Susanne Tiihonen
Universitetspedagogiska forsknings- och utvecklingsenheten, Helsingfors universitet
Abstract: “Study effectively”
– Supporting Students’ Selfregulation and Study Skills
This article explores how we can effectively support university stu-dents’ self-regulation and study skills through a study skills course. The article reviews the concepts of self-regulation and self-efficacy and also how teachers can help students develop self-regulatory learning strate-gies. The article presents the results from a pilot-study conducted dur-ing 2012 on the effectiveness of an optional study skills course called
”Study effectively” at the University of Helsinki. The study showed that on average the participants experienced more challenges in their studies at the start of the course as well as a lessened study ability as compared to students who did not participate in the course, but they experienced less challenges and better study ability as compared to stu-dents who seek individual counseling from a study psychologist. Both variables showed signs of improvement during the course, which is consistent with results from other similar courses (Keski-Koukkari, Aremo & Kaivola 2012). In their learning diaries during the course, many students described experiences of increased self- awareness and self-regulation, a more organized and multi-faceted view of their studies, a stronger belief in their own study abilities and an increased under standing of the relevance of effective study strategies.
Inledning
Universitetens krav på kvalitativt lärande samt på att studenterna skall hålla en snabb studietakt är hög. I Finland förväntas studenterna slutföra sin magisterexamen på fem år, och både studenternas personliga studiestöd och högskolornas finansiering är bundna till hur många studiepoäng
stu-denterna presterar per år. Men det är enbart ca en fjärdedel av studenter vid finländska universitet som utexamineras med en magisterexamen inom den rekommenderade tiden. Dessutom är risken att de studenter som stud-erar långsamt ska avbryta studierna högre. (Rautapuro & Korhonen 2011) Universitetsstudierna är således krävande och skiljer sig från studier vid gymnasiet. Vanligen innebär de akademiska studierna färre lärarstyrda undervisningstillfällen och föreläsningar samt en högre grad självständiga studier. Det här kräver också ett större individuellt ansvar av den enskilde studenten. Detta i sin tur ställer krav på att studenten självständigt ska kunna hantera sin tid och planera sina studier, vilket bl.a. kan medföra att han eller hon lättare skjuter upp t.ex. läsning till tentamen eller undviker att ta itu med uppgifter (s.k. prokrastinering). Prokrastinering är vanligt bland universitetsstudenter (Inkinen, Mikkonen, Heikkilä, Tukiainen, &
Lindblom-Ylänne 2012).
Prokrastinering tillsammans med andra utmaningar när det gäller att reglera sitt eget lärande kan bidra till svaga studieprestationer. En aktuell och omfattande metastudie visar att framgång i studierna har signifikant samband med goda färdigheter till självreglerat lärande. Med detta menas att studenten kan ställa upp egna mål för sina prestationer, hantera sin tid ändamålsenligt och realistiskt, samt följa upp och använda sina metakogni
tiva färdigheter inom studierna, dvs. färdigheter i att tänka kring sitt eget tänkande och lärande (Richardson, Abraham & Bond 2012). Om studenten använder sig av strategier för djuplärande är det mer sannolikt att han eller hon når framgång inom studierna. Med djuplärande menas att studenten i sitt studiesätt strävar efter en djup förståelse av det studerade, att kunna bearbeta denna kunskap samt att hon eller han drivs av en inre motiva-tion. Med inre motivation menas att motivationen inte är beroende av yttre belöningar eller begränsningar utan uppgifter och erfarenheter av lärande känns motiverande i sig. Den inre motivationen gynnas då studenten har möjlighet att uppleva en känsla av delaktighet, av autonomi samt en till-räcklig kompetens för den uppgift han eller hon står inför. (Ryan & Deci 2000)
För att kunna upprätthålla den förväntade studietakten har många stu-denter ett behov av stöd när det gäller att hitta fungerade studiesätt i sin vardag, t.ex. sätt att kunna självmant och aktivt studera även då den yttre styrningen eller kontrollen av hur de organiserar sin tid inte finns.
Frågor-kurser i studieteknik. (Inkinen & Toom 2009)
En hälsoundersökning gjord av Studenternas hälsovårdsstiftelse från 2012 (Kunttu & Pesonen 2013) visade att 26 % av universitetsstudenterna upplever att deras studieframgång varit sämre än väntat med tanke på de egna målsättningarna, jämfört med 17 % av yrkeshögskolestudenterna.
Män upplevde det i högre grad än kvinnor i bägge grupper. Det fram-kom också att 30 % av alla studenter upplevde mycket stress. De vanligaste orsakerna till stress upplevdes vara svårigheter med att uppträda och en känsla av att det är svårt att få grepp om sina studier, vilket rapporterades av en tredjedel av studenterna. Stress både av mer generellt slag och mer specifik akademisk stress påverkar studieframgången negativt (Richardson m.fl. 2012).
Lärmiljön har betydelse för studenternas studieförmåga och studiefram-gång eftersom akademisk kunskap framför allt utvecklas i ett sammanhang;
i interaktion med mer erfarna lärare, forskare samt med andra studenter.
Delaktigheten skapas genom att studenterna deltar i meningsfulla lärsitu-ationer som skapar nya grupperingar (t.ex. tutorgrupper, studiecirklar, gradugrupper). (Korhonen 2012)
Enligt Lähteenojas (2010) doktorsavhandling hade över hälften av nya studenter under sitt första studieår inte en enda gång fått feedback på en tentamen, hade inte diskuterat med en lärare om ett vetenskapligt ämne eller om hur studierna framskrider. Detta är ett anmärkningsvärt resultat eftersom vi vet att studenters erfarenheter av studierna och av det veten-skapliga samfundet under deras första studieår har stor betydelse för hur de binder sig till sina studier under fortsatta år, och för chanserna att de slutför sina studier. (Tinto 2006, Kurri 2006). En stor del av studenterna önskar mera kontakt och flera diskussioner med sina studiekamrater samt med lärare och handledare vid universitetet. Många beskriver ett klart samband mellan en bristande känsla av samhörighet och större risk för studiesvårigheter. (Poutanen, Toom, Korhonen & Inkinen 2012) Hälsound-ersökningen från 2012 visade att 60 % av studenterna upplevde att de till-hörde någon studierelaterad grupp, medan upp till 31 % upplevde att de inte alls tillhörde någon dylik grupp. Detta trots att denna grupp kunde definieras som t.ex. årskurs, institution, gradugrupp eller ämnesförening.
Att känna tillhörighet var vanligare bland studenter under 25 år än bland äldre studerande. (Kunttu & Pesonen 2013)
Ovan beskrivna statistik visar att mycket ännu kunde förbättras vad
gäller studenters studiesituation, välmående och känsla av tillhörighet.
Universiteten har en möjlighet att påverka studenternas vardag bl.a.
genom hur man formar studiemiljön och främjar studenternas delaktighet samt via universitetspedagogiken, vilket i förlängningen förväntas påverka både studieframgångar och studenternas välmående. För att studenter ska ha bättre möjlighet att framför allt nå sina egna studiemål samt kunna före-bygga studiesvårigheter, behöver vi göra det möjligt för studenterna att utveckla verktyg för att nå en djup nivå av förståelse för sitt ämne (Biggs och Tang 2007: 89–90). De borde också ges möjlighet att utveckla sina studiefärdigheter och sin självreglering (Zimmerman 2002) samt redan i början av sin studietid integreras in i den akademiska kontexten (Tinto 2006, Korhonen 2012).
Syfte
Syftet med denna artikel är att undersöka på vilka sätt man inom ramen för en kurs i studieteknik kan stöda studenternas självreglering och studiefär-digheter på ett effektivt sätt.
Jag inleder med att kartlägga vad självreglering och upplevd självförmå-ga inom universitetsstudier innebär. Därefter beskriver jag metoder som möjliggör självreglerat lärande och hur universitetslärare konkret kan stöda studenter i att utveckla strategier för självreglering, både mer ge-nerellt i sin undervisning och inom ramen för t.ex. en kurs i studieteknik.
Jag beskriver sedan bakgrunden till kurserna i studieteknik vid Helsingfors universitet, samt redogör för resultaten av pilotundersökningen av kursen Studera effektivare 2012. Resultaten visar hur studenternas studieförmåga förändrades under kursens lopp och visar även hur deras metakognitiva reflektioner och självregleringsfärdigheter utvecklades.