I denna teoretiska kontext har jag utfört en fallstudie för vilken jag in-tervjuat tre universitetslärare. Två av dem som inin-tervjuats undervisar i sociologi men med olika betoningsområden och en undervisar humanitär logistik.5 Jag använder också mina egna erfarenheter av att undervisa hu-manitär kommunikation som exempel (berättelse nr. 3).

Jag gjorde intervjuerna för att ta reda på om audiovisuella medier kan användas för att konstruera rum där djupinriktat lärande kan ske och i så fall hur. Det är värt att understryka detta eftersom jag i motsats till många studier (t.ex. Mayer 1997) inte genom intervjuerna strävar efter att avgöra hurdan effekt olika typer av audiovisuella material har på lärandet. Inte hel-ler kommer jag att erbjuda en heltäckande beskrivning av hur audiovisuella medier i allmänhet används vid finländska universitet.

Intervjuerna räckte 20–30 minuter, och jag uppmuntrade universitets-lärarna under intervjuernas gång att fokusera på ett eller högst två exem-pel på hur de utnyttjat audiovisuellt material i sin undervisning. Jag bad dem explicit att inte diskutera copyright-frågor i det här sammanhanget.

Vad lärare har rätt att visa och inte visa i undervisningen ändras hela tiden och i den här studien är det en alltför omfattande fråga att ta ställning till.6 I intervjuerna har jag fokuserat på innehållet och inte på hur det sägs.

Således har jag valt att inte transkribera ljudbanden. Jag har analyserat intervjuerna i helhet med hjälp av metoden för narrativ analys (Lyons

& Kubler LaBoskey 2002) men för att kunna delge berättelserna har jag rekonstruerat dem i mer kompakt form. De kursiverade textstyckena är således inte direkta citat utan sammandrag av det lärarna berättade7.

Fyra berättelser om hur audiovisuellt material används i undervisningen

Berättelse 1: Om att undervisa logistik med hjälp av AlJazeera och “au-tentiska” röster från Indien. TV-inslaget heter Mumbai’s Lunch on Wheels (2009).

Första gången jag använde video i föreläsningssalen så var det nog främst på grund av tidsmässiga orsaker. Jag var oerfaren som föreläsare och blev plötsligt inkastad framför 300 studenter. Jag hade valt ut några videoklipp som jag tänkte att jag skulle visa ifall det blev tid över som behövde fyllas ut. Jag hittade Mumbai’s Lunch on Wheels på YouTube av en händelse

men redan efter första gången så visade den sig var mycket nyttig med tanke på kursens tema. Det är bara ett några minuter långt inslag från AlJazeera som skildrar så kallade dabbawallas eller lunchbud som upprätt-håller ett välfungerande system genom vilket lunchpaket från hem når byråer runt om i Mumbai. Paketen skickas iväg som rykande heta och fräscha förpackningar och anländer på kort tid till andra sidan staden, fortfarande rykande och fräscha. Lunchbuden kan inte ens läsa. De bor i en stad med 14 miljoner människor och de tar hand om hundratusentals lunchpaket utan att nästan någonsin göra ett misstag. Det förvånar mina studenter. De läser litteratur som betonar teknologiska lösningar och olika system genom vilka de kan spåra produkter. Ifall spårningen misslyckas, så har du misslyckats i ditt jobb. Den här videon visar att logistik är något människonära och att den kan fungera utan enorma teknologiska insatser.

Den visar också att västvärlden inte är bäst på allt.

Jag märkte att studenterna ofta refererade till videon i tenten. Jag bör-jade dra nytta av det här. Till exempel, ifall jag spontant blev ombedd att definiera en vetenskaplig term så kunde jag illustrera definitionen med ett exempel från videon. Så – ja – jag är övertygad om att videon hjälper stu-denter att tänka kritiskt. Den hjälper dem att reflektera över den litteratur de läser, det jag föreläser om, sina egna idéer om västvärlden. Det är ett kort inslag men det är välgjort och roligt. Det är nästan som om det blivit gjort i syfte att uppfylla de lärandemål som kursen har.

Berättelse 2: Om att undervisa sociologi med hjälp av HBO-dokumentären Middle Sexes: Redefining He and She (2005) som bland annat skildrar två afrikanska kvinnor som har en kärleksrelation.

Ifall vi pratar om narration och filmteknik, val av karaktärer, och så vi-dare, så är Middle Sex inte världens bästa dokumentärfilm. Den är inte ens särdeles bra. Den är gammal, den består av så kallade vaginamonologer och mycket av det som sägs är inte relevant i en europeisk kontext. Jag använder den ändå för den skildrar saker och relationer som mina stu-denter annars inte kommer åt att se. Jag undervisar en introduktionskurs i sociologi, och mina studenter är helt omedvetna om hegemoniska makt-förhållanden i samhället. De kommer direkt från gymnasiet och har föga kunskap om hur det är att leva som sexuell och/eller etnisk minoritet i ett majoritetssamhälle. En gång hade jag en student som aldrig hört uttrycket regnbågsfamilj. Jag antar att personen i fråga aldrig läser tidningar, men hur kan man inte ha hört uttrycket?!

Jag har funderat på att överge just denna film eller på att ersätta den med en annan film men den funkar så bra för studenterna; den överraskar dem, den får dem att diskutera och att kontextualisera föreläsningarna, så jag tänker nog hålla kvar videon i kursplanen, åtminstone tillsvidare. Genom videon lär de sig viktiga saker, de lär sig centrala begrepp och de lär sig reflektera över vad “social konstruktion” betyder i praktiken.

Berättelse 3: Om att undervisa kommunikationslära genom ett YLE-inslag som berör immigranter och brott.

Det här är ett ganska hemskt nyhetsinslag. Ett av de värsta jag sett på YLE. Det handlar om invandrare och brott och är milt sagt steretypis-erande. Varje gång poliser visas i inslaget och de sägs leta efter invandrare som är inblandande i brottsliga händelser, så spelas en musik som är mer typisk för detektivserier än för nyhetsinslag. Och även om hela inslaget handlar om invandrare så intervjuas inte en endaste en representant för någon invandrargrupp. När vi diskuterar vem som får komma till tals i inslaget så berör vi stora idéer som synlighet i det offentliga samtalet, lyss-nandets politik (the politics of listening), hegemoni och makt.

Inslaget ingår i en europeisk anti-rasistisk verktygslåda, men jag an-vänder inte inslaget enligt anvisningarna. Jag anan-vänder det för att väcka diskussion i föreläsningssalen. Det är ett inslag som alla kan kommentera.

De diskriminerande och stereotypiserande mekanismerna är så övertydli-ga att det är ett bra exempel att börja med då man lär sig analysera medie-material kritiskt. Men jag har använt inslaget på många sätt; för att belysa metodologiska, filmtekniska och teoretiska problem.

Mina studenter brukar bli förvånade över inslaget. De som nyss har in-lett sina studier brukar också bli lättade av att märka hur enkelt det är att analysera mediematerial. Problemen är så synliga. I finlänsk media brukar de diskriminerande mekanismerna och representationerna vara mer im-plicita. Då krävs det en djupare kunskap om olika analysmetoder för att komma åt problemen. Den här snutten är däremot bra att börja med.

Berättelse 4: Om att använda långfilmen Mammoth (2009) i undervisningen av en grundkurs i etnicitet

Jag undervisar en kurs i etnicitet för första årets studenter. Lärandemålen är väldigt elementära för studenterna kommer utan förkunskaper. Kursen strävar efter att introducera sådana koncept som essentialiserande, kon-struktionism, invandring och postkolonialism. Mammoth är en av många filmer som visar vad de här begreppen kan betyda i “verkligheten”. Filmen är lång, så vi brukar vi bara se på delar av den i klassen. Men jag uppmun-trar alltid studenterna att se hela filmen hemma.

Jag vill inte prata illa om mina studenter men sanningen är att de inte kan så mycket då de börjar kursen. Det finns så många aspekter av globali-sering, etnicitet och makt som de aldrig tänkt på som priviligerade nord-bor. Genom att visa dem delar av Mammoth vill jag ruska om dem. Vissa har sett filmen tidigare men de har sett på den som vilken fiktiv film som helst. Nu ser vi filmen med kritisk blick och analyserar den som ett exem-pel på globaliseringens avigsidor. Jag vill att de ska lära sig att se medie-material utan att bli förblindade av vackra skådespelare och en spännande berättelse. I föreläsningssalen uppmanas de att relatera teoretiska begrepp till den audiovisuella verklighet som förevisas för dem. Det här sättet att

se på film är nytt för dem och de lär sig mycket av det. De lär sig att länka de teman som berörs till litteratur och till händelser i sin egen och andras vardag. Det här är en egenskap som varje sociolog behöver.

Förutom de här aspekterna så använder jag filmer eller filmsnuttar i min föreläsning för att helt enkelt göra mina föreläsningar mer intressanta.

När studenterna förlorar koncentrationen, så är det lättare att väcka dem med rörliga bilder och ljud än med tal.

I dokument Hur svårt kan det vara? : En antologi om hur lärare inom den högre utbildningen förnyar undervisningen (sidor 52-55)