Hur storleken på stödet beräknas

Skälen för promemorians förslag: Spridningen av coronaviruset som

orsakar sjukdomen covid-19 har som tidigare konstaterats lett till omsättningstapp för en stor mängd företag. Den plötsliga och drastiska nedgången i produktion eller omsättning har för många varit omöjlig att förutse och planera inför. Samtidigt som omsättningen minskat väsentligt har många företag därför haft betydande kostnader under krisens inledande skede. Även i grund och botten livskraftiga företag kan därför riskera att inte överleva. Ett omställningsstöd till företagen bör därför beräknas som en andel av deras kostnader i krisens tidiga skede, dvs. mars och april 2020.

S.k. avbrottsförsäkringar som förekommer inom försäkringsbranschen ersätter typiskt sett förlorat täckningsbidrag, beräknat i förhållande till en jämförelseperiod bakåt i tiden. Täckningsbidraget kan förenklat sägas bestå av två komponenter, dels företagets fasta kostnader, dels företagets vinst. Avbrottsförsäkringen syftar därmed till att sätta företaget i samma ekonomiska situation som om avbrottet aldrig hade ägt rum.

Omställningsstödet syftar, till skillnad från en avbrottsförsäkring, inte till att helt kompensera företag för det intäktsbortfall som uppkommit till följd av effekterna av den rådande viruspandemin. I stället är syftet, som redogjorts för i avsnitt 3.1, att ge ett stöd som gör det möjligt för företag att anpassa sig till de rådande omständigheterna. Det är därför inte rimligt att omställningsstödet ersätter företag för utebliven vinst. I stället bör stödet täcka en andel av företagens fasta kostnader.

Det är vidare inte rimligt att staten fullt ut kompenserar företag för deras fasta kostnader. Trots omsättningstappet bör det vara möjligt för företagen att alltjämt själva betala en del av kostnaderna. Denna andel bör vara beroende av hur stort omsättningstappet har varit. Det är därför lämpligt att storleken på andelen fasta kostnader som ersätts beror på hur stort omsättningstapp företaget haft. En rimlig avvägning är att andelen fasta omkostnader utgörs av 75 procent av det procentuella omsättningstappet. Det innebär att följande formel används för att beräkna andelen av fasta

((nettoomsättningen för mars och april 2019 – nettoomsättningen för mars och april 2020) / nettoomsättningen för mars och april 2019) × 0,75

Effekten av detta sätt att beräkna andelen är att om ett företag haft ett omsättningstapp om 40 procent så blir den andel som de ska få ersättning för 30 procent. Om omsättningstappet i stället är 100 procent får företaget ersättning för 75 procent av de fasta kostnaderna. Den andel av de fasta kostnaderna som företaget får ersättning för är alltså linjär i förhållande till det procentuella omsättningstappet.

Från det belopp som därefter räknas fram bör avräknas försäkringsersättning, skadestånd eller annan liknande ersättning eller annat statligt stöd för sådan förlorad omsättning eller sådana kostnader som stödet beräknas på. Med statligt stöd avses i detta sammanhang statligt stöd i enlighet med EU:s statsstödsregler. Detta innebär att stöd som ges med allmänna medel av staten, regioner och kommuner kan träffas av bestämmelsen. En avräkning är nödvändig för att företag inte ska bli kompenserade två gånger för samma sak. Det ska inte spela någon roll när sådana ersättningar betalas ut utan avgörande är om de avser förlorad omsättning eller sådana kostnader som stödet beräknas på. Om företaget först beviljas omställningsstöd och därefter erhåller ett belopp som ska räknas av är företaget skyldigt att anmäla det förändrade förhållandet till Skatteverket som kan komma att besluta om återbetalningsskyldighet (se avsnitt 4.1.3 och 4.4.1).

Metoden för att beräkna omställningsstödet innebär att stödet kan uppgå till mycket betydande belopp för företag som har höga fasta kostnader. Det bör dock finnas en maxgräns för hur mycket stöd som kan beviljas.

Maxbeloppet för omställningsstödet bör regleras på två sätt. För det första bör det totala beloppet som utbetalas i omställningsstöd uppgå till högst 150 miljoner kronor.

För det andra bör omställningsstödet begränsas för företag som har stora fasta kostnader i förhållande till den nominella omsättningsminskningen. I ett sådant fall bör maxbeloppet som kan betalas ut i stöd uppgå till det nominella omsättningstappet. Ett exempel kan vara ett företag med en omsättning på en miljon kronor under mars och april 2019 som nu sjunkit till 600 000 kronor under mars och april 2020. Förutsatt att företaget uppfyller övriga krav har omsättningen sjunkit med 400 000 kronor, dvs. 40 procent. Företaget har därmed rätt till ett omställningsstöd på (40 procent × 0,75 =) 30 procent av de fasta kostnaderna. Om företaget har fasta kostnader om 2 000 000 kronor innebär det enligt huvudregeln att de skulle ha rätt till ett omställningsstöd om 600 000 kronor. Det skulle innebära att företaget får ett omställningsstöd som är större än det faktiska omsättningstappet. Eftersom ett företag inte kan få ett högre belopp än det nominella omsättningstappet blir omsättningsstödet i detta fall högst 400 000 kronor. I annat fall skulle ett sådant företag bli överkompenserat. En sådan situation synes endast uppstå i undantagsfall när företag har mycket stora fasta kostnader i förhållande till omsättningen. Oavsett att det rör sig om få fall är det inte lämpligt att ett företag får ett omställningsstöd som är större än det faktiska omsättningstappet. Om båda dessa begränsningsregler är tillämpliga i samma fall är det den begränsningsregel som ger lägst omställningsstöd i det enskilda fallet som

Promemorians förslag: Stödet beräknas på företagets kostnader under

mars och april 2020 för

1. hyra och leasing, med avdrag för lämnade rabatter, om avtalstiden är minst sex månader,

2. räntor, med undantag för vinstandelsräntor, till den del de överstiger ränteintäkter för perioden,

3. värdeminskning på anläggningstillgångar samt nödvändiga reparationer och underhåll av sådana tillgångar,

4. fastighetsskatt som företaget är skattskyldigt för, till den del skatten avser en fastighet som inte hyrs ut,

5. förbrukning av vatten och elektricitet, med undantag för elektricitet som förbrukas i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet, avlopp, internet och telefoni samt uppvärmning av lokaler,

6. tjänster avseende städning, sophantering samt larm och bevakning, 7. försäkringar,

8. utfodring av djur inom jord- och vattenbruksverksamhet, 9. franchiseavgifter,

10. offentligrättsliga tillstånd samt återkommande tillsyns- och kontrollavgifter som betalas för en viss tidsperiod , samt

11. royalties och licensavgifter för immateriella rättigheter.

Franchiseavgifter, royalties och licensavgifter ska inte räknas som fasta kostnader till den del avgiften är beroende av försäljningsvolym eller liknande.

En kostnad anses hänförlig till den månad som den hade ansetts belöpa sig på om varje kalendermånad hade utgjort ett separat räkenskapsår för företaget.

Om flera företag i en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554) är berättigade till omställningsstöd ska det maximala stödet avse hela koncernen och fördelas på respektive stödberättigat företag i förhållande till storleken på företagets fasta kostnader.

Förslag

Förslaget föranleder 8 och 13 §§ i den nya förordningen om omställningsstöd.