Från studerande ut i arbetslivet

Under studietiden finns det ofta inte utrymme för ett pensionssparande på grund av att ekonomin är sämre, vilket påverkar möjligheten enligt Katonas (1975) teori, men det kan också bero på hur individen prioriterar och vilken grad av självkontroll denne har. Något som både studiens empiri och tidigare forskning av Thaler och Shefrin (1981) visar är att självkontrollen är lägre vid en yngre ålder, både gentemot att konsumera och ha att kontrollen att upprätta ett pensionssparande. Detta resulterar i att individen spenderar större delen av sin disponibla inkomst som ung och det faktiska utrymmet för pensionssparandet minskar, vilket resulterar i att pensionssparandet blir bortprioriterat. Därmed är både möjligheten och viljan för att pensionsspara låg under detta stadie. Ekonomin tenderar att bli bättre när individen kommer ut i arbetslivet, dock är det flera som börjar spara till annat som är närmre i tiden, exempelvis bostad eller familj. Därmed övergår pensionssparandet styras mer av viljan än möjligheten.

Då ekonomin är mindre komplicerad vid en yngre ålder använder sig individen av färre konton. Det är även lättare att konsumera från “konsumtionskontot” under detta stadie. Detta bidrar till att individen inte tänker på alternativkostnaden, att pengarna istället kan sparas. Betydelsen av att tänka på alternativkostnaden mellan att spara och konsumera får en större betydelse vid lägre inkomster, som ofta är fallet vid yngre ålder. Dock bidrar den låga självkontrollen till att individen inte tar hänsyn till alternativkostnaden. Att inte tänka på alternativkostnaden tyder på att

viljan, i Katonas (1975) teori, att upprätta ett pensionssparande vid en yngre ålder

inte är tillräckligt stark. Viljan minskar ytterligare på grund av att intresset för att pensionsspara är lågt eller obefintligt när individen är ung, eftersom ett lågt intresse medför att individen blir omotiverad enligt Anderson (2003).

På grund av att det låga intresset och ett kortsiktigt tankesätt vid ung ålder, som bidrar till att individer undviker information och att ta beslut, blir sparandet lidande. Den låga graden av självkontroll bidrar till en ökad konsumtion som minskar det faktiska utrymmet att spara, både när individen studerar och börjar arbeta. Eftersom individen också tenderar att prioritera andra livsprojekt som kommer närmre i tiden och inte lägger lika stort fokus på “pensionskontot” i ett

mental accounting-perspektiv resulterar detta i att pensionssparandet blir lågt eller

obefintligt. Detta illustreras i figur 6.1. Att den låga inkomsten möter en relativt hög konsumtion och ett lågt sparande stämmer överens med Modgliani och Jappellis (2005) modell. Utifrån Katonas (1975) teori kan den redan låga möjligheten således minskas ytterligare på grund av en låg grad av vilja att pensionsspara. Dock tenderar inkomsten att öka när individen kommer ut i arbetslivet och några väljer att upprätta ett pensionssparande, vilket medför att inkomst, konsumtion och pensionssparandet ökar något. Detta visas i figur 6.1.

Figur 6.1: Livscykelmodellen: Pensionssparande, inkomst, konsumtion, vilja och möjlighet fram till och med när individen börjar arbeta.

Resonemanget för livscykelmodellen gäller enbart för individer med en lägre grad av självkontroll och ett lågt intresse för pensionssparande. Dock finns det undantag för de respondenter som upprättat ett pensionssparande redan i detta stadie. De kan antas ha en personlighetstyp med en högre grad av självkontroll på grund av att de alltid anser sig haft möjlighet till att pensionsspara, trots att ekonomin varit sämre. Detta innebär att även om individer generellt har mindre faktiskt utrymme att pensionsspara kan individen skapa sig möjlighet om viljan är tillräckligt stark. Dock kan det ifrågasättas om dessa respondenter har en korrekt uppfattning om hur det faktiskt var, då detta var länge sedan och bilden kan ha förändrats över tid. Däremot upplevdes deras resonemang stämma överens med deras uppfattning om deras självkontroll över livscykeln.

Att personer med denna personlighetstyp inte heller är oroliga för sin framtida ekonomi som pensionär tyder på att de har en måttlig grad av optimism (Puri och Robinsons, 2007). Pensionssparandet har varit prioriterat över andra saker och de har gett utrymme till detta, medan andra individer som också skulle kunna haft utrymme till det istället prioriterat mer kortsiktiga saker. Den höga graden av vilja har därmed påverkat möjligheten positivt i Katonas (1975) teori under hela deras livstid. Dessa personer, som har denna personlighet, har inte låtit den kortsiktiga sidan ta över genom att bortprioritera kortsiktig konsumtion, vilket innebär att den långsiktiga sidan är dominant enligt Thaler och Shefrins självkontrollsteori (1981).

Genom att börja spara så fort individen kommer ut i arbetslivet krävs en mindre månatlig summa för pensionssparandet, än om denne skulle börja spara senare i livet. En större månatlig summa i framtiden skulle resultera i en stor förändring i individens livsvärld, vilket gör att individen undviker att ta tag i sparandet (Anderson, 2003). Genom att upprätta ett sparande tidigt skapas istället rutiner, som enligt Thaler och Shefrin (1981) ökar individens sparande. Att automatiskt föra över pengarna till sparandet skulle dessutom inte innebära någon psykisk kostnad (Thaler och Shefrin, 1981), vilket i sin tur skulle hantera den låga graden av vilja som utmärker sig i detta stadie. För att också hantera den låga graden av självkontroll, som tenderar att vara ett problem under detta stadie och begränsa individens handlingsfrihet kan det vara fördelaktigt att placera pengarna där de inte

kan tas ut i förtid. Även om prioriteringarna ändras längre fram i livet kan inte de sparade pengarna användas tidigare än vid pensionen. Om individen upprättar sparandet innan denne bildar familj tenderar detta att bli en vana inför kommande stadier och individen anpassar sitt levnadssätt efter detta, trots att det faktiska utrymmet kan förändras i framtiden.

Det är dock svårt att motivera sig till att pensionsspara under denna tidsperiod, då det är långt kvar till pensionen (Anderson, 2003; Trope och Liberman, 2003). Då Rolinson, Hanoch och Wood (2017) menar att en högre grad av financial literacy vid yngre ålder bidrar till ökad motivation att spara bör det även öka viljan att pensionsspara. Dock tyder denna studie på att ekonomisk utbildning eller ekonomisk rådgivning inte är tillräckligt för att förstå pensionssystemet fullt ut. För studiens respondenter finns det därmed ingen tydlig skillnad i sparandet beroende på om de har ekonomisk bakgrund eller ej, vilket säger emot Rolinson, Hanoch och Wood (2017). Detta tyder på att det kan vara viktigt att Iägga större vikt vid att informera om pensionssystemet vid ung ålder, snarare än att eftersträva en hög grad av generell financial literacy, för att minska undvikandet av information och beslut.