Svar på frågeställningarna

I dokument Vad är det för fel i att älska det man har? (sidor 54-62)

3 Metodologi & Metod

4.3 Svar på frågeställningarna

Intervjuperson 2 hävdade även att kommunen ska försöka vara så attraktiva som möjligt, men att inte ha för höga ambitioner om att bli en större kommun. Filipstads kommun ska vara bra på det som är rimligt, att vara en bra småstadskommun, vilket det måste finnas en acceptans för. Detta kan bromsa befolkningsutvecklingen i ett långsiktigt perspektiv. Det väsentliga är även att se till att Filipstads kommun har jämbördiga villkor som andra kommuner.

...jag tror att vissa saker kan man styra över, urbaniseringen som sådan den tror jag är svår att motverka, men det handlar ju om att vi ska försöka vara en så attraktiv kommun som möjligt, men jag tror inte att det är rimligt att tro att Filipstad ska bli en större kommun, än vad man är. Jag tycker att vi ska vara duktiga på att vara en småstadskommun. (Intervjuperson 2)

Intervjuperson 3 ansåg att den stämpel som Filipstads kommuns har måste bli mer positiv, detta kan ske genom att kommunens befolkning är goda ambassadörer. Filipstads kommun måste även marknadsföras på ett nytt vis för att skapa ett bra rykte och att kunna locka ny befolkning eller hemvändare.

Det har blivit en negativ stämpel på Filipstad, att det är väldigt jobbigt och tråkigt och så vidare. Den här är ju viktig att vara med och vända för vi har ju en fantastiskt vacker kommun … med jättemånga sevärdheter, bra fritidsanläggningar, bra priser på hus om du vill bo I någon av våra centralorter eller ute på landet eh så vi har ju vi måste plocka fram de här godbitarna och marknadsföra och sälja det på ett annat sätt och jag tror att det kan också vara bra, människor som flyttat från Filipstad för x antal år sedan att man vänder sig till dem också så de får möjligheten att tänka tillbaka och komma tillbaka hit på äldre dar. (Intervjuperson 3)

Intervjuperson 3 poängterade att när det gäller att få ungdomarna att stanna kvar handlar det om arbetstillfällen. Inom kommande period flyttar ett nytt företag in i Filipstad, detta gör att ungdomar har möjlighet till att få en anställning. Vidare förklarade respondenten att detta kan komma att få en spinoff-effekt, vilket innebär att i framtiden kan ytterligare ungdomar anställas som gör att fler av de unga förhoppningsvis beslutar sig för att stanna kvar. På grund av den rådande pandemin förklarade även intervjuperson 3 att bilden av stad och landsbygd kan komma att bli förändrad på sikt. Detta då smittan av Covid-19 har varit stor i Stockholm och Göteborg och med tanke på storstädernas svårigheter att isolera sig, kan detta resultera till att landsbygden kan bli mer attraktiv.

4.3 Svar på frågeställningarna

Generellt kan det konstateras att ungdomar har en negativ inställning till att bo kvar i Filipstads kommun. Av dessa bestod en majoritet framförallt av unga kvinnor som hade en negativ inställning

47 till sin hemkommun, både kvinnor som studerar inom högskoleförberedande- och yrkesprogram. Dock var den negativa inställningen mest markant hos de unga kvinnorna som studerar ett högskoleförberedande program. Vad det gäller de unga männen kan det konstateras att det finns en stor skillnad mellan inställningen beroende på vilket typ av gymnasieprogram de studerar. Inställningen hos de unga männen var spridd, männen inom HF program hade mestadels en negativ inställning, medan män inom YF hade en positiv inställning. Trots att det uttrycktes en negativ inställning till kommunen, finns det dem som kan se sig själva kvarboendes i Filipstads kommun i framtiden, vilket framförallt är männen inom YF program. Detta förekommer dock även bland enstaka unga kvinnor inom både HF- och YF program som till viss mån ser sig boendes kvar på landsbygden.

Av vilka orsaker som får de unga att vilja bo kvar, fanns det tydligt framträdande svar kring. Respondenterna uttryckte en vilja av att bo kvar på landsbygden där de har sin familj och sina vänner på platsen. Vidare beskrev männen inom YF program att jobbmöjligheterna i Filipstads kommun var ytterligare en orsak till att bo kvar. För att besvara den första frågeställningen går det således att utläsa att det förekommer en skillnad i inställningen bland kvinnorna och männen. Den största skillnaden infinner sig angående vilken typ av gymnasieprogram som respondenterna studerar och därmed inte vad gäller kön. Orsakerna som angavs bland de som vill bo kvar i kommunen var främst kopplat till platsbundenhet och jobbmöjligheter.

För att besvara frågeställning två som behandlar Filipstads kommuns strategiska arbete för att vara en attraktiv plats för ungdomar i gymnasieåldern, är svaret att det inte finns en bestämd strategi som alla arbetar mot för att vara attraktiv för specifikt ungdomar. Dock gör samtliga förvaltningar det de kan riktat mot ungdomarna. Exempelvis arbetar Fastighetsförvaltningen med att säkerställa mindre hyresrätter för att ungdomar. Miljö- och byggnadsförvaltningen möjliggör för attraktiva bostäder i detalj- och översiktsplaner. Barn- och utbildningsförvaltningen arbetar i sin tur för att bibehålla de gymnasieprogram som ungdomarna efterfrågar. Filipstads kommun arbetar även regionalt med hela Värmland gällande kollektivtrafiken, för att ungdomar ska kunna bo kvar i kommunen och istället pendla med kollektivtrafik till exempelvis Karlstads universitet. Genom detta hoppas kommunen på att ungdomarna vidareutbildar sig och sedan söker jobb i sin hemkommun eller närliggande städer med möjlighet för pendling. Det som framkommit under intervjuerna är att det istället för en strategi finns mål och visioner riktat mot att vara attraktiva för barnfamiljer och därmed inte ungdomar.

48

5 Analys

Detta kapitel behandlar vårt empiriska material kopplat till studiens teoretiska referensram, där teorierna appliceras på studiens resultat samt frågeställningar.

Ravenstein (1885) menar att pullfaktorer baseras på individen, således behöver inte pullfaktorerna vara gemensamma för alla. I detta fall förekom exempelvis studier som en pullfaktor bland våra respondenter (gymnasieelever). Även att de ville flytta för att upptäcka världen samt att flytten till en större stad skulle ge dessa ungdomar bättre service i form av ett bredare utbud.

Ravenstein (1885) beskriver att de som bor på landsbygden är mer benägna att flytta än vad befolkningen i städerna är. Kopplat till vårt resultat från enkätundersökningen är det många av respondenterna som påvisar att de vill flytta till en större ort. Av resultatet från intervjuerna kan det dock komma tider då storstäderna minskar i befolkning, speciellt i tider med denna pandemi där smittspridning går fortare i storstäder än på landsbygden. Detta då städerna har en hög koncentration av befolkning, vilket kan leda till en viss push-faktor vad gäller trångboddheten och snabb smittspridning. Detta kan innebära att landsbygden får en pull-faktor. De push-faktorer som gick att urskilja från enkätens svar var framförallt bristen på högre utbildning. Detta leder till att många unga flyttar till städer som erbjuder högre utbildning genom den tillgång till högskolor och universitet som finns på andra platser, så kallade pull-faktorer. Även respondenterna i intervjun påpekade bristen på högre utbildning och kulturella upplevelser i kommunen är något som får ungdomarna att lämna Filipstads kommun. Detta är framförallt applicerbart på de ungdomar som studerar HF program, både bland unga kvinnor och män som beskrev att de hade ambitionen att flytta för att kunna studera. På samma sätt svarade många unga kvinnor inom YF program att de hade som ambition att flytta från Filipstads kommun för att kunna ta del av pull-faktorerna inom utbildning på annan ort. Att Filipstads kommun inte kan erbjuda ett stort utbud av varken utbildning eller arbete kan härledas till den förändring av regionala utvecklingsprocesser som skett. Vad detta beror på kan härledas till att den industrikultur som fanns förr som inte finns kvar idag. Detta i och med ekonomisk strukturrationalisering samt politikens skifte från utjämningspolitik till sammanhållningspolitik som inte kunde hålla hela Sverige levande. Med detta menar Andersson et al (2008) att allt eftersom när regioner fick eget ansvarstagande och när neoliberalismen gjorde intåg i landet, växte det istället fram en konkurrens mellan kommuner. Kopplat till Filipstads kommun blev detta negativt då kommunen inte längre kunde konkurrera med arbetstillfällen eller ett brett serviceutbud till följd av att industrins konkurs. Detta gjorde att kommunen fick

49 fortsättningsvis svårt att växa. Intervjuperson 1 menar att kommunens förlust av befolkning på närmare hälften av sina invånare sedan 1960-talet, är en direkt bieffekt av denna strukturomvandling.

Bland de unga män som studerar ett YF program gick det att urskilja att pull-faktorerna finns i Filipstads kommun och att det i flertalet fall är staden som innehar push-faktorer. Unga män inom YF program förklarade att de redan fått jobberbjudanden i kommunen, eller att de vill vidareutbilda sig på Bergsskolan som finns där de bor. Detta gör att de positiva faktorerna redan finns på platsen, och en flytt till staden skulle innebära det omvända. Vidare menar Ravenstein (1885) att kvinnor är mer benägna att flytta, då de ser en större mening i staden av vad som erbjuds än på landsbygden. Även Wendel (2016) anser att flytten från landsbygd till stad sker i störst utsträckning av kvinnor, vilket även kan bekräftas av Berger (1997) som menar att kvinnorna inte känner samma typ av bundenhet till platser som män gör innan de har sin plats i livet. Även Svensson (2006) menar att det oftast är kvinnor som flyttar från platser, speciellt om det finns en bruksanda. Bruksanda kan ses som något positivt för en plats, detta då det har en tendens till att hålla ihop orten. Platser som har en förekomst av bruksanda kan även ses som positivt eftersom det bildar en bekantskapskrets och ett nätverk bland befolkningen. Dock kan det även vara negativt för vissa människor, då de kan hamna i ett utanförskap och bli begränsade. De människor som har tenderat att hamna i ett utanförskap i detta sammanhang är kvinnor på grund av att majoriteten av dem inte arbetar inom bruket.

Detta går att applicera i enkätsvaren då det främst var de unga kvinnorna som hade viljan att flytta från Filipstads kommun, oberoende av vilket gymnasieprogram de läste. Dock visade sig även de unga männen inom ett HF program att de var villiga att flytta, men andelen kvinnor procentuellt som ville flytta från Filipstads kommun var högst. I många av enkätsvaren var det flertalet unga kvinnor som påpekade att kommunen är för liten för dem, att de vill ha mer utbyte och sociala interaktioner än vad som finns i Filipstads kommun. Detta tyder på att landsbygden är för liten för dem, och att de söker efter mer vilket går att applicera på teorin som Ravenstein (1885) presenterade. Även resultatet av intervjuerna stämmer in på att det främst är unga kvinnor som har tendenser att flytta och respondenterna menade att den rådande arbetsmarknaden i Filipstads kommun är en stark bidragande faktor till detta. Detta då branscherna är kraftigt mansdominerade, vilket gör att de unga kvinnorna inte känner att de kan utvecklas på samma sätt. Detta kan anknytas till Rönnblom (2002) då författaren menar att kvinnors utflyttning från landsbygden beror på de patriarkala strukturerna som finns, och att livet i staden ger förhoppningar om högre jämställdhet.

50 Bland annat genom en arbetsmarknad som kan erbjuda arbeten som inte är mansdominerade i lika hög utsträckning.

Det Dahlström (1996) presenterar kan ses i samband med resultatet från både intervjuer och enkät. Exempelvis menade intervjuperson 2 att det inte finns en stor studietradition i Filipstads kommun. Om man som ungdom inte härstammar från en akademikerfamilj, finns en stor risk att man blir kvar och arbetar på de lokala företagen utan utbildning. Vidare förklarade intervjuperson 1 att det främst är männen som stannar kvar, då de unga kvinnorna vanligen har högre ambitioner än vad som kan erbjudas i kommunen. Dock menar Dahlström (1996) att detta kan leda till att männen marginaliseras då skillnaden i utbildning mellan könen blir större och männen som bor kvar på landsbygden hamnar i utanförskap till följd av sin brist på utbildning.

Intervjuperson 3 beskrev också att Filipstads kommun har en brist på högutbildade yrken, detta gör att flera av dem som valt att vidareutbilda sig inte kan flytta stanna kvar, även fast de kanske vill. Detta går det att se ett samband kring med den integration som har skett i kommunen. De nyanlända med hög utbildning kanske ville bo kvar i Filipstads kommun, men som inte fungerade på grund av bristen på yrken. Således blir flytten inte alltid ett aktivt val vilket bekräftas av Olssons (2011) forskning. Detta ser respondenter i intervjuerna som en stor brist i kommunen och är något som måste bearbetas och förändras. Detta påpekar även vissa av eleverna, att de har viljan att bo kvar men ser inte hur det skulle kunna vara möjligt då det varken finns utbildning eller arbete inom kommunens gränser.

Hägerstrand (1975) menar att orsakerna till flyttmönster även kan handla om det sociala nätverket. Om människor följer flyttmönstret som finns i ens nätverk kan det klassas som grupptryck, om nätverket får ett stort inflytande. Det är således inte alltid individens egna val att flytta, om de endast följer normen i ens sociala nätverk. Detta kan sättas i relation till enkätsvaren då det gick att urskilja att många enkätsvar inom samma svarsgrupp hade gett liknande svar. Detta kan ses som en typ av grupptryck, vilket går att koppla till Hägerstrands (1975) teori angående påtryckningar i ens sociala nätverk.

Den inställning och känsla kring Filipstads kommun går även att koppla till push-och-pullfaktorer. Exempelvis är platsbundenhet ett tydligt exempel på en pullfaktor som håller kvar människor, oavsett om de vill eller inte. Olsson (2011) beskriver att platsbundenhet till en plats kan bero på många aspekter, exempelvis emotionella, sociala, ekonomiska eller juridiska band. Behov av

51 tillhörighet är ett bra exempel på platsbundenhet vilket gör att många väljer att stanna på en plats. Många känner sig trygga i ens tillhörande nätverk och är på så vis bundna till platsen de lever på. Detta kan ses som en tydlig pullfaktor som håller kvar ungdomarna och gör att migration inte sker. Den grupp som kan utläsas vara mest platsbunden och som ser pullfaktorerna i Filipstads kommun är de unga män som studerar ett YF program, vilket också sammanlänkar med en av våra frågeställningar angående skillnader i inställningen bland kvinnor och män. Dessa unga män angav att det är tryggt i Filipstads kommun på grund av att ens sociala och emotionella band finns där. Samma grupp påpekade också att de fått jobblöfte eller utbildar sig till ett yrke som inte kräver vidareutbildning, vilket gör platsbundenhet ännu tydligare. Tack vare val av utbildning blir de unga därmed bundna till platsen då den har gett förhoppningar om framtida arbete, vilket även anknyter dem till ett ekonomiskt band.

De som däremot inte känner någon större platsbundenhet är främst de unga som går ett HF program. De känner snarare tvärtom, att Filipstads kommun innehar pushfaktorer och att de måste flytta för att ta del av pullfaktorer för att kunna uppfylla de drömmar och mål som finns i livet. Detta går att koppla till Olssons (2011) forskning om att rörlighet inte alltid är ett aktivt val, utan ett nödvändigt ont, vilket går att tyda i svaren. Detta då flertalet angav att de måste flytta från kommunen för att kunna utbilda sig på högre nivå, vilket stundtals kan bli ett ofrivilligt måste.

Förutom utbildning och arbete finns andra faktorer som påverkar migrationen, det framkommer tydligt i svaren att place as a locale påverkar invånarnas vardag avsevärt. A sense of place är splittrad då bilden av sin hemkommun bland de unga är olika. Flertalet uttrycker att kommunen är för liten för dem och har för lite att erbjuda, vilket även respondenterna i intervjuerna påpekar. Att situationen är som denna är i högsta grad en pushfaktor som får ungdomarna att lämna kommunen, vilket tjänstepersonerna menar är problematiskt. Ytterligare en pushfaktor som nämns bland gymnasieeleverna är det som Massey (1994) kallar för place as a locale. Ungdomarna beskrev att kommunens aktivitetsrum utgörs av kriminalitet och narkotika, vilket ger en negativ inställning till kommunen. Detta leder till att man som ung känner sig otrygg och inte vågar sig ut på samma sätt då gatorna istället för glädje är fulla av misär. Vilket gör att många längtar bort till större ställen med fler personer i omlopp som kan bidra till en tryggare vardag.

Kommunens huvudfokus ligger på barnfamiljer då man vill få denna målgrupp att trivas och vilja bo i Filipstad. Detta blir tydligt i ungdomarnas svar, då nästintill alla påpekade att utbudet för ungdomar är bristfälligt, och de unga som inte intresserade av idrott har inte många andra

52 valmöjligheter vad gäller fritidsaktiviteter. Detta gör att många unga vill flytta, men trots detta finns ändå den känslomässiga aspekten för platsen (Agnew 1987; Cresswell 2009; Massey 1994). Kommunens bristande arbete i ungdomsfrågor är således en stor pushfaktor för många unga som faktiskt får dem att flytta, vilket gör att kommunen kommer att sakna en viktig pusselbit för framtiden. Filipstads kommun skulle behöva bredda sitt arbete och inkludera fler målgrupper, såsom de unga, för att erbjuda fler pullfaktorer och således kunna konkurrera med de större städerna.

Bland de ungdomar som vill flytta uttrycks det av många att Filipstads kommun har flertalet pullfaktorer och är en mysig och trevlig kommun som de haft en bra uppväxt i. Några nämner även att de kan tänka sig att flytta tillbaka i framtiden, just på grund av de positiva faktorer som de upplevt i sin barndom. Det finns således pullfaktorer i kommunen, men dessa verkar ligga mer på det känslomässiga planet inom a sense of place. Att många faktiskt kan tänka sig att flytta tillbaka till kommunen är en stor fördel och pullfaktor, vilket kommunen borde ta vara på. Skulle man därför inleda ett arbete som lockade en ung befolkning redan från start hade kommunen garanterat ökat sin unga befolkning och genom detta säkrat en arbetsför befolkning som bidrar till välfärden.

Intervjuperson 1 förklarade att många som flyttar för studier träffar sin livs kärlek och därför blir fast på en annan plats än Filipstads kommun. Därmed faller platsbundenheten till en annan plats genom livets gång, vilket minimerar chanserna att någon gång återvända till sin hemkommun. Om kommunen skulle införa en strategi för att bli mer attraktiva för den unga befolkningen kommer med största sannolikhet fler bo kvar i kommunen, eller återvända efter avslutade studier. Därför är givetvis kommunens arbete med att vara attraktiva för barnfamiljer positiv, då det kan locka tillbaka de som vill ge sina barn en trygg uppväxt. Med det sagt är inte kommunens fokus på barnfamiljer felaktigt, detta är en stor pullfaktor inför framtiden. Dock krävs det att pullfaktorerna breddas och inkluderar fler målgrupper för att säkerställa framtiden. Då Filipstads kommun har svårt att erbjuda hög utbildning och kulturella upplevelser, kan andra tillvägagångssätt för att vara attraktiv vara en god idé. I Norge erbjuds det nedskrivning av studielån vid bosättning i landsbygdskommuner, vilket är en fråga som Sverige utreder just nu i Kommunutredningen (Hamidi-Nia 2020). Om detta skulle bli aktuellt i Sverige vore detta en bra lösning för Filipstads kommun, det krävs mer radikala åtgärder än att se till att det finns fina bostäder för uthyrning. Att fortsätta det regionala samarbetet med att säkerställa kollektivtrafiken till omkringliggande universitet, högskolor och arbetsplatser är även en viktig del i arbetet med att förstärka kommunens pullfaktorer. Slutligen vill vi som författare påpeka att denna studie och dess resultat endast kan

53 ses som sanning utifrån våra normer och lagar. Att vårt resultat stämmer överens med vår hypotes samt teorier gällande fenomenet, ger ingen bekräftelse till att detta är den universella sanningen enligt socialkonstruktivismen. Om liknande studie skulle äga rum på en annan plats eller under en

I dokument Vad är det för fel i att älska det man har? (sidor 54-62)