av den anledningen vill man att en återförening ska ske så snart som möjligt, helst inom 12 månader efter placeringens start. Som tidigare nämnt har detta lett till att en del av de barn som återförenas åter måste familjehemplaceras efter återföreningen.

Det anses alltså många gånger ligga i linje med stabilitet att återföreningen ska ske så snabbt som möjligt. I studien som det i det kommande refereras till har forskarna inhämtat potentiella variabler som kan påverka den statistik som idag finns om återföreningar i USA. Utöver statistik från NSCAW, vilket är den vanliga källan att se till när man söker statistik om familjer som är föremål för statliga ingrepp, innefattar studien ytterligare problemvariablar så som familjerelaterade faktorer, barns olika egenskaper, generella riskfaktorer och så vidare.¹⁰⁶ Tidigare resultat av forskning har visat på kopplingar till barnets ålder och etniska

tillhörighet. Det finns starka indikationer på att mörkhyade barn återförenas med sina föräldrar i mycket lägre utsträckning än vita barn. I förevarande studie blev resultatet detsamma. Utfallet varierar dock beroende på ålder, men skillnaden kunde uppmätas till så pass mycket som att vita barn återförenades i mer än dubbelt så många fall.¹⁰⁷ Statistik relaterad till barnets ålder visade på att ju yngre barnet är desto mindre är chansen att barnet och föräldern kommer att återförenas. Barn som placerats när de är yngre än ett år löper 35 % chans att återförenas med sina föräldrar. Chansen till återförening för barn som var mellan ett och fem år vid omhändertagandet är istället 50 %.108

105 Children’s Bureau ,Child Welfare Outcomes 2009- 2012, Report to congress s. 20.

106 Wildfire, J, Barth, R, Green, R, Child Protection- using research to improve policy and practice, Chapter 9, Predictors of reunification.

107 Wildfire, J, Barth, R, Green, R, Child Protection- using research to improve policy and practice, Chapter 9, Predictors of reunification, s. 163.

108 Wildfire, J, Barth, R, Green, R, Child Protection- using research to improve policy and practice, Chapter 9, Predictors of reunification , s. 156.  

Övriga faktorer som enligt denna studie har visat sig vara relevanta för huruvida en

återförening i USA sker eller inte är om barnet i fråga lider av några sjukdomar eller mentala problem, om föräldrarna har ett arbete eller är arbetslösa, var barnet placeras rent geografiskt och om föräldrar görs delaktiga i barnets liv eller inte.¹⁰⁹

I USA har det gjorts försök att öka återföreningsstatistiken genom att skapa ”grannbaserade” familjehem, det vill säga, barnet placeras i ett hem som är beläget bredvid eller väldigt nära de biologiska föräldrarna. Det finns inga vetenskapliga belägg för hur väl försöken har lyckats. Enligt denna undersökning var dock återföreningar vanligare om barnet åtminstone placerades i samma område som föräldrarna.¹¹⁰

I rapporten ”Child Welfare Outcome 2009- 2012” konstateras det att ett av sätten att mäta hur lyckosam en stats återföreningsmetoder är, är att mäta hur många barn som återplaceras efter återföreningen. 53 % av de barn i USA som är familjehemsplacerade har en vårdplan där målet är återförening. Av alla familjehemsplacerade barn som återförenades med sina föräldrar år 2012, fick 11,8 % av dem återplaceras i familjehem inom 12 månader.Vad detta beror på finns det olika teorier om. Det finns återigen kopplingar till barnets ålder men det har även visats att det finns brister i hemmet när barnet väl kommit hem. Vidare har det kunnat tydliggöras en koppling mellan snabba återföreningar, det vill säga återföreningar inom 12 månader och återplaceringar inom 12 månader efter återföreningen.¹¹¹ Risken finns att föräldrarna inte ges tid att ”rätta till” det som har gått snett om återföreningar sker för snabbt. Med brist på hjälp i hemmet efter återföreningen tillsammans med påskyndade återföreningar ökar risken för återplacering.

Här skulle uppsatsen kunna föras in på en analys kring kopplingen som har kunnat göras mellan mörkhyade barn och den minskade återföreningsstatistiken. Hur den amerikanska segregerade samhällsuppbyggnaden skiner igenom även här. Detta skulle kunna göras ur ett CRT (Critical Race Theory) perspektiv. Detta faller dock utanför avgränsningen för den här uppsatsen.

109 Wildfire, J, Barth, R, Green, R, Child Protection- using research to improve policy and practice, Chapter 9, Predictors of reunification , s. 165.

110 Wildfire, J, Barth, R, Green, R, Child Protection- using research to improve policy and practice, Chapter 9, Predictors of reunification s. 165.

6.5. Nationella adoptioner

Författaren Joan F. Shireman hävdar i sin bok Critical Issues in Child Welfare att adoption är ett mycket accepterat fenomen i USA. Hon uttrycker att på grund av en kulturell tro i

individens makt att skapa en egen framtid, där möjligheten att ta sig an ett barn och ge denne rätt verktyg för att senare skapa ett bra liv till sig själv- är ett naturligt steg.112 Även om återförening är målet för de flesta omhändertagna barn i USA är stabilitet och trygghet än viktigare. Det har fått som effekt att nationella adoptioner är den näst vanligaste beslutade utgången vid upphörande av tvångsvården.

ASFA är som tidigare nämnt en federal lag som ämnar reglera och reducera tiden för hur länge de sociala myndigheterna måste vidta rimliga åtgärder för att återförena barn med förälder. Ett av motiven med lagen var att dubblera antalet barn som placerades i permanenta familjer varje år. Det infördes även ett bonussystem för de stater som kunde åstadkomma avsevärda ökningar i antalet barn som adopterades istället för familjehemsplacerades.¹¹³ ASFA anger att när ett barn har varit placerat i 15 av de senaste 22 månaderna ska staten fylla i en ansökan om att ”släcka ut” föräldrarnas vårdnadshavarskap och barnet ska frigöras för adoption. Så om återförening inte har kommit till skott innan dess kommer vårdplanen att ändras. Man bör dock ha i åtanke att det faktum att barnet frigörs för adoption inte utesluter att barnet kan återförenas med sina föräldrar.¹¹⁴ Det finns givetvis undantag för utsläckning av föräldraskap och frigörelse för adoption, vilka inte kommer utvecklas närmare i uppsatsen. Samtliga 50 stater har anpassat sin lagstiftning att följa ASFA.¹¹⁵

År 2012 adopterades ca 50 000 fosterhemsplacerade barn i USA. Detta utgjorde som tidigare nämnts 21 % av de barn vars placering upphörde. Ett barn anses vara långtidsplacerat när 24 månader har förflutit i fosterhem och det är dessa tider man vill förkorta, delvis genom adoption.¹¹⁶ Processen efter att beslut om adoption har fattats fram till att den de facto kommer till stånd är fortfarande för lång. I en rapport dröjde det för 32 % av barnen tre år innan adoptionen gick igenom. 55 % av den berörda målgruppen hade under denna tid haft tre

112 Shireman, J, Critical Issues in Child Welfare, 2003, Colombia University, s. 288.

113 Shireman, J, Critical Issues in Child Welfare, 2003, Colombia University, s. 294.

114 Shireman, J, Critical Issues in Child Welfare, 2003, Colombia University, s. 296.

115 National Adoption Center, adoption laws, http://www.adopt.org/adoption-laws

eller fler olika fosterhemsfamiljer.¹¹⁷ I de flesta stater är det ovanligt att ett beslut om adoption fattas innan 12 månader har passerat och enbart i nio stater skedde 50 % av adoptionerna inom 24 månader.¹¹⁸

Staterna försöker att minska tiden för adoptionsprocessen för att efterleva motiven med ASFA. Ansträngningarna börjar ge resultat och man ser nu allt kortare väntetider. De är dock fortfarande för långa.¹¹⁹ Olika metoder för att snabba på adoptionsprocesser har prövats. Ett exempel på en sådan metod är ”one case/one judge” och innebär att samma domare ska handlägga ett och samma fall genom hela processen. Tidigare kunde ett fall hoppa mellan olika domare och processen drog då ut på tiden. One case/one judge har visat sig vara en lyckosam metod.120

117 AFCARS Report, nr. 20.  

118 Children's Bureau, Child Welfare Outcome 2009-2012: Report to Congress, s. 23.

119 Children's Bureau, Child Welfare Outcome 2009-2012: Report to Congress, s. 4.

120 Lindsey, D, Shlonsky, A, Festinger, T, Child Welfare Research: advances for practice and research, 2008, hämtades från Oxfordscholarshiponline via SUB. s. 100.