eller i en applikation/artefakt, som underlättar eller försvårar utveckling resp användning. En relevant förståelse är nämligen oumbärlig för design av
ändamålsenliga informationssystem och artefakter. En sådan relevant förståelse grundas ytterst på, hur utvecklingspersonal upplever olika inslag i en
systemutvecklingsprocess, eller hur användare upplever form resp funktion i en IKT-produkt.
Upplevelser blir alltså centrala att observera och analysera. Riktlinjer för design av utvecklingsprocesser resp produkter måste nämligen ha en nära koppling till
grundläggande kunskaper om, hur vi på individuell och social nivå förhåller oss i olika IKT-relaterade situationer. Dessa situationer må sedan handla om att medverka vid systemutveckling eller att använda en färdigutvecklad IKT-produkt. Vid ID- och HCI-forskning formuleras modeller, metoder och tekniker för design utifrån ett brett teorispann. Beroende på forskningens specifika karaktär kan t.ex det valda forskningsobjektet belysas och återkopplas till organisationsteori eller kognitionsvetenskap.
Vid forskning av typen Social Informatik ligger fokus på kontextuella aspekter samt att kunskapsbidragen formuleras i en social och sociopsykologisk begreppsapparat.
Forskningen syftar nämligen till att redovisa ramverk, modeller och tillvägagångssätt, som kan stödja en fruktbar utveckling av olika sociala strukturer genom förekomsten av ändamålsenliga IKT-burna interaktioner hos en kritisk massa av den sociala strukturens medlemmar. Att förstå och beakta de faktiska sociala och
sociopsykologiska betingelserna är alltså – enligt den Sociala Informatiken – avgörande för att utveckla en IKT-applikation, där virtuella interaktioner mellan strukturens medlemmar verksamt bidrar till att förändra den sociala strukturen. Detta medför, att den Sociala Informatikens forskningsobjekt är komplext till sin natur. Det utgörs typiskt av (1) den sociala strukturen, (2) artefakten och (3) den datorburna
”virtuella” representationen av den sociala strukturen. Beroende på den specifika forskningens karaktär kan dessutom någon/några av de ingående objektkomponenterna vara särskilt framträdande.
Strukturer, villkoren för strukturell förändring och
samhällsutvecklingen. Nämligen att samhällets strukturer tvingas anpassa sig till medborgarnas förväntningar och krav på direkt och gränsöverskridande IKT-baserad kommunikation med aktörer och företrädare för olika samhällstrukturer. Samtidigt pekar många på, att effekterna av ny teknik är en följd av ett ”samspel” mellan teknik och strukturer. Inriktningen och resultatet av ett sådant ”samspel” bestäms sannolikt av, hur samhällsstrukturernas maktmedel och traditionella former svarar mot teknikens strukturförändrande potential. Detta innebär, att teknik måste förenas med strukturella inslag, som successivt kan växa till sig och förändras till ett integrerat ”teknik- och strukturkombinat” på ett överordnat samhällsplan. Den tekniska tillämpningens genomslag på samhällsnivå är emellertid en lång väg, där en mångfald olika varianter av ”teknik- och strukturkombinat” testar sin förmåga att sprida sitt koncept från en lokalt avgränsad samhällsstruktur till en större samhällsarena.
Tekniken i sig kan inte ensidigt förändra ett samhälle. Detta är nog de flesta
förhållandevis eniga om. Den samhällsförändrande effekten av ny teknik är i stället en följd av, hur olika konstellationer av teknik och strukturer kan etablera ett visst mått av dominans. Den yttersta drivkraften i en sådan samhällsförändrande process grundas i själva verket på beredvillighet och gynnsamma villkor – individuellt, strukturellt och tekniskt – för ett lokalt sociotekniskt förändringsarbete. Egentligen är det inte
överraskande, att en grundläggande princip/drivkraft för samhällets utveckling liknar en viktig utvecklingsprincip i den biologiska naturen – nämligen en ständigt verksam utvecklingsprincip i form av (1) ett successivt urval baserat på naturens (eller
samhällssystemets) egen prövning av (2) en mångfald jämförbara kandidater. Detta kan jämföras med den stora betydelse som Edward O Wilson (1992) tillmäter en sådan verksam utvecklingsprincip i naturen.
Av detta följer, att ett samhälles maktelit – allt ifrån aktörer i lokala samhällstrukturer till det överordnade samhället – kan välja att verka för eller mot en
samhällsutvecklande ordning av socioteknisk mångfald och successiv anpassning till några ”vinnande” koncept. Valet att medverka innebär, att maktelitens aktörer agerar för att förändra interaktionsmönster – och därmed ytterst maktförhållanden – inom den struktur man företräder. Detta innebär, att fokus vid socioteknisk samhällsutveckling – på lokal och övergripande nivå – snarare bör ligga på att relevant förhålla sig till de strukturella villkoren än att vara uppfylld av den nya tekniken i sig. Med strukturer menas här givetvis de sociala relationsmönster, som sammantaget utgör den
institutionaliserade ordningen i en social kontext – dvs den ordning som avtecknar den faktiska bilden av en organiserad social kontext. Den verklighetstrogna bilden av strukturen i en social kontext måste emellertid till stora delar uttryckas i termer av förhärskande attityder, förhållningssätt och värden, vilket innebär, att den strukturella bilden av en social kontext bör utforskas som ett system av samverkande komponenter av såväl organisatoriskt, personligt, idémässigt och etiskt slag. De bakomliggande mentala strukturer som utvecklats, underhålls och frodas i en social struktur blir väldigt viktiga att förstå och analysera. Det ligger nämligen nära till hands, att en social struktur har en ”yttre fasad”, som inte fullt ut svarar mot den mentala (inre) strukturen hos nyckelaktörerna i den sociala kontextens praktik. Speciellt intressant är det att studera eventuella samband mellan olika typer av sociala kontexter, deras
formella strukturer och de mentala strukturer, som dessa appellerar och/eller utvecklar hos personer och organisation.
Många forskare menar, att vår identitet formas annorlunda i ett IKT-präglat samhälle än i ett traditionellt. I det traditionella samhället formas våra identiteter av
förhållandevis statiska och allomfattande normkällor. Detta innebär, att det stora flertalet medborgare socialiseras till ganska likartade förhållningssätt, attityder och värden. I en IKT-medierad tillvaro kan vi däremot ganska enkelt och fritt samla erfarenheter från många olika miljöer, vilket anses resultera i en flexibel och
mångfacetterad identitet/karaktär. Frekventa och divergerande IKT-medierade miljöer skulle således konkurrera med de traditionella normkällorna såsom identitetspräglare.
Det verkligt centrala i sammanhanget är emellertid inte, att vi numera mycket enkelt kan ta till oss ”budskap” från många IKT-förmedlade miljöer. Det fundamentalt annorlunda i sammanhanget är i stället IKT-mediets förmåga att ge dess användare tids- och rumsöverskridande upplevelser.
I ett mycket traditionellt samhälle finns det risk för, att nya och samhällsutvecklande idéer förtrycks av det normerande etablissemanget. Även det IKT-medierade samhället innebär emellertid risker för ett samhälles utveckling. Den mest uppenbara risken är, att en omfattande uppluckring av tids- och rumskänslan minskar vårt engagemang och ansvar för adekvata handlingar i den ”reella” världens sociala, fysiska och biologiska verklighet. Om vi ”en masse” tillägnar oss ett tids- och rumsupplöst förhållningssätt kan samhället minska sin potential – dvs medborgarnas värdedrivna handlingsansvar och företagsamhet – för att utveckla och pröva alternativa lösningar (sociotekniska artefakter) på olika ”reella” problem i vår sociala, fysiska och biologiska livsvärld.
Sennet (1998) menar, att IKT-samhället har en tendens att minska vår beredvillighet för långsiktiga och uthålliga personliga insatser. I stället uppvisar IKT-samhället en praktik – i arbetsliv och vardagsliv – av att inordna våra liv i kortsiktiga projekt, där vi förväntas vara mycket flexibla och anpassningsbara. Detta inverkar, enligt Sennet, krackelerande på den motsatta karaktären – nämligen att troget verka för en viss livsuppgift inom ramen för en specifik kontext.
I sin analys av nätverkssamhället har även Castells (2000) pekat på, att en omfattande IKT-användning leder till upplösning av tids- och rumsorienterade kulturella värden i samhället. I nätverkssamhället kommer, enligt Castells, medborgarnas identiteter främst att bestämmas av deras erfarenhetsrelationer i IKT-medierade nätverk. Detta ser Castells i grunden som positivt, nämligen om nätverkssamhällets aktörer agerar utifrån demokratiska värden i sina nätverksrelationer. Castells pekar samtidigt på det stora behovet av att ersätta ”yttre” institutioner och strukturer för socialisering av
identitetsskapande normer – som successivt raseras av nätverkssamhällets identitetspåverkande erfarenhetsrelationer – med något annat som kan fylla en motsvarande funktion.
Sennets och Castells resonemang pekar på ett behov av normimpregnerade processer till stöd för IKT-baserad interaktion och demokrati- & samhällsförstärkande strukturer.
Deras analys svarar mot den generella och specifika problemställningen i
avhandlingen, nämligen att utforska och analysera ”Lindeborg på nätet” som en socioteknisk process med sådan målsättning.
Det här forskningsarbetet skissar ett svar på, vad detta annat och en motsvarande funktion för socialisering av demokratiska värden kan vara i en IKT-medierad tillvaro av typen Castells nätverkssamhälle. Svaret utgörs av en mångsidig beskrivning av entreprenörskap för utveckling och bruk av demokratiförstärkande sociotekniska artefakter i lokala sociala kontexter. Avhandlingens svar är inte att återskapa några traditionella ”yttre” institutioner eller strukturer i identitetspåverkande syfte. I stället förordas en modell, där entreprenörer i partnerskap med lokala aktörer praktiserar ett IKT-medierat och reellt socialt lärande för adekvata handlingsbidrag för
socioindividuell och demokratiförstärkande tillväxt i en avgränsad social kontext.
Forskningen pekar på en lösning, där ”yttre” normerande strukturer i IKT-samhället ersätts eller kompletteras med IKT-baserade funktioner för socialt lärande av ”inre”
mentala strukturer. Enligt avhandlingen är det ett väsentligt samhällsintresse att bedriva ett sociotekniskt entreprenörskap – á la socialt lärande – för att orientera medborgarnas identitet och karaktär i enlighet med demokratiska och socioetiska värden (se kapitel 6, 7 och 8).
Det kan i det här sammanhanget vara relevant att belysa ovanstående resonemang med några längre citat av Manuel Castells. Citaten kan även fungera som argument från en synnerligen välrenommerad forskare för legitimiteten av att bedriva
informatikforskning om fundamentala sociala aspekter kopplade till IKT-samhället.
Castells – som ofta åberopas i informatiksammanhang – bör enligt min mening betraktas som en frontalfigur för Social Informatik. Här kommer således några
belysande textstycken med Castells egna ord om nätverkssamhället, dess inverkan på våra identiteter samt den utmaning och möjlighet som nätverkssamhället innebär.
”… Eftersom personlighetssystem formas av familj och sexualitet befinner sig också de i ett flytande stadium. Jag har karaktäriserat detta stadium som flexibla personligheter, som är stånd att ändlöst syssla med rekonstruktion av jaget, i stället för att definiera jaget genom anpassning till det som en gång var konventionsstyrda sociala roller, som inte längre är användbara och därmed inte har någon mening mer. Den mest
grundläggande omvandlingen av erfarenhetsrelationerna under
informationsåldern är deras övergång till ett socialt interaktionsmönster som primärt byggs upp genom den faktiska erfarenheten av relationen.
Numera producerar människorna umgängesformer snarare än att följa beteendemodeller.
Förändringarna i relationerna av produktion, makt och erfarenheter sammanstrålar mot en omvandling av samhällslivets, rummets och tidens materiella grundvalar. Informationsålderns flödesrum dominerar över det platsrum som finns i människornas kulturer. Tidlös tid som den sociala tendensen mot teknikens utplåning av tiden avlöser
industriepokens klocktidslogik.”
(Castells, 2000, sid 393)
”… Detta är informationsålderns nya samhällsstruktur som jag kallar nätverkssamhället, eftersom den består av produktions-, makt- och erfarenhetsnät som bygger upp en virtuell kultur i globala flöden som överskrider tid och rum.”
(Castells, 2000, sid 394)
”… Den mest grundläggande politiska frigörelsen är att människor frigör sig från okritisk följsamhet mot teoretiska eller ideologiska scheman och i stället bygger praktiken på basis av sina erfarenheter, samtidigt som de använder all den information som står dem till buds ur olika källor.”
(Castells, 2000, sid 403)
Som framgått av citaten, så har Castells i grunden en positiv syn på IKT:s möjligheter att frigöra oss människor från olika former av strukturellt förtryck. Samtidigt pekar han på, att denna frigörelse från strukturella bojor är beroende av, om och hur IKT:s genomslag kan kanaliseras i sociala projekt och/eller processer, som tillgodoser centrala sociala och mänskliga värden i nätverkssamhället. Vilket är just vad den Sociala Informatiken ytterst syftar till – både i forskningsavseende och i praktisk tillämpning.