Styrdokumentens syn på ämnets syfte och mål
Styrdokumentens syn på ämnets syfte och mål
Styrdokumentens syn på ämnets syfte och mål
För det första understryker SKOLFS 2000:60 att historieämnet skall lägga en grund för elevernas historieorientering i såväl tid som rum.328
Eleverna förväntas kunna ”skildra och jämföra händelser och förete- elser i dagens värld lokalt, regionalt, nationellt och globalt”. På så sätt anses historieämnet kunna ”skapa sammanhang och bakgrund för individen och samhället” samt å ena sidan fördjupa förståelsen för ”olika krafter som påverkar samhällen och människor” och å andra sidan ge perspektiv på dagens samhälle. Historia A skall ge både sammanhang och bakgrund ”för hela historien från forntiden till vår tid” samtidigt som den skall ta upp ”[c]entrala och för bildningen oundgängliga skeenden, företeelse och personer”. I det här samman- hanget blir bildningsidealet en viktig fråga. Begreppet fick en renäs- sans i och med skolreformerna under 1990-talet. Ylva Boman menar att bildningsidén traditionellt har handlat om ”att utveckla en tillhö- righet till kulturell gemenskap och nationen”.329 Kursplanerna öppnar
för en strukturering av historieämnet på basis av den så kallade gene- tiska historieförmedlingen. Men Historia A ger också utrymme för en genealogisk historieundervisning såtillvida att eleverna förväntas ”kunna diskutera några av dagens händelser utifrån ett historiskt per- spektiv”.330
328
Samtliga citat som relateras till kursplanerna är från Senaste lydelse av skolverkets föreskrifter om kursplaner och betygskriterier för kurser i ämnet historia i gymnasieskolan och inom gymnasial vuxen- utbildning, SKOLFS 2000:60 Senaste Lydelse.
329
Boman, Y., Utbildningspolitik i det andra moderna: om skolans normativa villkor, 2002, s. 196.
330
Genetiskt perspektiv innebär ”framåtriktat” historieperspektiv. Med andra ord rör man sig längs ”tidslinjen” från dåtid till nu. ”Vi är historia i den mening att historien har funnits före oss själva och har skapat betingelser som vi lever under”. Därför anses vi ha vissa behov att ha kunskap om dessa för- ändringar. Genealogiskt perspektiv kan definieras som retrospektivt. ”Historia erbjuder ’facit’”. Det kan handla om att söka rötterna till ett visst händelseförlopp. Karlsson, K., "Historiedidaktik - begrepp, teori och analys" i Historien är nu - en introduktion till historiedidaktiken, Zander, U. och Karlsson, K. (red.), 2004, s. 40-43.
För det andra syftar ämnet till att utveckla ”en trygg och demo- kratisk” identitet bland annat genom studier av såväl ”det egna kul- turarvet” som andras ursprung och kulturarv.331 Peter Aronsson påpekar att även LPO 94 lyfter fram utbildningens betydelse för över- föringen av kulturarvet, det vill säga ”värden, traditioner, språk, kun- skaper”.332 De identiteter som lyfts fram i kursplanerna för gymnasieämnet Historia A är ”den egna identiteten”, ”demokratisk identitet” och ”historisk identitet”. Demokratibegreppet har haft en central plats i skolrelaterade diskurser efter andra världskriget. Enligt Boman har en av skolans viktigaste roller varit att skapa ”demokra- tiska människor och bidra till att utveckla ett demokratiskt samhälle” som bland annat genomsyras av möjligheter till individuell valfri- het.333 Det bör observeras att identitetsbegreppet och kulturarvet skrivs i singular samt att ”den egna identiteten” och kulturarvsbe- greppet formuleras i bestämd form. Innebär detta att man betraktar vissa identifikationsformer som överordnade andra inom historia och historieämnet? Finns det någon grundläggande identitet som skoläm- net historia skall främja eller bör vi istället prata om multipla och si- tuationsbundna identifikationer? Jag återkommer till dessa frågor senare i avhandlingen, men jag vill redan nu påpeka att Kenneth Nordgren menar att kursplanerna talar direkt till den så kallade ”svenska läraren och eleven” medan ”[e]lever med utländsk bak- grund, samer, romer, judar och Tornedalsfinnar, per definition är de andra”. Kursplanerna tycks enligt honom förstärka bilden ”av en skola som tar en normerande svensk majoritetskultur för given”.334 Trots detta öppnar kursplanerna för en pluralistisk tolkning av histo- rien såtillvida att de lyfter fram internationalisering och interkulturell förståelse samt gör klart att synen på relevant historiekunskap samt identifikationer påverkar de historiska perspektiven. Således skapas det utrymme för en mångfacetterad historieförmedling och tolkning.
331
För en diskussion om kursplanernas och LPO 94:s syn på identifikationer se även Nordgren, K., Vems är historien? - Historia som medvetande, kultur och handling i det mångkulturella Sverige, 2006, s. 173, 176-177; Ammert, N., Det osamtidigas samtidighet : historiemedvetande i svenska historieläroböcker under hundra år, 2008, s. 123.
332
Aronsson, P., Historiebruk - Att använda det förflutna, 2004, s. 145.
333
Boman, Y., Utbildningspolitik i det andra moderna: om skolans normativa villkor, 2002, s. 245, 334ff, 381.
334
Samtliga citat är från Nordgren, K., Vems är historien? - Historia som medvetande, kultur och hand- ling i det mångkulturella Sverige, 2006, s. 177. Se även Bomans diskussion om kulturarv och ”konstitu- tionell patriotism” i Boman, Y., Utbildningspolitik i det andra moderna: om skolans normativa villkor, 2002, s. 369, 283.
För det tredje syftar ämnet till att utveckla en historisk med-
vetenhet. ”Härigenom tillägnar sig eleven en förståelse som befrämjar
samarbete över både sociala, etniska och geografiska gränser, vilket gynnar handlingsberedskap inför framtiden”.335
Dessutom lyfter kursplanerna fram betydelsen av historiemedvetande. Genom att ele- vernas historiemedvetande utvecklas ökar deras förmåga att proble- matisera och analysera, vilket i sig ”bidrar till handlingsberedskap vare sig det är tal om emancipation, migration eller interkulturell för- ståelse”.336 Det är tydligt att styrdokumenten framhåller att historiska kunskaper inte bara handlar om det förflutna utan även att de är be- tydelsefulla för individens framtid. Det bör påpekas att styrdokumen- ten både talar om historiemedvetande och historisk medvetenhet. Hur de differentierar mellan de två begreppen är inte klart men historikern Peter Aronsson menar att historisk medvetenhet handlar om kunskap om ”den egna existentiella platsen i det historiska flödet” medan be- greppet historiemedvetande handlar om ”hur dåtid-nutid-framtid är relaterade till varandra”.337
För det fjärde kräver Skolverket ett aktivt arbete med värde-
grundsfrågor. De värdegrunder som betecknas som fundamentala är
”hänsyn, solidaritet och tolerans”, eftersom dessa ”bidrar till att stärka medborgarrollen och grunden för demokrati”. Kursplanerna poängterar vikten av att ”befrämja samarbete över både sociala, et- niska och geografiska gränser”. Historiska insikter anses kunna skapa ”förutsättningar för internationellt samarbete samt ökad förståelse i en multietnisk, konfliktfylld värld”. Observera att en multietnisk värld sätts i relation till en konfliktfylld värld. För det femte syftar ämnet till att utveckla vissa färdigheter såsom kritiskt tänkande, ana- lytiskt betraktelsesätt, syntes- och sammanfattningsförmåga, bedö- mande av olika källor och kommunikationsförmåga.
Att ge vissa så kallade ”baskunskaper”, bidra till identitetskon- struktioner, utveckla vissa färdigheter och värdegrunder, främja bild- ning samt stärka de unga människornas så kallade historiemedvetande är enligt läroplanerna några av historieämnets
335
Senaste lydelse av skolverkets föreskrifter om kursplaner och betygskriterier för kurser i ämnet histo- ria i gymnasieskolan och inom gymnasial vuxenutbildning, SKOLFS 2000:60 Senaste Lydelse.
336
Jfr slutsatser i Eliasson, P., "Kan ett historiemedvetande fördjupas? - Om historiemedvetande och bedömning i gymnasieskolans undervisning" i Historien är nu: En introduktion till historiedidaktik, Karlsson, K. och Zander, U. (red.), 2009, s. 317. För en diskussion om historiemedvetandebegreppets genomslagskraft i kursplanerna för ämnet historia se exempelvis Ammert, N., Det osamtidigas samtidig- het : historiemedvetande i svenska historieläroböcker under hundra år, 2008, s. 120-121, 124.
337
I begreppet historiemedvetenhet betonas ”den personliga förmågan att relatera till tidsdimensioner”. Aronsson, P., Historiebruk - Att använda det förflutna, 2004, s. 67-68.
huvudsyften. Efter den korta genomgången av kursplanernas syn på historieämnets funktion kommer jag att försöka återspegla de inter- vjuades syn på ämnets syfte. Min ambition är att följande diskussion skall ge en bild av den stora åsiktsvariationen men också visa att ståndpunkternas variation inte är obegränsad, utan att den följer vis- sa generella mönster. Men innan jag behandlar dessa frågor vill jag först undersöka om ämnet på det hela taget betraktas som intressant och relevant för elevernas framtida yrkesliv. Anledningen till att jag söker svar på dessa frågor är att kursplanerna förklarar att ämnet kan utveckla elevernas perspektiv på framtiden, och därför är det angelä- get att undersöka hur eleverna beskriver historieämnets relevans för framtiden.