• No results found

Studenternas tolkningar av religiösa texter

Efter en dryg månads arbete har vi, den 4/3, en delexamination som be- står i att studenterna individuellt och som hemuppgift skriver tolkningar av en religiös och en profan text. De har att välja i ett häfte med texter de i god tid fått ut. Efter viss undervisning och hjälp med analysredskap och samtal i grupp utifrån de egna analyserna får de i uppgift att skriva en ny version av sina tolkningar, en uppgift som uppenbarligen inte tilltalar de studerande. De tycks uppfatta det som bakläxa och inte som det led i den skrivande och lärande process vi avser. I följande analys har vi valt att endast ta hänsyn till den spontana första tolkningen.

Bibeltexterna var sammanlagt sex, varav två berättande texter, Den

förlorade sonen (Luk 15) och Äktenskapsbryterskan (Joh 8) och fyra

framför andra: Kärleken (1 Kor:13) och dessutom texter ur Höga Visan

och Psaltaren. Samtliga studenter, utom två, har valt de berättande tex- terna, lika många Den förlorade sonen som Äktenskapsbryterskan.

Vi har ovan kort presenterat de så kallade meningsskapande katego- rier Ellsinger och Svensson valt i sin kodning av läsartolkningar: bok- stavlig utan förslag till helhetssyn, generell profan och generell religiös. De kan också mer översiktligt tala om dimensionerna objek- tiv/beskrivande – subjektiv/tolkande samt bokstavlig/realistisk - bild- lig/symbolisk. (Svensson 1986, s85ff) Vi finner dessa kategorier frukt- bara för en första analys. Detta utan att för övrigt följa Svenssons och Ellsingers kategoriseringar med hjälp av kodningar i kvantifierande ta- beller och deras uppföljningsfrågor. Vi har helt andra utgångspunkter för vår analys och vår metod är i huvudsak kvalitativ. Vi menar också att kategorierna måste nyanseras och problematiseras i olika avseenden. Svenssons utvecklingsperspektiv eller det han lite vagt kallar ”teologiskt acceptabel lösning” (t ex Svensson 1986, s 52) bortser vi också ifrån. Det vi funnit intressant är de förslag till kategoriseringar Svensson och Ellsinger diskuterar i sina analyser av informanternas fria tolkningar. Av särskilt intresse är därvid Ellsingers lärarkandidater och deras läsningar. Han har undersökt spontana tolkningar av ett stort antal lärarstuderande. Går det att hitta några drag i deras tolkningar som vi kan känna igen i våra studenters texter? Vi prövar att tolka de studeran- des texter med hjälp av Svenssons och Ellsingers kategorier men väljer att göra tillägg och nyanseringar.

Alla har syndat någon gång

Några drag är omedelbart iögonenfallande i studenternas tolkningar. En första genomläsning ger en stark eftersmak av moral och moraliserande. Vi återkommer till det. Ett annat drag är att de gärna använder ord och begrepp som inte är självklara. Ett sådant begrepp är synd, som när det används måste tolkas. Så skriver till exempel Johan :”Alla har syndat någon gång och kommer med säkerhet att synda igen” (Texter 4/3) i sin summering av Äktenskapsbryterskan. I sin text om Den förlorade sonen använder Lisa följande ord: ”Texten uttrycker att syndaren genom för- låtelse får ingå i Guds rike.” (Texter 4/3) Det som slår en läsare är att studenterna obekymrat använder tungt belastade ”religiösa” ord - synd,

syndare, förlåtelse, skuld, Guds rike, evigt liv, är några exempel - utan att försöka tolka dem eller ens förefaller tycka att de är problematiska.

De har uppenbarligen inte brytt sig om att använda till buds stående ordförklaringar och noter och inte i någon högre grad kursens handbok- slitteratur i sina tolkningar. De övertar ett antal ord och begrepp som de finner användbara och lämpliga i sammanhanget utan att ifrågasätta dem eller problematisera dem. Vi frågar oss varför. Är det för att de inte inser svårigheterna med orden? Krävs det mer förförståelse och bak- grundskunskap för att ta itu med dem? Används orden i ett slags ore- flekterad värdegemenskap så att man inte ser tolkningskravet? Är de fast i ett slags instrumentalism som till exempel skulle innebära att de tror att när de skriver om bibeltexter ska de här orden användas? Är det tvärtom självklara begrepp för studenterna, ord som ofta används i deras egen värld? I summeringen av vår läsning av studenternas texter disku- terar vi möjliga svar.

Ingen tycks heller ha slagit upp de ur sitt sammanhang utplockade och ibland korta texterna i Bibeln för att läsa dem i sitt sammanhang. Textens kontext blir alltså i flera avseenden odiskuterad och otolkad. Möjlig författare och möjlig mottagare av texterna får mycket litet ut- rymme i studenternas tolkningar.

Religionsvetenskapliga begrepp vi diskuterat som symbol, myt, rit, liknelse etc används i mycket liten utsträckning. Den enda student som valt psaltarpsalmen reagerar inte alls på gudssymbolen herde i ”Herren är min herde”, liksom många av hennes kamrater inte reflekterar över gudssymbolen fader i texten om den förlorade sonen.

Vi kan konstatera att vår undervisning inte satt djupa spår i tolk- ningen av bibeltexterna. Inte den, i vår mening, exemplariska läsningen av skapelseberättelserna, inte diskussionen av alla gudssymboler, inte talet om de båda viktiga hermeneutiska kontexterna, textens och läsa- rens. Naturligtvis vet vi att tiden för fördjupning varit knappt tillmätt, att 1-7-lärarstuderande under sin utbildning bara erbjuds en bråkdel ämnes- studier i litteraturvetenskap respektive religionsvetenskap. De går miste om övning i och erfarenheter av tolkning och analys med hjälp av tradi- tionella instrument. I det följande väljer vi att exemplifiera de studeran- des tolkningar av bibeltexterna med hjälp av kategorier liknande Ell- singers och Svenssons för att därefter diskutera dessa kategoriers tillämpbarhet och begränsningar på vårt material och därmed problema- tisera dem.

Det står skrivet

Att Bibeln kan och till och med bör läsas rakt av och inte tolkas, att det som står där bokstavligen ord för ord är sant, det är en inställning som förekommit genom kristendomens historia. Som grund för denna upp- fattning ligger föreställningen att Bibeln är Guds ord, verbalinspirerad av Gud själv och därför motsägelsefri och invändningsfri. Det är bara att läsa vad där står och rätta sig efter det. Samma inställning finns för övrigt bland muslimer i förhållande till Koranen. Denna läsart har aldrig varit invändningsfri och är sedan sekelskiftet knappast företrädd i ve- tenskaplig bibelforskning. I vissa kristna samfund har den levt vidare och upplever en renässans i rörelser som till exempel de amerikanska kreationisterna och andra starkt fundamentalistiska samfund. Bibeln ska och kan inte tolkas av människor, det som står skrivet är Guds ord och bud, menar de, och förnekar att denna läsning självklart också är en tolkning. Att denna bibelsyn finns i extremsamfund med speciella syf- ten är inte ägnat att förvåna. Mer obegripligt är det att denna syn på Bi- beln inte alls är ovanlig hos sekulariserade svenskar. Det är en intressant fråga var denna uppfattning har sina rötter.

Ellsinger och Svensson har till den bokstavliga läsningen, som vi sett ovan, också räknat en ytläsning som bara lätt parafraserar bibeltex- ten och inte gör något försök att komma under ytan och pröva en tolk- ning även om det kan finnas antydningar till det de kallar poäng eller ”gåta”. Försöket till tolkning återfinns emellertid på det bokstavliga planet i dess aktuella sammanhang och sträcker sig inte vidare eller dju- pare.

Denna läsning är inte dominerande hos våra lärarstuderande men kan exemplifieras med flera tolkningar av Liknelsen om den förlorade

sonen. Ett exempel är denna:

Den yngste sonen drömmer om ett liv i lyx och lever så en kort tid. Allt för sent inser han sina misstag, han borde spelat sina pengar bätt- re. Men sonen erkänner sitt misslyckande och är beredd att gå ner på svinens nivå, men ingen låter honom få något där. Då får han välja mellan död eller erkänna sin synd för fadern. Han bestämmer sig för att återvända hem. När han återkommer tar fadern emot honom med öppna armar vilket retar den äldsta sonen som inte förstår faderns agerande. Men fadern struntar i sonens synder och gläds istället över att ha fått tillbaka sin döda son. (Kajsa, Texter 4/3)

Det ska dock omedelbart sägas att denna bokstavliga läsning och lätt parafraserande skrivning oftast inte står ensam i studenternas skrivning- ar. Inte sällan är den förenad med försök till olika slag av tolkning av liknelsen. Varför det rena återberättandet är ett så genomgående inslag i texterna om just Den förlorade sonen kan vi inte veta. Ett antagande skulle kunna vara att just den typen av välkända texter, som de lärarstu- derande med stor sannolikhet stött på tidigare i sitt liv, lättare skrivs in i en gammal välkänd kontext, förslagsvis från skola, söndagsskola eller kyrkans barntimmar. Studenterna har förmodligen stiftat bekantskap med texterna återberättade för barn och har lätt att tillgripa samma stra- tegi när de ställs inför texten, inte minst i ett utbildningssammanhang. Även de religiösa tolkningar vi nu övergår till att exemplifiera är be- häftade med samma traditionsbundenhet. En av de studerande, som medvetet reflekterar över sin egen tolkning, ger explicit uttryck för den- na bundenhet till traditionen. Han skriver i sin analys av Äktenskaps-

bryterskan:

Jag vill inte tolka den här texten på samma sätt (tekniskt) som Tikka- nens text. Det känns inte angeläget att bryta sig in i texten rad för rad eftersom det är en mer berättande text. Den tolkning som jag gör är väl den som är allmänt vedertagen men det är så jag tolkar och tänker trots allt. När jag tänker efter så står det klart för mig att jag är påver- kad av vad jag har hört om den här texten tidigare. Kommer bara inte ihåg i vilket sammanhang det kan ha varit, förmodligen är det i sko- lan. (Johan, Texter 4/3)

Johan har tidigare i olika sammanhang under diskussioner i gruppen intagit en avvisande attityd till religion. Under en värderingsövning hävdar han kategoriskt att religion endast tjänar till att ge människor falsk trygghet och att det är svaga och otrygga människor som söker sig till religionen. En av lärarna antecknar i arbetsdagboken att hans tolk- ning av religion är fyrkantig och grund och mycket fientlig. (Lärardag- bok 1, 13/3) Denna inställning tycks dock inte påverka hans öppenhet för tolkning. Denna öppenhet framkommer än mer i hans guds- tjänstanalys som kommer senare i kursen. Eller är det så att han väljer en traditionell tolkning för att han inte vill arbeta med en egen? Är hän- visningen till traditionen en ursäkt för eget oengagemang? Guds-

tjänstanalysen tyder inte på detta utan snarast på ett lite motvilligt er- kännande av värdet i symboler, myter och riter.

Gud förlåter alla synder

Johans traditionellt religiösa tolkning av texten om äktenskapsbryters- kan lyder som följer:

Människor är snabba att döma andra.

Inte lika snabba på att rannsaka sitt eget samvete.

Alla har syndat någon gång och kommer med säkerhet att synda igen. När man läser lagen ska man göra det med hjärtat också.

Man lever inte rätt bara för att man följer lagen till punkt och pricka. Gud är den förlåtande Guden.

Om Gud kan förlåta så ska människorna också göra det. Jesus visar att inte heller han är ”syndfri”. (Johan, Texter 4/3)

Vi kan konstatera att denna Johans tolkning närmast hör hemma i kate- gorin generell religiös tolkning med sammanfattande helhetsinnebörd. Den lämnar den konkreta texten och dess berättelse och kommer med mer generella påståenden om hurdan Gud är, hur människor är och hur de bör vara. Vi fäster oss vid denna tolkning eftersom den, som ovan nämnts, inte rimmar med Johans allmänna inställning. En viss instru- mentalism kan inte uteslutas i förhållande till denna examinationsupp- gift. Kanske är det därför han fallit tillbaka i en traditionsbunden tolk- ning som borde vara honom främmande.

De generella religiösa tolkningarna förekommer hos flera av stu- denterna. Den enda studerande som valt psaltartexten gör en så uttalat religiös tolkning att hon alldeles tappar fotfästet i texten. Först visar hon att hon läst på i Beskow och diskuterar författare, tillkomsttid och genre. Därefter fortsätter hon:

Enligt min tolkning beskriver författaren Gud som en allsmäktig, en- väldig och överjordisk kraft. Det är en kärleksfull och beskyddande Gud som skapar trygghet och befrielse för de troende. Författaren fruktar inget ont eftersom Guds kärlek finns där, nästan som ett löfte. Jag kan inte utläsa några krav från Gud eller att han vill ha något i gengäld för all sin kärlek och sitt beskydd. Psalmen verkar vara en

lovprisning till Gud och skriven av en tacksam författare som har mött hans kärlek. (Bodil, Texter 4/3)

Här frestas Bodil att återfalla i traditionella tolkningar. Hon påstår och tolkar till och med in sådant som är främmande för den aktuella texten. I psaltartexten framträder Herren som den gode herde alla i den dåtida kontexten är väl förtrogna med. Han vaktar på sin hjord och sörjer för deras bästa. Gudsbilden är antropomorf och vardagsnära. Men Bodil hämtar från traditionen orden allsmäktig, enväldig och överjordisk, nå- got som alls inte sägs i texten. Snarare framställs Herren som mycket konkret handlande och hjälpande.

Bodil hamnar utan att själv reagera i motsägelser när hon dels påstår att det är de troende som får hjälp, dels lite senare skriver att inga krav ställs, alla omfattas av ”Den gode herdens” omsorg. I senare delen av sin text återgår hon till bibeltexten och betonar kärlek och beskydd. Gudsbilden blir oproblematiserat dubbel utan att hon uppmärksammar detta, å ena sidan bara hjälp åt den som tror, å andra sidan en fullstän- digt kravlös kärlek och omsorg.

I Bodils fall kan vi också anta att hon faller tillbaka i ord och tolk- ningar hon hört och finner lämpliga i sammanhanget. Uppgiften blir från hennes sida löst enligt hennes tolkning av förväntningarna på en lärarstuderande.

Ett exempel på en friare, mer personlig, religiös tolkning, ger Sofie i sin tolkning av ”Lilla Bibeln”:

Genom Jesus blev Gud mer greppbar, mer mänsklig. Lever vi som Je- sus lär, om vi älskar Gud och vår nästa, kommer vi att belönas med evigt liv. Jesus är beviset. Trots sitt lidande tvivlade han aldrig på Gud och på Guds kärlek till honom, och uppstod efter sin död och fick evigt liv. Och om Gud älskade världen så mycket att han kunde ge den sin ende son, trots att han borde ha vetat att han skickade sin son till lidande och död, borde vi inte då kunna älska honom tillbaka? (Sofie, Texter 4/3)

Sofie gör en egen tolkning som visserligen bitvis är traditionell men också tyder på viss vana vid bibelläsning och egen reflektion (vilket ti- digare framkommit). Hon förhåller sig tämligen fri till traditionen inför en text som utsatts för otaliga tolkningar och inskrivningar i till exempel olika teologiska försoningsläror.

Andra studenter låter framskymta att de läst sig till en mer religiös tolkning och kan, som det tycks, lite pliktskyldigt föra in en religiös tolkning i en för övrigt övervägande profan eller existentiell tolkning. Ett exempel är följande text om den förlorade sonen, där den studerande också visar att hon läst på i handboken:

Jesus använde sig av sådana här liknelser för att beskriva Gud och Guds rike för människorna. De religiösa budskapen han vill få fram verkar vara:

Gud är som den gode föräldern som älskar sitt barn och alltid ställer upp för det.

Gud älskar syndaren mera än de som redan lever rättfärdigt och inte behöver omvända sig. (Jenny, Texter 4/3)

Denna passus utgör en mycket liten del i Jennys text som för övrigt be- står av en mycket personlig-existentiell tolkning av texten. Till denna återkommer vi.

Ellsinger menar att lärarkandidaterna i hans undersökning i högre grad läser bibeltexter religiöst tolkande än andra läsare. Han menar vi- dare, att 4-9 kandidaterna har större förmåga att skilja olika genrer åt och gör färre religiösa tolkningar av bibeltexter som är historiskt berät- tande. Det är däremot inte fallet med 1-7 kandidaterna i hans material. De gör också här i huvudsak religiösa tolkningar. Ellsinger hänvisar här till Svenssons slutsatser att inte bara religiöst engagemang utan också utbildning påverkar tolkningen (Ellsinger s 121). Vi kan se att våra lä- rarstuderande gärna gör en religiös tolkning, men, och det är ett viktigt påpekande, den är i flertalet fall inte deras enda tolkning. Det betyder att Svenssons och Ellsingers kategorier förefaller vara alltför kategoriska och snäva. De har heller inte alls diskuterat de studerandes lärande kontext och vad den kan innebära av uppgiftslösning och skolbeteende. Man kan anta att detta i hög grad påverkar deras tolkningar. En student har, som vi nämnt, sett och påpekar detta i sin text.

Skrattar bäst som skrattar sist

I sin beskrivning av kategorin generell profan tolkning påtalar Svens- son, att denna kategori tolkningar ibland sammanfattas i form av ett ordspråk eller talesätt. (Svensson s 73) Att detsamma gäller i våra stu-

är gott om olika allmänmänskliga sundaförnuftspåpekanden, ordspråk och folkliga talesätt. Svensson analyserar inte detta sätt att uttrycka sig, han nöjer sig med att konstatera. Vi har funderat över dessa uttryckssätt och försökt förstå varför studenterna väljer att använda dem. De lärar- studerandes tolkningar av såväl Äktenskapsbryterskan som av Den för-

lorade sonen erbjuder många exempel. Beror det på berättelsernas ka-

raktär? De kan läsas som å ena sidan moraliteter av vilka man förväntar sig en sens moral, å andra sidan som närmast sagobetonade berättelser. Då kan man tänka sig att studenterna anser talesätten naturligt höra hemma i genrerna. En annan tolkning är, att studenterna hänför de bib- liska berättelserna till ett allmänkulturellt traditionellt tanke-och värde- ringsstoff som också innehåller de folkliga ordspråken och talesätten. För dem skulle det då inte vara någon större skillnad mellan de bibliska och folkliga berättelserna. En genomgång av de lärarstuderandes tolk- ningar ger stöd för båda våra tolkningsförslag.

I många studenters analyser ingår starkt moraliserande drag. De tycks uppfatta bibeltexterna som i första hand sedelärande historier. En flicka skriver om Äktenskapsbryterskan:

Denna berättelse visar, att alla kan göra misstag och att det är mänsk- ligt att fela. Man ska inte döma andra om man inte är ”fläckfri” själv. (Yvonne, Texter 4/3)

En annan tolkning lyder i sin helhet:

Liknelsen (!) (vår anmärkning) beskriver en mycket vanlig företeelse i våra liv, nämligen att det är så lätt att döma andra utan att se sina egna fel. Trots allt är ingen av oss felfri och därför ska man tänka sig för både en och två gånger innan man dömer en annan människa. Man måste kunna förlåta en människa som har begått ett misstag och få den själv att inse att den har gjort fel. Människan får då en tanke- ställare och gör kanske inte om misstaget. Liknelsen påminner om ordspråket Kasta inte sten när du själv sitter i glashus. (Victoria, Texter 4/3)

Studenternas texter om äktenskapsbryterskan uppvisar en majoritet mo- raliska eller moraliserande tolkningar. Den inbjuder möjligen till såda- na. ”Texten handlar om moral och etik” fastslår en av studenterna (Eva, Texter 4/3) och visar också på hur Jesus handlande innebär en konfron- tation med den gammaljudiska lagen, där äktenskapsbryterskor på främ-

reorientaliskt vis skulle stenas. Evas tolkning pendlar på ett reflekteran- de sätt mellan den dåtida och den nutida kontexten:

Budskapet är tydligt i denna text: Ingen är fri från synd. Detta är inte bara textens budskap, detta är också livets budskap. /---/ Inte bara jag har kommit på det. Jesus visste det också. (Eva, Texter 4/3)

Liknelsen om den förlorade sonen kan också av de studerande behand-

las som en sedelärande historia:

Man ska hjälpa varandra och stötta varandra, och det viktigaste av allt; att förlåta varandras synder. Den som har problem och ångrar sig för misstaget de gjort behöver all uppmuntran och kärlek de kan få.

I texten kan man också se att man inte ska vara avundsjuk på andra.