Stridsledning

Stril 60 medförde möjligheter att stridsleda jaktflyg med datorstöd. Jaktstridsledning genom-fördes antingen som datastridsledning (normalmetoden) eller som talstridsledning. Vid data-stridsledningen fick piloten via styrdatasystemet uppgifter om målets och eget läge samt viss tilläggsinformation. Datastridsledning kunde ske på samma sätt från Lfc 1 och Rrgc.

Talstridsledning utan datorstöd kunde även genomföras från radarstationernas lokala op-rum.

Flygstridsledningen hade följande uppgifter:

 Stridsledning och återledning av egen jakt

 Övervakning, stöd och återledning av spanings- och attackflyg

 Samverkan med flygtrafikledningen

Jal i Lfc beslutade vilket jaktförband, som skulle sättas in för insatsen. Rrjal, placerad i Lfc 1 eller Rrgc, fick uppgift om vilket/vilka mål som skulle anfallas/bekämpas och vilket

jaktförband som skulle insättas i anfallet. Jaktförbandet fanns normalt på någon bas och startade på startorder från bijal i Lfc.

Vid datastridsledning beräknade stridsledningsprogrammet utgående från av rrjal inmatade uppgifter om egen jakt och uppgifter om målet den bana som jakten skulle flyga för att på bästa sätt nå utgångsläge för bekämpning. Det var i princip samma datorprogram som

användes i Lfc 1 och Rrgc/F. Beräknad flygbana, den s k J-kurvan, presenterades på rrjal PPI.

Styrdata och övrig styrdatainformation presenterades på tabellindikator. Styrdata och övrig information överfördes via styrdatasändare, till flygplanet och presenterades på flygförarens instrument.

Stril 60 ver 2.0; 2016-03-21 Sida 152 Jaktstridsledningsloopen

Rrjal kunde förväljas för medhörning på startorderlinjen till jaktbas och svarade i sådana fall för bl a orienteringar om luftläge till flygplan i högsta beredskap. Sådana orienteringar avlyssnades även i KC och Upl flyg på flygbas.

Vid startorder startade rrjal ett företagsfack/ledningsuppdragsfack motsvarande det flygplan, som fått startordern. Symbolen började röra sig i den riktning startbasens bansträckning hade.

Efter ca 1 minut förväntades flygföraren anmäla sig på anvisad radiokanal. Rrjal kvitterade och gav fortsatta styrorder mot anvisat mål. Symbolens rörelse på PPI var programmerad att följa jaktflygplanets bana. Genom att mata in fiendens företagsnummer i jaktens företagsfack skedde datorberäkningar baserade på målets och jaktens lägen, kurser, farter och enligt den anfallsmetod som rrjal bedömt som mest lämplig (kurvanfall eller direktanfall). Resultatet av dessa beräkningar överfördes via styrdatasändare till jaktflygplanets instrument. Bilden nedan visar dels en förenklad bild av flygplanets instrumentpanel, dels radar- och datapresentationen i flygplanet vid olika faser under ett anfall.

Stril 60 ver 2.0; 2016-03-21 Sida 153 Presentation för flyföraren i J 35

Införandet av geografisk målutpekning i samband med införandet av JA 37 medförde att uppgifter om målets läge var tillräckligt för att JA 37 med egen radar kunde fånga och bekämpa målet. Datalänken mellan flygplanen gav också möjlighet till utbyte av information mellan förarna i en rote eller fyrgrupp. Rrjal uppgift blev mer övervakande och stödjande än detaljstyrande.

13.3.2 Ledning av egen jakt

Stridsledning av jaktflyg kunde i Stril 60 ske från Lfc 1, Rrgc och radarstationer. Vid normal förbandsproduktion utfördes normalt stridsledningen av rrjal placerad i Lfc 1. Vid hög belastning under exempelvis övningar kunde stridsledningen fördelas mellan rrjal i Lfc 1 och Rrgc. I sektorer typ 2 skedde stridsledningen normalt från Rrgc. Dessa möjligheter till

stridsledning gav, vid exempelvis utslagning av Lfc 1, möjlighet att övergå till stridsledning från Rrgc och radarstationer.

I och med införandet av Stril 60 förändrades rrjal arbetsmetodik radikalt. I Stril 50 var rrjal under ledningsuppdraget bunden till radarunderlaget från den radarstation varifrån rrjal utförde sitt uppdrag och till de talradiokanaler som ingick i den radiokulle som var sam-grupperad med radarstationen. Vid jaktstridsledning från Lfc 1 och Rrgc ökades

möjligheterna till säkrare radarunderlag och radioförbindelse genom möjligheten att under ett ledningsuppdrag välja mellan olika radarstationer och radiokullar. Flexibiliteten beträffande radarunderlag ökades ytterligare vid införandet av SBÖ. Kommunikationen med stridsledda flygplan blev mindre känslig för exempelvis radiostörning eller vid flygning på låg/lägsta höjd då rrjal till de flygplanstyper som var utrustade för att ta emot styrdata hade ytterligare ett alternativ att få fram information och order under ett ledningsuppdrag.

Jaktstridsledning i Stril 50, fram till PS-08-systemets införande, utfördes enbart som tal-stridsledning. Med Stril 60 tillkom helt nya dimensioner i rrjal-arbetet, datatal-stridsledning.

Stril 60 ver 2.0; 2016-03-21 Sida 154 Direkt datastridsledning (DSL) hade under ett antal år, innan Lfc 1 togs i bruk, varit möjlig från PS-08. I PS-08 fick rrjal, med hjälp av ett rrjal-biträde (rrbi), manuellt med rattar manövrera vektorer på sitt PPI för att generera styrdata till det stridsledda flygplanet.

När Stril 60 infördes fanns i flygvapnet fortfarande kvar flygplanstyper (J 29, J 32B, J 34) som inte var utrustade för styrdatamottagning. Vid stridsledning av dessa flygplanstyper kunde rrjal välja om kontaktberäkningar skulle utföras med hjälp av stridslednings-programmet eller själv svara för upplägg av kontaktförloppet.

Vid stridsledning av de tre ovan nämnda flygplanstyperna var det nästan uteslutande fråga om kurvanfall (KA). Med J 35 tillkom en ny anfallstyp, direktanfall (DA). DA gjordes med olika direktanfallsvinklar varierande från 60‒180º kursskillnad mellan jakt och mål. Valet mellan KA och DA styrdes av vilken beväpning aktuellt jaktförband var utrustat med. Exempelvis krävde ett DA 120‒180^o att jakten var beväpnad med radarrobot.

Ovanstående två ledningsmetoder innebar att jaktflygplanet av rrjal erhöll direkta styrorder fram till dess att piloten meddelade kontakt med målet och med hjälp av egen radar, sikte etc övertog slutförloppet i anfallet.

När JA 37 blev operativt tillkom en ny ledningsmetod, indirekt datastridsledning (IDS).

Metoden innebar att rrjal endast sände information om målets geografiska läge.

Jaktflygplanets eget läge fastställdes av det inbyggda tröghetsnavigeringssystemet.

Jaktförbandet lade själv upp anfallet och flygplanets egna datorer utförde de stridslednings-beräkningar som fordrades för att komma i bästa läge för bekämpning av målet.

Utöver geografisk målangivelse kunde stril till JA 37 även sända över:

 Specialmeddelanden som:

o Ny bas för landning

o Markpunkt, som användes vid stridsledning mot en bestämd markpunkt

 Sekundärdatameddelanden som:

o Sekundärmål, (fientliga, egna, oidentifierade)

o Peksymbol för utpekning av andra företag än primär- och sekundärmål samt vid kompletterade information om sekundäruppdrag

o Fast information t ex beredskapslägen, in-/utpasseringssträckor, luftvärnsområden

Ett JA 37-förband kunde samverka inom förbandet via jaktlänksfunktionen som gjorde det möjligt att informera övriga förbandsmedlemmar om eget läge, vilket mål respektive förbandsmedlem avsåg bekämpa etc.

Stril 60 ver 2.0; 2016-03-21 Sida 155

13.3.3 Övervakning, stöd och återledning av spanings- och attackflyg

Spanings- och attackövervakning

Spanings- och attackflygplan flyger normalt på lägsta höjd, under radartäckning. Spanings- och attackövervakaren (savak) hade tillgång till attack- och spaningsorder. Savak/rrjal sände varning om fientlig jakt och orienteringar om annan känd eller okänd flygverksamhet som fanns i aktuellt företags närhet. Savak/rrjal gav vid behov navigeringshjälp och stöttade iled med identifiering av hemvändande attack- och spaningsföretag.

13.3.4 Samverkan med flygtrafikledningen

Allteftersom flygtrafiken ökade i omfattning, såväl militär som civil, ställdes krav på ett mer flexibelt utnyttjande av luftrummet. Normalt var militär verksamhet hänvisad till speciella övningssektorer, åtskilda från luftleder, terminalområden, reststriktionsområden etc. Den civila luftfarten flög i luftlederna och militära övningar bedrevs i övningssektorerna. För att lösa kraven på effektivare utnyttjande av luftrummet skapades ett yttäckande kontrollerat luftrum, YKL. Där kunde militär och civil flygtrafik utnyttja samma geografiska områden samtidigt men hållas åtskilda ur flygsäkerhetssynpunkt genom olika separationsformer. För den minutoperativa samordningen och separationen i luftrummet svarade crrjal/rrjal och flygtrafikledare. För samverkan med flygtrafikledningen fanns interfonutrustning vid crrjal-positionerna.

13.3.5 Befattningar

Cjal beslutade om insats av jakt och hans bisittare, bijal1, läste ut startorder till avsedd jaktenhet och fördelade ledningsuppdraget till en av tre crrjal som i sin tur fördelade

uppdraget till en rrjal. Rrjal med sitt biträde, rrbi, svarade sen för stridsledningen av tilldelad jaktenhet mot tilldelat mål. Rrbi var rrjal behjälplig med uppdatering av ITV-tablåer, viss telefonkommunikation och datainmatningar.

Stril 60 ver 2.0; 2016-03-21 Sida 156 En rrjal kunde också tilldelas attack- och spaningsuppdrag och samverkade då med savak.

Även fyled och rrjal samverkade vid t ex räddningsuppdrag.

Stridsledning utfördes även från Rrgc. Här var bemanningen en crrjal och tre till fyra rrjal och rrbi. Uppdrag till Rrgc fördelades av bijal2 i Lfc.

Huvudprincipen för fördelning mellan Lfc och Rrgc var att låghöjdsuppdrag leddes från Rrgc och höghöjdsuppdrag från Lfc.