Flera vägledare uttrycker att gymnasieskolans struktur och upplägg är faktorer som har inverkan på elevernas motivation. När eleverna själva kan påverka vad de läser och på vilket sätt de får lära sig, tilltar elevernas motivation för sina studier. På motsvarande sätt avtar motivationen i de fall där eleverna tvingas att läsa kurser eller ämnen som de inte förstår användningen av och när detta ska göras på ett bestämt sätt. Samtliga studie- och yrkesvägledare i studien belyser elevernas begränsade möjligheter att påverka sina studier och säger att deras möjligheter främst är knutna till studieplanens valbara kurser. Eftersom de valbara kurserna utgör en relativt liten del av gymnasieutbildningens totala omfattning, noterar flera studie- och yrkesvägledarna att det har en negativ inverkan på elevernas motivation. Ingrid, Anna och Louise beskriver gymnasieskolan som ett fyrkantigt system och Ingrid menar dessutom att det även gällande skolarbetet kan vara svårt för eleven att påverka sina studier:
Det är väldigt styrt upplever jag, att ’du måste klara det här och det här och det här’. Det känns väldigt stelt och fyrkantigt, man kan liksom inte ens ändra en uppgift för någon. Jag tror det kan hindra eller blockera någons motivation, att alla ska passa in i samma mall. (Ingrid)
Dock beskriver Louise och Sara att det som en sista utväg, för de elever som har tappat motivation för sina studier, går att utforma en reducerad studieplan eller förlängd skolgång. I detta arbete berättar Sara att hon som studie- och yrkesvägledare brukar ha ett första samtal med eleven om detta. Hon betonar vikten av att träffa eleven ensam för att höra vad eleven själv tänker och tycker angående anpassningarna, något hon nämner är ett bra arbetssätt. Detta eftersom Sara noterat att elever ofta blir överröstade och hindrade i samtal där vårdnadshavare sitter med. Louise ger uttryck för liknande resonemang, hon säger: ”När vi har möten med vårdnadshavare och elev då är det viktigt att vi vänder oss till eleven ’vad säger du liksom, nu får mamma vänta lite, för du är huvudpersonen i ditt liv’.” Louise försöker även utgå från ett elevperspektiv i sina vägledningssamtal och till sin hjälp använder hon sig av motiverande samtalstekniker för att bemöta och få med sig omotiverade elever. Louise nämner att hon framförallt gillar det respektfulla förhållningssätt som förespråkas i MI och att hon tror att det kan skapa en god kontakt hos eleverna att ”inte alltid veta bäst”. Hon säger:
31
När vi säger på skolan säger ’du måste, du ska’ och alla de där grejerna. Det kan motverka motivationen om vi tjatar, bestämmer, styr och ställer. Eleverna kommer inte vilja ta tag i sin motivation eller situation om ingen hör och lyssnar på dem. Det är lite som med motiverande samtal, att rulla med motståndet, för ju mer vi stramar åt - desto mer kommer eleverna dra åt andra hållet. (Louise)
Eftersom studie- och yrkesvägledarna beskriver gymnasieskolan som styrd, försöker vissa vägledare istället fokusera på elevernas framtid i vägledningssamtalen. Detta arbetssätt ger till exempel Anna uttryck för när hon uppmärksammar eleverna på de valmöjligheter som finns gällande utbildningar och arbete och att eleverna i framtiden kan ha större möjligheter att påverka sin situation. Anna säger: ”Eleverna har ju världens smörgåsbord framför sig och det brukar vi titta på tillsammans. När vi hittar en utbildning eller ett yrke som passar kan man se att en gnista tänds hos eleven.”
5.7 Sammanfattning
Studie- och yrkesvägledarna uttrycker att elevernas upplevelse av att bli sedda och bekräftade är en faktor som har inverkan på deras motivation, vilket bland annat innefattar att bygga relationer med eleverna. Att eleverna ser kopplingen mellan skola och arbetsliv, i form av praktik eller branschdagar lyfts fram som positiva faktorer som stärker motivationen. Andra faktorer som nämns av samtliga vägledare är positiv feedback, mål och delmål. Även skolans struktur och upplägg har betydelse för hur motiverade eleverna känner sig och utgör därmed en faktor för motivation. Samtliga studie- och yrkesvägledare uttrycker att motivation har en stor betydelse för elevernas skolgång och att de kan ha en viktig roll i motivationsarbetet. Att arbeta med gruppvägledning och anordna branschdagar är arbetssätt som nämns samt att synliggöra elevernas utveckling och hjälpa dem att få struktur på sin tillvaro. Ytterligare arbetssätt är att fokusera på elevernas framtida möjligheter och göra deras röst hörd.
32
6. Analys
I detta kapitel analyseras vårt resultat utifrån motivationsteorin Self-Determination Theory. De teoretiska begrepp som används är de grundläggande motivationsbehoven samhörighet, kompetens och autonomi. Analysen syftar till att besvara hur studie- och yrkesvägledare på yrkesprogram resonerar kring elevers motivation i förhållande till deras skolgång. Detta genom att besvara våra frågeställningar vilka är: Vilka faktorer anser studie- och yrkesvägledarna har inverkan på elevers motivationsnivå samt på vilket sätt talar studie- och yrkesvägledarna om sitt arbetssätt och sin yrkesroll i relation till dessa faktorer?
6.1 Behovet av samhörighet
Resultatet av studien visar att studie- och yrkesvägledarna tror att eleverna behöver känna sig sedda och bekräftade av sin omgivning för att känna motivation. Detta beskrivs som en faktor som inverkar på elevernas motivation bland annat i form av i vilken grad eleverna ges uppmärksamhet och engagemang från skolpersonalen. Vägledarna beskriver att deras arbetssätt i detta fall kan handla om att de dagligen hälsar på eleverna, sätter sig bredvid dem, lyssnar på vad de har att säga och visar att de är betydelsefulla. Till sin hjälp för att bemöta elever på ett respektfullt sätt använder sig Louise av motiverande samtal, något som hon beskriver skapar en god kontakt med eleverna. De arbetssätt som vägledarna ger uttryck för i förhållande till faktorn av att bli sedd och bekräftad skulle kunna beskrivas i termer av relationsbyggande och jämbördighet. Vägledarna ser inte sig själva som överordnade eleverna utan försöker aktivt arbeta för att eleverna ska känna att de är betydelsefulla och förstå att vägledarna tar deras person och åsikt på allvar. En
33
rimlig tolkning av empirin är att studie- och yrkesvägledarna värdesätter en bra relation till eleverna och tror att de genom sitt engagemang och intresse för eleverna kan öka deras motivation. De arbetssätt som studie- och yrkesvägledarna beskriver är ett dagligt arbete där eleverna ges stöd och stimulans i deras känsla av samhörighet, något som skapar en relationsstödjande kontext (Ryan & Deci 2017, 11).
Resultatet visar att studie- och yrkesvägledarna genom deras arbetssätt skapar en relationsstödjande kontext, dock är detta arbetssätt inte alltid en självklarhet i relationen mellan skolpersonal och elev. Anna beskriver hur lärarna ibland kan hålla varandra om ryggen och att de kan ha svårt att inta ett elevperspektiv. I samband med detta nämner hon betydelsen av sin yrkesroll på skolan där hon uttrycker vikten av att finnas där för eleverna och lyssna på deras upplevelser vid dessa tillfällen. I detta exempel kan lärarnas handlande uppfattas som distanserade då de inte tar till sig och lyssnar in elevernas upplevelser och tankar vilket därmed kan utgöra en avvisande kontext (Ryan & Deci 2017, 12). I de fall då eleverna inte finner stöd hos lärarkåren kan studie- och yrkesvägledarna utgöra en viktig resurs för elevernas motivation. Vägledarna kan genom deras arbetssätt understödja elevernas känsla av samhörighet och bidra med den trygga punkt i skolan som har visat sig viktig för elevernas trivsel och motivation (jfr. Skolinspektionen 2009, 21).
Till faktorn att bli sedd och bekräftad ger både Ylva och Ingrid exempel på aktiviteter under elevernas skolgång som de tror ökar deras motivation. Ylva och Ingrid säger att eleverna vid gruppvägledning tillsammans kan samtala och genomföra övningar, något som ökar sammanhållningen och stoltheten över gruppen. Då eleverna ges förutsättningar att bidra till varandras utveckling och känna sig betydelsefulla för andra skapas en ökad känsla av samhörighet (jfr. Ryan & Deci 2017, 11), något som skulle kunna förklara den tilltagande stoltheten och motivationen hos eleverna. Gruppvägledning är ett konkret arbetssätt som i allmänhet utförs av studie- och yrkesvägledare och som därmed kan utmärka studie- och yrkesvägledarna från övriga professioner på skolan. Då studie- och yrkesvägledarna beskrivit att de upplever att övrig skolpersonal saknar kunskap om vad de kan bidra med i motivationsarbetet kan detta vara ett arbetssätt att lyfta fram för att synliggöra deras roll för övriga professioner.
Ett annat sätt för studie- och yrkesvägledare att bidra till elevers motivation är att anordna branschdagar, något som Louise uttrycker att hon arbetar med. Detta arbetssätt är relaterat till elevernas koppling mellan skola och arbetsliv, något som beskrivits som en faktor för motivation. Då Louise talar om detta arbete nämner hon att de
34
yrkesrepresentanter som bjuds in till skolan kan bli förebilder för eleverna och att det kan synliggöra framtida möjligheter. Louise beskriver utmaningen för tjejerna på byggprogrammet som har få kvinnor att se upp till i branschen. Utifrån dessa resonemang kan det vara av stor vikt för elevernas motivation att studie- och yrkesvägledare arbetar för att skapa möjligheter för eleverna att känna samhörighet med sitt framtida yrke. Att eleverna ges möjlighet att möta yrkeskåren kan underlätta för eleverna att identifiera sig med sitt framtida yrke och inspireras till att nå sin slutdestination. Detta verkar vara särskilt viktigt i de fall där det egna könet inte finns representerat under utbildningen för att minska risken för att motivationen avtar under skolgången.
6.2 Behovet av kompetens
Att eleverna får positiv feedback under sin skolgång har visat sig vara en faktor som inverkar på elevers motivation och som vägledarna tillskriver stor betydelse. Flera vägledare uttrycker att de arbetar med denna faktor på olika sätt i samtal med eleverna. Ett arbetssätt som beskrivs i resultatet handlar om att synliggöra elevernas utveckling och progression vilket bland annat görs genom att blicka bakåt mot vad eleven hittills klarat av. Ett annat arbetssätt som relateras till positiv feedback är att lyfta elevernas användbara styrkor och förmågor samt att skifta fokus från vad som inte fungerar till vad som faktiskt fungerar i skolan. Individens känsla av kompetens kan stödjas genom positiv feedback som syftar till att öka individens självförmåga och syn på sin egen kompetens (Ryan & Deci 2000, 58). När studie- och yrkesvägledarna fokuserar på det som eleverna klarar av och hittills har lyckats med, vilka styrkor och förmågor de redan besitter och som kan bistå dem i att lyckas och ta sig framåt skapas en kompetensstödjande miljö i vägledningssamtalen. Att studie- och yrkesvägledarna uttrycker vikten av positiv feedback och dess stora betydelse för elevernas motivation under skolgången kan förstås i relation till deras resonemang kring betygens negativa inverkan.
Resultatet av studien visar att vägledarna beskriver betygssättningen som en utmaning i arbetet med att få eleverna att känna sig duktiga och kapabla. Anna, Ingrid, Ida och Kristin ger exempel på hur betygssättningen i många fall kan sänka elevernas motivation och Anna menar att betygen riskerar att ge eleverna en stämpel av misslyckande. Dessa
35
berättelser skulle kunna utgöra exempel på det som teorin beskriver som nedslående miljöer vilket riskerar att leda till att motivationen avtar (Ryan & Deci 2017, 11-12). Utifrån vägledarnas resonemang skulle eleverna vid betygssättning kunna uppleva betyget som en symbol för vilken kompetens de besitter. I de fall då eleverna upplever att de får ett lågt betyg blir det en form av negativ feedback på elevernas förmåga och kompetens. Då betygssättningen utgör ett verktyg för att värdera elevernas prestation möjliggör det samtidigt för social jämförelse då betygen kan kompareras med varandra, något som skulle begripliggöra vägledarnas resonemang kring betygens negativa inverkan på elevernas känsla av kompetens och deras motivation. Då betygssättningen utgör en utmaning som vägledarna inte har möjlighet att arbeta med, kan deras arbetssätt med att synliggöra elevernas styrkor ses som en strategi för att hantera dessa förutsättningar och trots detta skapa en känsla av kompetens hos eleverna.
Av vårt resultat framgår att studie- och yrkesvägledarna beskriver delmål som en faktor som har en positiv inverkan på elevernas motivation, främst genom att underlätta för eleverna att bibehålla deras motivation i strävan mot mer långsiktiga mål. När Sara och Ylva talar om hur de arbetar med delmål gör de främst detta utifrån ett resonemang om struktur. Ylva beskriver ett arbetssätt där hon tillsammans med eleven brukar visualisera elevens nuvarande situation och resan framåt med syftet att göra elevens situation tydligare. Sara använder sig av delmål i hennes arbete för att skapa strategier för eleverna som kan underlätta för dem att hantera eventuella hinder. Då individens känsla av kompetens stärks då omgivningen har eller utvecklar en tydlig struktur (Ryan & Deci 2017, 17-18) kan studie- och yrkesvägledarnas arbetssätt analyseras utifrån detta behov. För de elever som saknar struktur kan det vara svårt att hantera tillvaron eller veta hur de ska förändra sin situation. Studie- och yrkesvägledarnas arbetssätt kan bidra till att erbjuda eleverna den struktur som de behöver för att känna sig kompetenta och motiverade. Dock talar studie- och yrkesvägledarna om långsiktiga mål i förhållande till potentiella risker för eleverna och Anna ifrågasätter om mål behövs överhuvudtaget. Dessa resonemang står i kontrast till hur studie- och yrkesvägledarna talar om delmål, något som antyder att vägledarna har högre tilltro till delmål än till upprättandet av långsiktiga mål. Förklaringen till detta kan vara att studie- och yrkesvägledarna upplever en underliggande oro över att långsiktiga mål inte är tillräckligt motiverande för eleverna. När inte delmål sätts skapas inte en tillräckligt tydlig struktur för eleverna och de ges därmed inte stöd i deras känsla av kompetens, vilket skulle kunna begripliggöra och utgöra grund för vägledarnas tidigare resonemang kring delmål och betydelsen av dessa.
36
6.3 Behovet av autonomi
Av resultatet framkommer att studie- och yrkesvägledarna uttrycker att gymnasieskolans struktur och upplägg har inverkan på elevers motivation. Denna faktor beskrivs främst utifrån elevernas möjligheter att påverka sin utbildning och studiegång. Studie- och yrkesvägledarna nämner att eleverna blir mer motiverade när de har möjligheter att påverka utformandet av sina studier än i de fall där de känner sig tvingade att studera på ett visst sätt. Dock framgår det av resultatet att eleverna har få reella möjligheter att påverka sina studier. Vägledarna beskriver gymnasieskolan som ett fyrkantigt system och i ett citat uttrycker Ingrid att undervisningen är styrd, att alla elever ”ska passa in i samma mall” samt att man ”inte ens kan ändra en uppgift för någon”. Alla kontrollerande former motverkar individens känsla av autonomi eftersom de uppfattas som tvingande och styrande, något som även har en negativ inverkan på individens motivation (Ryan & Deci 2000, 59). Studie- och yrkesvägledarna ger på olika sätt beskrivningar av gymnasieskolan som en kontrollerad kontext där eleverna förväntas anpassa sig efter undervisningen och inte tvärtom. När eleverna ges lågt elevinflytande hämmar detta deras motivation för sin skolgång genom att underminera deras känsla av autonomi. Om inte eleverna tillåts att vara delaktiga i utformandet av sin skolgång kan skolan upplevas som standardiserad. En miljö där eleverna ses som ett kollektiv snarare än som enskilda individer med olika behov och förutsättningar där individens sätt att lära och utvecklas på inte beaktas. Att gymnasieskolan bedrivs som den gör kan vara en av flera anledningar till att vissa elever är omotiverade i skolan.
Av resultatet framkommer att vägledarna har olika arbetssätt för att förhålla sig till hur gymnasieskolans struktur och upplägg ser ut. Anna brukar i sina vägledningssamtal fokusera på elevernas framtid genom att synliggöra att de kan ha större möjligheter att påverka sin situation efter gymnasiet. Tillsammans med eleven undersöker de utbildning- och yrkesalternativ som kan frambringa hopp. När det för vissa elever blir aktuellt att utforma en förlängd skolgång eller reducerad studieplan betonar både Sara och Louise hur väsentligt det är att eleven har ett inflytande över hur anpassningarna utformas. Sara beskriver sitt arbetssätt där hon tycker att det är viktigt att träffa eleven utan vårdnadshavare för att undvika att eleven blir överröstad. Louise brukar vända sig till eleven vid de möten hon har tillsammans med vårdnadshavare och elev och där betona att det är eleven som är huvudperson i sitt liv. De arbetssätt som studie- och
37
yrkesvägledarna i ovanstående text ger exempel på kan ses som autonomistödjande eftersom de syftar till att synliggöra elevernas valmöjligheter och främja elevernas egna initiativ, något som stärker deras autonomi och motivation. När individer handlar med en känsla av autonomi leder detta till ett ökat engagemang eftersom individen då upplever att den agerar utifrån sig själv och sitt intresse (Ryan & Deci 2017 10, 12). Eftersom vägledarna noterat att elevernas motivation tilltar när de ges inflytande och känner delaktighet under sin skolgång kan dessa resonemang ligga till grund för hur vägledarna väljer att arbeta. Vägledarnas arbetssätt kan ses som strategier för att kompensera för en i övrigt svårpåverkad skolstruktur. Att vissa vägledare väljer att möta dessa förutsättningar genom att fokusera på elevernas framtid kan tyda på att de inte ser någon möjlighet att arbeta för att stödja eleverna i deras känsla av autonomi gällande deras nuvarande skolsituation.
I resultatet framgår att vägledarna återkommer till elevernas APL under intervjuerna, en faktor som stärker kopplingen mellan skola och arbetsliv. Dock framgår det att eleverna behöver välja sin praktikplats själva för att APL:n ska inverka positivt på elevernas motivation. På studie- och yrkesvägledarnas skolor ser dessa möjligheter olika ut. Några vägledare berättar att eleverna under deras APL blir utplacerade på arbetsplatser som de förväntas acceptera och andra vägledare berättar att eleverna kan påverka var de vill vara. Skillnaderna i skolornas struktur angående APL kan tolkas utifrån att eleverna i olika grad får sitt autonomibehov tillgodosett (jfr. Ryan & Deci 2017, 12, 59). Eftersom samtliga studie- och yrkesvägledare berättar att de inte är delaktiga i arbetet med att samordna elevernas APL, medför detta att de inte har någon möjlighet att påverka hur detta arbete genomförs. Då vissa vägledare uttrycker betydelsen av att eleverna får välja deras praktikplats på egen hand hade de kunnat arbeta för att stödja ett sådant arbetsupplägg om de varit involverade i detta arbete.
6.4 Sammanfattning
När studie- och yrkesvägledarna talar om faktorerna att eleverna blir sedda och bekräftade samt kopplingen mellan skola och arbetsliv tolkas det utifrån begreppet samhörighet. De arbetssätt som vägledarna ger uttryck för i förhållande till dessa faktorer kan på olika sätt
38
ses som relationsstödjande eftersom de stärker elevernas känsla av samhörighet. Detta eftersom arbetssätten syftar till att skapa en god kontakt med eleverna och få dem att känna sig betydelsefulla. Studie- och yrkesvägledarna kan skapa förutsättningar för samhörighet genom att anordna branschdagar och gruppvägledning för eleverna.
Studie- och yrkesvägledarna lyfter även fram faktorerna positiv feedback samt mål och delmål vilka analyseras utifrån begreppet kompetens. De arbetssätt som vägledarna ger uttryck för i förhållande till dessa faktorer stödjer elevernas känsla av kompetens och är därmed kompetensstödjande arbetssätt. Deras arbetssätt innefattar bland annat att synliggöra elevernas progression, deras styrkor och förmågor samt att skapa struktur för eleverna. Genom analys utifrån begreppet kompetens framgår att betygssättning och upprättandet av långsiktiga mål kan vara nedslående och inte tillräckligt strukturerade för